Under helgen har Maya fått vara barnvakt åt Marilyn, medan mamma välförtjänt vilar i stallet. Det är dags för avvänjning och Maya har äntligen blivit stor och tar denna nya uppgift på allvar. Tänk att nästan på dagen 3-år så infaller mognaden som ett brev på posten. Personligen tycker jag att 2-åringar är dryga (tack alla masar för detta fantastiska uttryck) och är lättad över hennes förändring.

Hon tycks också vara frisk igen, förkylningen med hög feber tog en del av hennes vikt och muskler eftersom hon inte åt på några dagar, men nu tycks det ha gått över igen.

Eftersom inte tränaren hittar några sparade krafter till att arbeta med hästarna just nu, så hoppas vi lite grann på att även få henne såld, kanske till någon som inte direkt satsar på travet, men gärna vill rida och kanske så smått träna henne i vagn igen. Men vi ska höra oss för bland vänner först.........

Skulle Maran bli såld får vi ekonomi att lämna in Maya för ny inkörning igen, och då kanske saker och ting förändrar sig.

Bilder från i dag, och även en filmsnutt........... kommer snart.

Vi har haft -10 och snö, snö, snö...... som det brukar med andra ord. Efter en riktig blidvinter är man lite osäker på om man ska ha dunjacka eller regnjacka på.

Detta har också orsakat att vi haft mycket isbildning, och detta har satt sig på elstängslen som inte fungerar riktigt. Och det tar inte lång stund för våra ligister att klura ut, som har tuggat och dragit i tråden.

Så tomten fick komma med några rullar franskt elband, för nu är vi trötta på detta elände. Hoppas nu att denna dyra tråd fungerar som ryktet säger. Så dagen har gått åt att dra ny tråd, pulsande i snön med Marilyn i hasorna.
Gladare och socialare tjej får man leta efter. Hon följer oss fast de andra stannar uppe vid grinden. Att lämna flocken utom synhåll tycks inte bekymra henne det minsta. Och vilken träning hon får av att busa och pulsa i snön!

Maya har haft lite otur på sistone.Att ärva vissa drag från sin mor, får ses som sådant. Hon har börjat sparka mot de andra och mot saker medans hon muttrar något osammanhängande...... Får några veckor sedan sparkade hon in i eltråden och traslade in bakbenet och drog..... detta medförde att hon fick ont i bakknäet i samma ben som hon blivit sparkad i tidigare i höstas. Hon har ont vid beröring men är inte halt. Och nu har hon åkt på influensa....... Dock en lindrigare variant än A2. Hon har hög feber, orkar inte äta och har svullna och galliga ben. Jag hoppas det är övergående då hon varken hostar eller snuvar, men om inte får vi ta ut veterinären och hoppas hon inte smittar övriga.

/Mia

Förra helgen hann vi med en ridtur innan mörkret föll. Tösens och min premiärtur för året........
Hon blev ju ormbiten förra hösten och därefter har hon fått vila genom sin dräktighet.

Men nu var det dags...... och gissa om hon var glad. På med grejorna så går vi! Hasse och Marilyn följde med och på hemvägen blev det lite gruff vem som skulle gå först. Till slut prejade Maran oss och tog nöjt ledningen i majestätisk skritt. Hon är 6 månader och kommer troligen inte bli lika stor som varken Tösen eller Aldermarin, men har samma stora steg. Kan bli mycket intressant. Telefonen har börjat ringa och lite intresse mejl. Känns underbart, att vi verkar ha tänkt rätt.
I veckans nummer av Travtränaren var det ett stor artikel om just fördelen med kallbloden som amatörhäst, att vilkoren blir mer jämnlika i sporten, eftersom kallbloden inte kostar skjortan i betäckningsavgifter eller i inköp, vilket gör att alla har möjlighet att från början köpa en välstammad unghäst och börja träna. Det i sin tur med de fallande betäckningssiffrorna och antalet minskade fölningar, gör också att det går att sälja kallbloden till ett skäligt pris, och undanbe sig skambud.

För vår del vore det underbart om vi kan betäcka, föda upp och sälja kallblodsföl undan Tösen, för att få följa dem på banan som uppfödare. Det skulle förgylla våra dagar, och ha en meningsfull sysselsättning.

Att föda upp ett eget varmblod idag, betyder livslångt ägande/tränande, för du har ingen möjlighet att spela i samma division  som topptränade/välstammade hästar, och tar din häst inga placeringar, uteblir också startpoängen och du kommer inte med i lopp. Dvs om du har en tränad och frisk häst....... Har du en skadad eller sent utvecklad häst, måste du själv vara på topp och ha riktigt tur. Som på lotto ungefär...

Någon gång då och då inträffar faktiskt undret att en amatöruppfödd och tränad häst blir riktigt, riktigt bra trots en trasslig start. Se bara på Arby´s Amalia. Hatten av..........




Mat i alla väder och kläder....

Vill man inte stå i klafset och dessutom ha matens för sig själv, kan man ju alltid ställa sig i foderlådan...

(Förra helgens klafs........ idag är det minusgrader och allt har frusit på till knöligt och hårt underlag.)

Putte i sin stiliga trenchcoat!

Ha det/Mia

Film på Maya Mystica, från Oktober-11. (I träning på Lassols Gård.)

http://youtu.be/YZD20hvC4sc

Vi funderar och funderar. Vad vill  och vad orkar vi med. Vad är rätt och vad är fel. Men eftersom tränaren i husets krafter tryter allt mer, och att sitta upp i vagn kalla årstider inte främjar hälsan, så kanske just träningsbiten blir ett avslutat kapitel för oss.

Vad gäller kallbloden känns det ändå så att de tillför oss så mycket att pyssla med och rida på, och får vi Marilyn såld, så betäcker vi om Tösen, en bra syssla för oss att ägna oss åt. Men om inte så får vi vänta med betäckning och istället köra in Maran och sedan försöka sälja eller leasa ut.

Men Maya....... OM vi skulle ha lyckan att känna någon som gärna tog över henne och kunde ge henne tid och vård, och följa de strikta regler kring fodring hon kräver, så skulle vi låta dem försöka. Men i dagens hårda konkurens där proffstränarna tar så mycket av prispengar, så har hon inte så stor chans att komma ut i lugn träning, för att senare kunna springa in pengar i sena år. Och OM någon skulle vilja satsa tid och pengar och kärlek på våran häst, så är vi inte omöjliga. Bara realistiska.

Hon har inte fått på sig vagnen igen efter "olyckan" förra året, det var på gång igen men eftersom hon sparkat på sig/blivit sparkad i hagen för två veckor sedan, så har det beslutet skjutits upp. Hon måste skos bak, men att sätta på henne brodd nu när hon är inne i en period då hon inte håller reda på benen, känns än mer riskabelt. Däremot är hon dagligen hanterad, hon är tömkörd och Parellitränad under 4 veckor hos instruktör.

Därför öppnar vi nu alla dörrar för denna vackra och underbara häst. Kanske skulle hon i stället bli en mycket fin och underbar ridhäst, åt någon som vill forma sin egen ridtravare från början? De blir alltmer duktiga och seriösa ryttare som föredrar ridtravaren och utbildar dem till fina ridhästar.

(Maya blev ju tömkörd och inkörd som ettåring, och var mycket lättlärd och lyhörd. Men under en och samma period upptäckte vi hennes muskelömhet som uppstår när hon äter kraftfoder med spannmål i. Hon lagrar glukogen i musklerna som hon inte sedan förbränner. Det skulle hon kunna göra vid hårdare arbete, men det blir en ond cirkel när man inte ska träna när det gör ont, och måste träna för att blåsa ur glykogenen. Men....... nu är hon ren och fungerar utmärkt på Lucern , hö och selen/mineraler/olja. Och det räcker för ridträning.

När så Maya fick möte med en bil på en alldeles för trång väg med snövallar förra hösten, så frös hon fast i backen. Maya blir introvert, låser sig och BLIR DÅ vad man i Parelli kallar för RB. Hon slutar tänka och vill fly. Men innerst inne är hon LB och mycket intelligent och dominant. Detta kräver arbete, och där är Parellin fantastisk. Tack Agneta för den träning du gav henne under de veckor hon var hos dig. (Läs gärna bloggen www.lassolsgard.se/traning/parelli)

Om någon är intresserad eller känner någon som är, är vi öppen för förslag. Men det krävs tid, pengar, kärlek och kunskap, för att det ska bli bra. Trots att Maya är snäll så kräver hon kunskap och erfarenhet och mycket tid. Då kommer hon bli en stjärna, precis som sin mor blivit, om vi upptäckt hennes foderproblem i tid, som nu Maya ärvt. Och Maya är bara till salu/lånas ut till den som kan ge henne det hon behöver och har gediget intresse och kunskap.

Hör av er till mig! [email protected] så återkommer jag till er.



Maya Mystica är född-09 e: Express Lavec U:Copy L.J.
Hon bör kunna ridas in under våren, alternativ sättas i vagn omgående.

Den fantastiska resan att planera vilken hingst vi ska välja att betäcka Tösen med 2012. Vartannat år känns lagom, och det tråkiga är ju att vi inte ännu vet hur bra Marilyn blir, för det hade ju underlättat valet lite, men det känns ändå som om vi har en ganska bra uppfattning.

Med två osålda avkommor här hemma, tycker ni kanske att vi ska hejda oss, men icke..... Maya är ett undantag, en chansning som blev oerhört vacker och troligen har en hel del bra gener att plocka fram på banan. Men olyckor vid fel tidpunkt i hästens utveckling blir svåra att forcera sig förbi, och med hennes arvsanlag gällande överkänslighet mot foder osv. känns det lite orättvist att döma ut henne på förhand. Hon har iallafall gjort stora framsteg hos Agneta, men hon skulle själv aldrig satt sig i en vagn bakom denna häst... Åh andra sidan tror jag inte att hon åker bakom någon häst....... men det ligger mycket i det hon säger och vi får se om vi kan lyckas bryta oss igenom Mayas spärrar.

Vad det gäller Marilyn så finns gott hopp om att både kunna sälja henne, eller behålla henne själva. Hursomhelst ska hon få åka iväg för inkörning och utbildning, då vi förstår nu att vi inte har det optimala läget längre att träna unga hästar i omgivningen här.

Men......... Hingstar var det. Vi blir ju väldigt begränsade då Tösen bör insemineras och helst på Lassols Gård. Hon behöver således en hingst som går på semin och kan skickas på transport. En hingst med goda resultat, bra psyke och inte allt för grov eller tung.

Funderingar finns på Tangen Scott, Mörtvedt jerkeld, Lome Kongen samt ny komlingen Farmbaron om han kommer stå till tjänst redan i år. Vore kul att vara med i första kullen på en ny avelshingst. Jag tycker det dessutom vore roligt med en Atom Vinter linje. Har varit lite skeptisk till hans vetrinära anmärkningar och dess arvbarhet, men det känns som om jag ska släppa det nu. Barnbarnen visar reultat.

Bork Odin är ju en funderare om han finns tillgänglig, men tycker möjligen att han ger lite grova avkommor?
Lundfrigg ska ju fribetäcka i år, vilket underbart hästliv, men vi tror inte det passar Tösen. Hon hatar trots allt hingstar, även när hon brunstar. (Annars vill jag åt hans bakkärra, fortfarande....)

Alla tips, funderingar och upplysningar tas tacksamt emot.........

Tillslut......... Marilyn börjar ändra färg...... Har plötsligt fått stickelhår på bakbenen........

/Mia

Jo, att unga älgar, avskilda från sina mödrar, är fullständigt hopplösa....

http://www.dt.se/nyheter/mora/1.3916064-alg-flog-in-i-hastvagn

Men vilken häst! Det hade nog inte fungerat lika bra med Tösen skulle jag tro. Hur som helst änglavakt för hästen, den kunde ju ha stått på andra sidan i släpet. Mindre tur för älgen förstås.

Lite pirrigt var det när vi skulle lasta och åka med Maya till Lassols Gård igår, en stor älgtjur såg vi som sprang över vägen, men det märks att de har bättre koll på trafiken, än ynglingarna. (Var finns Anita och televinken när vi behöver dem? )

Resan gick bra, och Kellie fick följda med som resesällskap, åkte med oss tillbaks sedan. Maya blev lite stirrig över förändringen, första gången uppstallad borta, och det blev till att klippa av navelsträngen för oss alla.

I boxen bredvid stod den vackre Magnus, en ståtlig kallblodsfux, och Maya tyckte genast att han var dum och ful, och betedde sig riktigt dåligt mot prinsen. Men... hon har ju aldrig träffat en manlig häst förr, på riktigt nära håll, (förutom sina få veckor med fölekompisen Fabbe..)

Maya ska nu vara på Lassols Gård i fyra veckor är planen, mer än så tror jag inte plånboken tål på ett tag...
Men ni som vill följa hur det går för henne, kan gå in på www.lassolsgard.se och gå in under "Parelli NH" och underrubriken "träningsblogg."

Agneta skriver också under aktuellt, mycket läsvärt, det också.

/Mia

Jag blir så trött, trött ,trött.......

Möss är äckliga, men dem råder misse allt som oftast på. Visserligen vill hon ibland bidra till hyran, och storsint erbjuder en och annan delikat sork, som hon under pompa och ståt levererar i jamande triumf på gräsmattan, åt sina husbönder, och detta tackar vi vänligt och bestämt ( och ibland med ett tjut) nej till.

Denna sommar har vi också begåvats med tre ståtliga rävar, som använt våra hagar som lekplats, och smygit runt knuten ihop om att knipa en och annan katt eller möjligen grannens kycklingar. Kanske inte direkt någon tillfällighet att dessa banditer bildade gäng och drog in i byn som värsta vandalerna, samma vecka grannens kycklingar kläcktes.


(Finns tydligen andra som träffat på dessa lustigkurrar också....)

Så har vi kling och klang, och mamma älg med ungar.
Kling & Klang är mamma älgs fjolårskalvar, som ännu inte gett upp hoppet om att få återse sin mamma. Argsint och skrikande jagade hon bort dem i början av sommaren, när hon ville kalva ifred. (Hon har gjort denna stora händelse i livet till en tradition genom att nedkomma med två kalvar varje år på grannes mark, i kanten av hugget.)

Nu driver de runt i Kallesbacken med omnejd, och är inte direkt diskreta av sig. Hasse var ute och plockade svamp i veckan, och vilka dyker då upp? Jomenvisst. Nyfikna och klumpiga följde de knakande och brakande efter honom i skogen, och stannade på 30 meters avstånd och glodde när han plockade kantarellerna. Han viftade lite med en knalligt lila systemkasse, men det ända svar han fick tillbaka var två nollställda ynglingars totala oförstånd. Och så ringer mobilen... (Med förra veckans löpsedlar, där man fick se en blodig norska nedsparkad av en ung älgtjur, så kände sig inte Hasse så lugn längre...) Han tog upp den och svarade, och vad gör älgarna då? Jo de går ännu närmare, uppenbart för att glo på den lilla manicken...... !

Hem kom han iallafall, och jag tänker inte plocka mer svamp innan älgjakten. Undrar om de kommer finna alla orange och grönklädda män och kvinnor med gevär lika spännande?



Inte världens mest smartaste djur om man säger så...


Mamma älg har gjort motell av vårt skogsområde bakom gödselstacken, och kommer springande med sina små tellningar i hasorna, och dunsar med en djup suck ner i det höga gräset därbakom, utan att bevärdiga oss (eller vår avsvimmade hund) med en blick, där vi står med gapande munnar. (Undrar om hon har kollat att vi saknar jaktlicenser?)


Också till vårt största problem......... De satans attackplanen...... FLADDERMUSARNA! Jag kan snart inte gå ut med hunden längre, utan att det viner om öronen, och jag känner och hör deras äckliga vingslag. Uppenbart har det uppstått en liten schism om vem som verkligen äger rätten till tomten och stallet, kvällstid, för han försöker med alla medel köra oss på porten.

Nu har den fruktansvärt osympatiske och vidriga lilla kräket, börjat attackera oss när vi tar in hästarna. Tänk er själva, när det är mörkt ute, så ser ni (och hör) han komma seglande i full fart genom skymningen,rakt emot er, så nära att jag som har långt hår känner håret fladdra till, och sedan vänder han och kommer igen. Igår attackerade han Hasse när han skulle böja sig ner och dra ur sladden till aggregatet och svepte över hans rygg.


Hur är nu detta möjligt? Enligt fladdermusföreningen ( ja, jag menar allvar det finns en sådan, som du gärna kan vända dig till om du hittare ett skadat kräk, som du gärna vill se återställd och få hem igen) så är dessa däggdjur fredliga och inte aggresiva annat än att de kan bitas om du rör dem....  De är nattdjur och håller gärna till på öppna loft. Parar sig i augusti september och föder /diar under försommaren....... Och då ska de få vara ifred?

Ursäkta, ifred? Jaha betalar länsstyrelsen (eller kan man ansöka om stipendium från förbundet) för att få en vistelse utomlands under tiden?



För de små skadedjuren är ju inte det längre. De är nämligen fridlysta. Och får inte skadas, möjligen med särskilt tillstånd FLYTTAS till lämpligare ort. 

Till och med hästarna tycker det är otäckt när de kommer strykande över deras ryggar, och det har gått för långt.
Men efter att ha följt Calle Shulmans otroligt löjligt hysteriska drama med den fridlyste snoken i somras, ( vilket jag till fullo förstår, ormar får en totalt att tappa besinningen) så törs man ju knappast bära hand på den vidriga lymmeln, eller hans fruar.

Men..... eftersom vi nu talar om någon sorts dvärg variant, så har jag en plan. Visst måste man väl ändå har rätt till försvar? Jag kommer imorgon att pryda mitt huvud med störtkruka, så får vi se om han tycker det är så himla kul att attackera en äkta glasfiberhjälm.......  Det kan ju ändå inte ses som ett övergrepp, att bära hjälm? Tänk om jag får en spark av någon av hästarna när de blir rädda för den flygande musen vid intagning från hagen i mörkret, det kan ju faktiskt vara livsfarligt.


Skrattar bäst som skrattar sist.

/Mia

Och idag promenerade Bjorka och Folke hem till Rexbo igen. Skönt tyckte Tösen, som inte längre ville dela hage med Bjorka, men desto mer tårfyllt för fölen, som hafte ett helt underbart sommarlov.

Busande, tävlande, brottande och snusande ihop.... Under de regniga dagarna har de legat tätt ihop under granen, där vi bäddat med halm.

Tösen och Marilyn fick flytta ner till Maya & Kellie igen, ett lyckligt men skrikigt och pipigt återseende.

Marilyn spanar efter kompisarna och den "nya" hagen...



Som ni ser börjar hon bli en långbent och högrest ung dam....

Som gärna vill bestämma över maten....

Kärt återseende



Maya Mystica......

På tryggt avstånd...

Nästa par ut...

Och så stärker mor och dotter banden lite, i det pågående kaoset...

I mitten på månaden åker Maya till Lassols Gård, för några veckors träning i Parelli NH. Vi tror att det kommer göra henne gott med lite miljöombyte och få leka och lära på ett bra sätt.

 

/Mia

Vad vore livet utan fölisar? Man kan sitta och följa dem med blicken i timmar. De tar små upptäcksfärder tillsammans, äter på samma tuva, brottas, har kapplöpningar tillsammans, och sussar i halmen under träden vid regn. De är verkligen bästisar..... i vått och torrt.

Jag har kommit av mig lite i skrivandet just nu, känner att vansinnesdåden i Norge, liksom tog andan ur mig. 
Det blev bara för mycket.... Orden tog slut, och tankarna tog över. Men jag väljer att låta andra skriva om det istället, det här är trots allt en hästdagbok.

 


Jag har försökt att fotografera lite grann i allafall , de växer ju så otroligt mycket, men det har inte varit några vidare tillfällen. Hagen är geggig, och buset och springet kommer efter skymningen, då det inte går att filma eller fota....

Men fick några små när vi körde in med kvällshöet. Marilyn är allt vi drömt om och lite till, hon är helt enkelt unik. Och det är vi inte ensamma om att tycka har vi märkt, kul med all uppmärksamhet hon fått, och vi hoppas så småningom att hitta rätt ägare. För en sådan här individ måste få komma till sin rätt. En mycket känd uppfödare sa till mig en gång... Det är inte så svårt faktiskt med det exteriöra. Vill du ha långa ben, så välj en hingst med långa ben, till ditt långbenta sto. Och vise versa. Vill du ha styrka, avla på styrka. Och var sedan kritisk till ditt eget sto, och ännu mer kräsen i valet till hingst. Har du tur kan du förstärka upp med en god egenskap, men du kan aldrig kompensera eller avla bort en dålig. Som vi ser det har Marilyn idagsläget visat prov på Tösens styrka och smidighet, sin fars lätta och snabba typ och ett särdeles bra och skarpt huvud. Tyvärr gör inte bilderna henne rättvisa, visst har hon ränt iväg lite på rumpan, men inte så mycket som vinkeln missvisar. Hon är också längre i överlinjen numera. Ska jobba på en film....



/Mia

Marilyn har tuffat till sig ytterligare, och satt respekt i både Maya och Kellie. En mycket trött Kellie....
Så var det då dags för nästa steg.... människorna. Först ut var matte, som snabb som en vind kastade sig undan framhovarna för att skydda sina tänder, men fick istället en stegrande fölunges hovar i bröstet och på axeln. Aj!

Hann knappt upp igen förens det var dags för nästa "brottningslek" men när jag försökte rätta till henne, fick jag sparkande bakparti i magen istället.

Och så har det fortsatt. Hon är inte elak, bara lekfull och förbannat tuff. Och som om vi blivit bönhörda sprang Hasse ihop med en bekant vars syster hade samma problem med sitt föl.... Så nu har vi fått betessällskap till Tösen och Marilyn, i syfte att de ska få brottas med jämnåriga istället för med oss tvåbenta.


"Bjorga och Folke" ..... Tösen & Marilyn.......

Familjen tokstollar...

Familjen elegans...

 

Mycket bus förväntas och gissa vem som först tog kontakt... Det gjorde Marilyn genom att ta sats och springa rakt emot nykomlingarna med bocksprång och krumbukter.... efter kom mamma som föste undan lillganstern.

Men trots lite skrik och pip är det vänliga och nyfikna mot varandra och jag tror de kommer bli ett härligt gäng!

Men något nytt vill vi ha att lägga ut... Marilyn växer, och nu har vi flyttat hästarna till andra hagen. Vi hade hoppats på ett riktigt race, men Kellie och Tösen hade inte tid, slängde sig på gräset, medans Maya for omkring, och Marilyn intresserat undersökte det mesta inklusive lösdriften...

INatt föddes en konstnär. Ja, egentligen föddes hon 1996 i november, men själva konstnärssidan utvecklades i natt, med det nya redigeringsprogrammet för bilder.

Nu äntligen ska jag ha två veckors ledigt, och det har jag längtat efter. Förutom några förväntansfulla dagar till Gotland, blir det städning och trädgårdsarbete hemma, och en hel del fina travkvällar att besöka.

Men som en planta i trädgården växer hon, Lilla Marilyn.

Oj, oj vilken pärs. Stackars Niklas som kom på besök igår, just som vi släpper ihop Tösen & Marilyn med resten av flocken. Inget trevligt sällskap vi var precis.

I onsdags tog Johnny och klarade uppkörningsprovet här i Falun på morgonen, åkte hem igen efter lunchen, och som om det inte var nog så åkte han till Gävle (!) från Järfälla på torsdagen för att skriva teorin....( Han bommade första skrivprovet i Stockholm, och fick ingen ny tid förens till nästa vecka då han är upptagen med att sommarjobba.)

Ja, löpsuget är det då inget fel på....