Varmt och skönt och vindstilla. Maya har fått sällskap av lilla Kellie, som arbetskamrat. Vi har fått börja om igen med Maya, eftersom hon är rädd för vagnen, efter bilolyckan. När vi skulle sela på henne den igen, reste hon sig, lyckades ta sig loss och sparkade på sig på hasleden i bak, och har därför vilat under december och Januari, och sedan fått börja om med grunderna igen. Egentligen känns det märkligt att det kan hända, då hon var helt exemplarisk hela vägen under inkörningen, och är lärd enligt skolboken, nästan lite väl mycket. Vi ville inte riskera att gå för fort fram, just för att hon gärna inbjuder till det, när hon var så lättlärd. Hon hann ju också börja träna bra, joggade fint några veckor i veckan, och några kilometer åt gången.

Hon har tömkört på ridbanan, och provat lite olika huvudlag, såsom helstängt och nu bländare, som hon trivs bra med. Hon har fått nosa på vagnen, gått med vagnen bakom och framför sig, vänt runt den i trånga situationer, men ännu inte spännt för. Hon har protesterat med att resa sig för allt som skrämmer henne, en hare, en tappad hjulsida som någon hängt upp vid vägkanten, hus och människor som kommer i hennes väg. Tack och lov har hon inte slagit. Så nu har Kellie fått ta över rodret som sällskap och trygghet, och för att visa hur det ska gå till. Målet är att hon ska "lyckas" och få beröm med små steg, för att hitta arbetsglädjen igen.












Det har varit lite knackigt, men så äntligen lossnade det, efter att hon haft en rejäl vårbrunst, och lite känns det som "tonårshormoner" som spökat under en tid, men att hon nu passerat en mer mogen gräns.

Kellie har fått en "ny" begegnad sele, för att steg två kommer vi nu att spänna för en lös skakel, och sedan två stycken, sammankopplade med en bräda bak, för att de ska få öva att dra. Kellie är ju inkörd, men lite knepig, så hon kan lika gärna få "gå om skolan" hon också, som sällskap åt Maya.
Och så länge man får morot efter arbetat pass, så protesteras det inte.


Vi har också fått en "friare" runt gården. Det är lilla Vind-Tyre" som är tillbaka, och smyger på oss. Lyckades zooma in honom också....

Tösen börjar nu bli rejält stor, och till påskhelgen ska det snikras och rustas för en egen hage, till henne utanför fölboxen. Så får vi se var hon vill bo när det är dags. För känner jag henne ( och oss) rätt så ska det velas in i sista stund.







Som ni ser har vi mkt arbete framför oss nu, inte minst med att städa i hagarna och göra fint.

Det som göms i snö, kommer fram i tö!

/Mia