Eller skulle ha varit rättare sagt. Startpoängen räckte inte ända fram. Tösen står som tredje reserv till ett stolopp på Hagmyren den 11/4. Alldeles perfekta propositioner, ett tillägg och bara ston med högst 125.000 om jag minns rätt... Men som sagt har man roat sig med att galoppera föregående år, så tryter poängen...

Hagmyren är ju inte heller den ultimata banan att göra årsdebut på, då det är ganska lång resväg. Men nu vill vi gärna komma igång för året...

Veckan som gått har varit rena snurren. Tösen vart lite trött efter alla eskapader, vetrinär och lugnande medel två dagar i rad, plus lång resa. Hon har faktiskt aldrig varit behandlad tidigare eller fått något lugnande eller smärtstillande annat än vanliga receptfria salvor etc.

Hur som helst har hon varit taggad i stallet och extremt avundsjuk på Maya som numer tömkör eller promenerar varannan dag. Maya tyckte redan efter tredje gången på ridbanan att det var "plättlätt" och kan både stanna, gå framåt på kommando, samt svänga och byta varv, efter tömtagen. Hon får någon dag att smälta det hela på, så det inte går för fort fram. Imorse tog Hasse och körde "stora rundan" och hon gick framåt som hon inte gjort annat, framför tömmarna.

Men som sagt Tösen har ju varit så lugn och harmonisk, och nu är det som bortbåst... Hon far i luften och hetsar upp sig vid körning, skyggar och är allmänt urjobbig... Vad som fått henne att vända igen, är vi lite oense om...

Jag tror det blev lite mycket på en gång för hennes huvud, och att hon möjligen blev lite negativt påverkad av så mycket lugnande. Tre sprutor på tisdagen, samt något ämne som skulle öppna upp ögat, och sedan två doser dagen efter vid tandryckingen. Hon fick vila på torsdagen och på fredagen var hon som sagt förändrad. På söndagen var det dags för jobb igen, och hon for runt som en rodeohäst på ridbanan. Nacken vart rejält spänd och öm, men känns bättre efter lätt fingertoppsmassage och aloe vera.
Hon har också ätit upp vinterns mineraler och nu köpte vi  hem B-vitamin istället, för att underlätta pälslossning, verka avstressande vid resor och för grovtarmen. Hasse är misstänksam och tror att det kan vara orsaken. Vi får se... han kan ju ha rätt. Tösen är ju så extremt känslig. Hon har ju också börjat ladda med SPC Groov, för att bygga upp vätskebalansen i kroppen inför start. Kan vara den också...

I övrigt fungerar det "nya" stretchprogrammet mycket bra. Hasse har lagt till några nya moment som Li lärde oss, och hon tycker jätte mycket om svans-stretchingen... Sidledes stretchingen av benen tycker hon är jätte svår och konstig, då husse står på "fel" sida och lyfter hennes ben inunder henne. Men den har hjälpt enormt... eller om det är massagen av musklerna runt höft och bäckenmusklerna... Eller att vi smörjt bakknäet med liniment varannan dag. Hon är smidigare och mjukare på alla vis.

Har också beställt en huva med ögon-nät att börja prova med, lite ljusare nät än på hennes heltäckande. Helst hade jag ju velat prova en längre huva med skydd över nosryggen, ( se nedan) men dessa finns inte med nät att beställa. Då måste det special-sys troligen.... Så vi provar det första alternativet till en början.






Han har ju en del annat på huvudet, som norskt huvudlag, dvs nedfällbara skygglappar men det är inte aktuellt, tror dock att det är skönt att kunna skydda ansiktet. ( Vi har provat med murphybländare och även halvstängt, men då blir hon tokig, eftersom hon inte kan se bakåt.)
Vi har studerat Tösens vinnar-dvd:s ( kändes inte direkt arbetsamt) och vi har kunnat se att hon faktiskt springer alldeles rakt med huvudet då hon har fritt framför, men går hon i rygg vänder hon bort huvudet en aning. Likaså reagerar hon när någon närmar sig henne på höger sida.

Hon ska också få en alldeles underbar fleecehuva till täcket, att hålla värmen med och inte stå och bli kall i nacken mellan värmning och lopp. Om hon vill ha den på sig, blir en annan sak... och kanske kommer hon skrämma livet ur Kellie...




Men jag har ju också lovat Kellie att OM Tösen vinner något mer lopp i år, ska de få varsitt alldeles bedårande fint fleecetäcke i royalblå färg, med guldgula kantband och deras namn broderat på sidan. Så att alla ser att de är "tvillingar", Kellie tycker ju det är en självklarhet men kanske inte riktigt alla ser likheten....

Ska krypa ner i sängen igen, är alldeles på tok för förkyld för att sitta vid datorn och snora någon längre tid...

Ha det/Mia