Äntligen årets sista dag! Imorgon får vi börja om med ett nytt år som ska bli ett mycke bättre år. Och vad mer kan man säga än att årets två sista dagar blev riktigt, riktigt urusla dom också.

Igår låg min man däckad i kulmen av sin influensa, och orkade inte ta sig upp alls på förmiddagen. Och min bil drog sitt sista andetag och fick bärgas bort från gården, till verkstad. Dagen blev inte riktigt som tänkt alls.

Och vad kunde då bli sämre? Jo, inatt sprack då det sista av de frusna vattenrören i stallet, då det plötsligare blev varmare och vattnet tinade. Det var minst sagt ingen rolig syn att komma ner och morgonfodra med vattnet strömmande ut i hela stallet. Maya blev värst drabbad, då det var röret till hennes vattenkopp, och hennes box var dränkt i sörja. Otroligt vilken sugförmåga torvmix och halm har... lilla damen hade lagt sig i ena hörnet av boxen, ovanpå halmen som var torr upptill, då torvmix bädden under sög upp vattnet. Men hon fick ändå svans och bakben blöta och kladdiga i den andra delen som var som en swimmingpool..... Hö, kraftfoderrummet och våran sadelkammare blev också dränkt. Suck...... vi har haft så otroligt urtråkigt hitills denna dag, att man undrar om det kan bli så mycket värre. Nu ska vi snart dra fram en fastfrusen transport och åka och hämta hem spån och halm, då det naturligvis var det sista vi hade hemma. Tur att goda vänner finns, som "öppnar" för oss denna annars lediga dag i detaljhandeln.



Men här kommer en liten återblick i backspegeln över årets som gått, och allt har ju inte varit dåligt, men mycket blev annorlunda än vi från början tänkt.

Elite Elektra lämnade oss i början av året, efter hon vuxit snett, och hade förkortade muskler i bakbenen. Vi saknar Elite, hade varit en fantastiskt roligt att se henne busa tillsammans med Maya, jag tror de hade haft bra utbyte av varandra.

Tösen och Kellie gjorde en utflykt till Strömsholms djursjukhus för att synundersöka Tösen ordentligt. Efter att vetrinären konstaterat att symptomen stämde in på synsvårigheter, men ingen skada eller sjukdom kunde uppdagas, bestämde vi  att prova starta Tösen i ett lopp, där problemen visade sig övermäktiga med hennes ömma nacke. Kanske var det synnerven som kom i kläm. Eller kanske hon bara har problem med mörkret.... vem vet. Det blev hennes sista start.

Istället fick damerna åka till Lassols gård,och Tösen blev konstaterat dräktig med Aldermarin, efter många och långa funderingar, över hingst. Inte alldeles lätt det där med att välja, få det att fungera osv. Och så här i efterhand är vi ändå glada att vi inte chansade på att beställa hem från någon hingst i Norge, då vi lärt oss hur små marginalerna är, för att få det att fungera. Och många ston har dessvärre också reasorberat i år.Blir dyrt och trist för ingenting om det misslyckas.

Jag sitter ibland och suckar över att det inte blev något med vackre Lundfrigg, då jag ser bilder på hans fina avkommor. Det var det där med matchningen... tror det hade blivit något alldeles extra dem emellan.
Men Tösen är ung, och kan förhoppningsvis få många fina föl, och kanske hon så småningom blir mogen för en resa till sköna Värmland för betäckning. Jag är också nyfiken på både Odin Tabacs avkommor, och har sett riktigt häftiga föl efter Briskeby Philip, fast det kanske mest är färgen som lockar...... skulle troligast bli en fux.

Men mest av allt ser vi nu fram emot ett föl av riktig racermodell, ska bli olidligt spännande!



Aldermarin på V75 i Rättvik


Rexbo Tösen på Rättvik (till vänster i bild)

    +   = ?

Våran kära Piggelin, lämnade oss för att flytta till en ny familj i Leksand. Där har hon fått sitt drömliv, i en aktiv ponnyfamilj, med hoppning som största intresse, och är mycket älskad och uppskattad. Tyvärr har hon varit skadedrabbad sedan hon flyttat, tycks ha haft en riktig otur, men vi hoppas det snart blir bättre. Det blir ju nytt år för dem också!


Piggelin


Kellie har varit hos tandläkaren, och det var ingen angenäm upplevelse, men alldeles nödvändigt. Tur det är ett halvår kvar till nästa besök. Det är inte så lätt att orka se på när en shettis tror att hon ska döden dö.

"Våra flickor" har också visat att de blivit större. Vår lilla Truax som flyttade till Björnlunda har gått premie och kval, och klarat det galant. Som jag ju visste... syntes ju i ögonen att hon skulle klara sig fint i livet, efter en liten tveksam övergång till vuxenlivet utan mamma.

Maya har blivit inkörd, och växer så det knakar. Blir en stor dam det, troligen några centimeter större än mamma sin.

Vi blev också med hund igen! Lilla underbara Isak, som till och med charmade en viss mormor....


Och så skulle ju "vår" kusk flytta ifrån oss här i Dalarna, för att ta över hos Jim Frick istället. Men som en extra julklapp så ångrade hon sig, och det firade vi med att köpa varsin andel i hennes Predator Lavec. Vad skulle Rättvik vara utan Kajsa Frick, och vi vill ju gärna ha henne som kusk till kommande stjärnor också.


"Vår" Predator Lavec.





GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS!

Mia

Idag var det  drägliga -7 grader ute och lite snöfall. Så Maya fick äntligen sela på vagnen igen, efter några veckors tömkörning. Maya blev lite stressad för ett tag sedan, när hon och Hasse möte en mycket dålig bilförare. Han tog upp hela grusvägen med sin stora bil... och vägrade backa när de möttes. Försök att vända med speedcart och häst på en smal väg? Så Hasse och Maya fick backa ( !!) istället till närmsta mötesplats och sedan tvingas möta den stota bullriga bilen. Det bev lite för mycket och hon slog några gånger i vagnen sedan.

Så vi tog ett steg tillbaka, vilket också var bra för hennes fysiska tillväxt. Som ni ser har damen fått en präktig kälkbacke där bak. 
Utrustad med slagjord för att om hon mot förmodan skulle slå igen, så kommer hon inte upp med benen över vagnen och riskerar att sparkas eller fastna själv. Hon känns inte som någon osäker eller opålitlig häst, utan bara ung och oerfaren. Men eftersom vi efter den tragiska olyckan i Rättvik ändå tänker använda slaggjord och långvagn i snabbjobb framöver på banan, så kan hon lika gärna vänja sig. Så himla dumt att låta bli. Den är inte i vägen, känns inte om den inte behövs så varför låta bli? Kanske dags att göra dem lite snyggare och modernare för att det ska passa in i den så modemedvetna hästsporten...



Men travet är verkligen trögt! Det finns så otroligt litet utbud med utrustning om man jämför med ridsporten. Dessutom är allt som bär "travstämpel" (Wahlsten, Finntack etc) bra mycket dyrare än annat. Jämför täcken till exempel... Ett täcke från Finntack är ju knappast gjort i guld om man jämför med andra?

Nä, kanske dags att utveckla det lite..... Jag är iallafall dödstrött på jobbet och skulle mer än gärna hitta på något annat mer inspirerande. Får väl hitta en investerare först...... Eller vinna storvinsten på Lotto, skulle inte sitta så dumt, tack så mycket. (Jag kan utan problem sitta och dagdrömma 6-7mil i bilen om vad jag skulle kunna hitta på med säg 103 miljoner, den senaste storvinsten som gick till ett gäng damer i Vikmanshyttan.)

Åter till Maya. Hon bjöd verkligen på en liten show idag. Maya älskar ju bling bling...... Och vem kom inte till stallet idag om inte Elina, med en alldeles splitter ny skötlåda i rosa! Med rosa borstar och guldglitter...  När Elina tog fram den flippade Maya ur. Hon fick en tapir nos ( ni vet en sådan där lång som brukar komma fram när man kliar hästen alldeles extra skönt) och sedan satte hon upp nosen i vädret och flemade med hela överläppen. Sedan gav hon upp ett litet "hingst-gnägg" som om hon försökte få den lilla rosa plastlådan med guldglittret att lockas till henne. Hm..... märklig dam det där.



Kellie fick bli ompysslad och tycks inte ha något emot det alls...



Hur gick det för Maya då? Jodå..... hon skötte sig exemplariskt och har idag joggat några km. Bra tempo, lättreglerad och med fina steg i balans och takt. Och som hon strålade!





Och en liten ridtur för andra.......

En trevlig andra advent önskar vi er!

Maya tycker att sällskapet i hagen kunde vara roligare. En gammal surmupp som parkerat inne i lösdriften, och hennes lilla dvärg vakt som spatserar fram och tillbaka utanför och anfaller Maya om hon vill komma in.

Så vad gör man?...... Jo man skaffar en annan kompis! En liten lurvig sak som kan springa fort....
Isak och Maya tävlar och mäter sina muskler på var sin sida om staketet i hagen. Ibland tar Isak mod till sig och springer in och gör en U-sväng ut igen... Och som han skrattar när Maya måste bromsa för staketet medans han springer under........ ca 300 kg(?) häst mot 7 kg hund.......



Först Isak...

Och sedan Maya...... (Fotografen fick kasta sig i buskarna...)

Hur gick det? fick du med mig på bild då?

Oj, vad jobbigt..... puh vilken rusch det blev!

Har du ngt godis då??

Undrar var surtanterna tog vägen då?

Min hage jag bestämmer om vi ska ha roligt eller inte!

Matpaus....

Isak håller vakt från sin sten...

Tjena, ska vi springa igen då?

Isak i sin favoritstol med utsikt över fågelbordet. Där kan han ligga i timmar och titta på fåglarna mellan tupplurarna.


Om han inte leker med råttan förstås. Bara mjuka leksaker till en mjuk kille!

Maya växer så det knakar och har på bara en vecka vuxit ur sitt täcke. Hon har också fått nya guldskor med brodd och med snösula i gummi under, och hon verkar trivas bra med den balanseringen. Rör sig luftigt och lätt med bra fäste och hitills inte trampat på sig alls. 
Hästarna är nu helt invanda på det nya höet och foderstaten verkar fungera perfekt. Maya är blank och fin igen, och i bra hull, ingen hängig buk mera. Däremot har hon blivit övervuxen bak, vilket troligen rättar till sig igen. Men det är så typiskt ojämn tillväxt pga foderbytet. Tänk om man slapp byta hö varje år och istället kunde ha en jämn analys från år till år...
Tösen har varit trött och tjurig och haft en liten brunst. Verkar inte vara någon fara på taket, vi har inte hittat något tecken på att hon kastat fölet, men har ändå fått stå och ta igen sig på box igår. Idag verkar hon lite piggare igen....... och bara äter och äter och äter.


Väntar på att få utetäcke på....

Tog ett kort på den urtjusiga svansen, den har hon inte ärvt efter mamma, som bara hade några tunna testar...

Fler som väntar på sin tur att pysslas om...

Tittut.......

Trevlig söndag! /Mia

Vi har ju de senaste åren fått snö tidigt, innan marken frusit till. Det borgar ju för störningar i naturen och får även fästingar och andra onödiga kryp att överleva, då de kryper ner i marken under snön.

I år hade vi JÄTTE kallt i några veckor, och sedan kom sol och värme tillbaks. Nu är det varannandags väder, varmt och soligt, kallt och soligt hårt =och knöligt i hagen, kallt och regnigt = miljoner avåkningar på riksvägen, och varmt och regnigt= gegga mojja i hagen.

Och så till årets fel i naturen..... Ormar!! Huggormen har vaknat till liv igen. Detta fick vi erfara förra helgen då vår älskade RexboTösen svullnade upp från hov till ljumske på höger bakben. Som en telefonstolpe... Först trodde vi hon rullat fast eller vrickat sig i hagen, men hon hade ingen hälta bara väldigt stel av svullnaden. Det började så småningom rinna vätska ur ett pyttelitet sticksår/bett så vi fick ringa vetrinären. Tack och lov att hon är vettig. Vi vill ju för allt i världen inte utsätta Tösen för stress i ett sådant här läge, så vi fick hjälp att behandla henne hemma. Och nu är hon nästan återställd efter några dagar i boxvila. Hon har passat på att vila sig ordentligt, ingen feber dock men väldigt trött. Och självklart väldigt synd om henne, så Konsum har nu slut på sitt lager av morötter, då vi dammsugit vartenda hörn efter fler. Stavas tröst.

Men hur kan man bli biten högt upp på låret? Det troliga är väl att hon rullat sig, kanske i lösdriften där det är varmt och gott i halmen. Mumma för en orm...

Förra helgen fick vi hämta hem det sista av det fina höet vi fick tag på, känns skönt att bunkra upp för vintern. Hästarna är mycket finare i pälsen igen, och hängbukarna är borta. Vi har dock ett ton hö hemma med riktigt urusla värden, proteinfattigt ( 11 g smrp / kg foder, ni som är insatta) samt otroligt kalkfattigt... Rena förödelsen för en växande eller dräktig häst.  Kanske vi kan elda med det? Då andra eldar med spån numera och vilket gör oss stackars hästägare drabbade då spånbristen trissar upp priserna alldeles förfärligt.

Vi kommer aldrig mer igen köpa hem hö INNAN vi analyserat det. Det går inte att med blotta ögat se vad det innehåller eller inte. Även om det luktar gott och har bra struktur, och var godkänt förra året från samma vall, kan det som sagt gå fel, om man inte bevärdigar sig med att meddela att man ändrat ( eller kanske slarvat) lite med insådden....  Känner hur hornen i pannan växer ut, och kan se framför mig en liten bonde springa för livet, med mig efter sig med en högrep i ena handen och analysen i den andra!

Ett bra hö är A och O för växande hästar och ska vara grunden till deras foderstat. Maya är riktigt fin nu, men dock ärvt något av sin mors känslighet. Det hårda underlaget gillas inte, och därför blir det bara skritturer tills snön kommer. Vid nästa omskoning blir det också gummisulor under skorna. Det är väl på sin plats att göra en friröntgen till våren, för att undersöka om hon har några lösa benbitar. Nu vill vi inte åka iväg till klinik eller andra stallar om det absolut inte är nödvändigt, då risken för smitta av influensa, kvarka etc är större. Inget vi vill utsätta Tösen och bebisen för........ Åhh vad jag längtar efter att bli mamma igen!

Isak är ju snart redan tonåring, och idag fick vi också en fjortis i familjen, grattis Sandra!



Nybliven shettisägare 2003-2004, det var många år sen!

Sandra och Kellie tränar på uppställning,


Storfiskaren på Hasselö......



 2004

Mocka, släppa ut hästar, äta lunch, duscha och ta in hästar igen...
Och sedan bilfärd till Stockholm och en jättetrevlig 70 års middag.
Hem igen, mätta och nöjda och glad över trevligt sällskap...
Och vakna till en ny dag......
Ut med hästar, mocka, äta lunch och ta in hästar.
Men solen sken, och vi hann med att gå på promenad med Elina och Kellie, Tösen och Isak och Hasse körde Maya... så det blev skytteltrafik in och ut från stallet hela eftermiddagen.
Jag hann med att ta några utlovade bilder på de sistnämnda... även om jag tycker damen kunde vart lite mera putsad... men, årstiden gör dem lite raggiga under pälssättningen så riktigt rättvisa känns dem inte.

Men ni ser att hon växer iallafall.... Nu blir det sängläge med senaste boken av Indridason...

Ha det! /Mia

Äntligen är vår nya fina gigantiska 250 liters Thermobar på plats! Ni vet den där jag vann i våras, med bilden av Copy och Maya ......

Och gissa om hästarna tyckte det var mysigt.


Och skulle nu Kalle Moreus jacuzzi gå sönder, finns ju alltid vår balja med ljummet vatten dygnet runt. Om ni jämför med Kellie så förstår ni vidden.....

Våra nya fina skyltar har ockdå kommit på plats, efter att min händige man trixat och fixat lite. Så nu blir det svårt att missa vart blivande "Sjelfbo "hästar är födda.....

Och vi har inte stavat fel, utan namnet på vår lilla by är taget efter soldaten Sjelf-Erik som hade sin gård Sjelfgården, liggandes mitt i vår övre beteshage. "Självbo" är troligen något dumt som någon postanställd har hittat på, då vi inte längre fick tillhöra postadress Kallesbacken längre.







Igår red jag på Tösen igen, för första gången på väldigt länge. Snacka om mysigt... Och idag var hon drottning igen i hagen, och återtog sin plats som ledare igen, efter de sedvanliga höstdepressionveckorna....

Ha det/Mia

Som köpte "vår" Truaxteer Elektra. Fölet som inte fann sig till ro här, då hon blev mobbad och utstött av de andra brudarna. Men nu har hon gått 2-års premielopp och klarat det galant!

Så nu hoppas vi på att det går bra i fortsättningen också!




Truaxteer Elektra "Trudi" med "ängeln" Gabriel, vallack som gillar små tjejer :)...

Och på begäran från några nyfikna hästvänner kommer här lite "gamla" bilder på vår älskade blivande mamma Rexbo Tösen.

Sommaren 2010 efter avslutad karriär


Vintern 2008

Före vi bytte foder till Krafft groov och SPC, tunn och stressad...

Kajsa Frick vinner med Tösen på Rättvik 2009 ( ekipaget till vänster, till höger Susanne Österberg med Komnes Järven)

Dusch efter lopp i Lindesberg med bästisen och resesällskapet Kellie.



Hittade ett något suddigt foto på vår älskade Piggelin tillsammans med dottern då det begav sig.
Vi saknar Pigge så, men hoppas och tror att hon har det så bra hos nya ägarna att hon inte hinner sakna oss!



Ha det så länge!/ Mia

Förra helgens tur med Tösen framför vagnen slutade lyckligt. Vi kom hem välbehållna, och möjligen något stolta. Visserligen tycks denna matte vara ovanligt trög ( enligt säker källa) på att lära sig svänga och placera hästen så att vagnen kommer rätt, men det får jag väl tillskriva alla år i sadeln, och där allt ter sig helt annorlunda ut.

Favorit i repris, så jag kom inte undan denna helg heller. Möjligen tyckte väl både Tösen och husse att jag borde kunna detta vid det här laget, så det blev viss tempo höjning, från snigel och maklig skritt till ordentlig skritt och lite hoppsa steg.

Hon har också fått flytta in i fölboxen bredvid Kellie, för hon ska aklimatisera sig, och det var tydligen helt rätt. Hösten är ju inte hennes årstid, och hon ser spöken överallt, och vill gärna komma in tidigt. Visserligen sa husse att vi kommer 15,30 och tar in dig, så får du gå med vagn idag, och redan 15,15 infann sig Tösen väntandes vid grinden. Maya och Kellie passade däremot på att äta på det sista gröna som nu äntligen börjar ge med sig, men dom kan ju inte heller klockan, eller förstår vad vi säger ordagrannt.

Maya och Isak fick promenad tillsammans som vanligt, burkslaven har nu fått permission och kan promenera en bit framför eller bakom. Vi tog vägen upp till Kallesbackens topp i dag, närmare bestämt till Bosse Bengbulas gård, och dit har ingen av dem gått tidigare. Maya drog husse i i 3 km uppförsbacke, och hem igen i 3 km nerförsbacke. Gissa om hon var stolt. Vi mötte bilar, gick förbi höns och grisar, traktorer och fyrhjulingar i full fart. Och inte en enda gång tvekade hon eller for i luften. Det du Tösen!!

Bilder kommer....... Jag har dem i mobilen men ingen kabel till att konecta med. Någon näsvis unge undrade om jag var från stenåldern som inte använde Bluetoothen och överförde bilderna? Vad?? hmm... får fundera över det där.

Isak däremot vår lilla powder puff, har äntligen fått sitt nya handsydda halsband! Gissa om han är snygg......


(Jajammensan det är prinskronor och hjärtan, ni ser inte i syne!)
På andra sidan står telnumret hem!

Puffen ser också ut som en kines igen, då matte köpt en ny klippmaskin som faktiskt fungerar även på en fluffig liten puffkille. Och pälsen bara växer och växer... får reda ut tovor dagarna i ända. Isak får som enda kines i världen INTE sova i sängen. Basta. Men matte har gjort ett litet undantag från förbudet, som han faktiskt förstår. När vi reder ut tovor, får han ligga på sängen ( bäddad) och mysa. För det är långtråkigt och inte så skönt. Så imorse när jag bäddat kom han flygande upp och la sig till rätta. Då frågade jag: "Puffen... vad gör du?" Då vänder han upp huvudet tar tag i en tova med tänderna och börjar frenetiskt klia, och tittar på mig och lägger sig sedan "död" ner.... Förbannat trög matte, eller väldigt snabbtänkt hund.

Ha det. /Mia

Fast tack och lov inte här. Jag var upp till Idre i torsdags på en liten arbetsturné, och det tillhör verkligen fördelarna med mitt arbete, privelegiet att få ta del av vackra naturupplevelser från bilfönstret. Ibland blir jag bara tvungen att stanna och kan bli sittande och bara se mig mätt. Som i torsdags... Höstvackra färger, frosttäckta ängar, spegelblanka sjöar, och så Idrefjäll som med sina snötäckta toppar speglar sig i vattenytan... Varför hade jag ingen kamera?
Efter jag passerat Särna, låg det snö i dikena och i skogen, dit inte solen når in för att tina upp den. Klumpar efter snö som plogen forslat bort låg här och där, och påminner mig om det klart dystrare halvåret i Sverige. Fast i Idre talar vi inte om halvår utan om snöfritt kvartal! Fast å andra sidan lever de med den totala skönheten så någon rättvisa kanske det är. (Visserligen är det lite farligt att tala om rättvisa i närheten av Särna- Sveriges mecka för hitlurade asiatiska bärplockare.) Vilken bisarr historia. Det är svårt att förstå kontrasterna om man inte satt sin fot i Särna. Lite som orten som stannade i tiden... och sedan hittades den av 400 plocksugna asiater som skulle gräva guld i skogarna i det fantastiska landet uppe i norr......Åhh lite smisk skulle jag vilja ge dessa "företagare" som lurar människor som lever på hoppet. Och inte med ridpiskan utan det får bli longerpisken!!!


Men innan vi får snö ska vi först genomlida älgjakten!

Med andra ord, bilar som står parkerade huller om buller längs vägarna, och män och kvinnor med en självklar VIP status och förtur till allt i samhället. Att bara gå ut i skogen på en tur är  självmordskandiderande.. Om du ändå vågar dig utanför tomtgränsen så se till att ha minst reflexväst och synlig mössa på dig! Isak har ju också fått en liten väst att bära här hemma då han är lös, och vi har också beställt ett underbart litet halsband med reflext text i nacken " ISAK" och hemtelefonnummer. Känns lite tryggt faktiskt. Men som sagt det är inte helt säkert ändå att han inte blir tagen för älg. För det verkar som om fantasin och förväntan har en förmåga att få jägares hjärnor att producera egna bilder av vad deras ögon ser.

För hur kan man annars förklara att en travhäst blir skjuten i sin egen hage, där den tillsammans med sin hästkamrat står och äter hö? Dessutom iklädd täcke?? Jägaren trodde det var ett vildsvin.......  Mina tankar går till hästens ägare och hur man kan klara av att leva med vetskapen av att någon person skadeskjuter ihjäl sin häst med ett vådligt och mycket plågande skott i buken, är mer än jag klarar av...... Jag hade blivit ett fall för psykvården och helt tappat tron på mänskligheten.

Och blir denna människa sk. jägare inte av med sin licens så är det ett direkt hån mot alla de duktiga och seriösa jägare och viltvårdare som också finns där ute i skogarna. Heder åt er......

Kanske man istället skulle vända på det hela och märka ut alla älgar, respektive björnar ( och numera även varg) med reflexvästar istället? Märkta med ålder, kön ocksåvidare så det blir lättare att sikta på rätt djur? Så slipper vi eftersök på björnungar eller diande älgkalvar som förlorat sina mödrar.....

Det där med björn är ju lite kluvet...... Vi har ju ett ide någon kilometer härifrån... Och vid flera tillfällen har vi sett björnungar, men sällan deras mamma. Men aldrig har de gjort oss något ont, men ändå är jag livrädd... Framförallt lilla puffe-mannen ( Isak- kärt barn har många namn, särskilt som vi inte är så förtjusta i namnet Isak) skulle ju mycket väl kunna oavsiktligt smyga sig upp bakom en liten kramgo nalle, med sina mockasinliknande tassar. Inte ens Misse hör honom ju....... Men ändå har vi hitills klarat oss ( peppar, peppar) men är hela tiden varse att vi är iaktagna, och om vi vänder på samma stig, ligger där mycket riktigt en färsk liten björnhög som en liten markering eller hälsning...... Undra varför de sätter sig just på stigen? Är det för att markera våra fotspår eller för att de har humor? Eller kommunicerar de med oss, talar om att de finns? Fast det verkar ju bakvänt då alla vilda djur flyr oss människor.......

Puffen växer och växer på mer än ett sätt. Han är ute på gården och vaktar från sin utpost i stenröset på dagarna. "Hjälper" husse att dra in träd från skogen som ska bli ved. Stage-divar från de stora klipporna och springer och springer som en galen kines, på gräsmattorna. Han är alldeles slut på kvällen och somnar belåten.


Hästarna ser ut som jag vet inte vad.... Vi har alldeles för mycket efter-bete, då det varit så fint väder hela hösten, och vi haft få hästar denna sensommar. Gräset är näringsfattigt men innehåller mycket fruktan, sedan frosten slog till om nätterna. Vi har ju också haft problem att få tag på bra hö med högt proteinvärde, så balansen energi/protein är skrämmande dålig...... därav extra stödutfodring med kraftfoder...
Feta, lite hängiga och lite slappa muskler...... Så nu brinner det i knutarna att hitta bättre hö, har fått tips av en bekant som har en grann-bonde med bra hö, och köpa hem krafft protein tillsvidare...... Tösen älskar ( till vår glädje) Lucern, som är pelleterade men räknas som grovfoder, för mer energi behövs inte till den blivande mamman. Kellie däremot har aldrig tidigare varit drabbad av fång, men indikerade igår att allt inte stod rätt till. Så hon blir inne på box under helgen och sedan får vi eventuellt skaffa en munkorg ( hemskt) så hon kan vara ute, då vi bara har gräshagar! Vi hoppas att vi kan mota Olle i grind denna gång, och slippa behandling, då fång är en plågsam sjukdom, med tendens att upprepa sig.

Jag lindade in henne i Tösens jättelika Back-onTrack paddar igår kväll, och det såg ganska kul ut. Men som vanligt när man "plåstrar" om Kellie blir hon ju genast döende, så exakt hur tillståndet var denna morgon är svårt att avgöra. Men hon visade visst missnöje när jag lindade av paketen.......

Så nu håller vi tummarna, INGA FÅNG-HÄSTAR här inte....... Kanske vore bra med lite snö i varje fall ( Med risk för att göra mig osams med mina närmaste här hemma.)

Maya vackra Mystica drar nu vagn två gånger i veckan och är helt fantastisk! Bilder kommer.....
Ni får väl kolla nyheterna ikväll, sist jag körde häst så slutade det med en tur till Grycksbo för att hämta hem en viss skimmel som skenat en mil...... och idag ska jag köra Tösen. Men man måste ta itu med sina demoner ( köra vagn tex. eller hästsläp) ibland och särskilt nu när Maya ska tränas och tränaren inte är i form. Då kanske lotten faller på matte att ta över tömmarna, ibland i allafall.....)

Ha det/Mia och puffen som vilar på mina fötter......

Har nått en ny milstolpe igår!

Ibland är det obegripligt hur fort tiden går. Och hur lätt man glömmer bort sina drömmar och mål för att vardagen skymmer sikten. Men igår äntligen fick Maya spännas för vagn för första gången!

Maya "kysse" Fabbe med huggtänder...

Våran lilla, lilla vassa myra. Drömmar och målsättningar börjar ju redan vid planeringen att få dräktigt. Copy var ju riktigt, riktigt dålig i perioder och vi var ju även oroliga för hennes mentala hälsa, efter hon kommit tillbaka från seminstationen och "brudarna" där. När sedan hösten kom och hon insjuknade i influensa trodde vi ju att det var abortvirus, och inte ens vetrinären ville komma ut. Det fick ha sin gilla gång... Men hon tog fajten vår fina Copy, och fick krafterna tillbaka och 23 dygn för tidigt föddes lilla myran på sina rejält vingliga och böjda ben.

"Det här går aldrig"sa Hasse när han såg henne försöka resa sig och dia, "jodå "sa jag... En dag i taget, en timme i sänder". Och nu är det jag som står här och säger "hur ska det här gå?" och Hasse säger "det går så bra så".

Och visst gjorde de det! Maya har blivit tömkörd länge, över stock och sten, på vägar, i paddock och med remmar hängande och slängande. Hon har luktat, smakat och klivit över skalmarna på vagnen och tittat och tittat.
Och igår selade vi på inne och ledde sedan ut henne på gården, där hon stod blickstilla ( förutom att hon tog en tugga på matte arm, precis som sin mamma alltid gjorde när jag skulle kliva i vagnen eller sitta upp!)medans Hasse selade på. Ganska många remmar som ska hålla vagnen och det tar sin lilla stund. Av någon anledning väntar vi med att spänna för i stallet då det är trångt och bökigt för en ovan att ta sig ur stallet med vagn.... Ni som hängt med här länge förstår nog varför tränaren ändrat taktik i frågan.... Eller kanske det bara var för att inte stressa upp matten?...  Hur som helst har den duktiga tränarens arbete gjort underverk och finare häst får man leta efter!
Vi gick ner till stora vägen och vände, matte med grimma och grimskaft över huvudlaget, och husse gick bak och höll i tömmarna. Maya strålade! Öronen spetsade, glänste som en världsstjärna givetvis med nygjord fläta i pannluggen, som stora flickor har...... Och drog som hon aldrig gjort annat..... med ryggen, och klarade både små nerförsbackar där vagnen trycker på framåt, och även uppför, svänga och vända.


Lilla räkan Maya Mystica...

Någon som INTE TYCKER DETTA ÄR ROLIGT är ju förstås Tösen. Hon har fått börjat gå med vagn en gång i veckan för att få göra någonting och få lite kondition igen. Men hon märker tydligt att Maya får mer och mer tid, och att Maya behöver ha täcke regniga dagar ( precis lika korthårig och känslig som sin mor)tycker hon är trams! Hon är ju  världsstjärnan, inte den lilla plutten. Hon hugger Maya så fort hon får chansen och biter tag i hennes täcke.
Igår fick vi också en liten försmak på vad som kan hända när Tösen inte vill. Hon skrek och slog i luften när Hasse lätt daskade till henne på rumpan då hon vägrade gå ur boxen och ut på gången för att jag tagit fram klippmaskinen. Fel tid på dagen, fel maskin och ingen bomull i öronen. Då tänker jag inte gå ut!!
Till saken hör att vi skulle inte klippa henne, bara testa maskinen på en fläck då den inte fungerat på Isak som den är tänkt på. Hur som helst så blev Hasse ganska paff, då Tösen alltid varit arbetsvillig och aldrig aggressiv. Jag har ju dock fått känna på humöret i ridningen emellanåt, då hon blir skitsur om hon inte får bestämma. Och mer lär det komma....... "Gravida fruntimmer kan ju bli lite märkliga" var det någon som muttrade...

Här hemma har det förövrigt varit lite spännande. Matte var iväg med jobbet på konferans, ett dygn på ålandsfärja och det gungar fortfarande. Och ja.. av vågorna och inget annat. (Är alltid exemplariskt skötsam i arbetssammanhang.)Och med det så fick ju lillmatte och husse sköta allt själva från promenader till utfodring osv. Men det har gått bra! Någon av killarna har sovit i mattes del av sängen, och den andra på golvet nedanför. Låter vara osagt vem som gjorde vad men de snarkade båda två när Sandra kom ner för morgonpromenad kvart över sex på morgonen...
Trots att husse inte får koppla Isak så kan de gå ut på tomten och gå en sväng. Med lagom avstånd emellan. Men däremot mat får han gärna ge honom. Tydligen var det jätte kul... när matte ger äter han endast när magen kurrar rejält. Men när husse slänger ner något i skålen så rusar han fram och äter som om maten skulle försvinna annars? Inte en färsk fodret behövs går lika bra med torrisar.
Ja, det är väl inte så konstigt att vi valde en knäppgök till, för här bor bara märkliga individer...



Nu ska vi åka och göra våra röster hörda.../Trevlig helg!

Och hästarna myser i höstsolen. Maya har fått skor på fram och bak i dag, och hon skötte sig exemplariskt när hovslagaren kom på besök. Dock väldigt trött i benen av ovanan nu på kvällen. Då är det skönt att gå in i en halmad box och lägga sig...

Misse har också varit inne och fick sig en mysstund framför brasan. Isak fick vara på kontoret och lämna henne i fred en stund.

Och lite bildbombning på det lilla Yr-vädret som bara älskar stenar, klippor och att klättra. Han har funnit sig ett utsiktstorn där han ligger när vi andra är i stallet.......



Yrar I Am What I Am

Envis tonåring...

Här ligger jag, vad gör du?

Posar..

Posar mer..

Nu måste jag hitta en annan sten att prova...

Hm, tungan rätt i munnen bara så...

Ha, visste jag kunde...

Ahh är man bäst eller är man bäst ?...

Kom och ta mig om ni törs!

/Isak....

Vi spanar in fårskallarna...

Hm finns i både svarta och vita...

Undrar varför den där shäfern jämt skäller?...

Här ute på ängen har man så bra utsikt när man ska filosofera..



Eller busa...



Eller träna inkallning. Jag får något gott om jag kommer på "hit" och sätter mig ner..
Jag vet inte varför men jag tar väl den där godbiten för att göra matte glad.



Sen är jag lite trött och då går vi hem till mitt hus och min nalle.

Idag träffade vi en mystiskt prick, en jätte lång gul lastbil som skulle backa in på min garageuppfart och lämna något. Jag lade mig ner på sidan och tittade på gubben som hoppade ur och lämnade en låda till min matte. Lite konstigt var det nog att matte gapade och stirrade på mig? Som om inte jag vet hur man uppför sig när man får oväntat besök. Ja menar... det var ju ingen labrador eller så, bara en väldigt stor lastbil, inget att hetsa upp sig för.

/Isak