Nä, det blev inget nytt jobb den här veckan. Efter att ha grillats i intervjuer och blivit uttagen bland de två som valdes ut av ett helt spann kompetenta sökande (vadå mallig?), så förlorade jag på målfotot....... (Till en man givetvis.)

Kanske hade han ett starkare CV, kanske var han trevligare vad vet jag...... Men jag är ganska säker på att han slapp frågor som "Vi eftersträvare ju ett jämlikt tänkande här på företaget, men vi vet ju att det oftast är så att kvinnor bär ett större ansvar i hemmet. Hur skulle det fungera för dig när vi har arbetstoppar, blir det problem?"

Och trots att jag ärligt då kunde svara, att nej jag tillhör den sällsynta skara kvinnor som faktiskt har markservice hemma, och bara behöver dammsuga när dammråttorna anfaller, annars får jag frukost serverad, kläderna tvättade, behöver inte hämta från dagis eller skola eller laga mat, och behöver bara ta hand om djuren när jag har tid. Så nej... det var som dom inte trodde mig. Hm... undrar om min man är av utrotningshotad art, eller om dom trodde att han inte skulle stå ut så länge till med mig?

Men det kändes så solklart etfer intervjun att de valt mig, men när det hela kom upp på högre instans så föll valet på den andra istället. Men tänk vilken bra träning detta var, och nu vet jag redan så mycket mer om mig själv, marknaden, och hur löner värderas inom försäljning.
Man 20-25 med ingen eller lite erfarenhet = kvinna 35-40 med mer erfarenhet.
Man 40 = extremt begåvad kvinna med kunskaper och vässade klor som klarar av ett chefsjobb.
Ja, visst har vi kommit långt med jämnställdheten......
Men för att klara av en granskning så är det iallafall en jämnare fördelning i antalet anställda män/kvinnor, och det är ju alltid något, så vi faktiskt får yrkesarbeta.


Men ingen kan ju sitta på två stolar....... och den "andre" lämnar ju händelsevis en tom stol efter sig på ett annat företag, och CV dit är redan skickad..... Och tänk. Närmsta chefen där är en kvinna. Även om inte hon sköter rekryteringen, så vill hon säkert ha medarbetare som respekterar henne. Vi får se vad som händer...... Och då hoppas jag att hon vågat förhandla upp sin lön, för det är ju knappast brukligt att ha högre lön än sin chef, och jag tänker då inte gå under titeln "billig arbetskraft". Heder åt Pocketstället, som iallafall förhandlat med indviduella löner efter förmåga, vilja och kunskap och inte efter kön. Och det där med att storstadsbor ska ha mer för högre omkostnader, lyckades vi iallafall argumentera bort i Dalarna i allafall......

Vår lilla puff, fyllde ett år den 26 januari och kan nu mer titulera sig man.

/Ha det Mia