Verkligheten bygger på känslan av hur man upplever saker och ting. Och jag vet verkligen hur det känns att bygga ett luftslott. (Tack Stieg Larsson för den titeln..) För vad som är sant för en person behöver ju inte vara en annan persons sanning. Det finns alltid två sidor av myntet och mitt liv är inget undantag. Om man tex. läser statistik om min älskling (Tösen alltså..) så ser det inget vidare ut. Diskad, nollor och en 6:e placering i den berömda "raden." Aj, aj.. men ni som följer min blogg vet ju sanningen.. jag alltså min sanning, vi hare bara haft lite strul och otur och hon är egentligen bättre än någonsin fartmässigt.

Ryggen blir bättre och vi tror att vi hittat en tillfällig lösning med kil under selen och denna gång ska den JÄKLA säkerhetsremmen inte lossna! För det är dags igen... På fredag går hon ut i ett totalt hopplöst startfält. De andra har tjänat mellan 200-500 000 kr om jag såg rätt( slutade titta efter två hästar längre bak i startlistan...) och har tider under 27,9 allihop. Men som sagt det vet ju inte Tösen... så hon springer nog med, förhoppningsvis ändå.

Kanske lite segt till en början då hon startar på en egen volt 20 och 40 meter före de andra volterna, och möjligen behöver vända sig om och fråga vad gör ni där bakom kompisar, har ni fest eller?
Jag tror inte vi kan hoppas på någon tur mer, då vi fått våra dagar i rampljuset ( och i luftslottet) och inte heller borde hon kunna få någon placering om man läser startfältet efter statistik. Men hon får springa på Rättvik igen. Där känner hon sig i alla fall hemma. Det kändes inte riktigt schysst att sluta säsongen med det senaste loppet i minnet.

Men som sagt... vill ni veta veckans trampade A-brunnar? Jo, hon måste ju klippas ser ut som ett riktigt troll. Men av alla de människor som brukar hyra ut sina maskiner har vi inte lyckats få tag på någon ännu. De är nämligen trasiga eller väntar på nya blad som skulle kommit men pga strul inte gjort det. " Brukar vanligtvis gå på några dagar, men nu har det gått snart två veckor, konstigt har aaaldrig hänt förut".
Och som vanligt så går hon ju NATURLIGTVIS ut i sista loppet!! Vad har vi gjort för att förtjäna detta egentligen?
Hur kan en lycka och medgång som varade i två lopp bara försvinna? En strålande häst, mediauppmärksamhet och alla glada gratulanter... Vi var  ju stjärnor för vi ägde ju en stjärna! Hon är fortfarande stjärna hos oss, men varför känns det som om jag står på landsvägen och tittar efter bussen som lastade på alla glada, trevliga, lyckliga  människor och lämnade mig kvar i tystheten och blåsten?

Så har jag ju lämnat La Familia ett par dagar för att besöka Göteborg. Vi har haft konferans och gått på bokmässa med jobbet. Snacka om verklighetsflykt nummer två. Vi har ju firat att företaget fyller 10 år, och våra framgångar inom pocketbranschen. Och vilken fest! Takvåningen på hotell ... ja jävlar har redan glömt vad det hette, men var i vart fall flott. Fick höra av någon som med viktig min påpekade att den faktiskt kostade 18 000:- per natt att bo i. Folk måste vara galna. Scandic duger bra. Men trevligt var det. Vi hade tvättäkta kändisar på besök. En något obekväm Guillou som enligt rykte tvingats dit av någon trevlig person som tyckte att vi behövde lite uppskattning för vårt jobb, och en mycket glad Martina Haag som helt enligt protokollet och enligt egen utsago åt minst 80 st av de små mini snittarna från bjud- buffén...
Anna Jansson, Martin "Hej mitt namn är Elton..." Svensson och Mons Kallentoft samt Marie och Tomas Ledin såg jag också i vimlet. Missade säkert tusen andra men man kan ju inte glo mer än på en i taget. Och låtsas att man är så påläst så i litteratur världen. För att nästa dag ta itu med en dammig hylla på Willys, där personalen helst önskar livet ur alla böcker som tar så står plats från något  så viktigt som den senaste modellen av rakhyvel...

Men för de som orkade gå vidare efter vår fest så väntade en samling ännu mer eminenta gäster på Park, dit vi svarta får i bokbranschen ( men också författarnas länk till brödet) var välkomna. Och den som orkade knuffas kunde få en titt på självaste Liza Marklund.
Men roligast var i alla fall att lyssna på författarintervjuer på Piratförlagets scen, i mässhallen. Fredrik Belfrage intervjuade bla. författarna till boken Hemlös. Där var de raka puckar, Och att se dessa hemlösa ( förhoppningsvis f.d hemlösa efter att boken kommit ut i handeln) äntra scenen som kändisar, fick mig att känna mig så småaktig. (Annars är det bara Göran Greider som tycker jag är det) men jag fick ändå en känsla av att gå från att vara  uteliggare till att bli författare och stå och bli intervjuad på bokmässan... Ä r inte det känslan av att vara stjärna? Luftslott eller inte. Förhoppningsvis landar de i en ren och varm lägenhet istället för i någon trappuppgång under vintern. Håller tummarna för er killar... ni var så tvätt äkta! Hade gärna delat bord mer er på festen. Men såg inte till er någonstans.
Så mitt luftslott kanske inte är av modell störst, men det pös ändå rätt bra när den där någon stack in nålen.

Ha det bra!/ Mia