Och plötsligt känns livet lättare igen, även om man först måste vada sig igenom slasket och smutsen för att ta sig till den vackra sommarsidan.

Lånar en dikt från dagens DD, som får ge ord till den senaste tidens händelser i mitt liv.

Humlan kan inte flyga
För vingarna är för små
Den struntar i allt man säger
Och flyger ändå.
-Säg mig du lilla humla
Hur går den där flykten till?

Men humlan bara mumlar,
Man kan allt man vill.

(-Okänd.)

Och ibland är det svårt att veta vad man vill med livet, och vilken väg man ska välja i ett vägskäl, om man alls kommer till ett, eller om vägen bara fortsätter framåt, framåt utan hållplats eller utan rastplats.
 Men då får man vända på steken. Vad vill man inte? Och varför vill man inte?

Jag blev erbjuden den nya tjänsten på mitt arbete som jag i februari blev varslad från. Och satt här vid skrivbordet med pennan i handen och skulle skriva på det nya arbetsavtalet. Men pennan gick inte att lyfta från bordet. Handen lydde inte.
Två dagar senare hade jag varit på intervju från ett arbete jag inte ens visste existerade, inte mindre att jag skulle kunna vara den rätte för jobbet.
Och en vecka senare fick jag beskedet att jag börjar på min nya arbetsplats, i månadsskiftet, som säljare inom marknadsföring och media.
Vårtrött, med fölis på väg, och en kropp som bara skriker " Mia, jag vill inte dundra Dalarna och Gävleborg runt längre, mil efter mil, månad efter månad" .
Då kan man plötsligt allt man vill. Och när chansen kom så var det bara att ta den. Inte se sig om i backspegeln, ignorera tröttheten, längtan efter semester. Autopilot på, och sälj in dig själv. Använd den sista kraften innan den försvinner till att lära om, ladda om och kanske allt blir som förr igen.
Glädje, inspiration och framgångar.

/ Humlan Mia