Just nu vill jag ta hela världen i min famn..
Idag var jag ute och tränade med Piggelin och Hasse och Tösen var med. Vi körde "rundan" i två varv, och trots att hästarna var lite laddade, så gick det bra. Sista biten hem var Pigge så trött, så jag klev ur rockarden och gick bredvid. När vi passerade grannarna så blev hästarna lite tittiga, som de brukar. Barnen var ute och lekte otäckt nära vägen i en snödriva, och jag höll ögonen på dem, för att inte komma för nära. På andra sidan den lilla grusvägen, höll de vuxna på att arbeta i vedboden.
Då händer det... Någonting bakom vedboden skrämmer Piggelin. Hästen reser sig på bakbenen och får då den tomma vagnen mot sig, och blir rädd. Hon kastar sig i ett språng framåt och rycker tömmarna ur mina händer. Sätter av i sken med den tomma vagnen slängande som träffar framförvarande Hasse i ryggen, som kastas ur speddcarten och blir hängande bakom Tösen. Eftersom han är en rutinerad kusk vet han att hålla kvar, trots smärtan att släpa bakom. Han får stopp på sin häst, men Piggelin skenar förbi stallet och är borta...
Jag och grannen kastar oss i hans bil, med de skärrade barnen, som undkom vagn och häst med en hårsmån, sittandes i snödrivan... Fast det ena barnet är säker på att hon såg henne och väjade. Snuttan. Jag ringer polisen som sedemera går ut med en varning i radion, och en mötande bilist på riksväg 80 larmar tillbaks. Flera grannar som har häst, rycker ut och tar upp jakten på den lilla gråa skimmeln.
Hon skenade ända ner till Korsvägen i byn, fortsatte sedan betydligt lugnare i trav, ( helt slut) mitt på vägen i rätt körbana, ända förbi smälingen, och strax före Grycksbo enligt bilister bytte hon dock till mötande körbana, och i uppförsbacke blev situationen direkt livshotande då bilisterna från Faluhållet inte hade en chans att se henne över krönet. En bilist sattes då i kontakt via sambandscentralen med mig, och bad om råd.. Kan du preja henne av vägen...? Jag tror det... Två bilister fick hjälpas åt att sakta få henne av vägen, då hon var tillräckligt lugn.
Hon sprang mer än en mil...... helt panikslagen, men enligt ögonvittnen lugnat ner sig, och det såg nästan ut som hon tagit en tur själv.
Grannen och jag fick på transporten och en annan granne ryckte ut efter att ha hört på radion och förstått att det var Pigge. Så två bilister och tre underbara familjer fick tillslut stopp på häst och vagn, och vi kunde lasta in en tillsynes helt oskadd men drypande av svett, ponny. Hon lär nog få en del muskelvärk efter den turen, och om vi får på en vagn igen återstår att se. Köerna blev täta och hela historien fick ett lyckligt slut.
Jag är så oändligt tacksam över att ingen häst eller människa kom till skada, värre än det blev. Plåten på de rammande bilarna får vi ju naturligtvis betala självrisk för. Men det är ju bara pengar..........
En liten Tösen- historia...
Imorse så tog jag av Tösen innetäcket och hängde upp på hennes täckeshängare på boxdörren. Och emellan boxväggen till Maya så hänger numera en leksak, bestående av två borstar som är fastknutna i varsin ända av ett rep. Jag noterade att Tösen hade knuffat över även sin borste in till Maya, genom att dra den runt en spjäla i gallret, så den inte skulle ramla ner....
När Hasse och jag kommer ner till stallet igen, vid 10-tiden för att släppa ut dem så ligger Tösens täcke, fortfarande ihopvikt , men i en prydlig hög på golvet. Och vad hänger istället på täckeshängaren? Jo, de bägge borstarna, snyggt ihop virade ett varv med repet för att inte ramla ner.
Hur hon gör? ingen aning... Och varför, ingen aning.... kanske Maya lekte för mycket eller så ville hon ha dem själv. Hur märklig kan en häst bli? När man pratar om barns fysiska utveckling så brukar man bland annat tala om grovmotorik och finmotorik... men kan en häst ha finmotorik??
Mera Tösen... Det är tur att man har en fotograferande son. Annars skulle man glömma mycket, om man inte hade den dokumentationen. Vi brukar försöka att titta på bilder då och då, och komma ihåg vad vi gjort med hästarna och varför, för att hela tiden komma framåt, och inte ta ett steg bakåt...
När man också räknar på tex. foder så inser man snart att det blivit mycket dyrare. Men det är det kanske värt när man ser de här bilderna...
Tösen i Rättvik sommaren 2005
Otroligt tunn, inte för att hon fått för lite mat, utan för att hon inte tillgodo såg sig maten, eftersom den var helt olämplig för hennes känsliga mage.
Tösen sommaren 2009
Nytt foder, nya rutiner och ett mycket bättre hull. Som nybliven 10-åring håller hon fortfarande på att muskla sig..
Det är inte bara foder som har bytts, utan även utrustning. Från de lite mer vanliga utselningssätten bland kallblod, till en mer indviduell stil som passar Tösen. Och lite modernare utrustning. Det är bara kusken som är densamma.
Kajsa & Tösen sommaren 2005
Kajsa och Tösen sommaren 2009
Sommaren 2005 hände ganska mycket. Jag som inte varit så medverkande tidigare i travsamanhanget fick lära mig att vara mer än hästskötare hemma. Sela. lasta och ta hand om Tösen bredvid banan. Varmt var det också.. Minns verkligen ett lopp där vi skulle tävla på kvällen i Rättvik. Eftersom vi bara har en knapp halvtimmes färd dit, så tog vi det lugnt för att slippa vara på banan i 28 graders värme, onödigt länge. Men si.. det där med planering kan även andra missa... För man hade bestämt sig att i värsta semestertid och dessutom en måndag som alltid är sommartravskväll, asfaltera om vägen genom Rättvik.
Det blev tvärstopp... Hink hade vi men inget vatten. Och en superstressad häst. Ni vet ju sen tidigare hur mycket jobb vi hade med att få henne att gå in i en transport.
Kön ringlade sig lång, och folk började ta sig ur bilarna för värmen...
Tösen i sin "gamla" transport..innan vi köpte ny med bättre komfort. Hon stressade upp sig rejält och mannen i husbilen bakom oss, kommer för att hjälpa till. Han hade vatten i bilen och delade med sig.
Vi var många som stod med hästar i kön, och förutom den besvärliga värmen, dessutom riskerade att missa loppen. Så när trafiken från andra hållet avstannade, så tog vi helt enkelt hela ekipaget och styrde ut i motsatt körriktning... Trafikvakterna kom springande och viftade argsint, men bakom oss tog alla andra hästägare och hängde på... Så i karavan kom vi mot centrum och då fick vi passera...
Tur bara att detta gäng hade Lunch paus just då...
Hade nog blivit en dyr resa annars... men vad gör man inte för sina älskade hästars skull...
Kloka ord, kloka tankar, kloka djur...
Så mycket visdom som finns i världen. Så mycket kloka ord. Ändå är det oftast kaos. Varför är det så svårt att leva som man lär? Kanske för att det är just det som mänskligheten handlar om... Att hitta och hålla balansen.
En person sa till mig häromdagen: "Livet är ett enda stort drama. Och vi är bara personer i dramat. När man lärt sig att man inte kan dela ut någon skuld, då behöver man inte heller förlåta."
På en tavla som hänger i vårt kök, har en annan klok person broderat:
" Livets stora gåta, älska, glömma och förlåta."
En annan vis person har berättat att en människa som utsätts för ett trauma, som på ett eller annat vis har hotat dennes eller annans existens... kommer att bearbeta detta i resten av sitt liv. Men det är inget som går att styra över. Det kan vara mer, eller mindre...det kan komma närsomhelst och helt ologiskt. Men det kommer...
Den enda skillnad som finns är om vi tillåts eller tillåter att bearbeta det. Alla trauman innebär sorgarbete. Oavsett om man förlorat någon, något eller inte.
Och det är nog så nära ett mänskligt öde man kan komma.
Men hästar dom glömmer aldrig. Dom drar lärdom av sina upplevelser. Men kan ändå älska och förlåta....
Och jag tror det är just därför jag finner ro hos dessa varelser.
Mia
Brr.. vi fryser fortfarande..
Fast det har blivit lite bättre inomhus. Mannen min har skruvat upp pannan, och jag hoppas verkligen på en V75- vinst snart ( alltså på spel, någon startande kuse har vi ju inte för tillfället) så vi har råd att betala den räkningen. Tösen får väl hjälpa oss i sommar med att betala tätning av fönster och dörrar.
Här uppe på "kalfjället", timmerbilarna dundrar fortfarande förbi knuten med fulla lass, så är det kallare än på många år, men mindre snö. Den fantastiska snöslungan har bara varit ute på jobb 3 ggr i år! Vi brukar ju annars få skotta flera gånger i veckan.
Barnen drog i allafall på sig rejäla förkylningar som sedan smittat Hasse med influensa. Själv var jag ju pigg som en mört till i fredags, då min kära tjänstebil inte pallade de -28 grader som rådde i Rättvik. 2 timmars väntan på bärgning, inte pga dem för de kom på 10 minuter, men på grund av den servicefirma vi enligt avtal först måste ringa, som sedan larmar assistans-kåren. De hade stressigt på sitt varma sköna kontor i södra delen av Sverige. Så nu väcktes min kroniska blåskatarr till liv igen, tackar för det. Så halta och lytta kan vi nu stötta varandra ut till våra käraste i stallet och pyssla om dem.
Tösen får återigen gå själv med Maya Mystica och Kellie. Lugnast så. Elite är alldeles för klumpig i sin lek och det stressas med hö-ätandet. Pigge som alltid går för sig själv i stora flocken, lyckas alltid hitta de största högarna och äter sig för fet, trots kyla. Och som sagt vår guldklimp Maya har blivit skadad! Vill ju inte peka ut någon men... Hon har troligen fått sig en spark ( av en sko och broddlös bakhov) och att det skulle röra sig om lilla Kellie är inte troligt. Bakhasen är rejält svullen och hon haltade första dagen. Och vi har ju "någon" här som inte kan hålla reda på sina förbannade slingerväxter, utan far runt, runt. Men herrejesus vad hon kan röra på sig.
Men hon gör inga vidare framsteg med att lyfta upp bakbenen, så ingen skoning i sikte ännu.
Blev boxvila för Maya med Tösen en dag och sedan egen hage igen. Tösen förstår. Det ska inte springas utan ta det lugnt. Med Aloe gel så tycks hon få smärtlindring och det verkar inte vara något allvarligare i allafall.
Men inga fler risker, nu får de ha delade hagar, så även Pigge kan känna sig trygg. Hon fick sig dock en spark igår rakt över senan på bakbenet, men tycks bara vara en skråma.
Tösen har vuxit sig än muskulösare under vintervilan, ( 10 år gammal) och vi funderar lite på om hon har magnesiumbrist. Går ju åt en del när hon svettas så mycket på och till banan och hennes fascination för gröna växter och borsttistlar kan hänga ihop med det. Ska titta närmare på det och hennes syn, vi avvaktar fortfarande Strömsholmsresan pga kylan. Vill inte åka med en genomsvettig häst när det är så kallt, i flera timmar.
Jag har också inlett ett nytt projekt. Projekt bli en fjärde del mindre. Inte för min fåfängas skull, utan i hopp om att kunna börja rida lite mer igen. Unghästar, ponnyer och icke viktbärande kallblod skulle uppskatta det. Är ju ingen barnlek direkt, men efter att ha strategin klar så kanske jag kommer igång någorlunda iallafall...
Ingen bantning, äta fem gånger om dagen, men lagom... Lagom innebär inte att man bara för det är lunchbuffé måste äta sin plånbok nöjd, utan att man tar en lagom portion. Inget godis eller fikande... utom något litet till helgen. Mer motion. Och sist men inte minst peppgänget på siten Bukefalos som tillsammans har satt första delmål till den 28 februari. Sedan börjar vi om igen... osv, tills vi minskat bort oss själva.
Spännande att ta del av andras erfarenheter... gäller även hästar, som namnet antyder på siten. Finns riktigt mycket otrevliga påhoppare men också varma trevliga och kunniga surfare. Fick rådet att ge lilla Kellie äppeljuice i dricksvattnet, då hon pga av kylan inte vill dricka iskallt vatten. Och visst, vem kan motstå 10 liter äppeljuice med riktigt härlig sockersmak? Inte en shettis iallafall... så nu hoppas vi på en gladare , friskare kuse utan diabetes eller fång. Men man kan väl inte låta henne torka ut, och skrumpna som ett litet russin? Då kanske Elite äter upp henne av misstag.
/Mia
Kan någon hämta en stege?
jag ska lägga på täcket på min häst!!! Herregud vad händer med Elite "hightower" Elektra?! Vår vetrinär var här för några veckor sedan och hon sa att det är normalt att hästarna växer till 24 månaders ålder. Hon fyller tre i år..
Sandra har tagit några kort på den gigantiska hästen med sin nya kamera... Svårt bara att få med hela hästen på en liten yta.
Det känns ju lite småjobbigt att Elite är så jättestor, nu när vi inte är riktigt kontanta med varandra. Efter ett kvartssamtal jag hade med en av min dotters lärare, som sa " man kan ju inte älska alla" så tänkte jag raskt, jo det kan man visst! Men man kan inte tvinga någon. Och eftersom jag bestämt mig för att Elite måste respektera även mig och inte bara husse, så inledde jag något mycket korkat. Läste i en av mina älskade hästtidningar om ett fantastiskt sätt att på ett snällt sätt sätta sig i respekt hos hästen. Kyss mig någonstans... Det gick ut på att man i en viss ordning skulle klappa och smeka hästen på huvudet, på halsen och avsluta med att "nypa" den lite försiktigt i ena frambenet. För så gör hästarna med varandra. Det ska betyda " jag är beredd att strida till döden för att vara den som bestämmer, så utmana mig inte.." ungefär... Men jag antar att jag måste nypt på ett sätt som sa att "jag kanske dödar dig, om jag vill" eller något i den stilen. För hon gillar inte mig alls längre. Suck! Och inte vill hon låta mig stryka henne över pannan heller. Men hon gnider den gärna mot mig när det passar henne. Så lite småkrångligt är det att försöka slänga på ett täcke på en häst som närmar sig 1,70 cm i manken när hästen i fråga tror att jag tänker döda henne. Kom gärna med nya råd alla ni, som är experter... fungerar ju utmärkt!
Men jag bestämde mig också efter samtalet med läraren, att man kan inte skicka fram någon annan att göra jobbet, utan vi måste hitta en väg fram tillsammans till ett gemensamt förtroende. Lustigt att en högskoleutbildad människa tror att man kan skrämma en tonåring genom att ringa hem. Nu står hon ännu längre ner på skalan...
En anna individ i vår eminenta familj är inte heller så sugen på att låta andra bestämma... Men hon ser gärna till att andra gör som hon vill. Vi har det just nu riktigt kallt här i huset, då det blåser rejält ute tack vare våra underbara grannar som sålt av sin skog, så har vi nu nästan bara kalhyggen runt omkring. Så då passar det misse utmärkt med en egen liten matta framför braskamin. Och när brasan är på väg att slockna, även om det så är mitt inatten, så kommer hon farande och bräker på oss... naturligtvis tror vi att det är bråttom ut på toaletten så vi störtar upp och mot dörren. Då slänger sig katten framför kaminen och jamar uppfodrande!
Det ska inte vara lätt här i livet inte...
Ha det! /Mia
Nytt utedass...
Så därför har vi nu också låtit Elite och Pigge gå i vinterhagen och Maya,Kellie och Tösen flyttat ner i beteshagen med lösdriften. Tösen har ju aldrig varit i lösdriften förut, och blev alldeles till sig av spänning. Hon blåste upps ig och rusade in och ut och bockade runt. Efter någon timme så lugnade hon ner sig dock. Vi såg att hon ibland nyfiket var in och nosade runt och tittade ut genom alla gluggar...
Men vad vi inte hade väntat oss var att Tösen klurat ut vad husse byggt åt henne. Ett alldeles eget utedass!!! Hon har nämligen hela dagen gått in i huset och gjort sina behov. Och som Tösen gör, gör också Maya... fanns inte en hög i snön i hagen, men en hel kärra att ta ut i huset!
Kan man annat en älska en sådan pudding?
/Mia
Så var det lördag...
Tösen är inget förtjust alls i denna del av bondelivet. Skulle nog hellre bott i stan idag. Jag vet inte varför just hon reagerar som hon gör, men jag misstänker att hon hör djuren. Hon står i långa perioder och bara stirrar upp mot grannen, och ingen tillåts att gå upp utan ska vara i den andra delen av hagen idag. Duktiga tjej... Idag har hon och Maya fått sällskap av Elite, och allt har gått bra. Det är ljust ute, hårt och kallt men lite vitt. Så hon är pigg och glad men väldigt observant på vad som händer. Först när Maya själv ville hälsa på Elite tilläts hon gå nära.
Maya är nog den mest intelligenta häst jag mött. Det är ju inte så förvånande med tanke på hennes arv, men så fascinerande. Hon är trots sin ålder så vuxen. Maya bryr sig inte om pikar. Om någon insunerar något tillexempel genom att vända rumpan till eller sänka huvudet låtsas hon som om hon inte ser. För det är ju så onödigt. Är det däremot allvarligt menat så är hon inte dumdristig alls, utan inser allvaret.
Det märktes redan för några veckor sedan när hela flocken gick tillsammans. Då det var dags för ingång knuffades de andra ( även mamma) undan längst bak för att Elite och Tösen skulle stå först. Men Maya visste ju att hon skulle bli hämtad först och då borde det väl vara enklare att stå längst fram då? Hon låtsades inte om de andras insunationer alls... Precis likadant idag. Hon är inte det minsta rädd för Elite, och tycks tycka att allt är i sin ordning.
Undrar om det är för att hon har haft en mycket speciell mor, som hon är så tolerant och trygg. Copy var ju mycket speciell i sitt humör minst sagt, det var ju badkarets fel när det regnade ute tillexempel och då skulle det ju backas in där och sparkas lite och så skulle det huggas lite i luften osv. Maya måste ju ha lärt sig att hon inte menade något med det, utan att alla är vi olika. För Copy älskade henne, och vi älskade Copy ändå.
Det blev en liten löptävling i hagen nyss, full galopp försten ner till grinden... Jadå Tösen först men sedan borde ju Elite ha kommit, men inte då... Lilla fjärils lätta Maya har nog smygtränat med Piggelin i somras för hon galopperade om Elite med svansen som en arab och flög över stock och sten, tur inte Malin Baryard stod och tjuvkikade i buskarna för då skulle det väl bli en match om vad hon egentligen ska bli när hon blir stor.´, vår lilla Mystica.
Detta gillades nu inte av Elite att bli omsprungen av en liten räka, men det brydde sig inte Maya om... När Elite blev sur så vände sig bara Maya om, bet lite lekfullt i hennes täcke och så blev det lite bus och det hela var glömt. Men matte glömmer inte... Elite har väldigt långa ben, och det går inte sakta... Maya är 7 månader och springer fortare!! Tyvärr i fel gångart då men det är ju bara petitesser...
I den andra hagen har vi dock bytt bort hästarna mot två sengångare. Lustigt nog verkar de trivas bra med utelivet men inte med varandra. De äter och sover och hänger. Men inte med varandra utan i varsin ringhörna. Jag är inte så förtjust i slöa hästar utan vill att de ska busa och ha kul. Är som om kemin inte riktigt stämmer mellan dem. Men när jag då tänkte att de skulle få komma in i stallet och sova lite fick jag mer eller mindre bogsera dem. De ville vara ute!
Så jag funderar på ett litet ambulerande "uteliggarschema". Kanske två nätter ute och en inne? Turas om... så får de lite annat sällskap också. Och den som står inne kan ju gå med det andra gänget, så får Maya träffa alla.
Vi får se...
Idag står lite tömkörning på schemat med Piggelin med siktet inställt på dressyr. Elite blev lite avundsjuk igår, men hon hade inte klarat av underlaget att gå på. Grannen på 80+ hade promenerat om henne...
Nu är det dags för att göra en brasa, fick just en utskällning och sedan kommer Sandras tjejgäng på övernattningsbesök igen... Tur att vi duger till något, när ingen annan vill ha fyra tjejer att bädda åt.
Ha det/Mia
Idag har jag kört Rolls Royce...
Men som sagt, Rolls Royce... man glider liksom fram. Det är inte farten som är viktig utan att man färdas med elegans. Lite taggad blev hon av att trava förbi grannarna, men fullt styrbar och lite mer på tårna blir hon ju så vacker. Komforten med klubbens lånade vagn är väl inte den bästa, då jag just nu inte kan sträcka på mig utan ser ut som en liten krum gumma. Men om någon undrar vad jag önskar mig i julkapp, så skulle det vara en elegant liten lagom vagn till mig och Piggelin...
Jag kan ju definitivt se oss glida fram som ett elegant ekipage här i byn, i väntan på bättre tider...
Och första dagen har fungerat otroligt bra i hagen. Elite var glad och lugn och har myst med Kellie och varit snäll mot Piggelin. Kellie verkar trivas och Pigge och jag fick en stund för oss själva.
Mia
Lite omorganisation..
Därför gjorde vi en litet test här före. Elite fick stanna inne i natt, och Kellie fick vara ute med Pigge. Det där är ju lite intressant. För då blir det ombytta roller. Nu är det ju Piige som blir den dominanta istället för den kuvade. Men vis av hur det blir... så bestämde jag mig för att göra lösdriften till en "frizon". Ingen mat ska serveras där. Då blir det som med hundar eller katter, som bevakar köket, både diskbänken och bordet. Inget annat djur får komma nära. Så jag släpade istället in våra foderbord med pallkragar i hagen, på lagom avstånd från varandra. Har delat de två vi hade i fyra. Räcker ju med en krage per pall. Så de fick varsin pall ute med hö, samt en tredje hög, som alltid ska finnas. En mer än antalet hästar. Sedan fick ponnyerna sin hink med kraftfoder stående i bordet. Och inget tjafs. För Kellie hinner äta upp före Pigge, och vågar inte göra anspråk på hennes mat. Och jag hinner hämta Kellies hink innan Pigge ska ha den, för hon äter ju först upp varje smula av sin egen.
Och det där är lite kul.. för Elite skulle ju springa emellan, och tappade på så vis ut en massa mat. Det skulle aldrig Pigge göra. Inget går till spillo. Där märks skillnaden på unghäst och erfaren häst. Likaså har ju aldrig Elite vågat ligga ner ute. Och Pigge törs inte ligga om inte Elite ligger ner, eftersom hon hela tiden måste kunna flytta sig.
Men inatt sov Pigge i huset och Kellie stod vakt i dörren. Redan nu till frukost var Kellie mer kavat och talade om för Pigge att du behöver inte bråka! Har du ätit upp din mat kan du gå till den tredje högen. Trots attacker flyttade sig Kellie inte från sitt bord. Bra!
Kellie rullar sig också direkt efter maten, och gärna inne i huset. Ett bra tecken på att hon trivs, trots att Pigge ignorerar henne. Blir spännande att se hur det går då jag släpper ut Elite om en stund till dem. Hon får gå där på dagarna så länge. Kanske kan de turas om. Klart är dock att inte Elite ska stå bredvid lilla Maya i allafall.
Maya och Tösen har det så skönt, och det syns att Tösen uppskattar Mayas blåblodiga sätt att föra sig. Hon rör sig med grace,tuggar lugnt, slår aldrig i väggen och tuggar ur munnen först, sedan dricker, sedan tuggar. Det är så kul att studera!
Tösen själv slafsar och spiller men hon hatar verkligen när andra gör det. Elite som kommer från ett stort stall hets äter, slår i väggarna och krafsar och far runt. Påverkad av "flocken" som kan vilja ha hennes mat. Maya har aldrig upplevt det, men tittar förvånat på Elite. Så tittar hon på Tösen och ser ut att skaka på huvudet. Där ser man verkligen skillnaden på en unghäst och en äldre. Så det är ju helt klart vad vi inte vill att Maya ska ta efter. Hoppas bara att Elite kan lugna sig lite genom att ha en egen hörna i stallet, så hon minskar hetsen.
Apropå hästars beteende och människors. Imorse när jag hade hämtat Kellies hink var allt lugnt. Sedan när jag hämtade Pigges kom Kellie i full fart med öronen bakåt och gjorde ett rejält försök att preja upp mig i väggen för att komma åt Pigges hink innan jag hann ta ut den. Var har jag varit med om det förut? Men som sagt då man inte ens tappar balansen och istället kan ta den lilla varelsen i luggen utan att flytta sig, och fråga om hon är alldeles galen så blir det hela på ett annat sätt. Hennes uppförande är inte bättre än Elites, men eftersom hon inte kan skada mig, så är jag inte heller rädd. Då accepterar hon genast min ställning, min ville ändå göra ett försök.
Likadant med Piggelin. Men där räckte det med en blick, så var det hela avstyrt. Så problemet ligger egentligen inte hos hästen, utan hos människan. Men lite självbevarelsedrift har man ju, som sagt.
Somliga har det tydligen lite för bra, 28 grader och sol, och 5 timmar på stranden. Måste ha varit en väldigt tuff tennismatch, för jag kan inte minnas att min man klarat mer än en timme på stranden. Undrar vem som vann?
Men, jag klagar inte! För nu är det dags för dagens mysstund i stallet... Och igår fick jag äntligen kläm på den krånglande kranen och kunde fylla på hästarnas vattenkar, så idag slipper jag bära hinkar!
Ha det! / Mia
Ps. kan någon komma och hämta katten? Hon klagar på allt jag gör!! Katter ska jama, inte BRÖLA!
Idag leker vi följa John...
Gick ju jätte bra i några dagar. Nu har hon kommit på att hon kan ge igen, genom att straffa Piggelin. Får hon inget krafftfoder ute, ska hon ha allt hö. Hon har lyckats skrämma upp Piggelin så pass, att Pigge inte törs gå bakom henne, eller bli instängd. Därför har hon nu lärt sig att ta Pigges högar som ligger utanför vid väggen, stå med sin gigantiska stora,långa kropp så att hon bevakar båda ingångarna till lösdriften. Pigge blir då utan mat. Så jag fick lägga in en hög till, lite längre bort. Då tog hon den också... Men Pigge fick då en stund chansen att smita in och äta i huset, men på helspänn.
Dessa hästar... när Hasse var hemma behövdes det inte så mycket mer än en blick från honom, så gick hon till "sin" hög.
Då är Tösen desto bättre. Hon har kommit på att allt hon gör , ska också Maya göra. Maya ser allt. Missar ingenting. Så igår när vi väntade på vetrinären så tyckte Tösen det blev lite långtråkigt. Så då tog hon en tugga på väggen. Och då gör Maya samma sak. Inte så bra, men det kom Tösen på själv, och skämdes.... Idag däremot skulle hon visa hur tillgiven hon är,så då skulle matte tvättas rent bakom öronen och i håret. Medan jag bostar henne så tar hon sin långa tunga och pussar där hon kommer åt. Bäst är det ju då när matte sitter på huk för att borsta benen. Då kan man sticka ner hela tungan under mattes fleecetröja i nacken....
Vilken annan häst gör så? Kan ju tro att det är en hund man har...
Men Maya har sett... så när det är hennes tur så ska hon också pussa på matte. Fast det är bra krångligt att få styrsel på den där lilla tungan... så det fick sluta med en stor överläpp istället och lite massage i mattes hårbotten istället. Dock gick det ju lättare att pussa på handen, för det såg hon ju också hur Tösen gjorde. Med stor koncentration och glittrande ögon slickade hon på min hand. Lilla pyret...
Sedan samma procedur varje dag. Först borsta, sedan på med täcken och sedan gå ut i tur och ordning. Och på samma vis som Tösen möter Maya vid grinden ska Maya möta Kellie. Fast det är inte lika uppskattat. Kellie tycker fortfarande att Maya är minst, och ska behandla henne med respekt. Så hon är tuff men inte elak mot henne. Och hon hittar i hagen själv! Minsann.
Vetrinären var på besök och vaccinerade lilla prinsessan som inte sa ett ljud. Inte heller reagerar hon det minsta på vaccinet. Skönt!
Tösen är vetrinären lite orolig för, så hon vill att vi bokar en tid på djursjukhuset Strömsholm, för en grundligare syntest. Hon är ju alldeles för ung för att drabbas av ålder relaterad nedsatthet. Och hon tror mycket väl att det kan förklara hennes osäkerhet på banan. Så det får bli nästa fundering när vi ska ta oss till Strömsholm. Men en sån fin häst måste vi vara rädda om, och göra vad vi kan för att hon ska kunna fungera både till tävling eller avel.. det är ju skönt att höra ibland.
Ha det! /Mia
Hela världen kan braka ihop idag..
Det spelar ingen roll, jag skulle inte märka något ändå.. Travrondens extra tjocka julnummer har kommit!
Förra årets tidskrift ligger fortfarande framme och är så vältummad att även en inte så observant person kan förstå att den läses ofta i detta hus. Ska strax bänka mig...
Förutom mängder av intressant avelsfakta så brukar den innehålla trevliga långa artiklar om hästar och människor. Jag har redan hunnit tjuvläsa till frukosten om Fredrik Persson och kommer troligen att klämma den artikeln i handen på Hasse, så fort han kommer innanför dörren! Vi satt nyligen och diskuterade honom när Viola Silas vann storstilat häromveckan, för det syns att han har ett speciellt band till sina hästar. De springer MED honom för de trivs och har kul ihop, och känner sig älskade. Det syns att hans hästar presterar det där lilla extra på ren och skär vilja och inget annat... Och just det framgår i artikeln om honom. Den enda proffstränare som jag i dagsläget skulle kunna tänka mig att lämna en av våra hästar till om det skulle bli aktuellt, tror jag.
Maya lilla trollunge har också vilja! Idag vill hon bli borstad först. Tösen var så extra kramgo idag, och när jag borstade henne i boxen så tryckte Maya in sin lilla franskättade nosrygg genom gallret och stirrade på oss. Och när jag tittade på henne så ryckte det i näsborrarna och ett litet uppfodrande gnägg letade sig fram. Hon är inte det minsta skärrad eller stressad över att vara utan mamma, och inte heller av att få vänta själv medans Tösen går ut i hagen. Men hon vill att det ska gå fortare! Skynda matte. Idag backade hon och sparkade bakut i boxen och sedan smällde hon ner framhoven i spånet, precis som mamma... Basta! Men i ögonen så syns det att hon är hur cool som helst. Bara vilja, en bra tävlingsinstinkt!
Det har vuxit fram ett speciellt band mellan Tösen och Maya. Jag tror det är för att Tösen känner sig så värdefull, när hon fått en ny uppgift. Hon har varit lite hösttrött och lite nedstämd, men det märktes inget av idag, trots den täta London-dimman....
Nä nu lunch sedan läsning och kanske en brasa! / Mia
Det bara regnar..
Idag gjorde Tösen och jag upp att hon skulle få komma in tidigare och att jag skulle tända utebelysningen när det blev mörkt, en stund före ingång. Den lyser inte så långt men en bit in vid ingången. Det spöregnade hela eftermiddagen men hon envisades med att stå kvar på ängen utan skydd medan Kellie gjorde små tappra försök att leda "truppen" i lä. Jag tände när jag gick ut vid fyratiden på eftermiddagen och "väckte" Pigge och Elite som sovit gott i nyspånade boxar, för att gå ut i sin lösdrift. De har blivit mästare på att hålla sig torra, visserligen med bra regntäta täcken, men också att gå in i huset och i skogen. Men Elite har behov av att komma in och ligga ner, troligen för att hon fortfarande växer! Idag konstaterade jag att hennes manke är högre än jag är lång... alltså bör hon vara runt 166-167 cm just nu... De fick några timmar med lamporna släckta och snarkade båda två när jag kom ner för middag!
När jag var klar med fodring, utsläpp och mockning det sk. eftermiddagspasset så gick jag upp för att hämta Maya, Kellie och Tösen. Till min stora lycka stod de vid grinden! Maya sovandes med huvudet i Tösens mage, och Kellie som en förpatrull längst fram. Hur kan en så liten häst se ut som hon vore en jätte stor staty? Som om hon ville säga: "Titta matte jag fixade ner oss i mörkret!" Sedan fick jag mig en knuff av mulen i magen, i sedvanlig ordning så man nästan ramlar omkull.
Bättre kompis kan man inte ha än henne. Hon tar verkligen ansvar för alla som behöver, och Tösen litar på henne. På så vis kan hon ändå leda flocken och vara en trygghet för Maya, för Kellie bara hjälper till, utmanar aldrig hennes auktoritet. Det var så tydligt att Elite gjorde det innan vi delade dem, och Tösen som normalt skulle tagit en fajt om det behövdes, drog sig undan. Hon litar inte riktigt på sin förmåga längre, och det tror vi har med den hastigt försämrade synen att göra. Hon har ju alltid varit närsynt men inte så att det varit någon risk tidigare. Nu verkar det hastigt ha försämrats. Vetrinären kommer på onsdag, så vi hoppas kunna få något svar.
Maya ska också ha sin andra vaccinationsspruta och jag skäms när jag tänker på hur tapper hon var sist, och hur jag fegat för att ta min svininfluensa vaccination! Usch, vill inte!!! gör ont!!!
Vi hade en riktig mysstund i stallet och Tösen är lite av en supervisor som noggrannt bevakar varje steg jag tar, och varje borsttag på Maya. Inte kanske bara för att hon numera är hennes "mamma" utan också för att det inte ska bli för mycket gullande. Det är liksom lite lätt att gulla med Maya, för hon är en sådan kelgris med sina tindrande ögon som kommer och lägger huvudet i famnen och ska bli kliad och borstad. Men Tösen påminner där lite om en grannpojke som var eftermiddagsbarn hos oss ibland. Daniel har jag för mig. När han och hans syster Katarina var hem till oss efter skolan och vi skulle äta glass så krävde han att mamma skulle dela med linjal! Ändå kunde han inte slappna av och njuta för någon annans portion såg ju ändå större ut. Precis så är det med Tösen. Ett borsttag för mycket och jag får onda ögat eller så börjar hon tixa. Spela med läpparna,väva eller dra med mulen mot gallret så det sjunger i spjälorna. Ändå är det viktigt att vi tar hand om Maya, hon ser helt nöjd ut med det.
Vi får också komma ihåg varje dag att sätta på säkerhetsremmen, då hon annars öppnar sin dörr eller Mayas. Imorse hade jag tagit av den men inte öppnat ännu, men det gjorde Tösen så glatt när jag kom med maten. Jag hann inte ens sätta ner hinkarna förens hon hade öppnat genom att trycka ner handdtaget och putta upp dörren. Vad ska man säga?
Men det är så skönt att få vara hemma och ta hand om dem i lugn och ro, och veta att min älskade man har det varmt och skönt på Teneriffa. Det är han värd, och även om jag gärna gjort honom sällskap så hade jag antagligen blivit rastlös och räknat timmarna till jag fick komma hem till hästarna igen!
Kram/Mia.
Livet går vidare...
Men jag har ju blivit proffs på att efter sexton års träning att sluta känna efter då det gör för ont. Andas, förträng och fokusera på något annat. Det är något man som "skillsmässo" förälder blir duktig på om man vill överleva saknaden av att få vara nära sina barn. Jag är ju av den uppfattningen att barnen inte ska slitas eller dras i, eller ska behöva känna skuld för att en förälder alltid är ensam. Det är ju inte deras val! Jag tror inte heller på den teori som många barnpsykologer uttalar, att det näst bästa alternativet för barnen är växelvis boende, varannan vecka. Hur skulle vi vuxna kunna vara normala på jobbet och med vår omgivning, om vi alltid levde i en kappsäck? varannan vecka leva efter andra regler och normer, och den yttre påverkan vi får genom våra närmaste?
Jag önskar så att man kunde leva dörr i dörr med varandra trots skilsmässor och nya partners... att vi alla på jorden kunde vara en enda stor lycklig familj. Men så är inte livet i verkligheten. Men min största kärlek jag har kunnat ge mina barn, är deras frihet. Att inte behöva känna skuld. Kanske undrar de istället om jag inte tycker de är viktiga, men jag hoppas och tror att de vet att de är det. Det allra finaste jag har. Mina tre underbara men så helt olika individer... och det är just de som gör de så unika. Ingen är den andra lik, alla törs vara sig själva. Och kanske är det just det som trots allt gör dem lika.
Därför blir jag lite förrvirrad när alla ni underbara vänner och släktingar frågar hur jag mår med tanke på förlusten av Copy. Tack! Tack för att ni bryr er om... Jag saknar mitt hjärta så jag håller på att kvävas. Men bara när jag tillåter mig tänka..
Copy drabbades för några år sedan av ett elakt virus, som inte gick att behandla, trots upprepade försök. Viruset gav henne en förkylning med hög feber och rinnsnuva och hosta. Den retade upp slemhinnorna i halsen och hennes andningsvägar. Repade och förstörde sk. kronisk bronkit. Copy utvecklade dessutom dammallergi och behövde vistas ute, men tålde inte att bli blöt eller kall. Vi har kämpat så gott vi kunnat, med specialbyggt utestall, täcken för tusenlappar, tak i hagen och mycket mera. Special foder, alger , vitlök, aloe vera och mycket, mycket mer. Det går till en viss gräns, men det slår tillbaka kraftigare med åren. Förra året trodde vi vi skulle mista henne under dräktigheten men hon klarade sig som ett under och repade sig. Kanske det var just dräktighetens hormoner som hjälpte henne. Vi bestämde oss redan då att Copy aldrig mer skulle behöva kämpa så hårt eller lida i onödan.
Vi var därför så beredda man kan bli, då det slog till igen... Men lik förbaskat gör det så ont!
Men vis av erfarenheter kan man bli. Vi har föreberett Maya så väl vi kan, att leva utan sin mamma. Vi köpte ju ett underbart föl förra året, som vi inte kunde behålla. Detta för att hon inte var avvänjd från sin mamma på rätt sätt. Naiva som vi var trodde vi att en erfaren uppfödare verkligen skulle göra det på rätt sätt. Hade vi vetat vad vi nu vet så hade vi lånat med oss stoet hem, för att göra avvänjningen här, så att fölet redan var trygg på den plats hon skulle vistas, direkt efter separationen. Eller krävt att hon skulle varit helt avskild oh fått hämta henne senare under våren. Men så var inte fallet... något som slutade i katastrof då hon sprang runt och försökte "tutta" på de andra stona, fick panik och ville fly ur hagen. Och våra änglar gick inte att känna igen. Hästar kan bli otroligt elaka när någon avviker i sitt beteende.
Tack och lov har nu Tösen visat sig från den allra bästa sidan. Vi har delat hästarna i två. Elite som blivit lite väl utmanande om ledarrollen går nu med Piggelin, och Pigge har fått en större status då hon slipper bli femte hjulet under vagnen.
Och Tösen har tagit på sig uppfostrar rollen av lilla Maya. Hon står i boxen bredvid, där Mayas mamma stod veckorna innan separationen. Hon kommer ner till grinden och hämtar Maya när vi släpper ut henne i hagen, och finns vid hennes sida.... vakar och fostrar och tröstar.
Underbara Tösen! Lilla Kellie finns med förstås vid sidan och hjälper till.
Och så har vi Misse förstås.... Hon är också nere i stallet och tittar till om hon inte ligger och myser på sin nya matta. Tack Gunilla! Jag hann knappt lägga ner den framför braskaminen då katten slänger sig med en duns på den... och där ligger hon. På rygg med tassarna i vädret, på mage, som en boll eller bara tvättar sig.
För somliga går livet vidare i allafall... bara brasan är tänd, hallå kan man få lite service här?
Tänd ett ljus i mörkret för vår Copy!
Vår älskade COPY L.J
Betar nu på de evigt gröna ängarna, långt bort från sin elaka sjukdom.
Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan, den vackraste och mest egensinniga häst världen någonsin skådat.
Det kommer aldrig finnas någon mer drottning som du... men den vackraste kronprinsessa har du lämnat efter dig till oss att älska och ta hand om.
Vila i frid!
Matte & husse
Underbar & älskad av alla...
OCH PÅ JOBBET GÅR DET OCKSÅ BRA!
Lånar den repliken...
Jag har helt enkelt ingen lust. Allt är skittråkigt och därför är det tomt.
Det enda som tröstar just nu förutom min älskade Maya som så duktigt står i egen box på nätterna nu, och min fina Piggelin som så gärna drar mig i skritt och trav i en liten rockard runt Kallesbacken är faktiskt att det finns miljoner, biljoner, triljoner vädurar till, förutom jag som just nu känner samma sak.
Om jag ska tro astrologerna........
Första november, och íngen snö ännu!
Tösen var jätte laddad och bra i förra starten. Blev lite körning i första kurvan mellan Kajsa och Susanne med Komnes Jarven, och när en annan häst galopperade hängde Tösen på i lite "sympati". Men hon ställde sig omdelbart i trav igen och laddade på nytt. Vid ett varv var det så dags för att sedvanligt ta sig runt klungan i tredjespår... Men ack då kom en sådan där gubbe igen... Denna gubbe var dock inte elak utan bara väldigt ouppmärksam och styr rakt ut framför Tösen. Kajsa hann ta upp henne för att undvika krock men det gjorde ju också att hon tappade väldigt mycket fart och även den tredjeplats som borde varit henne given. Gick nu till blindstyrets häst istället. Kajsa var inte främmande för att hon skulle gett vår "grannhäst" Björsbergs Glitter en rejäl match. Men sådant är travet. Hela tiden. Så förbannat orättvist. Hade vi hafte n startsnabb häst hade vi sluppit allt strul som blir längre bak i ledet och gett henne fritt spelrum. Men så är inte fallet. Hon måste få ånga upp farten först... som ett gammalt vackert ånglok.
Därför ska hon få en chans igen. Det är det mest rättvisa vi kan göra. När hon nu ville. Tösen startar på Rättvik på måndag i ett ganska snarlikt lopp. Då får vi se vad som händer denna gång...
Glädjande är att jag fått beskedet att Odin Tabac ska stå till tjänst i aveln til våren! Många intresserade så klart, så vi hoppas komma med och hinna köpa en betäckningsrätt. Denna vackra muskelöse och lugna gigant har verkligen rätt egenskaper för att komplettera vår vackra smidiga mern ack så komplicerade katt!
Kul att jag blev personligen uppringd efter ett mejl till ägarna. Verkar vara precis så trevliga människor med "vår" syn på hästar som jag hoppats.
Ha det......... till och med fingrarna är trötta efter dagens träningsrundor på ett par kilometer... först med Pigge framför tömmarna och sedan Häxan surtanten (Elina har döpt om Copy) på en promenad med lilla Maya.
Behöver jag säga att Maya är vackrast och klokast på jorden? Blir mycket intressant att få höra vad "folket" som kommer på tisdag för frysmärkning av vår lilla tjej har för något att säga om henne. Hon tycks inte lämna någon oberörd.
Duktiga vackra fina Elite Elektra
Men, vetrinären hittar ju inga fel annat än snedheten i rumpan förstås. Men den kan ju växa sig rätt igen. Vi övar varje dag att lyfta baktassarna men hon har ännu inte hittat rätt med motoriken så pass att hon klarar av att bli skodd.
Men... efter oändligt lång träning av tömkörning och skogspromenader så var det nu dags. Som hon har tittat på Tösen, och nosat på vagnen och längtat efter mer utmaning.
Så igår fick hon då ÄNTLIGEN selas på med vagnen bakom.
Stolt stod hon alldeles blickstilla medan vi selade på och rörde inte en fena. Men ögonen tindrade. Så kom då den stora stunden. Och det där är just en sådan stund då min käre make amatörtränaren, och lilla jag "ridmänniskan" tänker olika. JAG VET att de hästar han tagit sig an, blir lugna förståndiga och hetsar inte upp sig om olyckan är framme. Antagligen därför att de inte skyddas från allt farligt som kan hända, hela tiden. Utan de får istället lära sig hantera det. Men som den ridmänniska JAG ÄR så sitter det hårt i ryggmärgen att man alltid ska förekomma och minska risken för att hästen ska bli rädd och kanske skada sig om den får panik.
Så då återstod frågan: Hur tar vi oss nu ut ur stallet med Elite och vagn första gången? Vi har nämligen stallöppningen i "fel" vinkel, vilket innebär att hästarna först måste gå så långt fram det går över stallplanen och sedan svänga i kraftig vinkel för att komma ut på vägen. Och det är ju inga problem med sadel, men dock med skaklarna på en vagn.
Därför kom vi överens om att INTE ta ut henne först och sela på på stallplanen, eftersom hon då kanske inte står still och så blir det tjafs. Och sedan kommer hon inte att lära "rätt" från början. Hon är ändå fyllda två redan, och ju senare man ska lära i livet, desto svårare. Fast ändå så har hon hunnit få förtroende för oss nu, och litar på oss genom att få mogna först.
Så.. då vill ju lilla ridmänniskan göra som i skolboken egentligen, (inte travhandboken) utan inkörning skriven av ryttare. Inte spänna fast vagnen ordentligt utan gå med den "löst". Absolut inte! blev svaret. Därför att om något händer kommer vagnen ramla av och skrämma henne, och det är bättre den sitter ordentligt!
Jaha... men om du leder ut henne då, så kan jag gå bakom och lyfta vagnen i svängen, så hon inte blir rädd för skaklarna, så får hon träna att känna dem i en "mildare" kurva.
Nejdå, bättre vi håller i bägge två istället.
Jaha hur blev det då?
Jo, vi har ju en liten tröskel som vagnens däck ska rulla över. När hjulen tar emot lite så blir det ett väldigt litet ryck. Och just det där lilla rycket fick ju Elite att hoppa till. Och när hon gör det så gnäggar lilla Piggelin från hagen för att hon får syn på en kompis. Och då vänder sig denna jättelika 2 åring hastigt om för att së henne och svara. Och känner då skaklarna för första gången!
Tjo... så for vi rakt ut från stallplanen och ut i buskaget.... allla tre. Vad du än gör så släpp inte! säger min alldeles ko lugna man där han hänger i tömmar och annat med buskage upp till midjan. Och nejdå. Med en liten suck lägger sig denna underbara lilla tjej ner och bara funderar en stund. MED VAGNEN PÅ. Hur gör man nu?
Och sedan tar hon rycket (med en rejält vältränad rygg tack och lov!) och reser sig upp. Sedan får vi snällt lotsa upp henne på stallplanen igen. Klappa och pussa och efter någon minuts stillastående och funderande så tittar och buffar hon på husses arm. Ska vi gå då?
Så då bestämmer vi att matte går bakom, och hjälper till med svängarna genom att lyfta vagnen. Och hur fin som helst klarar hon hela turen ner till stora vägen och vänder på "volten" helt utan hjälp, och hem igen. Matte hjälper med vagnen över tröskeln och vips är första turen avklarad. Hästen drog inte en suck, inte det minsta tillstymmelse till svett eller stress över det inträffade, men däremot tindrande ögon och öron riktade mot foderkammaren. För vad får duktiga tjejer som varit ute och tränat? Det vet Elite minsann... Morötter i massor!!!
På kvällen kunde hon inte heller visa Tösen respekt, utan skulle ha sin mat FÖRE Tösen. Nu är hon ju också en stor tjej som drar vagn!
Och återigen... ibland får man kompromissa.Elite blev inte skärrad efter det som hände. Det var ju inget farligt. Det gjorde inte ont och jordskalvet uteblev.
Och andra sidan hade hon klarat skalmarna bra om jag hjälpt till. Med det värsta som kan hända hände.. och det var inte hela världen.
Jaha minsann..
Det är inte bara vi som är klanstskallar. Tösen var ju med och kvalade till Norrländska stoserien, ni vet loppet i Bollnäs då hon mötte Lundås Emelie igen. Vi kom ju hem med en 6:e placering och det kunde inte räcka långt, då flera hästar varit med i flera kvallopp, och samlat poäng. Men minsann...
Klanstskalle listan:
1.Alla de som inte tog STC på allvar, om de nya reglerna angående vaccinering. Alla hästar ska numera vara vaccinerade med både A och B innan de får start anmälas. Nya regeln började gälla 1 oktober. Och vad gör folk? Tror att det inte är så allvarligt menat, och kanske tror att det inte kommer kollas upp. Men ack.. vi lever inte på stenåldern längre, utan i dataåldern... och där står allt. Även om du vaccinerat din häst eller inte.
2.Men.. det finns ett litet men... datorn kan inte veta om du trots allt vaccinerat din häst, om du inte talat om det för någon som kan mata datorn med den faktan...
3. STC . Hur skrivs propositionerna ut egentligen? Hur kan man lägga så få lopp i vår del av Sverige under sommaren, och så många i tex. Värmland? Lopp med 6 hästar startande som bara behöver ta sig i mål så får dom pengar... skandal. Och här ska man behöva ha montétränat sin häst för att kunna starta på Romme. Jesus.. Och nu i oktober och november finns det helt plötsligt hur många lopp som helst att välja på.
Så någon av alla dessa anledningar har hur som helst lett fram till att våran lilla älskling kom med i startlistan för finalen i Norrländsk stoserie, på Bollnäs V75 dag, nu på lördag med 100.000 kr i första pris!!
Natruligtvis är ju en hel del av de andra 12 (!) anmälda hästarna väldigt, väldigt bra... men kanske kan vi hoppas på en fungerande mage, med hjälp av Tösens bästa vän:
Och kanske en 6:e placering igen???
Ibland ska man ha tur... och kanske någon där uppe tyckte väldigt ,väldigt synd om oss och om Tösen sist.
Ha det/Mia
Ibland vill man bara krypa under sängen ...
Vi startade igår på Rättvik, allt var perfekt. Långlopp, hemmabana, hästen tränat bra osv.
Men ack Tösen stannade i startvolten, och galopperade sedan hejdlöst i loppet. Hon vill helt enkelt inte springa. Och tror faan det... Vi undersökte henne, och hon hade ingen hög puls, inga skador, ingen feber men hon ville inte äta och var "avstängd" i blicken.
Vi har under flera veckor pysslat om med hennes foderstat, då höet i år har andra värden, än förra. Och vi vet att hon inte tål allt foder pga överkäsnlighet i magen. Och att stress leder till magkatarr eller i värsta fall magsår. Vi vet också att Tösen måsta äta minst fyra gånger om dagen, och alltid hö före kraftfoder. Vi vet också att hon måste ha kli och betfor för matsmältningen och a-fil för ph-balansen i magen, minst två gånger i veckan och alltid, alltid, alltid dagen före ett lopp och samma morgon.
Och vad gör vi? vi glömmer ge henne a-fil. Både dagen före och inte på hela veckan, och inte före loppet. Men hur pantad får man bli? Har min trassliga arbetsplats satt sig på hjärnan på oss båda och skapat demens?
Vi har länge också funderat över varför Tösen springer sämre sent på kvällen. Jo, för att hon inte får sin middag i tid. En tom mage på en häst producerar ändå magsaft. 24 timmar om dygnet... Får den inget att "tugga på" och bryta ner, svider magsaften rejält på en hästmage. Blir man dessutom stressad och tömmer magen på innehåll så blir än värre. Har man då lite a-fil kultur i magen, klarar man sig bättre. Men många varnar för att fodra innan, då hästarna kan bli "tunga" eller få kolik. Men Tösen får alltid hö i transporten och i boxen. Men den här gången åt hon inte.
Kajsa slet nästan av sig håret i går. Hur kan hon bara "lägga av?" het, ligger på bettet, galopperar och sedan tvärstannar i startvolten för att lägga en hög... efter att ha värmt bra. Hon som är så himla snabb med en otrolig kapacitet, varför, varför?
Vi fattade ingenting. Och vi sa allihop om hästar ändå kunde tala... prata med oss!
När vi kom hem ville inte hästen äta, gjorde hon inte i transporten heller. Hon tittade bara på höet, och på maten i krubban, och tittade på mig. Hon stod kvar vid krubban och tittade ömsom på mig och på maten. Då ställer jag frågan igen." vad är det för fel Tösen?, om du bara kunde tala, säg något till mig!..."
Då tittar hon med allvarliga ögon rakt in i mina och plötsligt dyker bilden av ett a-filpaket upp i huvudet. Herregud... hästen har förmågan att kommunicera när jag ber henne, och jag kan inte ens komma ihåg en så basic sak. Knäna började skaka och tårarna vällde fram... Hasse sprang in i köket och vi hade ett öppnat halvt paket i kylen. Efter vi hällt det på maten började hon surpla i sig.
Magen fick rejält med stryk igår, tom och utan fil. Så nu väntar en tre månaders kur med ett naturpreparat som heter Gastrofor.
Men man kan ju vända på saken också. Hade vi inte varit så noga med henne, och hennes rutiner hade hon haft riktiga magsår, och inte kunnat prestera alls. Magsårshästarna blir magra av att de tappar aptiten och orkar inget alls. Tösen vill ändå springa, bara inte magen värker. Hon litar så på oss, och ger allt... och så sviker vi henne så. Att vi skäms är bara förnamnet.
Så nu blir det skamvrån för oss tvåbenta och lyx- spa för fyrbenta, så får vi hoppas att hon vågar ge oss en ny chans igen.
Ha det! och glöm inte att äta ofta, sunt och lagom... nyckeln till det mesta.
Och för er som nu vill spärra in mig på psyket för jag tror att hästar kan tala, vill jag bara citera kocken som säger att Lady & Lufsen vill ha spagetti med massor av frikadeller, när den andre kocken säger, "Hundar inte kunna tala"... så säger han myndigt "Men hunden talar med mig!"
/Mia
Tösen var så duktig!
Tyvärr glömde jag fotografera sötnosarna som för dagen fått vita rosetter i manen. Elite höll på att dö igår när vi flätade dem, så hon var tvungen att få en hon också i pannluggen. Hon har aldrig stått mer stilla och andaktigt på gången. Kunde inte ens tugga på sitt hö ( då är det riktigt illa) undertiden hon väntade på sin tur.
Så när vi åkte iväg sprang hon runt i hagen och ville bli beundrad med sin rosett av Pigge, Maya och Copy. Copy blev skitsur, så klart det handlade ju inte om henne, men inte ens det kunde ta ner Elite på jorden igen. Tydligen fungerar rosetten även som guldskor med turbo, för den gjorde att hon kunde springa väldigt fort idag. Att bromsa har vi dock ännu inte lärt oss, så vi brakade rätt in i flocken vid ingången.
Men lite nya kort på underverket Maya har det blivit igen! Kolla in den profilen...
God natt!
