Nu kan Tösens bebis titta ut vilken dag han eller hon vill!
Själv gissar jag på hingst och hoppas på fux med en ljus man och svans!

Hasse vill ha en svart häst och törs inte gissa på kön....

Tösen har otåligt följt arbetet med den nya hagen som är vidbyggd fölboxen ( Copys gamla utebox) och som då har fått en egen sjukhage eller pytteliten rasthage om man så vill.



Vi tänkte så att Tösen inte kommer att vilja stå där själv, och troligen med sin klaustrofobi att känna sig instängd, men om hon kan gå in och ut som hon själv vill på nätterna och med de andra kompisarna i hagen med lösdriften bredvid så skulle det kännas tryggare.Vi ska vänja in henne några timmar om dagen till en början, sedan får hon sova i stallet på nätterna tills dess att hon är van.





Vi vill inte att hon fölar i stallet, där boxen är lite avlång, samt att stallgången in till hennes avdelning är så trång att komma åt, om något akut skulle hända.
Och vi vill inte att hon fölar i hagen med de andra, där vi inte ser henne. Strax utanför staketet i nedre delen stupar det brant ner till bäcken, och ett föl kan lätt rulla under vid en eventuell födsel där.





Den nya övervakningskameran som jag hade tänkt vinna i hästmagazinets tävling har ännu inte kommit, och inget meddelande om att jag vunnit heller. Typiskt. Vi väntar med spänning. Men nu är det ju så finurligt att vi ser hennes sjukhage från fönstret och kan utan att störa henne iakta det hela. Om hon går in istället kan vi snabbt gå ut och glutta in istället. Gäller bara att hålla sig vaken...






Ha det! /Mia

Varmt och skönt och vindstilla. Maya har fått sällskap av lilla Kellie, som arbetskamrat. Vi har fått börja om igen med Maya, eftersom hon är rädd för vagnen, efter bilolyckan. När vi skulle sela på henne den igen, reste hon sig, lyckades ta sig loss och sparkade på sig på hasleden i bak, och har därför vilat under december och Januari, och sedan fått börja om med grunderna igen. Egentligen känns det märkligt att det kan hända, då hon var helt exemplarisk hela vägen under inkörningen, och är lärd enligt skolboken, nästan lite väl mycket. Vi ville inte riskera att gå för fort fram, just för att hon gärna inbjuder till det, när hon var så lättlärd. Hon hann ju också börja träna bra, joggade fint några veckor i veckan, och några kilometer åt gången.

Hon har tömkört på ridbanan, och provat lite olika huvudlag, såsom helstängt och nu bländare, som hon trivs bra med. Hon har fått nosa på vagnen, gått med vagnen bakom och framför sig, vänt runt den i trånga situationer, men ännu inte spännt för. Hon har protesterat med att resa sig för allt som skrämmer henne, en hare, en tappad hjulsida som någon hängt upp vid vägkanten, hus och människor som kommer i hennes väg. Tack och lov har hon inte slagit. Så nu har Kellie fått ta över rodret som sällskap och trygghet, och för att visa hur det ska gå till. Målet är att hon ska "lyckas" och få beröm med små steg, för att hitta arbetsglädjen igen.












Det har varit lite knackigt, men så äntligen lossnade det, efter att hon haft en rejäl vårbrunst, och lite känns det som "tonårshormoner" som spökat under en tid, men att hon nu passerat en mer mogen gräns.

Kellie har fått en "ny" begegnad sele, för att steg två kommer vi nu att spänna för en lös skakel, och sedan två stycken, sammankopplade med en bräda bak, för att de ska få öva att dra. Kellie är ju inkörd, men lite knepig, så hon kan lika gärna få "gå om skolan" hon också, som sällskap åt Maya.
Och så länge man får morot efter arbetat pass, så protesteras det inte.


Vi har också fått en "friare" runt gården. Det är lilla Vind-Tyre" som är tillbaka, och smyger på oss. Lyckades zooma in honom också....

Tösen börjar nu bli rejält stor, och till påskhelgen ska det snikras och rustas för en egen hage, till henne utanför fölboxen. Så får vi se var hon vill bo när det är dags. För känner jag henne ( och oss) rätt så ska det velas in i sista stund.







Som ni ser har vi mkt arbete framför oss nu, inte minst med att städa i hagarna och göra fint.

Det som göms i snö, kommer fram i tö!

/Mia

Och plötsligt känns livet lättare igen, även om man först måste vada sig igenom slasket och smutsen för att ta sig till den vackra sommarsidan.

Lånar en dikt från dagens DD, som får ge ord till den senaste tidens händelser i mitt liv.

Humlan kan inte flyga
För vingarna är för små
Den struntar i allt man säger
Och flyger ändå.
-Säg mig du lilla humla
Hur går den där flykten till?

Men humlan bara mumlar,
Man kan allt man vill.

(-Okänd.)

Och ibland är det svårt att veta vad man vill med livet, och vilken väg man ska välja i ett vägskäl, om man alls kommer till ett, eller om vägen bara fortsätter framåt, framåt utan hållplats eller utan rastplats.
 Men då får man vända på steken. Vad vill man inte? Och varför vill man inte?

Jag blev erbjuden den nya tjänsten på mitt arbete som jag i februari blev varslad från. Och satt här vid skrivbordet med pennan i handen och skulle skriva på det nya arbetsavtalet. Men pennan gick inte att lyfta från bordet. Handen lydde inte.
Två dagar senare hade jag varit på intervju från ett arbete jag inte ens visste existerade, inte mindre att jag skulle kunna vara den rätte för jobbet.
Och en vecka senare fick jag beskedet att jag börjar på min nya arbetsplats, i månadsskiftet, som säljare inom marknadsföring och media.
Vårtrött, med fölis på väg, och en kropp som bara skriker " Mia, jag vill inte dundra Dalarna och Gävleborg runt längre, mil efter mil, månad efter månad" .
Då kan man plötsligt allt man vill. Och när chansen kom så var det bara att ta den. Inte se sig om i backspegeln, ignorera tröttheten, längtan efter semester. Autopilot på, och sälj in dig själv. Använd den sista kraften innan den försvinner till att lära om, ladda om och kanske allt blir som förr igen.
Glädje, inspiration och framgångar.

/ Humlan Mia

Somliga har varit uppe i ottan och vallat, värmt upp och laddat inför en arbetsam dag, för att nå sitt mål i Mora.
-10-15 grader och sol, samt väldigt hårt underlag då det var varmt och skönt igår, men frös på under natten. Rena isbanan.......

I det här huset vankas det vasaloppsfrukost som vanligt, där vi hejar på friskusarna från soffan.
Ja, kanske inte alla är lika entusiastiska ändå....



Här sover vi sött...

Är det redan morgon?

Sluta tjata, varför är det så grusigt i ögonen?

Dra ner rullgardinen igen så tar jag en tupplur till....

Ibland undrar jag hur och när den lilla avvaktande kinesen plötsligt blev ägare till den här familjen, och inte tvärt om. Den enda som inte dansar efter hans pipa är Kellie som gärna delar ut ett tjuvnyp om hon kommer åt.

Maya har gjort stora framsteg igen med tömkörningen, och Hasse har lagt ner ett ordentligt jobb för att få henne tillbaks där hon var innan "bilolyckan". Hon har jobbat fint på ridbanan och går numera fram på vägarna förbi grannarnas hus. Hon kommer få nöta på mars ut, och sedan blir det dags för vagnträning igen, och vi hoppas det går lika bra som tidigare. Tyvärr innebär nog detta avbräck från vagnsträning att hon tappar uppemot ett halv år i träning, och det kan bli knappt att hinna få ut henne till premie. Men det går inte att forcera en unghäst som upplevt något traumatiskt, som att bli trängd av vägen av en bil.

Men vi har fått fundera och omvärdera om vi verkligen kan träna unghästar här, och det är verkligen inte optimalt längre. Ska vi bo kvar måste vi få köpa loss mark, så att vi kan anlägga en egen väg upp till skogen, och ner till vår nerlagda riksväg, som är toppenfin att träna på vintertid. Annars måste vi nog finna en annan lösning just för träningsbiten.

Jag har liksom trott att alla människor som bor på landet finner djuren som ett naturligt inslag i miljön, men det är vad jag trodde, och sanningen tycks ligga på ett helt annat plan. Bilen är nu nummer ett i samhället. Alla som kör bil har förträde i samhället, och alla andra får snällt hålla sig undan. När och var denna nya lagstiftning eller moralfråga inträdde har jag inte riktigt listat ut, men så är jag ju lite insnöad i min egen värld emellanåt.

I övrigt så är vi som vilka Svenssons som helst på denna gata. Ni som har sett Sunes sommar, och också fått lära er att om man är rik så har man råd med ett tjusigt staket runt sitt husvagnsrevir, kan ju sätta er in i vad som är på gång här. Vi planerar egna in och utfarter åt hästarna, och eventuellt en minirundbana runt hästhagen. Närmsta grannen får kasta ut oömma leksaker på uppfarten för att inte få sina barn nerkörda av bilisterna från grannbyn. Det går utmärkt att köra fort på andras gator, medan i deras egen by så ska farthinder och stoppskyltar upp. Och den som klagade högst över hastigheten längst upp i övre byn, blev av med sitt körkort pga fortkörning, då lagens långa arm var på besök, i den nedre byn 2 km bort.

Och så till Svensson igen.... Han har nu pinkat in sitt revir rejält. Förutom marken runt huset, och den allmänna vägen genom deras gård som varit öppen de senaste 50 åren och kanske mer,är numera förbjuden att rida på (!) återigen en lag som tillkommit när jag satt och dagdrömde någonstans, så har han börjat patrullera.

Och hur patrullerar man bäst i sin skog när det är tjockt med snö? Jo, man köper bandvagnsliknande hjul till sin fyrhjuling så man tar sig fram. Hoppas verkligen inte att jag får så tråkigt när jag går i pension så att jag måste åka fram och tillbaka längst skogsgränsen för att bevaka så att ingen olovandes ( trots allemannsrätten!) låter sin hund motionera eller hu (göra ifrån sig) mot en tall som tillhör min mark. Och när det kommer tonårstjejer ridandes på nerviga ponnyer, då rivstartar man sin fyrhjuling bakom ett träd och slänger sig ut och blockerar vägen. För den är ju inte till att motionera sina ponnyer på, nej det får man göra på ortens ridbana. Minsann, och där med basta.

En pensionär som sannerligen inte är uttråkad utan har haft sportlov och hunnit med att göra denna video ska enligt säkra källor kandidera till årets pensionär!
http://fuldans.se/?v=tqbsfvfxei

Och som det inte är nog har har de väldigt konstiga datorer i Visby. Pensionärshackare vs tonåring?



Håll till godo, vi tackar så mycket för bidragen, ett gott skratt för länger livet!

Kan också meddela att vår Tös är bättre! Hon har gått ner betydligt i vikt. Denna snabba förändring får mig att tro att mycket var vätska. Hon är numera så pigg att matte far som en trasa i grimskaftet när vi går ut och in från hagen. Hon gör skruven med så mycket styrka att jag tror det är en tornado som drar fram varje gång jag handlöst flyger i luften och landar igen.


Och sist men inte minst......... Det muttras i leden om en viss födelsedag! Och ja.... jag vet att jag är en riktig partysänkare. Just därför har jag tänkt att utmana mig själv så här inför livskrisåldern, och förvåna er alla.
 Jag välkomnar ALLA som skulle tycka det vara trevligt att träffas, på öppet hus och kanske njuta av något gott vin och lite smörgastårta eller liknande. Men..... datum meddelas senare och vi har bestämt att den trevliga tillställningen får skjutas fram till sommaren, efter Tösen stora dag. Då kan vi slå två flugor i en smäll i den sköna sommarvärmen och beundra den lilla och njuta av sommarvärmen samtidigt.

För er som undrar vad jag önskar mig, så är min önskan att ni hellre sätter in en liten som stor slant till de hjälpkonton som finns, för att hjälpa de hungrande och plågade hästarna på Irland. De är det bästa sätt ni kan hedra mig på, genom att stödja dessa organisationer som kämpar för dessa hästars fruktansvärda situation!

www.dspca.ie/donating

www.ihwt.ie

www.rscpa.org.uk/donate/online

/Kram Mia

Så har vi åter fått en rejäl köldknäpp. Eller snarare ett slag av en slägga. Nätterna är det neråt -30 och först vid 13-tiden på förmiddagarna blir det humana -12. Bor vi i antarktis eller vad?

Vattnet i stallet fryser och enda sättet är att tina upp det är med hjälp av energislukande värmefläktar. Något man väldigt gärna sysslesätter sig med, medans nutidens inkvisatörer nöjt gnuggar sina händer när de skickar sina elfakturor. Hoho...jaja.




Vår älskade Rexbo Tösen blir allt mer irriterad för varje dag på sin hagkompis Maya, som alltid lyckas vara ivägen, vara ful och dum och troligen föremål för mattes och husses tid och energi. Hon utstrålar det vi alla just nu känner..... Tar det aldrig slut, kan det inte bli sommar, och tills dess vill jag vara ifred, mumla för mig själv och slippa höra dumma svar från någon annan. Passa upp på mig, men annars håll er ur vägen.

Så det visar hon med all tydlighet genom att bita vår lilla Maya över rygg och länd. Lillhästen är som en enda stor knöl där bak. Och inte har vi möjlighet att så här sent på vintersäsongen "gräva" fram den andra hagen, så de får helt enkelt fortsätta att gå tillsammans, och matte får  väl ta en snabbkurs i att laga täcken. Favoritsyssla förstås, särskilt då genen för handarbete tycktes ta ett stort kliv över min generation och vidarebefodras till nästa istället.

Och på jobbet går det också bra....... Att tacka ja till en ny tjänst känns ungefär lika lockande som att sälja sina älskade hundvalpar till Cruela De Ville.


Men ännu har ingen direkt anstormning av erbjudande om jobb eller miljoner till att starta något eget för, rasat in. Jag väntar med spänning. Detta skulle ju bli mitt år.

Den enda som obekymrat tycker att livet är underbart tycks vara vår puff. Han har lagt sig till med ett nytt självförtroende, så stort så att matte tror att det kan bli något riktigt intressant av honom. Stora duktiga pojken tyckte det var trevligt (!) att få vaccinationsspruta och få sina sidoklor klippta av veterinären. Kanske har kylan konserverat hans hjärna? Vetten tyckte iallafall att han var trevlig med ett stabilt psyke. Vår lilla räka......

Lite bilder från dagens utevistelse...... Maya & puffen leker tittut och jaga mig med varandra....



Var är hon nu då?

Nu måste jag sitta tyst alldeles tyst och still, då hon närmar sig..

Hm, står alldeles still och lyssnar, var gömmer sig pälsbollen?

Snart hittar jag dig, och då får du jaga mig!

/Mia

Fantastiskt att under fredagen åka till jobbet och veta att det möjligen kan bli någon minimal nederbörd under dagen, medans snön vräker ner i hotisontellt läge, utanför bilen....... ca 1 1/2 dm innan det var över.
Och någon minusgrad blev till -16 under natten.

Och mulet och någon möjlig nederbörd blev till solsken och absolut uppehåll i dag!

Tösen har varit på ett förskräckligt humör hela veckan. Hon fäller och kliar sig, och hatar både vind, plaskväder och all snö som är kvar på marken. För att verkligen understryka hur illa det är drog hon upp och knäckte en stolpe med eltråd i hagen. Och skyllde givetvis på Maya...

Hon får lite uppiggande massage som tröst....






Den magen går inte av för hackor, minsann!

Min man var på strålande fredagshumör efter att ha ägnat 1 1/2 timme åt att försöka slå i en ny i marken.
Fölisen verkar leva rövare och Tösen grinar surt om man känner på magen. Hon är trött på den...

Men så idag kom lite sol, och puffen fick vara ute och busa i de upplogade gångarna i snön. Han rusade genast ner i hagen och lurade med sig Maya upp på lite bus. Han springer med lätthet under grinden och tävlar med henne utanför staketet.... Ibland får han stanna och kika upp över vallen för att se var hon är och vem som vann!

Maya blir alldeles till sig av buset och sticker emellanåt ner i hagen till kompisarna, och då springer Isak efter. Någon minut senare komer han upp genom skogen igen, med Maya hack i häl i full galopp. Och så håller de på de små glinen.

Maya visar upp sig lite grann i arbetet..


Idag hittade jag min absoluta drömgård. Bara att flytta in. Lagom stort hus, underbar mark med egen badplats, och ett alldeles, alldeles under bart stort och mordernt stall. En sak bara.... Det kostar nog några miljoner för mycket. Någon som har en idé var man snabbt utökar sitt konto? Jag kunde ju möjligen göra ett försök att skatteplanera a´la Kamprad, men det ger nog inte så många kronor i min börs, och troligen ingen bank i Lichtenstein som skulle vilja ge mig ett konto. Och det troliga är väl att samvetet att inte dela med mig till de som har det sämre ställt, skulle göra mig sömnlös om nätterna.( Shame on you, Ingvar!)

Men till gården....... Skickar en liten länk till de som är nyfikna på hur min dröm ser ut. (Lotto, triss, V75, Keno, eller vad? Jag vet, pengar gör en inte lyckligare, men visst vore det härligt att bo så här?.......)  http://www.hemnet.se/beskrivning/947997?r=3


Trevlig helg!

Nä, det blev inget nytt jobb den här veckan. Efter att ha grillats i intervjuer och blivit uttagen bland de två som valdes ut av ett helt spann kompetenta sökande (vadå mallig?), så förlorade jag på målfotot....... (Till en man givetvis.)

Kanske hade han ett starkare CV, kanske var han trevligare vad vet jag...... Men jag är ganska säker på att han slapp frågor som "Vi eftersträvare ju ett jämlikt tänkande här på företaget, men vi vet ju att det oftast är så att kvinnor bär ett större ansvar i hemmet. Hur skulle det fungera för dig när vi har arbetstoppar, blir det problem?"

Och trots att jag ärligt då kunde svara, att nej jag tillhör den sällsynta skara kvinnor som faktiskt har markservice hemma, och bara behöver dammsuga när dammråttorna anfaller, annars får jag frukost serverad, kläderna tvättade, behöver inte hämta från dagis eller skola eller laga mat, och behöver bara ta hand om djuren när jag har tid. Så nej... det var som dom inte trodde mig. Hm... undrar om min man är av utrotningshotad art, eller om dom trodde att han inte skulle stå ut så länge till med mig?

Men det kändes så solklart etfer intervjun att de valt mig, men när det hela kom upp på högre instans så föll valet på den andra istället. Men tänk vilken bra träning detta var, och nu vet jag redan så mycket mer om mig själv, marknaden, och hur löner värderas inom försäljning.
Man 20-25 med ingen eller lite erfarenhet = kvinna 35-40 med mer erfarenhet.
Man 40 = extremt begåvad kvinna med kunskaper och vässade klor som klarar av ett chefsjobb.
Ja, visst har vi kommit långt med jämnställdheten......
Men för att klara av en granskning så är det iallafall en jämnare fördelning i antalet anställda män/kvinnor, och det är ju alltid något, så vi faktiskt får yrkesarbeta.


Men ingen kan ju sitta på två stolar....... och den "andre" lämnar ju händelsevis en tom stol efter sig på ett annat företag, och CV dit är redan skickad..... Och tänk. Närmsta chefen där är en kvinna. Även om inte hon sköter rekryteringen, så vill hon säkert ha medarbetare som respekterar henne. Vi får se vad som händer...... Och då hoppas jag att hon vågat förhandla upp sin lön, för det är ju knappast brukligt att ha högre lön än sin chef, och jag tänker då inte gå under titeln "billig arbetskraft". Heder åt Pocketstället, som iallafall förhandlat med indviduella löner efter förmåga, vilja och kunskap och inte efter kön. Och det där med att storstadsbor ska ha mer för högre omkostnader, lyckades vi iallafall argumentera bort i Dalarna i allafall......

Vår lilla puff, fyllde ett år den 26 januari och kan nu mer titulera sig man.

/Ha det Mia