Kärlek vid första ögonkastet...
Ja, så var det. Man ska ALDRIG åka för att "bara" titta på hundvalpar, var det någon klok person som sa. Det gäller fölungar också.
Nu ska vi plötsligt bli en ännu större familj!
Ja, det är inte jag då som ska föla, det är fortfarande Copy, även om vi är lite oroliga för hur det ska sluta. Men... vi har nu kommit till den fasen i livet att Tösens framgångar i somras gav blodad tand. Vi lär oss om foder och hur vi ska kunna toppa henne rätt. Men ändå känns det som om en start-häst (ja, i ridsport heter det mycket riktigt som du tänkte tävlingshäst) är för lite. Så vi har tittat på annonser och hummat fram och tillbaka. Ska vi ha en start-klar? eller vill vi träna upp själva? eller rent av ett helt "oförstört" föl att börja med? Så... 2-åringar har stått i fokus. Men så hittade vi en intressant åring, som fyller 2 år -09 till ett förmånligt pris pga avveckling av verksamheten hos hennes uppfödare.
Och visst var hon fin! VÅRAN Elite Elektra!! Det ska bli så kul att få hem henne och börja jobba. Men huh vad vi har funderat på var hon ska bo. Det nya förrådet går ju att bygga om till 2 boxar eller en... men det blir ju lite ensamt. Och ingen av de andra kan vi flytta på? Men vilken tur att det bara hände så där, som en uppenbarelse...
I stallet på stuteriet stod en alldeles bedårande (eller flera bedårande) föl och sken som en sol när hon fick syn på just mig. Det var KÄRLEK!!!
Denna lilla underbara krabat lade huvudet i min famn och ville bli kliad. Jag har tydligt poängterat både för min älskling och för uppfödaren att det är mkt opraktiskt för oss med en större häst. Pga bekymmer med vagnar, selar transporter etc. så bör vi ha en häst som inte blir allt för hög i manken.Och uppfödaren påpekade just att denna underbara lilla darling skulle nog bli den allra största...
Men just då passerade en gammal reklamsnutt i skallen :" Bingo-Lingo" jag hör inget!!!!
FÖR HON ÄR JU SÅ BEDÅRANDE... MIN LILLA TRUAXTEER!!! (vadå stor? det kan väl ingen veta redan nu? äsch...)
Just det, ni läste rätt! Hon får också följa med hem, på så vis har Elektra sällskap i uteboxen och resten får lösa sig. Kanske får vi börja leta efter ett mindre hus och ett större stall, någonstans. Jag höll nästan på att köpa gården också, när vi ändå var i farten, men kom på i en hast att i Bollnäs vill jag ju inte bo. Men längtan efter Östertorp började gnaga i bröstet igen. Tänk om jag fick ta med mig barnen, älskling och våra hästar dit.
Så nu ska det snickras, och pusslas innan sötnosarna ska lämna sina mammor och komma hit i januari.
Det hela blev ju inte sämre av att uppfödaren håller den "rena "linje som jag ständigt tjatar om, ingen inavel eller sk. linjeavel. Jag vill ha helt vita sidor i fem generationer. Punkt. Och min älskade lilla plutt är fallen i 4:e generation undan den legendariska Frances Bullwark, på mammans sida.
Den relativt okände pappan Racketeer är inte sämre han då han är efter Fast Photo som är efter SJ´S Photo. Och Racketeers morfars- far är en den fina Super Bowl. Så DARLING är troligen det första "barn-barnet" som Fast Photo lämnar. Det är så spännande!
Vad månde det bliva? Det återstår att se. Men en massa arbete, det kan vi räkna med!
Så om du undrar vad vi håller på med, så är vi inte uttråkade i alla fall!
Kram..
Nu ska vi plötsligt bli en ännu större familj!
Ja, det är inte jag då som ska föla, det är fortfarande Copy, även om vi är lite oroliga för hur det ska sluta. Men... vi har nu kommit till den fasen i livet att Tösens framgångar i somras gav blodad tand. Vi lär oss om foder och hur vi ska kunna toppa henne rätt. Men ändå känns det som om en start-häst (ja, i ridsport heter det mycket riktigt som du tänkte tävlingshäst) är för lite. Så vi har tittat på annonser och hummat fram och tillbaka. Ska vi ha en start-klar? eller vill vi träna upp själva? eller rent av ett helt "oförstört" föl att börja med? Så... 2-åringar har stått i fokus. Men så hittade vi en intressant åring, som fyller 2 år -09 till ett förmånligt pris pga avveckling av verksamheten hos hennes uppfödare.
Och visst var hon fin! VÅRAN Elite Elektra!! Det ska bli så kul att få hem henne och börja jobba. Men huh vad vi har funderat på var hon ska bo. Det nya förrådet går ju att bygga om till 2 boxar eller en... men det blir ju lite ensamt. Och ingen av de andra kan vi flytta på? Men vilken tur att det bara hände så där, som en uppenbarelse...
I stallet på stuteriet stod en alldeles bedårande (eller flera bedårande) föl och sken som en sol när hon fick syn på just mig. Det var KÄRLEK!!!
Denna lilla underbara krabat lade huvudet i min famn och ville bli kliad. Jag har tydligt poängterat både för min älskling och för uppfödaren att det är mkt opraktiskt för oss med en större häst. Pga bekymmer med vagnar, selar transporter etc. så bör vi ha en häst som inte blir allt för hög i manken.Och uppfödaren påpekade just att denna underbara lilla darling skulle nog bli den allra största...
Men just då passerade en gammal reklamsnutt i skallen :" Bingo-Lingo" jag hör inget!!!!
FÖR HON ÄR JU SÅ BEDÅRANDE... MIN LILLA TRUAXTEER!!! (vadå stor? det kan väl ingen veta redan nu? äsch...)
Just det, ni läste rätt! Hon får också följa med hem, på så vis har Elektra sällskap i uteboxen och resten får lösa sig. Kanske får vi börja leta efter ett mindre hus och ett större stall, någonstans. Jag höll nästan på att köpa gården också, när vi ändå var i farten, men kom på i en hast att i Bollnäs vill jag ju inte bo. Men längtan efter Östertorp började gnaga i bröstet igen. Tänk om jag fick ta med mig barnen, älskling och våra hästar dit.
Så nu ska det snickras, och pusslas innan sötnosarna ska lämna sina mammor och komma hit i januari.
Det hela blev ju inte sämre av att uppfödaren håller den "rena "linje som jag ständigt tjatar om, ingen inavel eller sk. linjeavel. Jag vill ha helt vita sidor i fem generationer. Punkt. Och min älskade lilla plutt är fallen i 4:e generation undan den legendariska Frances Bullwark, på mammans sida.
Den relativt okände pappan Racketeer är inte sämre han då han är efter Fast Photo som är efter SJ´S Photo. Och Racketeers morfars- far är en den fina Super Bowl. Så DARLING är troligen det första "barn-barnet" som Fast Photo lämnar. Det är så spännande!
Vad månde det bliva? Det återstår att se. Men en massa arbete, det kan vi räkna med!
Så om du undrar vad vi håller på med, så är vi inte uttråkade i alla fall!
Kram..
Regn,rusk,snö,sol,tö och is...
Har det hunnits med i Kallesbacken. Hästarna mår nu bra igen efter en veckas förkylning med vila som följd. Vi håller tummarna för att det blivande fölet i Copys mage också mår bra.
Och så äntligen har vi fått tag på nya sadlar... efter oändliga turer med olika modeller, leverantörer, provning av begagnade m.m så har vi nu köpt en alldeles ny fin dressyr sadel till Tösen, och en begagnad lyxmodell till Piggelin.
Tösen tycker inte att det var nödvändigt att byta till Pigge, utan visar sitt missnöje tydligt genom att försöka bita i Pigges sadel så fort hon får chansen. Sin egen däremot luktar hon nöjt på.
Så nu rider vi igen! Eller... Tösen springer och jag klamrar mig krampaktigt fast. Det är som om några veckors vila måste tas igen genom att rida passen snabbare. Till på råga på allt så ska de toppas med några saltomortaler där jag förväntas hänga med upp i luften och sitta kvar medan bakbenen lyfter resten av kroppen i framstupa läge och så ska det kickas. Gärna ett liten indian tjut också innan hon sätter fart framåt igen.
Både jag Tösen höll andan medan jag lade på den nya sadeln. När jag spände gjorden väntade vi båda på att den där olustkänslan skulle komma, men ingenting hände. Bara att släppa ut luften igen och vara nöjd. Den ligger som den ska och klämmer inte! Puh...
Den lilla skimmeln har fått nytt liv, då vi flyttat undan den svarta bitchen till egen hage. Vi förväntade oss att hon skulle bli ledsen och kanske komma tilll sans och sluta mobba Piggelin. Men inte då... Hon njuter av lyxen att ha egen "Kuppe" och slippa dela maten med någon annan. Vad säger man? Men Piggelin har nu nöjd och något förvånad blivit upphöjd till att ingå i flocken, inte gå ett steg bakom. Hon och Tösen delar nu hö och myser ihop.
Sedan har hon börjat växa. På två veckor har hon breddat ryggen, då musklerna under sadeln sväller. De har inte fått plats tidigare. Så vår något bekväma ökenkärra har plötsligt blivit speedig. Inte för att hon blir svettig, där går gränsen men hon vill gärna springa och känna hur skönt det är med en sadel som passar.
Efter tre veckors "karantän" från ridklubben och möte med andra hästar så njuter hon av varje sekund hon får vara där och träna. Fast även om träningen är rolig så tror jag att det är gruppen hon längtar efter. Hon har fått sin plats i gänget, och ställer lydigt upp med de andra och väntar på sin tur eller tar en tupplur medans Sandra får instruktioner.
Så idag var det dags för revansch. Sist Sandra och Piggelin skulle vara med på US hopptävling, slutade det på lasarettet i Falun för Sandra, och ingen rosett med hem. Men nu så...
Det började med att vi körde fram transporten. Då gnäggade Tösen högt och travde fram och tillbaka längs staketet. När hon fick syn på Robin som var ute, gnäggade hon gång på gång. Hallååå... jag står ju här! Vart ska vi åka? Glöm inte mig. När det var dags och ta in Piggelin tog det stopp. Tösen klurade raskt ut att det var något lurt (eller surt) på gång. Hon föste Pigge framför sig och parerade listigt emellan oss för att vi inte skulle komma åt henne. Efter en oändlighet av krånglande fick vi ta in alla hästarna, för att sedan kunna lasta Piggelin. Om blickar kunde döda vore jag död, begraven eller mumifierad. Jag ligger riktigt dåligt till just nu hos Tösen... Copy däremot skiter fullständigt i om den lilla gråa försvinner för stunden eller för gott. Mer mat att slippa dela.
Det var en sk. Pay ´n Jump, träningstävling i lite lugnare tempo. I deras grupp var det fyra ekipage som red fram tillsammans och stannade sedan kvar i ridhuset och hoppade banan en i taget. Pigge spanade in de första två, och när det sedan var hennes tur taxade hon in vägen rätt över alla sex hinder och passerade coolt mållinjen. Därefter blev det tvärstopp...
innan Sandra hann reagera tvärnitade hon och svängde vant in bredvid puddingen Ringo, och ställde upp. Klar!
Pustade ut och somnade på en sekund.
Den lilla ponnyn hade spanat in banan och kollade att Sandra styrde rätt, sedan visste hon exakt var mållinjen var och att hon gjort vad hon skulle.
Kan man ha en bättre ponny?
Vem som sken mest när det var dags för att ta emot rosetten, får ni lista ut själva. Den ena strålade som solen, den andra mallade upp sig och kråmade sig så jag nästan fick skämmas. (Möjligen lite extra för att den lilla stilige Rocket såg på. )Globen nästa.
Själv var jag bara glad att vi kom helskinnade hem, utan älgkrock, uppför sliriga vägar och lyckades backa in någorlunda rätt på den mörka gårdsplanen. Kostade bara en sömnlös natt och en tömd mage samt ångest som räcker för en vecka.
Snälla Tösen kan du inte springa in en liten B-kortsbuss till oss?
Och så äntligen har vi fått tag på nya sadlar... efter oändliga turer med olika modeller, leverantörer, provning av begagnade m.m så har vi nu köpt en alldeles ny fin dressyr sadel till Tösen, och en begagnad lyxmodell till Piggelin.
Tösen tycker inte att det var nödvändigt att byta till Pigge, utan visar sitt missnöje tydligt genom att försöka bita i Pigges sadel så fort hon får chansen. Sin egen däremot luktar hon nöjt på.
Så nu rider vi igen! Eller... Tösen springer och jag klamrar mig krampaktigt fast. Det är som om några veckors vila måste tas igen genom att rida passen snabbare. Till på råga på allt så ska de toppas med några saltomortaler där jag förväntas hänga med upp i luften och sitta kvar medan bakbenen lyfter resten av kroppen i framstupa läge och så ska det kickas. Gärna ett liten indian tjut också innan hon sätter fart framåt igen.
Både jag Tösen höll andan medan jag lade på den nya sadeln. När jag spände gjorden väntade vi båda på att den där olustkänslan skulle komma, men ingenting hände. Bara att släppa ut luften igen och vara nöjd. Den ligger som den ska och klämmer inte! Puh...
Den lilla skimmeln har fått nytt liv, då vi flyttat undan den svarta bitchen till egen hage. Vi förväntade oss att hon skulle bli ledsen och kanske komma tilll sans och sluta mobba Piggelin. Men inte då... Hon njuter av lyxen att ha egen "Kuppe" och slippa dela maten med någon annan. Vad säger man? Men Piggelin har nu nöjd och något förvånad blivit upphöjd till att ingå i flocken, inte gå ett steg bakom. Hon och Tösen delar nu hö och myser ihop.
Sedan har hon börjat växa. På två veckor har hon breddat ryggen, då musklerna under sadeln sväller. De har inte fått plats tidigare. Så vår något bekväma ökenkärra har plötsligt blivit speedig. Inte för att hon blir svettig, där går gränsen men hon vill gärna springa och känna hur skönt det är med en sadel som passar.
Efter tre veckors "karantän" från ridklubben och möte med andra hästar så njuter hon av varje sekund hon får vara där och träna. Fast även om träningen är rolig så tror jag att det är gruppen hon längtar efter. Hon har fått sin plats i gänget, och ställer lydigt upp med de andra och väntar på sin tur eller tar en tupplur medans Sandra får instruktioner.
Så idag var det dags för revansch. Sist Sandra och Piggelin skulle vara med på US hopptävling, slutade det på lasarettet i Falun för Sandra, och ingen rosett med hem. Men nu så...
Det började med att vi körde fram transporten. Då gnäggade Tösen högt och travde fram och tillbaka längs staketet. När hon fick syn på Robin som var ute, gnäggade hon gång på gång. Hallååå... jag står ju här! Vart ska vi åka? Glöm inte mig. När det var dags och ta in Piggelin tog det stopp. Tösen klurade raskt ut att det var något lurt (eller surt) på gång. Hon föste Pigge framför sig och parerade listigt emellan oss för att vi inte skulle komma åt henne. Efter en oändlighet av krånglande fick vi ta in alla hästarna, för att sedan kunna lasta Piggelin. Om blickar kunde döda vore jag död, begraven eller mumifierad. Jag ligger riktigt dåligt till just nu hos Tösen... Copy däremot skiter fullständigt i om den lilla gråa försvinner för stunden eller för gott. Mer mat att slippa dela.
Det var en sk. Pay ´n Jump, träningstävling i lite lugnare tempo. I deras grupp var det fyra ekipage som red fram tillsammans och stannade sedan kvar i ridhuset och hoppade banan en i taget. Pigge spanade in de första två, och när det sedan var hennes tur taxade hon in vägen rätt över alla sex hinder och passerade coolt mållinjen. Därefter blev det tvärstopp...
innan Sandra hann reagera tvärnitade hon och svängde vant in bredvid puddingen Ringo, och ställde upp. Klar!
Pustade ut och somnade på en sekund.
Den lilla ponnyn hade spanat in banan och kollade att Sandra styrde rätt, sedan visste hon exakt var mållinjen var och att hon gjort vad hon skulle.
Kan man ha en bättre ponny?
Vem som sken mest när det var dags för att ta emot rosetten, får ni lista ut själva. Den ena strålade som solen, den andra mallade upp sig och kråmade sig så jag nästan fick skämmas. (Möjligen lite extra för att den lilla stilige Rocket såg på. )Globen nästa.
Själv var jag bara glad att vi kom helskinnade hem, utan älgkrock, uppför sliriga vägar och lyckades backa in någorlunda rätt på den mörka gårdsplanen. Kostade bara en sömnlös natt och en tömd mage samt ångest som räcker för en vecka.
Snälla Tösen kan du inte springa in en liten B-kortsbuss till oss?
Har någon sett min man?
Han har rymt! Och det gjorde han rätt i. Han är på konferensresa till Gran Canaria. Och jag hoppas så innerligt att han får lite sol och värme, för det är han värd. Jag får ofta höra frågan hur hinner du med allt? Hästar, barn, firma osv. Svaret är: min MAN.
Jag har tagit semester för att vara hemma och ta hand om gården och övriga familjen. För jag hinner inte "jobba" just nu.Till min hjälp har jag två katter som bevakar minsta steg och felsteg. Majsan ska naturligtvis dela säng med mig, och kan INTE tänka sig att ligga på husse tomma halva, utan vi ska trängas. Och om jag råkar knuffas får jag också veta det. Sedan har hon flyttat från kontorsbordet vid fönstret, och ska numera ligga på min kontorsstol eller på mitt bord. Och ungefär var 30 sekund ska hon passera tvärs över tangentbordet och framför dataskärmen. Tack för det.
Vår andra katt har jag fått skäll av två gånger redan. Det var för kallt i huset, jag hade ju inte börjat elda i braskamin INNAN jag hämtade morgontidningen i brevlådan. Ber om ursäkt för det. Sedan hade jag ju inte matat fåglarna i tid heller. Mycket viktigt annars får man fönstren sönderpickade och katten har inget att studera eller jaga. Suck.
Hur hinner han allt? Man har ju knappt hunnit släppa ut hästarna och mocka förens det är dags för lunch. Och sedan är tvättkorgen full på två minuter, och soppåsen. Hur kan den bli full på två dagar? Det blir den ju aldrig annars.
Sedan ska det vara middag. Men det är tur att min älskling förutsett detta och laddat med köttbullar, och annat smått och gott som ryms i kyl och frys. För klockan fem en söndageftermiddag när barnen plötsligt frågar vad vi ska äta, då är affärerna stängda.
Och så var det veden... den tog slut inne och jag förbannade mig själv som inte hämtat INNAN det blev mörkt. Men jag kom bara till förstubron. Där stod en korg för varje dag, prydligt uppradade. JAG VILL INTE BYTA MIN MAN MED NÅGON.
Och sedan är det ju arbetet. Man kan ju bli knäpp för mindre. Tur att man har någon som man kan luta sig mot när man inte förstår någonting eller inte gör sig förstod till någon. Så denna vecka är det lika bra att stanna hemma. Jag är ju inte fullständigt rustad.
Så var det hästarna. De har fått någon tre dagarsfeber. Till och med Copy tappade aptiten i ett halvt dygn. Då är hon sjuk! Det kan knappast bara vara en unge i den magen. Måste vara ett helt dagis. Kanske smuttade vetrinären på tvättspriten och glömde byta sto mellan insemineringarna. Blir ju kul. Robin vill att om det blir en hingst ska den heta Torres. Efter Fernando Torres. Någon fotbollssnubbe. Nu får han kanske ett helt fotbollslag!
Dags att elda i kaminen igen... sura blickar från den grå.
Ha det! /Mia
Jag har tagit semester för att vara hemma och ta hand om gården och övriga familjen. För jag hinner inte "jobba" just nu.Till min hjälp har jag två katter som bevakar minsta steg och felsteg. Majsan ska naturligtvis dela säng med mig, och kan INTE tänka sig att ligga på husse tomma halva, utan vi ska trängas. Och om jag råkar knuffas får jag också veta det. Sedan har hon flyttat från kontorsbordet vid fönstret, och ska numera ligga på min kontorsstol eller på mitt bord. Och ungefär var 30 sekund ska hon passera tvärs över tangentbordet och framför dataskärmen. Tack för det.
Vår andra katt har jag fått skäll av två gånger redan. Det var för kallt i huset, jag hade ju inte börjat elda i braskamin INNAN jag hämtade morgontidningen i brevlådan. Ber om ursäkt för det. Sedan hade jag ju inte matat fåglarna i tid heller. Mycket viktigt annars får man fönstren sönderpickade och katten har inget att studera eller jaga. Suck.
Hur hinner han allt? Man har ju knappt hunnit släppa ut hästarna och mocka förens det är dags för lunch. Och sedan är tvättkorgen full på två minuter, och soppåsen. Hur kan den bli full på två dagar? Det blir den ju aldrig annars.
Sedan ska det vara middag. Men det är tur att min älskling förutsett detta och laddat med köttbullar, och annat smått och gott som ryms i kyl och frys. För klockan fem en söndageftermiddag när barnen plötsligt frågar vad vi ska äta, då är affärerna stängda.
Och så var det veden... den tog slut inne och jag förbannade mig själv som inte hämtat INNAN det blev mörkt. Men jag kom bara till förstubron. Där stod en korg för varje dag, prydligt uppradade. JAG VILL INTE BYTA MIN MAN MED NÅGON.
Och sedan är det ju arbetet. Man kan ju bli knäpp för mindre. Tur att man har någon som man kan luta sig mot när man inte förstår någonting eller inte gör sig förstod till någon. Så denna vecka är det lika bra att stanna hemma. Jag är ju inte fullständigt rustad.
Så var det hästarna. De har fått någon tre dagarsfeber. Till och med Copy tappade aptiten i ett halvt dygn. Då är hon sjuk! Det kan knappast bara vara en unge i den magen. Måste vara ett helt dagis. Kanske smuttade vetrinären på tvättspriten och glömde byta sto mellan insemineringarna. Blir ju kul. Robin vill att om det blir en hingst ska den heta Torres. Efter Fernando Torres. Någon fotbollssnubbe. Nu får han kanske ett helt fotbollslag!
Dags att elda i kaminen igen... sura blickar från den grå.
Ha det! /Mia
Nu är det mycket på en gång...
Förutom älglöss, förkylningar,sadelbrist,knäppskallar på jobbet,febriga hästar,dräktig surfia så är det till på köpet älgjakt.
Så det hör till allmänbildningen här uppe i Dalarna, att veta vilken vecka jakten pågår,se till själv att inte finnas mitt i skottlinjen och naturligtvis hålla sig ur vägen då dårarna ( se upp för dårarna, dårarna stängs... älskar den filmen) så måste man ju också le glatt och låtsas att det är helt okej att dessa primitiva män och kvinnor har all rätt att tränga sig i köer, köra om på vägen och naturligtvis parkera hur som helst kring vägkanterna de är ju som sagt VIP denna vecka.
Och den stora debatten rasar i tidningarna. Jägarna är upprörda det finns ju inte tillräckligt med älgar att skjuta!! De har ju så att säga fallit offer för att naturen sköter sig självt, med rovdjur som jagar älg för att överleva.
Men då är det ju tur att den underbara kyrkan finns!
För de håller ÄLGMÅLSBÖN till förmån för god jakt lycka!
Du hörde rätt... detta är inget skämt. Kyrkan i Enviken höll en extra gudstjänst och det var fullt till sista plats, något som inte hör till vardagen.
Men jag är ju från Stockholm så det är ju inte lätt att förstå. Hur som helst så får barnen ledigt i skolan för att vara med om denna spännande upplevelse. Så vi sökte ledigt för dottern, för att vara med på "Hästjakt."
Ja, det vill säga vår häst jagar andra hästar på tävlingsbanan.
Efter några veckors nertrappning av kraftfoder, som ger henne överskottsenergi och gör henne svårhanterlig och okoncentrerad så var det dags för årets sista lopp. Ett stolopp med fina prispengar.
Och hon var så lugn och fin hela dagen. Till och med i transporten. Hon höll nollan och var helt felfri och travsäker trots svårt 5:e spår men på sista varvet räckte inte riktigt krafterna ända fram, men som hon kämpade!
Direkt efter märkte jag att andning och puls var ovanligt hög och mycket riktigt hade hon fått feber vid hemkomsten.
Piggelin drabbades av hög feber igår och är hängig. Så det kom inte som någon överraskning direkt.
Men krafterna räckte till en fin 4:e plats med en bra peng, och vi gratulerar vinnaren Granfaksa som annars brukat vara bakom Tösen när hon är felfri.
Som hon körde loppet borde Tösen gjort i förra. I ensamt majestät från egen volt 20 meter före.
Men nu väntar vila och dressyrridning när hon är återställd. Vi tvåbenta ska förkovra oss i foderlära för att hitta det perfekta uplägget till nästa säsong. Då¨hon måste äta rejält utan att bli yr i huvudet.
Sedan har vi också hittat den perfekta hingsten till Tösen, och om hon inte fungerar nästa sommar så blir det betäckning istället.
Så det hör till allmänbildningen här uppe i Dalarna, att veta vilken vecka jakten pågår,se till själv att inte finnas mitt i skottlinjen och naturligtvis hålla sig ur vägen då dårarna ( se upp för dårarna, dårarna stängs... älskar den filmen) så måste man ju också le glatt och låtsas att det är helt okej att dessa primitiva män och kvinnor har all rätt att tränga sig i köer, köra om på vägen och naturligtvis parkera hur som helst kring vägkanterna de är ju som sagt VIP denna vecka.
Och den stora debatten rasar i tidningarna. Jägarna är upprörda det finns ju inte tillräckligt med älgar att skjuta!! De har ju så att säga fallit offer för att naturen sköter sig självt, med rovdjur som jagar älg för att överleva.
Men då är det ju tur att den underbara kyrkan finns!
För de håller ÄLGMÅLSBÖN till förmån för god jakt lycka!
Du hörde rätt... detta är inget skämt. Kyrkan i Enviken höll en extra gudstjänst och det var fullt till sista plats, något som inte hör till vardagen.
Men jag är ju från Stockholm så det är ju inte lätt att förstå. Hur som helst så får barnen ledigt i skolan för att vara med om denna spännande upplevelse. Så vi sökte ledigt för dottern, för att vara med på "Hästjakt."
Ja, det vill säga vår häst jagar andra hästar på tävlingsbanan.
Efter några veckors nertrappning av kraftfoder, som ger henne överskottsenergi och gör henne svårhanterlig och okoncentrerad så var det dags för årets sista lopp. Ett stolopp med fina prispengar.
Och hon var så lugn och fin hela dagen. Till och med i transporten. Hon höll nollan och var helt felfri och travsäker trots svårt 5:e spår men på sista varvet räckte inte riktigt krafterna ända fram, men som hon kämpade!
Direkt efter märkte jag att andning och puls var ovanligt hög och mycket riktigt hade hon fått feber vid hemkomsten.
Piggelin drabbades av hög feber igår och är hängig. Så det kom inte som någon överraskning direkt.
Men krafterna räckte till en fin 4:e plats med en bra peng, och vi gratulerar vinnaren Granfaksa som annars brukat vara bakom Tösen när hon är felfri.
Som hon körde loppet borde Tösen gjort i förra. I ensamt majestät från egen volt 20 meter före.
Men nu väntar vila och dressyrridning när hon är återställd. Vi tvåbenta ska förkovra oss i foderlära för att hitta det perfekta uplägget till nästa säsong. Då¨hon måste äta rejält utan att bli yr i huvudet.
Sedan har vi också hittat den perfekta hingsten till Tösen, och om hon inte fungerar nästa sommar så blir det betäckning istället.
Springa kan hon i allafall...
Nu är vi hemma igen, vakna men trötta efter en kall, regnig och mycket lång kväll. Ingen placering blev det igår heller. Tösen fick värma hemma och komma lite senare till Rättvik. Trots det var hon extremt nervös och svettades mycket innan start. Det är nog inte bara vi två benta som deppat utan det verkar som om vår lilla Tös har tappat självförtroendet igen.
Jag fick tag på en klippmaskin i sista minuten men den var tyvärr inte i stånd att klara av en tjock kallblodspäls. Så det gick med nöd och näppe att raka bort det värsta på halsen. Så det blir mera klippning om någon vecka...
Tösen fick stå i "sin" box i Kajsas stall, (tack till er som ordnat det åt oss) och fick sällskap av alla bebisarna dvs. alla ettåringar som nu tagits in till banan för träning. De är ungefär på samma nivå som vår Tös så de kom väl överens. Bebisarna däremot tyckte det var väldigt tufft att hänga med en tonåring...
För som vanligt så hade ju alla andra åkt hem, när Tösen skrittat av sig efter loppet. Vad tänker de på? Jag skulle då aldrig ställa in en dyblöt, nyduschad häst i en kall transport en kvart efter avslutat lopp. Där går gränsen. Jag är ju ändå ridtjej! Kan verkligen höra min gamla ridlärare Irene Wahlbergs stränga röst... "Ingen häst går in förrens den är torr och andas lugnt!" ingen pardon där inte.
Bebisarna tittade nyfiket på allt vi gjorde och "pratade" hela tiden med Tösen. Två av dem fick dela box någon timme, då Tösen upptog den enes. Två huvuden tätt ihop, ni vet i den där åldern då allt fortfarande är möjligt. Man knuffas och buffas och delar på en hötuss... och ska den ena titta så ska den andra. Med huvudena tätt ihop. Vilka sötnosar... nu längtar man ju inte alls efter Copys lilla föl. Nejdå. Bara ca 9 månader kvar, går fort.
Men Tösen då? Jodå, hon gjorde som hon brukar numera. Galopperade... Fick ju ledning då hon stod först och höll den till efter andra kurvan på första varvet, då en MKT FUL GUBBE nämner inga namn försöker pressa sig förbi med sin häst... Bara det att Tösen är snabb och vill inte släppa. Det hade inte den lilla gubben räknat med. Hans häst hade ju sprungit in 235 000 kronor han..Och som många andra fnös han nog åt Tösens blygsamma 73 700 kronor.
Men jag har tänkt lite på det där... OM nu inte Tösen galopperat i alla dessa lopp, då hade hon ju faktiskt tjänat väldigt mycket. Loppen har hon ju gjort men pengarna uteblivit. Det vet ju inte hon... Så egentligen är hon ju i klass med det här gänget, vilket hon också bevisade.
Åter till den fula gubben...Han blev så stirrig över att hans häst inte kom runt och fick överta täten från brudarna så han började gapa och skrika och slå med spöet i vagnen. Vilket är alldeles förbjudet och medför böter. Men det ser inte domartornet då han ligger utvändigt i för dem bortre kurvan... (så inga böter där inte..) men Tösen blir ju rädd så klart. Hon är ju väldigt känslig och skulle inte bli behandlad på det viset. Så hon slänger sig i galopp...
Men Kajsa får ner henne till slut i trav och hon får gå utvändigt i tredjespår utanpå dessa hästar i högt tempo. Hon tappar därför travet igen och kommer låångt efter... men också som vanligt fullkomligt flyter hon fram ur sista sväng och tar in hundra meter på de andra och springer om två hästar på upploppet.
När hästarna galopperar så "springer de bort" väldigt mycket tid. Därföt syns det inte hur fort de går viss sträckor utan bara total tiden. Men... då finns det något som heter ATG-LIVE. Min älskade man tog därför med sig tidtagaruret hem till en som har denna fantastiska funktion på sin dator och klockade loppet på Romme.
PS. Detta är superhemligt... Hon sprang de sista 900 metrarna på km-tiden 25,9!!
Men som vanligt finns det ju duktiga storspelarna som liksom oss inte ger upp... Det var bara 4 hästar i loppet av 14, som var mer spelade än Rexbo Tösen. Trots all statistik...
Det säger ganska mycket om vår häst. En enorm kapacitet fartmässigt, men hennes nervositet och koncentrationsförmåga är fortfarande inte under kontroll. Kajsa vill därför prova ett helstängt huvudlag ( skygglppar på båda ögonen) för att Tösen inte ska behöva se alla dessa fula saker runt om henne utan bara framåt mot glädjen. Vi får se tränaren bestämmer...
"STÄNGT FÖR OMBYGGNAD"... var det någon som sa. Kanske är det tonårsperioden som stör.
Dagens trampade a-brunn: Tösen var högbrunstig hela dagen.
Ha det bra!
Jag fick tag på en klippmaskin i sista minuten men den var tyvärr inte i stånd att klara av en tjock kallblodspäls. Så det gick med nöd och näppe att raka bort det värsta på halsen. Så det blir mera klippning om någon vecka...
Tösen fick stå i "sin" box i Kajsas stall, (tack till er som ordnat det åt oss) och fick sällskap av alla bebisarna dvs. alla ettåringar som nu tagits in till banan för träning. De är ungefär på samma nivå som vår Tös så de kom väl överens. Bebisarna däremot tyckte det var väldigt tufft att hänga med en tonåring...
För som vanligt så hade ju alla andra åkt hem, när Tösen skrittat av sig efter loppet. Vad tänker de på? Jag skulle då aldrig ställa in en dyblöt, nyduschad häst i en kall transport en kvart efter avslutat lopp. Där går gränsen. Jag är ju ändå ridtjej! Kan verkligen höra min gamla ridlärare Irene Wahlbergs stränga röst... "Ingen häst går in förrens den är torr och andas lugnt!" ingen pardon där inte.
Bebisarna tittade nyfiket på allt vi gjorde och "pratade" hela tiden med Tösen. Två av dem fick dela box någon timme, då Tösen upptog den enes. Två huvuden tätt ihop, ni vet i den där åldern då allt fortfarande är möjligt. Man knuffas och buffas och delar på en hötuss... och ska den ena titta så ska den andra. Med huvudena tätt ihop. Vilka sötnosar... nu längtar man ju inte alls efter Copys lilla föl. Nejdå. Bara ca 9 månader kvar, går fort.
Men Tösen då? Jodå, hon gjorde som hon brukar numera. Galopperade... Fick ju ledning då hon stod först och höll den till efter andra kurvan på första varvet, då en MKT FUL GUBBE nämner inga namn försöker pressa sig förbi med sin häst... Bara det att Tösen är snabb och vill inte släppa. Det hade inte den lilla gubben räknat med. Hans häst hade ju sprungit in 235 000 kronor han..Och som många andra fnös han nog åt Tösens blygsamma 73 700 kronor.
Men jag har tänkt lite på det där... OM nu inte Tösen galopperat i alla dessa lopp, då hade hon ju faktiskt tjänat väldigt mycket. Loppen har hon ju gjort men pengarna uteblivit. Det vet ju inte hon... Så egentligen är hon ju i klass med det här gänget, vilket hon också bevisade.
Åter till den fula gubben...Han blev så stirrig över att hans häst inte kom runt och fick överta täten från brudarna så han började gapa och skrika och slå med spöet i vagnen. Vilket är alldeles förbjudet och medför böter. Men det ser inte domartornet då han ligger utvändigt i för dem bortre kurvan... (så inga böter där inte..) men Tösen blir ju rädd så klart. Hon är ju väldigt känslig och skulle inte bli behandlad på det viset. Så hon slänger sig i galopp...
Men Kajsa får ner henne till slut i trav och hon får gå utvändigt i tredjespår utanpå dessa hästar i högt tempo. Hon tappar därför travet igen och kommer låångt efter... men också som vanligt fullkomligt flyter hon fram ur sista sväng och tar in hundra meter på de andra och springer om två hästar på upploppet.
När hästarna galopperar så "springer de bort" väldigt mycket tid. Därföt syns det inte hur fort de går viss sträckor utan bara total tiden. Men... då finns det något som heter ATG-LIVE. Min älskade man tog därför med sig tidtagaruret hem till en som har denna fantastiska funktion på sin dator och klockade loppet på Romme.
PS. Detta är superhemligt... Hon sprang de sista 900 metrarna på km-tiden 25,9!!
Men som vanligt finns det ju duktiga storspelarna som liksom oss inte ger upp... Det var bara 4 hästar i loppet av 14, som var mer spelade än Rexbo Tösen. Trots all statistik...
Det säger ganska mycket om vår häst. En enorm kapacitet fartmässigt, men hennes nervositet och koncentrationsförmåga är fortfarande inte under kontroll. Kajsa vill därför prova ett helstängt huvudlag ( skygglppar på båda ögonen) för att Tösen inte ska behöva se alla dessa fula saker runt om henne utan bara framåt mot glädjen. Vi får se tränaren bestämmer...
"STÄNGT FÖR OMBYGGNAD"... var det någon som sa. Kanske är det tonårsperioden som stör.
Dagens trampade a-brunn: Tösen var högbrunstig hela dagen.
Ha det bra!
Vad är egentligen verkligt?
Verkligheten bygger på känslan av hur man upplever saker och ting. Och jag vet verkligen hur det känns att bygga ett luftslott. (Tack Stieg Larsson för den titeln..) För vad som är sant för en person behöver ju inte vara en annan persons sanning. Det finns alltid två sidor av myntet och mitt liv är inget undantag. Om man tex. läser statistik om min älskling (Tösen alltså..) så ser det inget vidare ut. Diskad, nollor och en 6:e placering i den berömda "raden." Aj, aj.. men ni som följer min blogg vet ju sanningen.. jag alltså min sanning, vi hare bara haft lite strul och otur och hon är egentligen bättre än någonsin fartmässigt.
Ryggen blir bättre och vi tror att vi hittat en tillfällig lösning med kil under selen och denna gång ska den JÄKLA säkerhetsremmen inte lossna! För det är dags igen... På fredag går hon ut i ett totalt hopplöst startfält. De andra har tjänat mellan 200-500 000 kr om jag såg rätt( slutade titta efter två hästar längre bak i startlistan...) och har tider under 27,9 allihop. Men som sagt det vet ju inte Tösen... så hon springer nog med, förhoppningsvis ändå.
Kanske lite segt till en början då hon startar på en egen volt 20 och 40 meter före de andra volterna, och möjligen behöver vända sig om och fråga vad gör ni där bakom kompisar, har ni fest eller?
Jag tror inte vi kan hoppas på någon tur mer, då vi fått våra dagar i rampljuset ( och i luftslottet) och inte heller borde hon kunna få någon placering om man läser startfältet efter statistik. Men hon får springa på Rättvik igen. Där känner hon sig i alla fall hemma. Det kändes inte riktigt schysst att sluta säsongen med det senaste loppet i minnet.
Men som sagt... vill ni veta veckans trampade A-brunnar? Jo, hon måste ju klippas ser ut som ett riktigt troll. Men av alla de människor som brukar hyra ut sina maskiner har vi inte lyckats få tag på någon ännu. De är nämligen trasiga eller väntar på nya blad som skulle kommit men pga strul inte gjort det. " Brukar vanligtvis gå på några dagar, men nu har det gått snart två veckor, konstigt har aaaldrig hänt förut".
Och som vanligt så går hon ju NATURLIGTVIS ut i sista loppet!! Vad har vi gjort för att förtjäna detta egentligen?
Hur kan en lycka och medgång som varade i två lopp bara försvinna? En strålande häst, mediauppmärksamhet och alla glada gratulanter... Vi var ju stjärnor för vi ägde ju en stjärna! Hon är fortfarande stjärna hos oss, men varför känns det som om jag står på landsvägen och tittar efter bussen som lastade på alla glada, trevliga, lyckliga människor och lämnade mig kvar i tystheten och blåsten?
Så har jag ju lämnat La Familia ett par dagar för att besöka Göteborg. Vi har haft konferans och gått på bokmässa med jobbet. Snacka om verklighetsflykt nummer två. Vi har ju firat att företaget fyller 10 år, och våra framgångar inom pocketbranschen. Och vilken fest! Takvåningen på hotell ... ja jävlar har redan glömt vad det hette, men var i vart fall flott. Fick höra av någon som med viktig min påpekade att den faktiskt kostade 18 000:- per natt att bo i. Folk måste vara galna. Scandic duger bra. Men trevligt var det. Vi hade tvättäkta kändisar på besök. En något obekväm Guillou som enligt rykte tvingats dit av någon trevlig person som tyckte att vi behövde lite uppskattning för vårt jobb, och en mycket glad Martina Haag som helt enligt protokollet och enligt egen utsago åt minst 80 st av de små mini snittarna från bjud- buffén...
Anna Jansson, Martin "Hej mitt namn är Elton..." Svensson och Mons Kallentoft samt Marie och Tomas Ledin såg jag också i vimlet. Missade säkert tusen andra men man kan ju inte glo mer än på en i taget. Och låtsas att man är så påläst så i litteratur världen. För att nästa dag ta itu med en dammig hylla på Willys, där personalen helst önskar livet ur alla böcker som tar så står plats från något så viktigt som den senaste modellen av rakhyvel...
Men för de som orkade gå vidare efter vår fest så väntade en samling ännu mer eminenta gäster på Park, dit vi svarta får i bokbranschen ( men också författarnas länk till brödet) var välkomna. Och den som orkade knuffas kunde få en titt på självaste Liza Marklund.
Men roligast var i alla fall att lyssna på författarintervjuer på Piratförlagets scen, i mässhallen. Fredrik Belfrage intervjuade bla. författarna till boken Hemlös. Där var de raka puckar, Och att se dessa hemlösa ( förhoppningsvis f.d hemlösa efter att boken kommit ut i handeln) äntra scenen som kändisar, fick mig att känna mig så småaktig. (Annars är det bara Göran Greider som tycker jag är det) men jag fick ändå en känsla av att gå från att vara uteliggare till att bli författare och stå och bli intervjuad på bokmässan... Ä r inte det känslan av att vara stjärna? Luftslott eller inte. Förhoppningsvis landar de i en ren och varm lägenhet istället för i någon trappuppgång under vintern. Håller tummarna för er killar... ni var så tvätt äkta! Hade gärna delat bord mer er på festen. Men såg inte till er någonstans.
Så mitt luftslott kanske inte är av modell störst, men det pös ändå rätt bra när den där någon stack in nålen.
Ha det bra!/ Mia
Ryggen blir bättre och vi tror att vi hittat en tillfällig lösning med kil under selen och denna gång ska den JÄKLA säkerhetsremmen inte lossna! För det är dags igen... På fredag går hon ut i ett totalt hopplöst startfält. De andra har tjänat mellan 200-500 000 kr om jag såg rätt( slutade titta efter två hästar längre bak i startlistan...) och har tider under 27,9 allihop. Men som sagt det vet ju inte Tösen... så hon springer nog med, förhoppningsvis ändå.
Kanske lite segt till en början då hon startar på en egen volt 20 och 40 meter före de andra volterna, och möjligen behöver vända sig om och fråga vad gör ni där bakom kompisar, har ni fest eller?
Jag tror inte vi kan hoppas på någon tur mer, då vi fått våra dagar i rampljuset ( och i luftslottet) och inte heller borde hon kunna få någon placering om man läser startfältet efter statistik. Men hon får springa på Rättvik igen. Där känner hon sig i alla fall hemma. Det kändes inte riktigt schysst att sluta säsongen med det senaste loppet i minnet.
Men som sagt... vill ni veta veckans trampade A-brunnar? Jo, hon måste ju klippas ser ut som ett riktigt troll. Men av alla de människor som brukar hyra ut sina maskiner har vi inte lyckats få tag på någon ännu. De är nämligen trasiga eller väntar på nya blad som skulle kommit men pga strul inte gjort det. " Brukar vanligtvis gå på några dagar, men nu har det gått snart två veckor, konstigt har aaaldrig hänt förut".
Och som vanligt så går hon ju NATURLIGTVIS ut i sista loppet!! Vad har vi gjort för att förtjäna detta egentligen?
Hur kan en lycka och medgång som varade i två lopp bara försvinna? En strålande häst, mediauppmärksamhet och alla glada gratulanter... Vi var ju stjärnor för vi ägde ju en stjärna! Hon är fortfarande stjärna hos oss, men varför känns det som om jag står på landsvägen och tittar efter bussen som lastade på alla glada, trevliga, lyckliga människor och lämnade mig kvar i tystheten och blåsten?
Så har jag ju lämnat La Familia ett par dagar för att besöka Göteborg. Vi har haft konferans och gått på bokmässa med jobbet. Snacka om verklighetsflykt nummer två. Vi har ju firat att företaget fyller 10 år, och våra framgångar inom pocketbranschen. Och vilken fest! Takvåningen på hotell ... ja jävlar har redan glömt vad det hette, men var i vart fall flott. Fick höra av någon som med viktig min påpekade att den faktiskt kostade 18 000:- per natt att bo i. Folk måste vara galna. Scandic duger bra. Men trevligt var det. Vi hade tvättäkta kändisar på besök. En något obekväm Guillou som enligt rykte tvingats dit av någon trevlig person som tyckte att vi behövde lite uppskattning för vårt jobb, och en mycket glad Martina Haag som helt enligt protokollet och enligt egen utsago åt minst 80 st av de små mini snittarna från bjud- buffén...
Anna Jansson, Martin "Hej mitt namn är Elton..." Svensson och Mons Kallentoft samt Marie och Tomas Ledin såg jag också i vimlet. Missade säkert tusen andra men man kan ju inte glo mer än på en i taget. Och låtsas att man är så påläst så i litteratur världen. För att nästa dag ta itu med en dammig hylla på Willys, där personalen helst önskar livet ur alla böcker som tar så står plats från något så viktigt som den senaste modellen av rakhyvel...
Men för de som orkade gå vidare efter vår fest så väntade en samling ännu mer eminenta gäster på Park, dit vi svarta får i bokbranschen ( men också författarnas länk till brödet) var välkomna. Och den som orkade knuffas kunde få en titt på självaste Liza Marklund.
Men roligast var i alla fall att lyssna på författarintervjuer på Piratförlagets scen, i mässhallen. Fredrik Belfrage intervjuade bla. författarna till boken Hemlös. Där var de raka puckar, Och att se dessa hemlösa ( förhoppningsvis f.d hemlösa efter att boken kommit ut i handeln) äntra scenen som kändisar, fick mig att känna mig så småaktig. (Annars är det bara Göran Greider som tycker jag är det) men jag fick ändå en känsla av att gå från att vara uteliggare till att bli författare och stå och bli intervjuad på bokmässan... Ä r inte det känslan av att vara stjärna? Luftslott eller inte. Förhoppningsvis landar de i en ren och varm lägenhet istället för i någon trappuppgång under vintern. Håller tummarna för er killar... ni var så tvätt äkta! Hade gärna delat bord mer er på festen. Men såg inte till er någonstans.
Så mitt luftslott kanske inte är av modell störst, men det pös ändå rätt bra när den där någon stack in nålen.
Ha det bra!/ Mia
Jag avskyr verkligen att vara rädd...
Rädsla är min största personliga fiende. Men idag har jag utmanat den.. Rädslan kan verkligen koppla greppet och hålla en i schack.
Jag är rädd för att köra släp.
Och att köra hästtransport har verkligen känts som en omöjlighet. Jag har övat lite grann tidigare med tomt släp och kört spånbalar tidigare. Men aldrig ensam.
Nu är det så att Sandra och Piggelin måste börja träna mer, både i ridhuset och vara med på träningar. Hasse har inte alltid möjlighet att agera chaufför, och vi blir ganska begränsade. Så denna vecka har jag tagit steget. I onsdags körde jag hem från ridklubben, och igår övade jag backning och att köra med tomt släp till och från ridklubben. Kan ju låta lite löjligt kanske men om man har varit på toppen av Dössberget ( bara namnet... Dössberget=dödsberget, där man förr i tiden knuffade ner människor som hade gjort någon oförrätt för att de skulle bryta nacken) så kan man kanske förstå att det är inte poppigt att få möte med en annan hästtransport och definitivt inte med en lastbil. Att backa är inte att tänka på då vägen är oerhört brant och kurvig. Vissa sträckor är dessutom smala...
HUR KAN MAN LÄGGA EN RIDKLUBB PÅ TOPPEN AV ETT BERG?? Måste vara en Bjursings påhitt.. "bara jag kan komma upp så"..
Men, men när man väl är uppe har man Sveriges vackraste utsikt. Alltid någon tröst. Jag och Sandra lastade alltså Piggelin själva, och Hasse åkte som förtrupp i en annan bil (denna gång) och körde före. Svårast är att svänga upp i backen, snäv kurva i en mycket lustigt byggd tre-korsning och samtidigt ta sats... Tvåans växel är inte att tänka på...
Och sedan skulle man väja för alla vackra damer och herrar vid resturang Dössberget som troligen firade bröllop eller annan festlighet. Skulle se snyggt ut om man brakade in i de nygiftas liv på oväntat besök..
Väl där lyckades jag parkera och sedan fick vi klara oss själva. Puh... jag var helt färdig när vi kom hem, så mentalt slut att Hasse fick backa in ekipaget på gårdsplanen, för dit räckte inte kraften.
Min största skräck var att få möte i den brantaste delen med ett annat hästsläp och bli tvungen att stanna eller väja. Mardröm i den branten... Och ännu värre blir det till vintern då halkan och snön kommer... Förra vintern kom jag inte ens upp med tjänstebilen då motorn är klen och den är framhjulsdriven. Blir kul!
Vad kan då vara värre en ett möte med en hästtransport? Jo, möte med ett båtsläp. När vi väl var på plats och njöt av utsikten från ridbanan, så kommer en bil utsvängande från en tomt näst längst upp i backen, med en gigantisk båt på släp! Kunde knappt få plats på den smala vägen.
Kanske skulle jag köpa en trisslott idag? Bara hoppade på stället och hade god lust att skrika:" Där fick du din jävel!!!.." Fast till vem? Måste fundera lite över den där känslan, verkar lite snett.
Ha det ! /Mia
Det är inte kul just nu...
Det gick inte så bra igår. Känner mig lite grann som en storfiskare just nu... Ibland blir det napp, ibland bara hugg, och som nu nästan hugg... Och minst lika många bortförklaringar...
Tösen var så fin igår! Kajsa sa att hon aldrig varit så harmonisk tidigare som hon var i värmningen. Och att se henne komma sist in i delfilleringsledet på banan, som den ståtligaste hästen på banan, med ett steg som en gudahäst och verkligen se hur hon njuter av att få visa upp sig, jag tror det är det hon gillar bäst, att få göra defilleringen förbi publiken, det är magiskt, hjärtat sväller till det tredubbla!
Loppet blev precis så enkelt vi trott. Inget märkvärdigt tempo, Tösen tog in sina 60 meters tillägg redan på första raksträckan, men sedan hände det som inte får hända.
En rem lossnade...
Remmen kallas för säkerhetsrem och sitter spänd runt om "låset" för vagnen för säkerhets skull om det skulle gå sönder. Men nu var det spännet till remmen som öppnade sig. Jag vet att jag dubbelkollade det innan, så att det satt fast. Men det är en liten karbinhake som troligen tömmen kom åt på fel vis.
När remmen släppte så gled den ner på skalmen och hängde och slängde mot henne och vagnen. Hon blev rädd.
Det är kanske just det som skiljer Tösen åt mot många andra. Hennes nerver. Hon blev så störd att hon slängde sig i galopp två gånger. Tyvärr är det sådant som en travhäst måste klara av.
Vi hade släppt lite på gjorden för att selen skulle sitta lösare och inte klämma åt, och när remmen lossnade kom selen lite grann nästan obemärkligt på sned. Men Tösen kände. Så där rök både peng och startpoäng sin kos.
Trots två rejäla galopper och 60 meters tillägg så sprang hon ikapp klungan och hängde med i mål men utanför placering. Det är inte många som har en så fin häst, men tyvärr räcker det inte för att vinna. Jag tror travet består av ungefär 30% tur, 30% skicklighet från kusk, 30% bra häst samt resten inställning. Men i vårt fall är det ca 60% otur som råder!
Kajsa säger alltid, vi får ta nya tag, men just nu känns det tungt. Lite sorgligt... mest ledsamt för mig är nog att jag blir så ledsen av att se Tösen så orolig och nere. Först för att det gamla spöket vaknar när hon blir skrämd och sedan för att hon känner vår besvikelse.
Hon vill ju så gärna (utan när hon brunstar då struntar hon blankt i oss) men saker "bara händer" just henne.
Tungt att misslyckas oavsett man är häst eller människa.
Men som den lilla människan sa (herregud fattar inte var hon får kraften ifrån, som en liten söt pyttemänniska)
trots en rejäl förkylning och efter massor av lopp körda samma dag både på Bollnäs vid lunch och på Romme på kvällen: Det är bara att ta nya tag! på klingande dalmål.
Så ska skåpet stå!
Tösen var så fin igår! Kajsa sa att hon aldrig varit så harmonisk tidigare som hon var i värmningen. Och att se henne komma sist in i delfilleringsledet på banan, som den ståtligaste hästen på banan, med ett steg som en gudahäst och verkligen se hur hon njuter av att få visa upp sig, jag tror det är det hon gillar bäst, att få göra defilleringen förbi publiken, det är magiskt, hjärtat sväller till det tredubbla!
Loppet blev precis så enkelt vi trott. Inget märkvärdigt tempo, Tösen tog in sina 60 meters tillägg redan på första raksträckan, men sedan hände det som inte får hända.
En rem lossnade...
Remmen kallas för säkerhetsrem och sitter spänd runt om "låset" för vagnen för säkerhets skull om det skulle gå sönder. Men nu var det spännet till remmen som öppnade sig. Jag vet att jag dubbelkollade det innan, så att det satt fast. Men det är en liten karbinhake som troligen tömmen kom åt på fel vis.
När remmen släppte så gled den ner på skalmen och hängde och slängde mot henne och vagnen. Hon blev rädd.
Det är kanske just det som skiljer Tösen åt mot många andra. Hennes nerver. Hon blev så störd att hon slängde sig i galopp två gånger. Tyvärr är det sådant som en travhäst måste klara av.
Vi hade släppt lite på gjorden för att selen skulle sitta lösare och inte klämma åt, och när remmen lossnade kom selen lite grann nästan obemärkligt på sned. Men Tösen kände. Så där rök både peng och startpoäng sin kos.
Trots två rejäla galopper och 60 meters tillägg så sprang hon ikapp klungan och hängde med i mål men utanför placering. Det är inte många som har en så fin häst, men tyvärr räcker det inte för att vinna. Jag tror travet består av ungefär 30% tur, 30% skicklighet från kusk, 30% bra häst samt resten inställning. Men i vårt fall är det ca 60% otur som råder!
Kajsa säger alltid, vi får ta nya tag, men just nu känns det tungt. Lite sorgligt... mest ledsamt för mig är nog att jag blir så ledsen av att se Tösen så orolig och nere. Först för att det gamla spöket vaknar när hon blir skrämd och sedan för att hon känner vår besvikelse.
Hon vill ju så gärna (utan när hon brunstar då struntar hon blankt i oss) men saker "bara händer" just henne.
Tungt att misslyckas oavsett man är häst eller människa.
Men som den lilla människan sa (herregud fattar inte var hon får kraften ifrån, som en liten söt pyttemänniska)
trots en rejäl förkylning och efter massor av lopp körda samma dag både på Bollnäs vid lunch och på Romme på kvällen: Det är bara att ta nya tag! på klingande dalmål.
Så ska skåpet stå!
Nu är hösten här...
Brr... flera av mina nära och kära flög söder över imorse! Utan mig! Hoppas ni har det riktigt skönt och njuter av sol, ljus och värme.
Själv ligger jag här med värk i ryggen. Varför? Jo för jag försökt att hitta en bekväm plats framför tv:n med det är absolut hopplöst.
Det är upptaget på alla de bekväma platserna. Av husets katter! Normalt kan de inte vara i samma rum då de verkligen inte tycker om varandra. Men just nu har de tydligen hissat vit flagg, för att få ligga nära braskaminen.
Jag vill också vara katt! De ägnar minst 10 timmar om dygnet framför brasan...
Att flytta undan en katt är inte att tänka på. Lilla Majsan kommer tillbaka som en bumerang och landar i knät, och sedan får du ägna resten av kvällen till att rolla kläder fria från katthår. Jättekul!
Heffaklumpen, egentligen döpt till Misse kan man flytta på, men blicken man får i gengäld tenderar att ge mardrömmar. Vill inte vakna upp med mardrömmar om skoningslösa kattklor eller liknande. Sedan behandlar hon en som pest i flera timmar, och det är inte kul att vara den utfrysta i familjen.
Hästarna har också kännt av hösten. Regntäcken på varje dag, och vinterpälsen är på väg. Vi ska hyra klippmaskin´så snart vi hinner och klippa pälsen så de slipper bli för varma inne om nätterna och för att underlätta vid ridning och körning. Inget roligt alls med en svettig päls som inte vill torka. Tösen har varit extra tjurig ett tag och om det beror på den uteblivna ridningen, Copys dräktighet eller för att hon är oklippt ännu, är svårt att avgöra. Kanske lite av allt..
Om Tösen fungerar imorgon så kör vi nog tre lopp till innan nerträning och vintervila. Om inte så blir det nog det sista för säsongen. Vi ska fokusera på ridning ett tag, och vila från vagnen så att både husse och häst får vila ett tag från vagn. Men då kommer vi till nästa problem. Den förbannade snön som snart kommer!
Förra säsongen var det helt vidrigt. Blöt och tung snö, som fastnade i hästarnas skor och gjorde dem ledsna och trötta på att vara ute. Svårt att rida när man hela tiden måste sitta av och kratsa hovar för att de inte ska ramla och bryta benen för de decimeterhöga styltorna under hovarna. Tack och lov fungerar snösulor okej, så det ska de få allihop i år.
Men.. vi har ett mål i år. Ridhusträning! Tösen är ju så fin i dressyr. Problemet är bara att hon inte riktigt förstår att man kan utöva detta i ett ridhus. För henne är ridhuset lite av ett mysterium ännu. Hon har helt klart klurat ut att det är en form av bana. För henne används en bana till ett syfte. Att springa fort!
Och springer man fort, fort i ridhuset så bli man helt snurrig.
Det är skitkul!
Så kul att man gärna vill bocka lite, sparka bakut och favoritleken: kast i luften med matte.
Eventuellt kan vi ju ta betalt av åskådare som vill titta på rodeon med en häst som tjuter innan bocksprången som en indian.
Så... vi har lite att jobba med ännu, innan det blir någon träning eller tävling att tala om.
Men då kommer nästa problem. Hur ska vi ta oss till ridhuset? Vi har ju nämligen ett hyrsläp som vi hyr för Tösens skull, under tävlingssäsong. Sedan lämnar vi tillbaks det och har bara ett mindre hemma, till ponnyn.
Tösen lider av klaustrofobi, vad det gäller transporter. Det började i samband med en tävling, där hon blev trängd och påkörd att ett annat ekipage. Hon kom undan med blotta förskräckelsen, men det räckte för att sabotera hennes karriär i ett och ett halvt år. Efter loppet ville hon inte gå in i stallet, duschen eller transporten. Ren och skär panik. Vi fick börja om från början med träning. Alla dörrar på vid gavel, prata och gosa och övetyga henne om att hon kunde gå in.
Tålamod och åter tålamod... timmar med rep runt rumpan och hinkar med godsaker för att locka in henne i vagen istället för att kasta sig ut. Repet kan låta oschysst men är ganska intressant. Man kan aldrig ha dragkamp med en häst. Däremot kan du stänga till reträttvägen bakom dem. Tösen fungerar så att hon får inte panik om hon själv valt att ta ett steg framåt. Och repet bakom lättar ju i tryck när hon gör det. Det fungerar lite som en extra knuff i självförtroende.
Numera väntar hon tills vi tagt fram repet, behöver bara se det så går hon in. Men det krävdes också lite funderingar i övrigt. Många lånnga timmar med Tösen bak i transporten ( skvallra inte för lagenslånga arm) som sällskap annars fick rädslan överhanden och hon darrade och svettades tills hon bara var en fläck... men när jag studerat henne ett tag så såg jag att hon sökte sig framåt för att andas. Mot det lilla fönstret fram.
Så vi började kika på olika släp... och numera hyr vi ett med flera fönster i huvudhöjd, samt att det är stort, högt i tak med extra utrymme fram för att hon inte ska känna sig instängd utan luft. Fönstret "andas" hon i varannan minut och det fungerar faktisk okej. Lite nervös kan hon bli, och vill inte åka fortare än 70, inte ha några tungre fordon nära sig bakåt, och inte åka för långt. Det är också boggie för att bli stadigt de enaxlade är gärna högre och lite vingligare.
Så... vi ska nog inte klämma in henne i det lilla igen.. Får fundera på saken tilsvidare!
Önska oss lucka, menar lycka till imorgon med loppet!
Själv ligger jag här med värk i ryggen. Varför? Jo för jag försökt att hitta en bekväm plats framför tv:n med det är absolut hopplöst.
Det är upptaget på alla de bekväma platserna. Av husets katter! Normalt kan de inte vara i samma rum då de verkligen inte tycker om varandra. Men just nu har de tydligen hissat vit flagg, för att få ligga nära braskaminen.
Jag vill också vara katt! De ägnar minst 10 timmar om dygnet framför brasan...
Att flytta undan en katt är inte att tänka på. Lilla Majsan kommer tillbaka som en bumerang och landar i knät, och sedan får du ägna resten av kvällen till att rolla kläder fria från katthår. Jättekul!
Heffaklumpen, egentligen döpt till Misse kan man flytta på, men blicken man får i gengäld tenderar att ge mardrömmar. Vill inte vakna upp med mardrömmar om skoningslösa kattklor eller liknande. Sedan behandlar hon en som pest i flera timmar, och det är inte kul att vara den utfrysta i familjen.
Hästarna har också kännt av hösten. Regntäcken på varje dag, och vinterpälsen är på väg. Vi ska hyra klippmaskin´så snart vi hinner och klippa pälsen så de slipper bli för varma inne om nätterna och för att underlätta vid ridning och körning. Inget roligt alls med en svettig päls som inte vill torka. Tösen har varit extra tjurig ett tag och om det beror på den uteblivna ridningen, Copys dräktighet eller för att hon är oklippt ännu, är svårt att avgöra. Kanske lite av allt..
Om Tösen fungerar imorgon så kör vi nog tre lopp till innan nerträning och vintervila. Om inte så blir det nog det sista för säsongen. Vi ska fokusera på ridning ett tag, och vila från vagnen så att både husse och häst får vila ett tag från vagn. Men då kommer vi till nästa problem. Den förbannade snön som snart kommer!
Förra säsongen var det helt vidrigt. Blöt och tung snö, som fastnade i hästarnas skor och gjorde dem ledsna och trötta på att vara ute. Svårt att rida när man hela tiden måste sitta av och kratsa hovar för att de inte ska ramla och bryta benen för de decimeterhöga styltorna under hovarna. Tack och lov fungerar snösulor okej, så det ska de få allihop i år.
Men.. vi har ett mål i år. Ridhusträning! Tösen är ju så fin i dressyr. Problemet är bara att hon inte riktigt förstår att man kan utöva detta i ett ridhus. För henne är ridhuset lite av ett mysterium ännu. Hon har helt klart klurat ut att det är en form av bana. För henne används en bana till ett syfte. Att springa fort!
Och springer man fort, fort i ridhuset så bli man helt snurrig.
Det är skitkul!
Så kul att man gärna vill bocka lite, sparka bakut och favoritleken: kast i luften med matte.
Eventuellt kan vi ju ta betalt av åskådare som vill titta på rodeon med en häst som tjuter innan bocksprången som en indian.
Så... vi har lite att jobba med ännu, innan det blir någon träning eller tävling att tala om.
Men då kommer nästa problem. Hur ska vi ta oss till ridhuset? Vi har ju nämligen ett hyrsläp som vi hyr för Tösens skull, under tävlingssäsong. Sedan lämnar vi tillbaks det och har bara ett mindre hemma, till ponnyn.
Tösen lider av klaustrofobi, vad det gäller transporter. Det började i samband med en tävling, där hon blev trängd och påkörd att ett annat ekipage. Hon kom undan med blotta förskräckelsen, men det räckte för att sabotera hennes karriär i ett och ett halvt år. Efter loppet ville hon inte gå in i stallet, duschen eller transporten. Ren och skär panik. Vi fick börja om från början med träning. Alla dörrar på vid gavel, prata och gosa och övetyga henne om att hon kunde gå in.
Tålamod och åter tålamod... timmar med rep runt rumpan och hinkar med godsaker för att locka in henne i vagen istället för att kasta sig ut. Repet kan låta oschysst men är ganska intressant. Man kan aldrig ha dragkamp med en häst. Däremot kan du stänga till reträttvägen bakom dem. Tösen fungerar så att hon får inte panik om hon själv valt att ta ett steg framåt. Och repet bakom lättar ju i tryck när hon gör det. Det fungerar lite som en extra knuff i självförtroende.
Numera väntar hon tills vi tagt fram repet, behöver bara se det så går hon in. Men det krävdes också lite funderingar i övrigt. Många lånnga timmar med Tösen bak i transporten ( skvallra inte för lagenslånga arm) som sällskap annars fick rädslan överhanden och hon darrade och svettades tills hon bara var en fläck... men när jag studerat henne ett tag så såg jag att hon sökte sig framåt för att andas. Mot det lilla fönstret fram.
Så vi började kika på olika släp... och numera hyr vi ett med flera fönster i huvudhöjd, samt att det är stort, högt i tak med extra utrymme fram för att hon inte ska känna sig instängd utan luft. Fönstret "andas" hon i varannan minut och det fungerar faktisk okej. Lite nervös kan hon bli, och vill inte åka fortare än 70, inte ha några tungre fordon nära sig bakåt, och inte åka för långt. Det är också boggie för att bli stadigt de enaxlade är gärna högre och lite vingligare.
Så... vi ska nog inte klämma in henne i det lilla igen.. Får fundera på saken tilsvidare!
Önska oss lucka, menar lycka till imorgon med loppet!
Kilen hjälpte mot ryggproblem, men bara Tösens..
inte de trötta ryggarna framför!
Tyvärr vart hon fast på innespår, då hon inte ville ända fram till bilen idag, och kom iväg trögt..
Sedan höll de fast henne där till sista sväng då Kajsa fick backa ut Tösen och runda utvändigt.
Men det var för sent. Men... hon gick helt felfritt! Inte ett galopp steg. Så nu är vi tillbaks på rätt spår igen..
Fast kanske vill vi slippa inne spåret på måndag, då hon möter betydligt enklare motstånd och borde med felfri runda faktiskt vara bäst....
Nu fick hon gå i mål med sparade krafter, spurtade suveränt 200 meter före mål, och det har hon med sig på måndag.
GOD NATT!
Tyvärr vart hon fast på innespår, då hon inte ville ända fram till bilen idag, och kom iväg trögt..
Sedan höll de fast henne där till sista sväng då Kajsa fick backa ut Tösen och runda utvändigt.
Men det var för sent. Men... hon gick helt felfritt! Inte ett galopp steg. Så nu är vi tillbaks på rätt spår igen..
Fast kanske vill vi slippa inne spåret på måndag, då hon möter betydligt enklare motstånd och borde med felfri runda faktiskt vara bäst....
Nu fick hon gå i mål med sparade krafter, spurtade suveränt 200 meter före mål, och det har hon med sig på måndag.
GOD NATT!
Det var ett tag sedan...
Hej igen!
Får be om ursäkt om ni saknat mig... jag har varit så upptagen. Jaha, nu kanske ni tror att jag försöker låta viktig men jag har haft ett sådant huvudbry.. Stavas sadel.
Just det, och inte bara en! Här har vi fullt med sadlar hängandes men ingen passar. Det är en liten intressant sak det här med sadlar och med sadelinpassning. Det finns folk som tycker si och det finns folk som tycker så. Det finns raka ryggar, det finns svängda ryggar, det finns smala ryggar, det finns vida ryggar, det finns långa ryggar, det finns korta ryggar osv.
Och rönen det svänger, huruvida sadeln ska ligga på det ena viset eller på det andra. ungefär som när man har spädbarn. Ena året ska bebisarna absolut ligga på mage i vaggan, och nästa år är det absolut galet. Då bara måste barnet ligga på rygg! Kära nån... vilken barnplågare man måste varit... kanske skulle jag låtit dem inte sova alls.
Men, men... sadlar. Det är oerhört viktigt vem man än frågar, att sadeln ligger anatomiskt riktigt på ryggen. Får ej klämma åt, får inte glappa, måste ligga an mot hela ryggen för att det inte ska bli ojämt tryck osv. Sedan ska de ej heller ligga för nära bogbladen, får då får inte hästen tillräckligt mycket rörelsefrihet. Glöm inte att det ska vara en tunnel mellan ryggraden och sadeln. Mycket viktigt!
Sedan går åsikterna isär... Vissa säger att sadeln absolut inte får ligga bakom sista revbenet, medans andra säger att det har mindre betydelse. En del säger att alla hästar borde ha svanskappa, andra att de gör skada.
För våran del är det här lite spännande. Min älskade Tösen har jag ridit i snart 3 år. Hon har en riktigt smal och lång rygg. (Eller för att citera senaste sadelutprovaren här hos oss tillika sadelmakare:
" Vilken rygg? det är bara en enda lång ryggrad!" )
Alltid något för sådana finns det många som saknar har jag märkt. Men åter till Tösen...
Jag har haft en skön sadel som suttit bra och inte hasat runt. Men i sommar har hon ju blivit större, både mer mat och fått mer utvecklade muskler både tack vare träning för vagn och ridning.
Så damen har lite diskret påtalat för mig när jag kommit med sadeln att den där vill jag inte ha längre. Förstår jag det... när den nu blivit för liten så klämmer den åt hennes exeptionella ryggrad som med en klädnypa.
Så då var det väl bara att skaffa en likadan då, fast större?... tjolahoppsan... den tillverkas inte längre. Jo, märket finns kvar men modellen är ny. "För det något större svenska och danska halvblodet" för att citera reklamen. Jamen vad f-n jag har ju ett kallblod!!!!!
Fast det får jag ju inte heller säga för då kommer de dragandes med alla sadlar som passar till kallblod med breda, runda ryggar utan manke. "För så ska ett kallblod se ut!" Sorry Tösen... du passar inte in med de andra. Så jag måste ju ljuga och säga att hon är ett varmblod. För då tar de fram de sadlar som möjligen kan passa hennes manke och vidd. Men nej... då är de alldeles för svängda. Tösen är ju rak i ryggen...
Och när jag beskriver henne så tror de att det är något fel på henne. Med en sådan rygg kan hon väl inte köras eller ridas?
???? Jodå, det gör vi...
Så, när vi då var tvungna att återigen ta till hjälp för att hitta en passande sadel till ponnyn, som bara växer och växer (på bredden, kunde tro att hon har samma gener som jag) så lovade hon att titta på Tösen också. nemas problemas! Finns inga svåra hästar...
Men nu har hon lite att bita i! Helst har jag förstått att man ska helst inte rida alls, om man verkligen inte är helt centrerad i kroppen, med en perfekt balans som inte stör hästen. Sedan får man inte dra åt gjorden för hårt, för då blir det tryck. Men jag tycker det är lite obehagligt att trava och galoppera på en sadel som ligger löst. Visst är det ju en sport i sig att hålla balansen på en glidande sadel, den som satt kvar längst PÅ ryggen och inte hängandes under magen, vann..
He, he..
Sedan ska sadlarna vara vida med trevliga bossor.
Älskar det uttrycket. "Den här modellen har så trevliga bossor!". Jaha... men passar den då?
Nja... egentligen är ju inte den här ryggen till för att ha någon sadel alls.
???
Hur ska jag då rida?
Sedan var det ponnyn. Hon har sitt sadelläge väldigt långt bak. Men det finns ingen rygg långt bak. För den är väldigt kort.
Så egentligen så skulle hon ha en sadel på ca 10-12 cm lång, men var ska då Sandra sitta? Hm..
Mycket spännande. Vi provar och provar... efter den förra som orsakade henne fraktur då den helt sonika släppte från ryggen och gled fram på halsen, så är vi lite kräsna.
Men i de vanliga hästutrustningsbutiker som finns, så får man inte prova sadlarna. Bara lägga dem på. Och absolut inte ta hem dem. Så helst ska man last in hästen i sitt släp, ta ut den utanför butiken ,lägga på sadeln på ryggen utan att spänna åt eller sitta i den. Då pratar vi en vara mellan 7-25 000 kr. Utan bytesrätt. Tjena... inte konstigt det finns så många skadade hästar, människor samt väldigt många sadlar beg. på Blocket...
Men då finns det auktoriserade sadelutprovare att ringa till. Och sådana som gått en helgkurs. Som alla tycker olika, och som har olika märken och modeller de säljer.
Och garantin för att sadeln passar efter en sadelutprovning gäller bara någon månad då hästar väldigt lätt ändrar form.
Barbackaridning som indianerna- kan det vara något att fundera över?
Fortsättning följer... Vi letar på...
Men tanken med sadlar fick mig osökt att kontrollera även selen. Naturligtivs hittade vi otrevliga bossor där också. Så bli inte förvånade om nu Tösen skippar galoppen nästa gång, och kommer iväg bra bakom bilen.
På onsdag är det dags igen, Romme travbana och autostart. Hon har inga ridpass i kroppen men har gått bra bakom vagn. Så vi hoppas på en bra placering, med peng ... För sadelutprovaren kunde ju tänka sig att möjligen kunde jag prova en dressyr sadel av märket Albion K2 (K2 är väl ett passande namn på en sadel till en rygg som liknar en fjälltopp; nä en hel fjällkedja menar jag) eller en Morris And Nolan, okej... kostar bara ca 12 000 begagnade... rena fyndet...
Så keep on running Tösen, så vi har råd med att rida!
Får be om ursäkt om ni saknat mig... jag har varit så upptagen. Jaha, nu kanske ni tror att jag försöker låta viktig men jag har haft ett sådant huvudbry.. Stavas sadel.
Just det, och inte bara en! Här har vi fullt med sadlar hängandes men ingen passar. Det är en liten intressant sak det här med sadlar och med sadelinpassning. Det finns folk som tycker si och det finns folk som tycker så. Det finns raka ryggar, det finns svängda ryggar, det finns smala ryggar, det finns vida ryggar, det finns långa ryggar, det finns korta ryggar osv.
Och rönen det svänger, huruvida sadeln ska ligga på det ena viset eller på det andra. ungefär som när man har spädbarn. Ena året ska bebisarna absolut ligga på mage i vaggan, och nästa år är det absolut galet. Då bara måste barnet ligga på rygg! Kära nån... vilken barnplågare man måste varit... kanske skulle jag låtit dem inte sova alls.
Men, men... sadlar. Det är oerhört viktigt vem man än frågar, att sadeln ligger anatomiskt riktigt på ryggen. Får ej klämma åt, får inte glappa, måste ligga an mot hela ryggen för att det inte ska bli ojämt tryck osv. Sedan ska de ej heller ligga för nära bogbladen, får då får inte hästen tillräckligt mycket rörelsefrihet. Glöm inte att det ska vara en tunnel mellan ryggraden och sadeln. Mycket viktigt!
Sedan går åsikterna isär... Vissa säger att sadeln absolut inte får ligga bakom sista revbenet, medans andra säger att det har mindre betydelse. En del säger att alla hästar borde ha svanskappa, andra att de gör skada.
För våran del är det här lite spännande. Min älskade Tösen har jag ridit i snart 3 år. Hon har en riktigt smal och lång rygg. (Eller för att citera senaste sadelutprovaren här hos oss tillika sadelmakare:
" Vilken rygg? det är bara en enda lång ryggrad!" )
Alltid något för sådana finns det många som saknar har jag märkt. Men åter till Tösen...
Jag har haft en skön sadel som suttit bra och inte hasat runt. Men i sommar har hon ju blivit större, både mer mat och fått mer utvecklade muskler både tack vare träning för vagn och ridning.
Så damen har lite diskret påtalat för mig när jag kommit med sadeln att den där vill jag inte ha längre. Förstår jag det... när den nu blivit för liten så klämmer den åt hennes exeptionella ryggrad som med en klädnypa.
Så då var det väl bara att skaffa en likadan då, fast större?... tjolahoppsan... den tillverkas inte längre. Jo, märket finns kvar men modellen är ny. "För det något större svenska och danska halvblodet" för att citera reklamen. Jamen vad f-n jag har ju ett kallblod!!!!!
Fast det får jag ju inte heller säga för då kommer de dragandes med alla sadlar som passar till kallblod med breda, runda ryggar utan manke. "För så ska ett kallblod se ut!" Sorry Tösen... du passar inte in med de andra. Så jag måste ju ljuga och säga att hon är ett varmblod. För då tar de fram de sadlar som möjligen kan passa hennes manke och vidd. Men nej... då är de alldeles för svängda. Tösen är ju rak i ryggen...
Och när jag beskriver henne så tror de att det är något fel på henne. Med en sådan rygg kan hon väl inte köras eller ridas?
???? Jodå, det gör vi...
Så, när vi då var tvungna att återigen ta till hjälp för att hitta en passande sadel till ponnyn, som bara växer och växer (på bredden, kunde tro att hon har samma gener som jag) så lovade hon att titta på Tösen också. nemas problemas! Finns inga svåra hästar...
Men nu har hon lite att bita i! Helst har jag förstått att man ska helst inte rida alls, om man verkligen inte är helt centrerad i kroppen, med en perfekt balans som inte stör hästen. Sedan får man inte dra åt gjorden för hårt, för då blir det tryck. Men jag tycker det är lite obehagligt att trava och galoppera på en sadel som ligger löst. Visst är det ju en sport i sig att hålla balansen på en glidande sadel, den som satt kvar längst PÅ ryggen och inte hängandes under magen, vann..
He, he..
Sedan ska sadlarna vara vida med trevliga bossor.
Älskar det uttrycket. "Den här modellen har så trevliga bossor!". Jaha... men passar den då?
Nja... egentligen är ju inte den här ryggen till för att ha någon sadel alls.
???
Hur ska jag då rida?
Sedan var det ponnyn. Hon har sitt sadelläge väldigt långt bak. Men det finns ingen rygg långt bak. För den är väldigt kort.
Så egentligen så skulle hon ha en sadel på ca 10-12 cm lång, men var ska då Sandra sitta? Hm..
Mycket spännande. Vi provar och provar... efter den förra som orsakade henne fraktur då den helt sonika släppte från ryggen och gled fram på halsen, så är vi lite kräsna.
Men i de vanliga hästutrustningsbutiker som finns, så får man inte prova sadlarna. Bara lägga dem på. Och absolut inte ta hem dem. Så helst ska man last in hästen i sitt släp, ta ut den utanför butiken ,lägga på sadeln på ryggen utan att spänna åt eller sitta i den. Då pratar vi en vara mellan 7-25 000 kr. Utan bytesrätt. Tjena... inte konstigt det finns så många skadade hästar, människor samt väldigt många sadlar beg. på Blocket...
Men då finns det auktoriserade sadelutprovare att ringa till. Och sådana som gått en helgkurs. Som alla tycker olika, och som har olika märken och modeller de säljer.
Och garantin för att sadeln passar efter en sadelutprovning gäller bara någon månad då hästar väldigt lätt ändrar form.
Barbackaridning som indianerna- kan det vara något att fundera över?
Fortsättning följer... Vi letar på...
Men tanken med sadlar fick mig osökt att kontrollera även selen. Naturligtivs hittade vi otrevliga bossor där också. Så bli inte förvånade om nu Tösen skippar galoppen nästa gång, och kommer iväg bra bakom bilen.
På onsdag är det dags igen, Romme travbana och autostart. Hon har inga ridpass i kroppen men har gått bra bakom vagn. Så vi hoppas på en bra placering, med peng ... För sadelutprovaren kunde ju tänka sig att möjligen kunde jag prova en dressyr sadel av märket Albion K2 (K2 är väl ett passande namn på en sadel till en rygg som liknar en fjälltopp; nä en hel fjällkedja menar jag) eller en Morris And Nolan, okej... kostar bara ca 12 000 begagnade... rena fyndet...
Så keep on running Tösen, så vi har råd med att rida!
Lilla tösa maja..
Vad tänkte hon på igår? Inte på oss eller alla de spelare som satsat sina slantar på henne, i allafall.
Hon var så fin i värmningen, bjöd hela V75 publiken på sin allra snyggaste trav, skred fram med böjd nacke förbi publiken. Om någon nu undrar varför hon alltid får gå nära förbi publiksidan i trav så är det för att hon ska få chans att titta på allt runt ikring, för att minimera risken att skrämmas av någonting under loppet. En liten åtgärd vi lärt oss under åren med Tösen. Men, men...
Hon var som sagt på topp. Blev direkt spelad, och favorit, trots att hon inte var riktigt betrodd av tidningar och program. (Med all rätt.) För det är just charmen med Tösen. Man vet aldrig... hon var som sagt i toppform, och med facit i hand så var det riktigt, hon gick en tid med 40 m tillägg på 33,6 med två galopper på ca 70 m vardera. Efter loppet tog hon inte en pust... helt oberörd. Varför hon galopperade? Efter provstarten som var alldeles perfekt, så hade hon inte en tanke på att vara en del av loppet. Totalt okoncentrerad och sprang och tittade på allt annat. Hon bara lekte...
Men jag vet vad hon tittade på. Killar... för när vi kom in i stallet så visade det sig mycket riktigt att hon börjat brunsta. Vi hade inte märkt någonting, förutom att hon var lite mer stressad igen, och var sällskaplig. Borta var den tuffa Tösen... hon med de vassa tänderna. Ingen cooling där alltså...
Förra gången stämde allt men de andra ekipagen tog upp så kraftigt att Tösen stördes... men nu... som klappat och klart. Suck... bara att ta nya tag. Tur bara att man inte har likadant humör som proffstränaren i stallet bredvid... gisses vad arg han var... skällde och rev av saker så det hördes över halva Borlänge. Det är trav det.
Kellie åkte tillbaks till sin fodervärd i fredags, och då hade hon börjat brunsta innan. Tösen har säkert också undrat var Kellie är, och flocken är inte intakt längre. Så vi får ta nya tag, gäller bara att hitta nya lopp....
Ibland undrar man varför vi bara har ston, när de är så krångliga?! jo, då har man något att skylla på! Sedan kan man se saker på olika vis. Om man har en häst som alltid gör sitt bästa, men ändå inte räcker till... då kan man inte bli arg över det, bara lite diskret besviken. Sedan kan man ha en häst som skulle kunna runda det mesta utan en pust, men bara gör det när allt för dagen stämmer i humöret... då har man en häst som inte gör sitt bästa, men har kapacitet och talang långt över det vanliga.Är det då man smyger ut i skogen och vrålar när ingen ser... ?
Apropå Brunst...
Förra sommaren hände en ganska olustig sak. Sandra och jag var ute och red. Och Sandra satt på Copy. Hon är ju en dam av världsklass som ni kanske vet vid det här laget, och j-igt snygg. Vilket hon naturligtvis vet. Paris Hilton släng dig i väggen.( Du är bara en mycket liten diva jämfört med henne.) Men, hur som helst hon var tokbrunstig. Copy alltså.
Vi passerade en liten hage i skogen där det ibland står en ardennerhingst som tillhör en av våra grannar.
Ojdå, tänkte jag nu blir det besvärligt. Vi får hoppas att Copy inte är intresserad av en sådan stor herre. En ardenner väger runt ett ton uppskattningsvis och det var inte riktigt vad jag tänkt mig att min dotter skulle sluta sina dagar klämd mellan en diva och ett ton ardenner.
Men mycket riktigt... Copy tvärstannar.... och börjar backa!! rakt mot staketet. "Mamma!" ropar Sandra. Skänkla säger jag, ordentligt och lägg på spöet på rumpan. "Skänkla på Copy?" det går ju inte... hon är ju travhäst och förstår inte, utan blir väldigt förorättad av denna okänsliga handling. "Skänkla på du, har du tur sparkar hon bakut och det passar ju bra"
I sakta mak kommer ardennern gående klart intresserad av vad som försigår. Herregud, tänker jag... nu vädrar han snart brunsten. Vad gör jag nu? jag vänder Tösen och tar tag i tygeln på Copy och försöker bogsera med mig henne. Mellan denna tjuriga märr (eller väldigt sugna märr) och ett ton ardenner finns min dotter. Det ända som nu hindrar honom att hoppa på är ett patetiskt litet nylonband på 50 cm höjd. Utan el. Tjoho.
Ardennern nosar lite försiktigt i luften och Copy backar ännu närmare, då kommer skriket jag väntar på. Det är jag som skriker. Copy!!!!!! Sedan är jag på väg för att slita av Sandra från ryggen och över på Tösen.
Då vänder ardennerhingsten sig om och går. För mycket liv här, tycktes den tänka. Kvar står vi, med en kissande Copy. Ett ton ardennerhingst föll från mina axlar, och Sandra kunde sitta kvar. Men minen när Copy blir "ratad" av en ardenner, är oslagbar. Lika kul som när korna i grannens hage busvisslar efter henne, och hon låtsas inte se eller höra. De älskar henne....
Men denna lilla alldeles sanna historia är inte slut än. För jag berättade den nämligen för min granne. Vars föräldrar också har en ardenner i samma område. Men vilken hingst menar du då? säger hon. Lennarts hingst, den som går i skogen där uppe...
"Menar du Ramona?"
"Ramona?"
"Ja, Lennarts ardenner... "
Ja?
"Så länge jag känner till att Lennart har haft Ramona har hon alltid varit ett sto."
Hasse!!!!!!!!!! Jaha, men jag har för mig att det var en hingst. Men det kanske var den han hade innan.......
Nu tar vi nya tag! /Mia
Hon var så fin i värmningen, bjöd hela V75 publiken på sin allra snyggaste trav, skred fram med böjd nacke förbi publiken. Om någon nu undrar varför hon alltid får gå nära förbi publiksidan i trav så är det för att hon ska få chans att titta på allt runt ikring, för att minimera risken att skrämmas av någonting under loppet. En liten åtgärd vi lärt oss under åren med Tösen. Men, men...
Hon var som sagt på topp. Blev direkt spelad, och favorit, trots att hon inte var riktigt betrodd av tidningar och program. (Med all rätt.) För det är just charmen med Tösen. Man vet aldrig... hon var som sagt i toppform, och med facit i hand så var det riktigt, hon gick en tid med 40 m tillägg på 33,6 med två galopper på ca 70 m vardera. Efter loppet tog hon inte en pust... helt oberörd. Varför hon galopperade? Efter provstarten som var alldeles perfekt, så hade hon inte en tanke på att vara en del av loppet. Totalt okoncentrerad och sprang och tittade på allt annat. Hon bara lekte...
Men jag vet vad hon tittade på. Killar... för när vi kom in i stallet så visade det sig mycket riktigt att hon börjat brunsta. Vi hade inte märkt någonting, förutom att hon var lite mer stressad igen, och var sällskaplig. Borta var den tuffa Tösen... hon med de vassa tänderna. Ingen cooling där alltså...
Förra gången stämde allt men de andra ekipagen tog upp så kraftigt att Tösen stördes... men nu... som klappat och klart. Suck... bara att ta nya tag. Tur bara att man inte har likadant humör som proffstränaren i stallet bredvid... gisses vad arg han var... skällde och rev av saker så det hördes över halva Borlänge. Det är trav det.
Kellie åkte tillbaks till sin fodervärd i fredags, och då hade hon börjat brunsta innan. Tösen har säkert också undrat var Kellie är, och flocken är inte intakt längre. Så vi får ta nya tag, gäller bara att hitta nya lopp....
Ibland undrar man varför vi bara har ston, när de är så krångliga?! jo, då har man något att skylla på! Sedan kan man se saker på olika vis. Om man har en häst som alltid gör sitt bästa, men ändå inte räcker till... då kan man inte bli arg över det, bara lite diskret besviken. Sedan kan man ha en häst som skulle kunna runda det mesta utan en pust, men bara gör det när allt för dagen stämmer i humöret... då har man en häst som inte gör sitt bästa, men har kapacitet och talang långt över det vanliga.Är det då man smyger ut i skogen och vrålar när ingen ser... ?
Apropå Brunst...
Förra sommaren hände en ganska olustig sak. Sandra och jag var ute och red. Och Sandra satt på Copy. Hon är ju en dam av världsklass som ni kanske vet vid det här laget, och j-igt snygg. Vilket hon naturligtvis vet. Paris Hilton släng dig i väggen.( Du är bara en mycket liten diva jämfört med henne.) Men, hur som helst hon var tokbrunstig. Copy alltså.
Vi passerade en liten hage i skogen där det ibland står en ardennerhingst som tillhör en av våra grannar.
Ojdå, tänkte jag nu blir det besvärligt. Vi får hoppas att Copy inte är intresserad av en sådan stor herre. En ardenner väger runt ett ton uppskattningsvis och det var inte riktigt vad jag tänkt mig att min dotter skulle sluta sina dagar klämd mellan en diva och ett ton ardenner.
Men mycket riktigt... Copy tvärstannar.... och börjar backa!! rakt mot staketet. "Mamma!" ropar Sandra. Skänkla säger jag, ordentligt och lägg på spöet på rumpan. "Skänkla på Copy?" det går ju inte... hon är ju travhäst och förstår inte, utan blir väldigt förorättad av denna okänsliga handling. "Skänkla på du, har du tur sparkar hon bakut och det passar ju bra"
I sakta mak kommer ardennern gående klart intresserad av vad som försigår. Herregud, tänker jag... nu vädrar han snart brunsten. Vad gör jag nu? jag vänder Tösen och tar tag i tygeln på Copy och försöker bogsera med mig henne. Mellan denna tjuriga märr (eller väldigt sugna märr) och ett ton ardenner finns min dotter. Det ända som nu hindrar honom att hoppa på är ett patetiskt litet nylonband på 50 cm höjd. Utan el. Tjoho.
Ardennern nosar lite försiktigt i luften och Copy backar ännu närmare, då kommer skriket jag väntar på. Det är jag som skriker. Copy!!!!!! Sedan är jag på väg för att slita av Sandra från ryggen och över på Tösen.
Då vänder ardennerhingsten sig om och går. För mycket liv här, tycktes den tänka. Kvar står vi, med en kissande Copy. Ett ton ardennerhingst föll från mina axlar, och Sandra kunde sitta kvar. Men minen när Copy blir "ratad" av en ardenner, är oslagbar. Lika kul som när korna i grannens hage busvisslar efter henne, och hon låtsas inte se eller höra. De älskar henne....
Men denna lilla alldeles sanna historia är inte slut än. För jag berättade den nämligen för min granne. Vars föräldrar också har en ardenner i samma område. Men vilken hingst menar du då? säger hon. Lennarts hingst, den som går i skogen där uppe...
"Menar du Ramona?"
"Ramona?"
"Ja, Lennarts ardenner... "
Ja?
"Så länge jag känner till att Lennart har haft Ramona har hon alltid varit ett sto."
Hasse!!!!!!!!!! Jaha, men jag har för mig att det var en hingst. Men det kanske var den han hade innan.......
Nu tar vi nya tag! /Mia
Vilken häst vi har...
Ja, det blev ju ingen vinst. Det blev galopp och som den orättvisa sport det är så kan man heller aldrig veta vilket humör bandomaren är på, utan idag var det vi som fick "oturen" som så många andra drabbas av. Därför blev det en diskning efter en galopp högst 70 m. I protokollet står flera galopper... och gränser brukar gå vid 100 m. Men vi gratulerar Ettingbo Dalar som vann, och varit så fin de sista gånger vi mött honom. Nu lämnade han över oturs-stafettpinnen men vi tänker dock lämna den vidare nästa gång, till någon annan.
Tösen var fantastisk bakom startbilen. Hon var fantastisk hela dagen. Någonting har hänt med vår tjej. Hon är inte längre någon liten tös, utan en tävlingsindivid. Borta var nervositeten både i transporten och innan värmningen. Borta var den ödmjuka häst som söker tröst hos de andra i stallet.
I stället fanns där en stor, högrest häst, som sprang på transporten, (med matte hängandes i grimskaftet likt en spratteldocka) och som vant backade in mot väggen i utselningsstallet för att sova en stund. Och varje gång boxgrannen slängde ett öga mot henne, fick hon onda ögat tillbaka och fick se hela Tösens vackra tandrad.Så det är så man skrämmer upp konkurrenterna(?!)
Men... loppet startade i högt tempo, och Tösen med sina långa steg fick upp farten rejält, efter ca ett varv så dämpande framförvarande kuskar tempot, genom att "ta upp" sina hästar rejält. (Där satt den...) men Tösen hinner helt enkelt inte med att bromsa med sina långa ben...
("kan du inte hålla reda på dina f-bannade slingerväxter..." ekar i mitt huvud, någon som vet vad det kommer ifrån?)
..och därför blev det galopp. Med facit och med vår "nya" häst kanske hon kunde gått mer offensivt i tredje spår, så hon får bestämma tempo själv. Men eftersom hon varit lite ur form, så valde Kajsa den lugnare taktiken.
Men... nu är hon toppfräsch tills på lördag, då hon startar på två tilägg, på Romme travbana. Då får hon jaga...
En liten rolig anekdot från stallet på Gävle:
Vi selar alltid inne i boxen, för att Tösen ska få lugn och ro, då det springer mkt folk på stallgången. När vi öppnar dörren så tittar en man in och säger:
"Det var en grann häst". Vilket lopp ska nI ut i?"
Vi talar om det.
Men?!! det är ju ett kallblodslopp!
Ja?
O, fy faan... vilken tur det inte var samma som vi då!!
Vi ler lite. Så tittar han in.
"Men fy faan vad stor han är!" Vi leder ut henne på gången. "ÄR DET ETT STO??"
Ja.
"Oj, oj, oj. Vad är det för stam i henne då?"
Vi talar om det.
Då backar han mot väggen. (?!)
Sedan står han kvar där på säkert avstånd, och bombarderar med frågor.
Han glömde nästan helt bort sin egen häst, och Tösen var så mallig... ( möjligen några fler som var..) Hon sträckte på sig så mycket att jag nästan inte nådde upp att fästa säkerhetsremmarna runt vagnen.
Var ska detta sluta? (Tur vi fick komma ner på jorden igen efter loppet.)
Igår när lilla Elina 4 år kom på besök för att rida och sköta om Kellie, så fick vi svaret.
Hon hann ta ca 2 borsttag i manen på Kellie, sedan small det i väggen. Bakom oss stod Tösen med öronen rakt ut som en åsna, och ögon som ett förorättat barn. När nu inte det hjälper på en 4 åring, som ögonen glittrar på som ett fyrverkeri var gång hon ser shetlandsponnyn Kellie, så small det igen. Och igen.
Elina är en tum hög. Hon kan passera bredvid boxdörrarna utan att märka hästarnas huvuden som hänger över där.
Så när Elina ska lämna tillbaks en borste så passar Tösen på. Hon bara måste få tala om att hon ju är mycket goare än Kellie. Så hon sträcker sig och ger Elina en rejäl puss på huvudet, och kör som en elvisp med nosen i håret på henne. Vilket kittlar rejält.
Och som hon skrattar. Äntligen, tänker Tösen!! Nu, kommer hon till mig. Till stjärnan. Ett litet missförstånd bara.
Då sätter Elina på sig hjälmen. Och går tillbaks till Kellie!
Gissa vem som ligger illa till i hagen nu.
I dagens travrond finns en helt fascinerande ledare. Man tar upp dopingfrågan. Och slänger skit på bla. Sanna Kallur. Hur kan man göra det, på dalarnas helgonförklarade kulla nr 1. Inte snyggt...
Det mest spännande och mest irriterande är att man jämför henne med en häst!!
Man ifrågasätter helt enkelt Sannas rätt till att ta smärtstillande för sin stress fraktur. Smärtstillande är inte prestationshöjande i sig, utan dämpar smärtan för att man ska kunna prestera något så när i förhållande till vad man brukar.
Det kan tyckas väldigt dumt med tanke på att man utsätter skadan för ytterligare slitage. Men det är väl hennes val? hon springer ju inte fortare än hon brukar? Och hon känner ju sin egen smärtgräns.
Men hur jämför man det med en häst då?
Jo, det är noll tolerans mot smärtstillande för häst som ska starta. Naturligtvis!!!
För hur ska den som ger hästen smärtstillande kunna veta hur mycket det skulle ha dövat smärtan? Skulle hästen tala om det? Jo, tack herr tränare det känns helt okej! visst kan jag springa ett helt lopp.
Om vi människor tror oss veta bäst, och hästarna inte var skyddade av denna lag, skulle åtminstone hälften av alla mindre kunniga travmänniskor, ( kanske kunniga också) ta detta för ett okej och starta med smärtstillande i sina hästars kroppar.
Jag är verkligen inte för doping, men jämför inte människor med djur och definitivt inte tvärtom!
Ha det! Mia
Tösen var fantastisk bakom startbilen. Hon var fantastisk hela dagen. Någonting har hänt med vår tjej. Hon är inte längre någon liten tös, utan en tävlingsindivid. Borta var nervositeten både i transporten och innan värmningen. Borta var den ödmjuka häst som söker tröst hos de andra i stallet.
I stället fanns där en stor, högrest häst, som sprang på transporten, (med matte hängandes i grimskaftet likt en spratteldocka) och som vant backade in mot väggen i utselningsstallet för att sova en stund. Och varje gång boxgrannen slängde ett öga mot henne, fick hon onda ögat tillbaka och fick se hela Tösens vackra tandrad.Så det är så man skrämmer upp konkurrenterna(?!)
Men... loppet startade i högt tempo, och Tösen med sina långa steg fick upp farten rejält, efter ca ett varv så dämpande framförvarande kuskar tempot, genom att "ta upp" sina hästar rejält. (Där satt den...) men Tösen hinner helt enkelt inte med att bromsa med sina långa ben...
("kan du inte hålla reda på dina f-bannade slingerväxter..." ekar i mitt huvud, någon som vet vad det kommer ifrån?)
..och därför blev det galopp. Med facit och med vår "nya" häst kanske hon kunde gått mer offensivt i tredje spår, så hon får bestämma tempo själv. Men eftersom hon varit lite ur form, så valde Kajsa den lugnare taktiken.
Men... nu är hon toppfräsch tills på lördag, då hon startar på två tilägg, på Romme travbana. Då får hon jaga...
En liten rolig anekdot från stallet på Gävle:
Vi selar alltid inne i boxen, för att Tösen ska få lugn och ro, då det springer mkt folk på stallgången. När vi öppnar dörren så tittar en man in och säger:
"Det var en grann häst". Vilket lopp ska nI ut i?"
Vi talar om det.
Men?!! det är ju ett kallblodslopp!
Ja?
O, fy faan... vilken tur det inte var samma som vi då!!
Vi ler lite. Så tittar han in.
"Men fy faan vad stor han är!" Vi leder ut henne på gången. "ÄR DET ETT STO??"
Ja.
"Oj, oj, oj. Vad är det för stam i henne då?"
Vi talar om det.
Då backar han mot väggen. (?!)
Sedan står han kvar där på säkert avstånd, och bombarderar med frågor.
Han glömde nästan helt bort sin egen häst, och Tösen var så mallig... ( möjligen några fler som var..) Hon sträckte på sig så mycket att jag nästan inte nådde upp att fästa säkerhetsremmarna runt vagnen.
Var ska detta sluta? (Tur vi fick komma ner på jorden igen efter loppet.)
Igår när lilla Elina 4 år kom på besök för att rida och sköta om Kellie, så fick vi svaret.
Hon hann ta ca 2 borsttag i manen på Kellie, sedan small det i väggen. Bakom oss stod Tösen med öronen rakt ut som en åsna, och ögon som ett förorättat barn. När nu inte det hjälper på en 4 åring, som ögonen glittrar på som ett fyrverkeri var gång hon ser shetlandsponnyn Kellie, så small det igen. Och igen.
Elina är en tum hög. Hon kan passera bredvid boxdörrarna utan att märka hästarnas huvuden som hänger över där.
Så när Elina ska lämna tillbaks en borste så passar Tösen på. Hon bara måste få tala om att hon ju är mycket goare än Kellie. Så hon sträcker sig och ger Elina en rejäl puss på huvudet, och kör som en elvisp med nosen i håret på henne. Vilket kittlar rejält.
Och som hon skrattar. Äntligen, tänker Tösen!! Nu, kommer hon till mig. Till stjärnan. Ett litet missförstånd bara.
Då sätter Elina på sig hjälmen. Och går tillbaks till Kellie!
Gissa vem som ligger illa till i hagen nu.
I dagens travrond finns en helt fascinerande ledare. Man tar upp dopingfrågan. Och slänger skit på bla. Sanna Kallur. Hur kan man göra det, på dalarnas helgonförklarade kulla nr 1. Inte snyggt...
Det mest spännande och mest irriterande är att man jämför henne med en häst!!
Man ifrågasätter helt enkelt Sannas rätt till att ta smärtstillande för sin stress fraktur. Smärtstillande är inte prestationshöjande i sig, utan dämpar smärtan för att man ska kunna prestera något så när i förhållande till vad man brukar.
Det kan tyckas väldigt dumt med tanke på att man utsätter skadan för ytterligare slitage. Men det är väl hennes val? hon springer ju inte fortare än hon brukar? Och hon känner ju sin egen smärtgräns.
Men hur jämför man det med en häst då?
Jo, det är noll tolerans mot smärtstillande för häst som ska starta. Naturligtvis!!!
För hur ska den som ger hästen smärtstillande kunna veta hur mycket det skulle ha dövat smärtan? Skulle hästen tala om det? Jo, tack herr tränare det känns helt okej! visst kan jag springa ett helt lopp.
Om vi människor tror oss veta bäst, och hästarna inte var skyddade av denna lag, skulle åtminstone hälften av alla mindre kunniga travmänniskor, ( kanske kunniga också) ta detta för ett okej och starta med smärtstillande i sina hästars kroppar.
Jag är verkligen inte för doping, men jämför inte människor med djur och definitivt inte tvärtom!
Ha det! Mia
Mallapor...
Jodå! Idag var Tösen ute och körde ett träningspass med vagn, och Copy fick äran att vara sällskapshäst åt Piggelin på ridbanan..
Copy är ett sto av rang. Stilig, ädel,blåblodig. Och travhäst... Hon har inte haft sadel så mycket men får följa med ibland på någon tur..
I hagen förpassar hon den lilla uppnosiga ponnyn (skimmel till på köpet) till ett hörn, så ofta hon kan, bara så att hon vet att hon inte har något att hämta här.
Men skrattar bäst som skrattar sist... Att vara en stor travhäst med stora rörelser på en liten ridbana, kan även få den mest begåvade att framstå som bambi på hal is. Hur katten gör man egentligen?
Så där stod mallaporna och tittade...
Hon kommer definitivt få en extra spark i hagen imorgon! / Copy
Copy är ett sto av rang. Stilig, ädel,blåblodig. Och travhäst... Hon har inte haft sadel så mycket men får följa med ibland på någon tur..
I hagen förpassar hon den lilla uppnosiga ponnyn (skimmel till på köpet) till ett hörn, så ofta hon kan, bara så att hon vet att hon inte har något att hämta här.
Men skrattar bäst som skrattar sist... Att vara en stor travhäst med stora rörelser på en liten ridbana, kan även få den mest begåvade att framstå som bambi på hal is. Hur katten gör man egentligen?
Så där stod mallaporna och tittade...
Hon kommer definitivt få en extra spark i hagen imorgon! / Copy
Raden så här långt..
Just det! Ytterligare ett sådant där härligt trav-ord: "Raden". Det är så mycket man måste lära sig att hänga med om man inte fullständigt ska se ut som ett UFO när man är i stallet på travbanan.
Men favoritperson i de sammanhangen är Kajsa Frick. Hon ler bara så överseende när jag pratar och försöker beskriva något på hästspråk. Ser ibland lite konfunderad ut när jag prövande säger ett litet trav-ord jag just snappat upp och tror mig veta hur och i vilket sammanhang det ska användas. Men hon lyssnar artigt, dock lite generad skulle jag tro.
Andra tittar lite med sned blick eller flinar. Men flina på ni! För nu är det ingen som skrattar åt vår häst i alla fall!!
För raden ser ju så bra ut... Just det. Vi avslutade förra säsongen i oktober, då vi kände att kylan var på väg. Vi ville att Tösen skulle ha så mycket positiva upplevelser med sig in i vintervilan, så att hon skulle se framåt med förväntan och glädje på kommande säsong. Och oj, så rätt det blev!
Första starten lite ringrostig och med bara ett snabbjobb i kroppen, så sprang hon in på en fantastisk andra plats på Gävle.
Med den farten i kroppen så var hon super laddad och i fin form till nästa start. Midsommartravet på Rättvik.
Men vilken katastrof........
Vi glömde ju bort en liten detalj, i vår iver. Travet är ju inte till för de aktiva och deras hästar. Vem skulle då betala alla prispengar och bekosta banorna? Nej just det. Travet är till för spelarna. Spela kan man idag göra nästan var som helst utan att alls behöva gå i närheten av en livs levande häst. Den trenden har inte varit positiv för någon utom möjligen för ATG. Därför måste nu travbanorna locka publiken till spel på plats. Och hur gör man då?
Man startar trav med underhållning!
Fantastiskt... bara en liten detalj. Vi tränar våra hästar tidigt i ålder för att de ska förutom kunna springa ( jävlar, trava..) bra så tränar vi även tidigt att åka till banan och uppleva omgivningen. Det är mycket folk, högtalare, hästar huller om buller, musik som skrålar och traktorer och andra redskap. Fine! Bara att öva på. Men vi glömde visst som sagt en lite detalj..
Levande orkester på inneplan!!! Jodå, alldeles livs levande en hel fin orkester spelandes under värmning för att underhålla publiken. Inte på publikplats utan inne på banan. Vilken häst vid sina sinnens fulla bruk tycker att det är helt okej att utöva sin sport på hög nivå, och helt kunna låta bli att stirra sig trött på ett gäng för dem fullständigt underliga, skränande varelser?
Inte Tösen i allafall. Hon blev tokhet! Trots flera varv runt så var detta helt oacceptabelt för henne. Men är det midsommar så är det. Och som sagt, det är ju inte hästarna som är huvudsaken på en travbana. Så hon slängde sig i galopp. Ville bara hem.
Så... till nästa unghäst vi tränar är det bara att ta tag i saken. Tur att vi bor i Bjursås. Jag kan ju ringa och höra om de inte kan flytta nästa dragspelsvecka hit till oss på gården, de kan ju rigga upp sig utanför hagen och köra några timmar, så är saken biff sedan. Blir toppen! Annars klämmer vi in oss på allsången med Kikki Danielsson, blir säkert uppskattar för både hästar och publik på Dössberget.
Men sedan vände det, som jag redan skrivit om. För nu blir det inga starter på sådana evenemangsdagar på ett bra tag. Det är inte hästvänligt helt enkelt!
/Mia
Men favoritperson i de sammanhangen är Kajsa Frick. Hon ler bara så överseende när jag pratar och försöker beskriva något på hästspråk. Ser ibland lite konfunderad ut när jag prövande säger ett litet trav-ord jag just snappat upp och tror mig veta hur och i vilket sammanhang det ska användas. Men hon lyssnar artigt, dock lite generad skulle jag tro.
Andra tittar lite med sned blick eller flinar. Men flina på ni! För nu är det ingen som skrattar åt vår häst i alla fall!!
För raden ser ju så bra ut... Just det. Vi avslutade förra säsongen i oktober, då vi kände att kylan var på väg. Vi ville att Tösen skulle ha så mycket positiva upplevelser med sig in i vintervilan, så att hon skulle se framåt med förväntan och glädje på kommande säsong. Och oj, så rätt det blev!
Första starten lite ringrostig och med bara ett snabbjobb i kroppen, så sprang hon in på en fantastisk andra plats på Gävle.
Med den farten i kroppen så var hon super laddad och i fin form till nästa start. Midsommartravet på Rättvik.
Men vilken katastrof........
Vi glömde ju bort en liten detalj, i vår iver. Travet är ju inte till för de aktiva och deras hästar. Vem skulle då betala alla prispengar och bekosta banorna? Nej just det. Travet är till för spelarna. Spela kan man idag göra nästan var som helst utan att alls behöva gå i närheten av en livs levande häst. Den trenden har inte varit positiv för någon utom möjligen för ATG. Därför måste nu travbanorna locka publiken till spel på plats. Och hur gör man då?
Man startar trav med underhållning!
Fantastiskt... bara en liten detalj. Vi tränar våra hästar tidigt i ålder för att de ska förutom kunna springa ( jävlar, trava..) bra så tränar vi även tidigt att åka till banan och uppleva omgivningen. Det är mycket folk, högtalare, hästar huller om buller, musik som skrålar och traktorer och andra redskap. Fine! Bara att öva på. Men vi glömde visst som sagt en lite detalj..
Levande orkester på inneplan!!! Jodå, alldeles livs levande en hel fin orkester spelandes under värmning för att underhålla publiken. Inte på publikplats utan inne på banan. Vilken häst vid sina sinnens fulla bruk tycker att det är helt okej att utöva sin sport på hög nivå, och helt kunna låta bli att stirra sig trött på ett gäng för dem fullständigt underliga, skränande varelser?
Inte Tösen i allafall. Hon blev tokhet! Trots flera varv runt så var detta helt oacceptabelt för henne. Men är det midsommar så är det. Och som sagt, det är ju inte hästarna som är huvudsaken på en travbana. Så hon slängde sig i galopp. Ville bara hem.
Så... till nästa unghäst vi tränar är det bara att ta tag i saken. Tur att vi bor i Bjursås. Jag kan ju ringa och höra om de inte kan flytta nästa dragspelsvecka hit till oss på gården, de kan ju rigga upp sig utanför hagen och köra några timmar, så är saken biff sedan. Blir toppen! Annars klämmer vi in oss på allsången med Kikki Danielsson, blir säkert uppskattar för både hästar och publik på Dössberget.
Men sedan vände det, som jag redan skrivit om. För nu blir det inga starter på sådana evenemangsdagar på ett bra tag. Det är inte hästvänligt helt enkelt!
/Mia
Så var det dags igen..
Mardrömsveckan har startat.
Upp och ner som en berg och dal bana. Idel hopp och tro om framgång, eller nervositet och magont, för att det ska gå helt fel.
Vad jag talar om? Det är dags för start igen!!
Våran älskade Rexbo Tösen är i form igen. Efter förra starten på Gävle travet, då hon joggade sig måttligt intresserad i mål som trea (!) kände vi direkt att något var fel. Visserligen är det en mycket bra placering, då motståndet var en klass högre än tidigare. Det här året har gått så otroligt bra, att hon klättrar snabbt i klasserna. Men.. hon hade inte klippet i steget. Hon visade inte sin show för publiken som hon annars alltid bjuder på i värmning och defilering. Värmen brukar hon inte ha problem med, och hon var ovanligt sammanbiten i stallet före, trots svettningar som tyder på nervositet.
Väl tillbaks i stallet var hon som ett benrangel. Hon hade svettats bort ca 25 kg. Ett normalt kallblod har lite hull att ta av. Men våran tjej är av det sportigare slaget, samt en stress-häst. Hon kan helt enklet inte bli tjock. Men denna gång hade hon inga reserver i kroppen, och hade uppenbart druckit dåligt. Hon är ju lite kinkig med vatten, och vill aldrig dricka när hon är borta. därför tog hon inte i. Men hon skötte sig så bra, gick felfritt och rundade klungan av hästar som tjänat in långt över hundratusen kronor, mot hennes då 71 000 ca. Vilken häst!
Med facit i hand skulle hon inte startat. (Påminn mig inte igen, om ni inte vill slita ut mitt hjärta. Detta förlåter jag mig aldrig för.) Men hon visade ju inga symtom innan. Och hon avr så glad när vi körde fram transporten.Men så ärligt att göra sitt bästa ändå.
Men... bara att ta tjuren vid hornen, och rannsaka sig själv. Vad har vi gjort för fel? Steg ett. Mer mat. Steg två. Hur? förmycket mat stiger henne rakt upp i huvudet och hon blir ohanterbar. Totalt lost. Vad är det som brukar tända "heta" hästar. Jo havre. Då så. Havrefri kost fick det bli. I massor. Vi vet att hon är känslig för "färdigfoder" så det gäller att hitta ett bra.
Steg tre. Vatten. Hur? Jo vi måste ersätta svettförlusten och binda vätskan i kroppen. Och gärna väcka lusten till att dricka mer. alltså fick det bli saltlösning.
Det har fungerat så bra! Nu efter två veckor är hon bättre än någonsin. Stark, kraftig och fräsch. Och harmonisk, som en helt annan häst. Det kanske inte låter så märkvärdigt för er, men för oss är det ett under. Att vår tjej skulle mogna till detta år är inget oväntat, för vi har planerat, väntat och väntat.. slutat när det gått som bäst och lagt ner enormt med arbete på mental övning, miljöanpassning och transportträning. Men att det skulle leda till två segrar hitills i år, är över förväntan. Och att vi skulle få en "ny" häst kroppsligt var inte väntat.
Varför detta är så unikt ska jag berätta så småningom. Vi har ju kämpat i flera år med denna smått unika häst. Men hon har bara felat... stress, galopper, klastrofobi, och massor av otur... som en förbannelse. Men aldrig att vi gett upp! Bara ändrat i tidsschemat något. Med hästar får man aldrig ha bråttom. Då kan man lägga ner och köpa en cykel istället.
Grunden till vår lilla hobbyverksamhet är glädje. Vår glädje och hästarnas. En häst som inte trivs med att springa eller jobba, är det ingen idé att gå vidare med. Men att stå bredvid ovalen och se sin häst showa upp sig, skrida fram i ett passage liknande steg, med böjd nacke och totalt bära upp sig själv, är helt fantastiskt. Ingen trött omusklad kropp här inte. Att sedan se henne slänga med huvudet av förväntan, det är total lycka!
Första segern på Rättviks travet i år, bröt jag ihop helt. Hon tog spets i andra kurvan och höll den. Halv varvet kvar var jag svimfärdig. Ärligt talat, jag skiter i pengarna. Visst är det skönt att ha till mat och övrigt. Men det var inte det... Det var för hästen. Äntligen fick hon visa vad hon kunde! Att se henne lyckas, precis som när ens barn tar sina första steg, eller läser sina första ord själv...
Jag höll andan så hårt, ville följ henne fram till målet varje steg. Kändes som om jag inte våndades med henne ända fram, så skulle det gå åt skogen igen. Men inte... sista kurvan bara drog hon. Och drog. Och drog... hon bara lämnade de andra kvar. När speakern refererar så säger han en fras som jag aldrig i mitt liv glömmer. : " Men i ensamt majestät kommer Rexbo Tösen mot mål..."
Jag fullständigt bröt ihop. Jag grät och skrek samtidigt och slog med knytnävarna mot Hasse och kramades samtidigt. Hon lämnade de andra med ca 60 m. På målfotot står det vunnet med många, många längder...
Och ingen ända gång har hon fått pisk. Kajsa (Ja, Frick förstås- Sveriges bästa tjej) bara visar den,kan knappt driva. Bara länga lite på tömmarna. Så känslig är hon fortfarande.
Äntligen rättvisa! äntligen är vi med i matchen. Varenda dags arbete, glädje, svett, blod ( vårat) och tårar var helt plötsligt betalt. Resten är bara plus på kontot.
En hel vecka behövde vi vänta på nästa seger. Då fick hon också tur för första gången.
Önska oss lycka till!
Mia
Alla tjejerna hemma igen!
Äntligen är alla brudarna hemma igen! Ja, tjejer, stona eller brudarna. Kärt barn har många namn.. Däremot har jag väldigt svårt för märr. Låter precis som när vissa män kallar sina respektive för kärringar...
Men ibland kan det vara bra att ta till. Ordet märr alltså...
Våran älskade Copy L.J har varit på betäckning. Och ÄNTLIGEN KOMMIT HEM IGEN! Det har varit fruktansvärda veckor. För oss alltså. Men även för henne. För naturligtvis som i alla tjejgrupper så fanns där några f-bannade MÄRRAR... Vår lilla blåblodiga prinsessa med äkta "prinsessan på ärten "-gener blev ordentligt mobbad.
Det började så klart redan när vi lämnade henne. Vi fick släppa henne i en stor fin gräshage tillsammans med 20 tal andra ston. Och naturligtvis kom där en MÄRR travande. Trots min argaste blick så högg hon Copy rejält. Vart än hon försökte gå så kom hon efter. Copy tittade förtvivlat efter oss som stod utanför hagen, och hade inte en chans.
Hon föstes utanför hela tiden av märren med några efterhängsna brudar i släptåg. Precis som i skolan på högstadiet. Det är absolut ingen skillnad. Tjejer som tjejer.. så fort de hamnar i gäng så är det kört...
Min mage vände sig ut och in när vi åkte därifrån. Ni som har barn och lämnat på dagis på morgnarna kan ju tänka er. När barnen står där vid fönstret och ska vinka medans snoret rinner och kladdiga händer slår mot rutan...
Då känner man sig som världens sämsta och grymmaste förälder... Att lämna Copy var ÄNNU VÄRRE!
Sex veckor på lösdrift med grimma på och utan skor i inte allt för skönt väder. Copy som annars helst sover inne, med minst 30cm tjockt spånlager för att ligga tungt och inte få skav på sina känsliga spiror. Mjuklädergrimma på med ludd, endast vid in och uttag och när hon får sin dagliga salongsbehandling på stallgången. Annars utan..
Ni kan ju tänka er...
Hon är så förorättad! Trots den fina vård och vetrinärbehandling så dög det inte åt ers nåd! Hon sa inte ens hejdå till personalen utan rusade på transporten och undrade varför husse tar sådan tid med att stänga och åka.
Väl hemma gick det inte att mutas med morötter och inte heller alla välkomstpussar från stallkamraterna.
Copy skulle äta och sova. INNE.. Behöver jag säga det. Och äta hö i sin egen box alldeles ensam i sin egen takt.
Först efter en natts ordentlig sömn fick vi gosa lite.
Våra fantastiska tjejer förstod att något var fel. De lät Copy vara ifred men höll vakande ögon över henne hela första dagen. Så sakteliga fick äntligen allas vår underbara empatiska lilla shettis Kellie närma sig försiktigt.
Så nu väntar vi med spänning på fölet. Ja, det är ju förstås väldigt många månader dit, men vi har mkt att förbreda.
Namn till exempel...
Nu några veckor senare är de tajta med varandra igen.. Äntligen!
/Mia
Jaha, då var det dags då...
Jag ska försöka mig på bloggandet. Eftersom det alltid poppar upp en massa saker som jag gärna disskuterar, och nästan alltid lyckas tråka ut mina medmänniskor med, så är ju detta perfekt... säg det inte till min man bara. Han är så hemlig.
Men skrivkrampen finns där. Oavsett jag vill eller inte. Just nu brinner jag för hästar igen. För några år sedan fick mitt liv en vändning. Jag fick chansen att ta vid mitt liv där det en gång slutade. Om ni förstår vad jag menar..
Just nu har jag tillsammans med familjen fyra stycken hästar, en shettis, en korsningsponny welsh/arab samt två travhästar. Ett dräktigt varmblodssto samt ett aktivt tävlande (förlåt... där kom det, feltrampet...) STARTANDE kallblodssto!
Just det där med att säga rätt eller fel är just så oundvikligt och totalt avslöjande! Trav hästar tävlar inte, de startar. Ridhästar tävlar tillsammans med sin ryttare och kallas då ekipage! Otroligt stiligt. Borde kanske Micke Nybrink och c/o inom travet ta efter. Det är så fascinerande att höra att kusken alltid vinner loppet!! Men hästen då? hoho jaja... säger då det. Nu kanske ni snart får grepp om vad den här bloggen kommer att handla om.
Återkommer till hur det började...
Godnatt /Mia
Men skrivkrampen finns där. Oavsett jag vill eller inte. Just nu brinner jag för hästar igen. För några år sedan fick mitt liv en vändning. Jag fick chansen att ta vid mitt liv där det en gång slutade. Om ni förstår vad jag menar..
Just nu har jag tillsammans med familjen fyra stycken hästar, en shettis, en korsningsponny welsh/arab samt två travhästar. Ett dräktigt varmblodssto samt ett aktivt tävlande (förlåt... där kom det, feltrampet...) STARTANDE kallblodssto!
Just det där med att säga rätt eller fel är just så oundvikligt och totalt avslöjande! Trav hästar tävlar inte, de startar. Ridhästar tävlar tillsammans med sin ryttare och kallas då ekipage! Otroligt stiligt. Borde kanske Micke Nybrink och c/o inom travet ta efter. Det är så fascinerande att höra att kusken alltid vinner loppet!! Men hästen då? hoho jaja... säger då det. Nu kanske ni snart får grepp om vad den här bloggen kommer att handla om.
Återkommer till hur det började...
Godnatt /Mia
