This is MAYA MYSTICA...
... Håll till godo, med denna lilla chokladglass. Idag har mor och dotter varit ute, i två omgångar. Bjursås visade sig från sin soligaste sida, och vinden var mjuk och lugn. Copy blev lite till sig av allt det gröna i hagen, och att vi hade öppnat upp till betet. Så vi stod med klumpar i magen och såg på när hon med storm, störtade runt, runt och slutligen ner genom skogen till ängarna. Med lilla Maya i släptåg. Hon hängde med i svängarna, och galopperade runt med svansen i vädret. Efter en rundvandring återkom de upp till oss nära huset, och Maya fick gå runt och nosa på det mesta som hon fann spännande. Tillexempel eltråden. Aj!
Copy fick träna kommunikation och att inte tappa bort den lilla. Men dia i det fria ville hon inte. Så efter en timme fick de vila ut i boxen igen, och Maya fick äta. På eftermiddagen var det dags för en ny sväng och då gick det mera stilla till. Maya sover efter en spännande dag, och vilar sin onda mage. Att vräka i sig mjölk, och dessutom tre dagar gammal börja smutta på mammas hö och vatten, ger diarré. Ni som tyckte det var besvärligt att byta blöjor på mig när jag var liten, ni vet ju mer man torkar ju mer kladdar det fast; ni hade ju ändå turen att jag inte var så luden. Här fastnar allt inte bara i den lilla stjärten utan också i den lilla svansen och längst med benen, så matte fick rycka in med tvättsvampen i högsta hugg, och hjälpa till!
Ha det! /Mia
Titta mamma jag kan kissa! (Maya pottränar i boxen..)
Skönt att vila en stund, jobbigt med alla beundrare...
Våran lilla Maya Mystica...
Som ni förstår har vi inte så svårt att få dagarna att gå! Vi slänger oss ur sängen, ovanligt viga sätter på Té och väntar med frukosten, för att skynda oss ut och morgonfodra. Vi länger lite grann på stegen, för att hinna först fram till Copys mathink, då vi absolut inte vill bli den som INTE får säga godmorgon till Maya först.
På sitt tredje dygn har hon hunnit bli riktigt världsvan. Copy är en fantastiskt mor, och Maya en liten tuffing. Äter, äter, äter, äter och äter. Däremellan sover hon , precis varsomhelst, gärna mellan Copys bakhovar, och busar.
Vi tar oss gärna en liten paus i arbetet med att färdigställa hage och vindskydd, och sätter oss en stund i den mjuka och fluffiga halmen hos Copy och Maya. Det tar inte många sekunder innan denna chokladbruna varelse är på fötter och kommer fram. Sedan ska det undersökas, bitas och klias. Och precis som sin mor, vänder hon rumpan till när hon inte får som hon vill, och avger en liten spark. Vad ska det bli av den tjejen månne...
När Copy får kraftfoder, ( är superhungrig hela tiden då Maya diar så mycket) vill hon inte dia. Maya känner genast att mammas uppmärksamhet är på annat håll OCH SKA DIA. Copy flyttar sig undan och om det inte hjälper hytter lite med benet, för att Maya ska förstå att det inte passar. Vadå?? jag är ju prinsessa i detta kungarike och SKA HA MAT NU!!! Paris Hilton släng dig i väggen. Vissa gener är helt klart medfödda. Hon har också ärvt Copys långa öron, är annars en direkt kopia av sin far Express Lavec, i både färg och huvudform, samt fina kraftiga ben. De är ännu lite böjda, men blir bättre för varje dag.
Imorgon om vädret tillåter ska de få gå ut för första gången. Bilder är på väg, Anja var här med kameran i högsta hugg, och lovat att mejla.
Ha det! /Mia
På sitt tredje dygn har hon hunnit bli riktigt världsvan. Copy är en fantastiskt mor, och Maya en liten tuffing. Äter, äter, äter, äter och äter. Däremellan sover hon , precis varsomhelst, gärna mellan Copys bakhovar, och busar.
Vi tar oss gärna en liten paus i arbetet med att färdigställa hage och vindskydd, och sätter oss en stund i den mjuka och fluffiga halmen hos Copy och Maya. Det tar inte många sekunder innan denna chokladbruna varelse är på fötter och kommer fram. Sedan ska det undersökas, bitas och klias. Och precis som sin mor, vänder hon rumpan till när hon inte får som hon vill, och avger en liten spark. Vad ska det bli av den tjejen månne...
När Copy får kraftfoder, ( är superhungrig hela tiden då Maya diar så mycket) vill hon inte dia. Maya känner genast att mammas uppmärksamhet är på annat håll OCH SKA DIA. Copy flyttar sig undan och om det inte hjälper hytter lite med benet, för att Maya ska förstå att det inte passar. Vadå?? jag är ju prinsessa i detta kungarike och SKA HA MAT NU!!! Paris Hilton släng dig i väggen. Vissa gener är helt klart medfödda. Hon har också ärvt Copys långa öron, är annars en direkt kopia av sin far Express Lavec, i både färg och huvudform, samt fina kraftiga ben. De är ännu lite böjda, men blir bättre för varje dag.
Imorgon om vädret tillåter ska de få gå ut för första gången. Bilder är på väg, Anja var här med kameran i högsta hugg, och lovat att mejla.
Ha det! /Mia
Åhh lilla Mayan Mystica vilken sötnos!
Vi har fått hjälpa till med att dia, genom att fylla upp en nappflaska, så hon fått i sig den livsviktiga råmjölken. Copy och lilla Maya pussas, närmare sig varandra mer och mer, efter en lite blyg och trevande inledning. Efter fjärde nappandet så har hon nu börjat få kläm på att dia själv. Och Copy njuter. Det tog inte så många minuter innan hon började treva runt med ammas, förlåt mammas fotboll, och sedan satte hon sig sonika och klämde ut en lite klick träck på den. Efter mer mat och vila, tog hon sina första hoppsa steg i galopp med ett litet bocksprång nu vid 17.30 tiden. Den är det krut i! Att benen är svaga i kotorna bekymrar henne mycket litet, hon kämpar på, för livet är härligt!
Fortsättning följer...
Fortsättning följer...
Maya är här!
Copy har stökat hela natten, och jag har varit ut flera gånger och sett till henne. Och mycket riktigt! tjugo minuter över 6 födde hon lilla Mayan Mystica. ( arbetsnamn..)
Tre veckor och två dagar för tidigt enligt ultraljudet, men ingen prematur och hitills ser hon frisk ut!
Så de hade nog fel... inget ovanligt med små nymfomaner...
Copy är nyfiken och försiktig, och klarade det galant... när jag äntligen somnat och Hasse vaknade för att gå ut och titta till henne var precis bakhovarna på väg ut!
Nu väntar vi på att hon ska kunna resa sig och dia för första gången. Spännande!
Nä nu kan jag inte sitta här längre! En nytt litet liv har kommit till världen..........
Tre veckor och två dagar för tidigt enligt ultraljudet, men ingen prematur och hitills ser hon frisk ut!
Så de hade nog fel... inget ovanligt med små nymfomaner...
Copy är nyfiken och försiktig, och klarade det galant... när jag äntligen somnat och Hasse vaknade för att gå ut och titta till henne var precis bakhovarna på väg ut!
Nu väntar vi på att hon ska kunna resa sig och dia för första gången. Spännande!
Nä nu kan jag inte sitta här längre! En nytt litet liv har kommit till världen..........
I måndags klockan 13.17 somnade Majsan in.
Helt värdigt och lugnt somnade hon in i husses knä, med lite hjälp från vetrinär Marie.
I söndags talade hon tydligt om att hon inte orkade mer. Efter en tids sjukdom, med symptom som svullen mage och avmagring, var det dags för vårt lilla hjärta att lämna oss, och återförenas med Nikki.
Lugn och fin låg hon i kattburen och kurrade under hela bilfärden, och alldeles säkert visste hon precis vad som väntade. Men inte med rädsla eller obehag, utan med ett lugn och en lättnad. Hon somnade kurrandes in klockan 13.17 och vilar nu bredvid Nikki under den stora granen.
Hela 16 år fick hon vara huskatt här i huset, och det kommer ta tid innan vi slutar titta efter henne på kontoret, i vardagsrummet och sluta lyfta på fötterna för att inte trampa henne på tassarna i köket.
Tänk ändå vad djuren är kloka. Den sista månaden har Majsan helt värdigt flyttat ut i vardagsrummet, då klivet upp på skrivbordet blivit för högt. Och inte heller har hon sovit mellan mina sparkande ben, för troligen ömmade den lilla kroppen. Och inte en enda gång har Misse så mycket som suckat om att inte Majsan kan ligga bredvid henne i fåtöljen i vardagrummet. De till och med åt bredvid varandra i matskålen förra veckan.
Efter flera års fräsande och trätande kom så den dag, då ungdom fick flytta sig undan för ålder. Tänk om alla fick åldras på samma vis, med respekt, värdighet och själva få bestämma när livet är färdig levt. Majsan och jag tog ett allvarligt samtal på söndagen, då hennes lilla kropp inte längre bar henne mer än några meter åt gången. Hon satte sig framför mig på herde mattan och gjorde en stor pöl, precis som om hon ville säga, "se här.. jag orkar inte gå ut längre!" och när hon väl kom upp i min famn vände hon huvudet och såg på mig med sina blanka ögon, och kved som en liten kattunge.
Okej, sa jag... Jag förstår.
Men när det ena lilla livet lämnar jorden, föds ett nytt. Ikväll har Copys juver vuxit till sig och hon har bildat vaxproppar i spenarna. Hon har inte legat ner på några nätter, så nu drar det ihop sig. Visserligen är det tre veckor tidigt, men det känns som om hon fått nog nu av den tunga magen. Så nu har vi gjort iordning bädden, badat henne och kan bara vänta och vänta. Piggelin har tillfälligt tagit över kontrollen i hagen, och vakar över Copy och magen.
Dessvärre är inte fölbeteshagen klar, och Hasse snickrar för brinnande livet på lösdriftsboxen... Snälla ge oss några dagar till!
Ha det/Mia
I söndags talade hon tydligt om att hon inte orkade mer. Efter en tids sjukdom, med symptom som svullen mage och avmagring, var det dags för vårt lilla hjärta att lämna oss, och återförenas med Nikki.
Lugn och fin låg hon i kattburen och kurrade under hela bilfärden, och alldeles säkert visste hon precis vad som väntade. Men inte med rädsla eller obehag, utan med ett lugn och en lättnad. Hon somnade kurrandes in klockan 13.17 och vilar nu bredvid Nikki under den stora granen.
Hela 16 år fick hon vara huskatt här i huset, och det kommer ta tid innan vi slutar titta efter henne på kontoret, i vardagsrummet och sluta lyfta på fötterna för att inte trampa henne på tassarna i köket.
Tänk ändå vad djuren är kloka. Den sista månaden har Majsan helt värdigt flyttat ut i vardagsrummet, då klivet upp på skrivbordet blivit för högt. Och inte heller har hon sovit mellan mina sparkande ben, för troligen ömmade den lilla kroppen. Och inte en enda gång har Misse så mycket som suckat om att inte Majsan kan ligga bredvid henne i fåtöljen i vardagrummet. De till och med åt bredvid varandra i matskålen förra veckan.
Efter flera års fräsande och trätande kom så den dag, då ungdom fick flytta sig undan för ålder. Tänk om alla fick åldras på samma vis, med respekt, värdighet och själva få bestämma när livet är färdig levt. Majsan och jag tog ett allvarligt samtal på söndagen, då hennes lilla kropp inte längre bar henne mer än några meter åt gången. Hon satte sig framför mig på herde mattan och gjorde en stor pöl, precis som om hon ville säga, "se här.. jag orkar inte gå ut längre!" och när hon väl kom upp i min famn vände hon huvudet och såg på mig med sina blanka ögon, och kved som en liten kattunge.
Okej, sa jag... Jag förstår.
Men när det ena lilla livet lämnar jorden, föds ett nytt. Ikväll har Copys juver vuxit till sig och hon har bildat vaxproppar i spenarna. Hon har inte legat ner på några nätter, så nu drar det ihop sig. Visserligen är det tre veckor tidigt, men det känns som om hon fått nog nu av den tunga magen. Så nu har vi gjort iordning bädden, badat henne och kan bara vänta och vänta. Piggelin har tillfälligt tagit över kontrollen i hagen, och vakar över Copy och magen.
Dessvärre är inte fölbeteshagen klar, och Hasse snickrar för brinnande livet på lösdriftsboxen... Snälla ge oss några dagar till!
Ha det/Mia
Nu har det hänt...
Det lilla barnet, hon som äger den lilla gråa, har växt om mig! ! Nyss var hon ju "bara" 1,60 och hade en betryggande marginal på hela 4 cm kvar, men nu är hon ganska precis lika lång, men med nordens längsta ben. Undra vem hon ärvt dem efter?
Och när växte hon dessa centimetrar? troligen över natten. Kanske har Hasse vattnat lite på henne, vem vet. Hon har i allafall varit lite seg och känt av pollen, och därför varit hemma nästan en vecka från skolan. Och vips var hon längre än mig. Har just hört att jag är kortast i hela familjen. ?? Tänker därför hädanefter räkna in både hästar och katter. Jag är defintivt högre än Kellie och Pigge och fortfarande Tösen. Marginellt större än Copy, och Elite är nog tveksamt. Hon bara växer och växer... Och ser just ut som om hon filmar för en NIKE reklam. Rätt var det är drar hon en repa i hagen i kanonfart, för att testa sina nya framskor. Jordens åttonde underverk, Elite har fått skor på framhovarna. Tyvärr gör det henne inte mindre åsnelik, men var verkligen behövda för de ömmande fossingarna. Grannarna skrattar när Hasse tömkör, för Elite är mer intresserad av allt grönt som växer i dikena. Ser knappast ut som någon löpstjärna nu, men har man sett hennes jättekliv i hagen förstår man att det blir svårt att springa ifrån henne om hon är löpmotiverad.
Och Tösen har startat... Och kom sist. Fast vi deppar inte. Vi har nämligen kommit en bit närmare gåtan Tösen, och som Kajsa sa efter loppet, hon är ju ingen liten tjej längre, utan en mogen dam som deklarerar vad hon vill och inte vill. Och hon vill inte gå iväg från start i bakspår, för då får hon grusstänk i sina känsliga ögon. Tidigare har hon inte kunnat visa det, men nu var det så tydligt. Hon tog inte i alls, förrens de andra sprungit några längder. Normalt brukar ekipaget kunna styra ut i tredje eller fjärde spår och runda, men loppet gick i rasande fart. (Gävle är Sveriges snabbaste bana, beroende på underlag och kurvdosering) och ingen av kuskarna längst fram ville missa en ledning.
Så loppet öppnades på en kmtid av 27 sekunder, och fortsatte i rasande tempo. Kajsa styrde upp i rygg igen, och Tösen slängde sig undan fältet i galopp. Trots detta ( ingen annan galopperade vilket också är unikt för ett kallblodslopp) så kom de ikapp på upploppet och fick kontakt med klungan på upploppet fast att de tappat ca 60-70 meter när Kajsa tog ner Tösen i trav igen. Ensam drog hon ikapp, i rasande tempo och vi ska se om hennes sista 800 metrar går att klocka via ATG live. Hon fick jobba rejält i sin första start för säsongen, men de andra var bättre.
Så nu ska det testas en huva som skyddar mot stänk, och sedan tar det nog några lopp innan Tösen lär sig att hon med den slipper stänk i ögonen. Men hon var så arg! Hur fan vågade de springa ifrån henne! Väl inne i stallet skulle hon bara ut igen. Tösen är världens snällaste (men jobbigaste häst ibland. )Men hon bet mig i armen! För att jag vägrade släppa henne så hon kunde springa ut igen. I utselningsstallen är det två dörrpar, en i varje ände av stallgången, för att hästarna med vagn på sig inte kan vända inne. Så därför var dessa öppna när hon kom in, och hon ville bara springa rakt ut igen!
Men nu märks det i benen, att hon fick en riktigt genomkörare, musklerna är sega och stela trots stretch och massage, Tar nog några dagar tills hon är fräsch igen. Men vi behöver ju inte fundera något mer på Dannero och V75. Hon behöver mer fart i benen, och gå några lugnare lopp. Hade vi startat i Rättvik istället, så hade åtminstone tiden varit en enkel match att ta, men marknadstravet brukar vara stökigt, och vi vet ju hur känslig hon är.
Vi tar nya tag!
Ha det!/Mia... (Majsan orkar inte idag heller. Är bara skinn och ben samt en stor koloss på magen. Suck, känns tungt nu. men hon verkar uppskatta vårens värmande strålar, och har abdikerat från kontoret till en fåtölj med fårskinn i vardagsrummet, varvat med någar timmar på ullpläden i en annan. Vi får se hur länge hon hänger med.)
Och när växte hon dessa centimetrar? troligen över natten. Kanske har Hasse vattnat lite på henne, vem vet. Hon har i allafall varit lite seg och känt av pollen, och därför varit hemma nästan en vecka från skolan. Och vips var hon längre än mig. Har just hört att jag är kortast i hela familjen. ?? Tänker därför hädanefter räkna in både hästar och katter. Jag är defintivt högre än Kellie och Pigge och fortfarande Tösen. Marginellt större än Copy, och Elite är nog tveksamt. Hon bara växer och växer... Och ser just ut som om hon filmar för en NIKE reklam. Rätt var det är drar hon en repa i hagen i kanonfart, för att testa sina nya framskor. Jordens åttonde underverk, Elite har fått skor på framhovarna. Tyvärr gör det henne inte mindre åsnelik, men var verkligen behövda för de ömmande fossingarna. Grannarna skrattar när Hasse tömkör, för Elite är mer intresserad av allt grönt som växer i dikena. Ser knappast ut som någon löpstjärna nu, men har man sett hennes jättekliv i hagen förstår man att det blir svårt att springa ifrån henne om hon är löpmotiverad.
Och Tösen har startat... Och kom sist. Fast vi deppar inte. Vi har nämligen kommit en bit närmare gåtan Tösen, och som Kajsa sa efter loppet, hon är ju ingen liten tjej längre, utan en mogen dam som deklarerar vad hon vill och inte vill. Och hon vill inte gå iväg från start i bakspår, för då får hon grusstänk i sina känsliga ögon. Tidigare har hon inte kunnat visa det, men nu var det så tydligt. Hon tog inte i alls, förrens de andra sprungit några längder. Normalt brukar ekipaget kunna styra ut i tredje eller fjärde spår och runda, men loppet gick i rasande fart. (Gävle är Sveriges snabbaste bana, beroende på underlag och kurvdosering) och ingen av kuskarna längst fram ville missa en ledning.
Så loppet öppnades på en kmtid av 27 sekunder, och fortsatte i rasande tempo. Kajsa styrde upp i rygg igen, och Tösen slängde sig undan fältet i galopp. Trots detta ( ingen annan galopperade vilket också är unikt för ett kallblodslopp) så kom de ikapp på upploppet och fick kontakt med klungan på upploppet fast att de tappat ca 60-70 meter när Kajsa tog ner Tösen i trav igen. Ensam drog hon ikapp, i rasande tempo och vi ska se om hennes sista 800 metrar går att klocka via ATG live. Hon fick jobba rejält i sin första start för säsongen, men de andra var bättre.
Så nu ska det testas en huva som skyddar mot stänk, och sedan tar det nog några lopp innan Tösen lär sig att hon med den slipper stänk i ögonen. Men hon var så arg! Hur fan vågade de springa ifrån henne! Väl inne i stallet skulle hon bara ut igen. Tösen är världens snällaste (men jobbigaste häst ibland. )Men hon bet mig i armen! För att jag vägrade släppa henne så hon kunde springa ut igen. I utselningsstallen är det två dörrpar, en i varje ände av stallgången, för att hästarna med vagn på sig inte kan vända inne. Så därför var dessa öppna när hon kom in, och hon ville bara springa rakt ut igen!
Men nu märks det i benen, att hon fick en riktigt genomkörare, musklerna är sega och stela trots stretch och massage, Tar nog några dagar tills hon är fräsch igen. Men vi behöver ju inte fundera något mer på Dannero och V75. Hon behöver mer fart i benen, och gå några lugnare lopp. Hade vi startat i Rättvik istället, så hade åtminstone tiden varit en enkel match att ta, men marknadstravet brukar vara stökigt, och vi vet ju hur känslig hon är.
Vi tar nya tag!
Ha det!/Mia... (Majsan orkar inte idag heller. Är bara skinn och ben samt en stor koloss på magen. Suck, känns tungt nu. men hon verkar uppskatta vårens värmande strålar, och har abdikerat från kontoret till en fåtölj med fårskinn i vardagsrummet, varvat med någar timmar på ullpläden i en annan. Vi får se hur länge hon hänger med.)
Åhh...vad mycket kärlek det står i stallet!
Hur man någonsin ska ens kunna fundera över vad som händer den dag Sandra vuxit ur Piggelin, eller Tösen blir för "gammal" för att starta eller att sälja Elite om hon inte skulle vilja bli tävlingshäst, är helt omöjligt...
Undra vad vi ska göra med alla hästar egentligen... Det blir bara fler och fler och bara mer och mer att älska.
Tösen har varit så arg denna vecka... Pigge har fått åka transporten och inte hon. Igår surade hon när vi hade den dagliga stunden på gången och hängde läpp. När hon var klar vände hon om och gick och ställde sig vid utgången istället för att gå in i boxen. Hon skulle åka iväg till banan. Basta.
Pigge har fått "nya" fötter dvs Hasse är äntligen nöjd med hennes ben och hovställning fram, efter nästan ett och ett halvt års kämpande.. nu rör hon sig bra igen och nästan flyger fram. Såret på bakbenet har börjat läka och det smäller mindre i väggarna på nätterna. Troligen mest för att Sandra har funnit hästskötarformen och verkligen tar hand om henne på alla vis. När hon får sina bakben nattlindade hänger läppen en halvmeter ner mot golvet, för hon njuter så.
Allas vår Copy har fått flytta upp i beteshagen bredvid Tösen och Elite, tillsammans med Pigge. Nu är hon drottning som sagt. Flåset har blivit bättre efter allt spring med jättemagen,men halva dagarna går åt till att ropa på de andra och stå och hälsa över staketet. Och skrika... och lyfta på svansen och släppa några droppar. Och som på en given signal lyftes tre andra svansar och det skvalar ljudligt. Herregud... snart dyker det väl upp små gubbar i skyddsoveraller och ska undersöka varför marken i Bjursås surnat. Troligen av brunstförgiftning. Dessa ston!!
Och till på köpet då så ska ju inte dräktiga ston brunsta alls, men vissa gör det ändå. Som Copy.
Min nya bibel, "Att bli med föl" en fantastisk bok skriver av olika stuteriägare, har förklaringen till hennes beteende.. Copy lider av Nymfomani. Detta är inget skämt. Varför blir jag inte förvånad... ja, ni som läst om Copy och "ardennerhingsten"tidigare vet ju.
Kära Elite... vilken snäll häst. Och vilka ögon. Som en cockerspaniel. Eller som en skogstjärn.. Idag var inte Elite riktigt motiverad till att jobba med tömkörningen. Istället för att trilskas som de flesta andra unghästar som inte vill och istället, stanna, backa, resa sig eller hoppa undan så bara stannade hon. Och lyfte blicken mot skyn. Som ferdinand under sin korkek. Hon bara var. När jorden anropade Elite så suckade hon ljudligt och fäste blicken ännu längre bort. Hon hade värdsliga funderingar som var viktigare idag.
Det fick mig att tänka på den verkliga saga om Hyperion. Världens genom tiderna bästa galoppör. Han vann allt som gick att vinna, den modigaste och ärligaste häst världen skådat. Men också den snällaste. Minsta barn kunde sköta honom. Och så stod han i sin hage i timmar när han vilade och bara stirrade rakt ut i rymden med höjt huvud. Timme efter timme. Ingen vet någonsin vad han spanade efter. Vi får väl hoppas att Elite kan finna motivation till att springa när det blir dags.
Trots brunst så har Tösen tränat superbra. Hon ska nu starta på valborgsmässoafton på Gävle i lopp 2, med startnummer 10 dessvärre. Inget bra spår, och hon får knappast möjlighet till spets. Blir en tuff debut. Men vi får hoppas på samma överväxel som förra året, när Kellie kom hem. För nu kommer hon!! Gissa om det ska lyftas på svansar imorgon när den lilla rultan kommer. Värst är det ju för henne, förra gången blev hon så glad att det bara sprutade ur rumpan.. och vi fick tvätta och tvätta...den jätte tunga svansen sitter på en liten svansrotsstump som hon inte förmår att lyfta så högt...
Men apropå kärlek. Elina 4 år slår nog allt.
"Mor och far..."
"Ja, Elina?.."
"Nu när våren kommer och Kellie kommer tillbaks..."
"Ja, vad är det då?"
"Då kommer ni nog inte kunna träffa mig förrens till vintern då snön kommer tillbaka."
Gravallvarlig.
"Varför inte då då?" undrar mor...
"Jo, för jag ska sköta om Kellie varje dag, och ni ligger nog och sover när jag går på morgonen, och har nog somnat när jag kommer hem igen."
Så ska en slipsten dras! Det är kärlek det... hon kommer nog bli en alldeles riktigt rejäl hästtjej i framtiden.
God natt...
Undra vad vi ska göra med alla hästar egentligen... Det blir bara fler och fler och bara mer och mer att älska.
Tösen har varit så arg denna vecka... Pigge har fått åka transporten och inte hon. Igår surade hon när vi hade den dagliga stunden på gången och hängde läpp. När hon var klar vände hon om och gick och ställde sig vid utgången istället för att gå in i boxen. Hon skulle åka iväg till banan. Basta.
Pigge har fått "nya" fötter dvs Hasse är äntligen nöjd med hennes ben och hovställning fram, efter nästan ett och ett halvt års kämpande.. nu rör hon sig bra igen och nästan flyger fram. Såret på bakbenet har börjat läka och det smäller mindre i väggarna på nätterna. Troligen mest för att Sandra har funnit hästskötarformen och verkligen tar hand om henne på alla vis. När hon får sina bakben nattlindade hänger läppen en halvmeter ner mot golvet, för hon njuter så.
Allas vår Copy har fått flytta upp i beteshagen bredvid Tösen och Elite, tillsammans med Pigge. Nu är hon drottning som sagt. Flåset har blivit bättre efter allt spring med jättemagen,men halva dagarna går åt till att ropa på de andra och stå och hälsa över staketet. Och skrika... och lyfta på svansen och släppa några droppar. Och som på en given signal lyftes tre andra svansar och det skvalar ljudligt. Herregud... snart dyker det väl upp små gubbar i skyddsoveraller och ska undersöka varför marken i Bjursås surnat. Troligen av brunstförgiftning. Dessa ston!!
Och till på köpet då så ska ju inte dräktiga ston brunsta alls, men vissa gör det ändå. Som Copy.
Min nya bibel, "Att bli med föl" en fantastisk bok skriver av olika stuteriägare, har förklaringen till hennes beteende.. Copy lider av Nymfomani. Detta är inget skämt. Varför blir jag inte förvånad... ja, ni som läst om Copy och "ardennerhingsten"tidigare vet ju.
Kära Elite... vilken snäll häst. Och vilka ögon. Som en cockerspaniel. Eller som en skogstjärn.. Idag var inte Elite riktigt motiverad till att jobba med tömkörningen. Istället för att trilskas som de flesta andra unghästar som inte vill och istället, stanna, backa, resa sig eller hoppa undan så bara stannade hon. Och lyfte blicken mot skyn. Som ferdinand under sin korkek. Hon bara var. När jorden anropade Elite så suckade hon ljudligt och fäste blicken ännu längre bort. Hon hade värdsliga funderingar som var viktigare idag.
Det fick mig att tänka på den verkliga saga om Hyperion. Världens genom tiderna bästa galoppör. Han vann allt som gick att vinna, den modigaste och ärligaste häst världen skådat. Men också den snällaste. Minsta barn kunde sköta honom. Och så stod han i sin hage i timmar när han vilade och bara stirrade rakt ut i rymden med höjt huvud. Timme efter timme. Ingen vet någonsin vad han spanade efter. Vi får väl hoppas att Elite kan finna motivation till att springa när det blir dags.
Trots brunst så har Tösen tränat superbra. Hon ska nu starta på valborgsmässoafton på Gävle i lopp 2, med startnummer 10 dessvärre. Inget bra spår, och hon får knappast möjlighet till spets. Blir en tuff debut. Men vi får hoppas på samma överväxel som förra året, när Kellie kom hem. För nu kommer hon!! Gissa om det ska lyftas på svansar imorgon när den lilla rultan kommer. Värst är det ju för henne, förra gången blev hon så glad att det bara sprutade ur rumpan.. och vi fick tvätta och tvätta...den jätte tunga svansen sitter på en liten svansrotsstump som hon inte förmår att lyfta så högt...
Men apropå kärlek. Elina 4 år slår nog allt.
"Mor och far..."
"Ja, Elina?.."
"Nu när våren kommer och Kellie kommer tillbaks..."
"Ja, vad är det då?"
"Då kommer ni nog inte kunna träffa mig förrens till vintern då snön kommer tillbaka."
Gravallvarlig.
"Varför inte då då?" undrar mor...
"Jo, för jag ska sköta om Kellie varje dag, och ni ligger nog och sover när jag går på morgonen, och har nog somnat när jag kommer hem igen."
Så ska en slipsten dras! Det är kärlek det... hon kommer nog bli en alldeles riktigt rejäl hästtjej i framtiden.
God natt...
Ullis var är du?
Du ska inte tro att för att du varit snäll och ägnat en stackars gammal diva din tid, så skulle hon vara nöjd... det är just det som är grejen med divor... hon tyckte så mycket om att du var här och promenerade med henne... Så nu SKA du vara här och göra det.. basta!
Eftersom INGEN I HELA VÄRLDEN bryr sig om henne någonsin så blev hon lite extra gnäggig när Piggelin kom ut för att göra henne sällskap i hagen. Men när Pigge glad i hågen då kommer fram för att hälsa.. då vänder divan sig om för att sparka efter henne. Då går Pigge igen. Kanske inte så konstigt. Men då är det också fel!! Och bara just därför så backar divan rakt in i trästaketet och sparkar på det. Men det står kvar. Jaha.. plan B. Då lägger sig denna häst med jätte mage på sidan med hela sin tyngd så staketet viker sig... Nöjd går hästen därifrån. Kan någon förklara detta för mig??
Men hon lever i sin egen värld. I Copy land. Där är hon sin egen drottning. Så om hon får en liten hingst eller ett litet sto, så blir de antingen "Prince of Copyland" eller "Princess of Copyland"... Eller kanske "Son of a Bitch" ?
Nja..det där sista kanske inte låter så kul när ett lopp ska refereras...
I morse steg vi upp med tuppen och lastade Tösen och for till banan... Äntligen hade hon sina sommarskor på fötterna och kunde springa ordentligt igen! Oh vad härligt. Hon har fått en ny liten detalj på selen... som har ett så lustigt namn, (typiskt travsporten för jag skulle knappast kunna tänka mig en dressyrmänniska på tävling i världscupen säga:
"Snälla du ,kan du räcka mig skitlappen?" ) Jo, så heter den... skyddar kusken från det som kommer ur magen i full fart på en nervös häst, och gör även så att stona inte drar in så mycket luft i magen... kan orsaka både värk och livmoderinflammation.. Men för säkerhetsskull så inte Tösen ska känna sig förnedrad av detta hemska uttryck, så har jag döpt om den till "denlillafinalappensomärsåbraförmagen,mittlillahjärtegryn...seså findublirnunärlillamattesätterdenhär.." fick en del mysko blickar och några uppvända mungipor från de andra i stallet kan jag säga. Men som sagt vem fan bryr sig? låt dem glo... Både jag och min älskade man hängde dessutom över staketet för att höra efter om Tösen andades rätt när Kajsa körde... och hon var "lite väl laddad" som den lilla gulliga människan uttryckte det... men klarade sig från att strypas... däremot så vart hon inte trött och begrep inte att vi skulle hem direkt. Laddade om i duschen och började skaka igen då hon trodde att hon "bara" hade värmt och skulle ut igen och springa... trots två snabba varv. Så Kajsa tyckte hon var startklar...
Så nu gäller det att hitta lopp. Jobbet resten av dagen ( och kvällen) måste ju göra sin plikt trots hästar, gick som en dans. Äntligen lite medvind... Pigge börjar bli bättre också och får omvårdnad av en påsklovsledig Sandra.
Ha det....! /Mia
Eftersom INGEN I HELA VÄRLDEN bryr sig om henne någonsin så blev hon lite extra gnäggig när Piggelin kom ut för att göra henne sällskap i hagen. Men när Pigge glad i hågen då kommer fram för att hälsa.. då vänder divan sig om för att sparka efter henne. Då går Pigge igen. Kanske inte så konstigt. Men då är det också fel!! Och bara just därför så backar divan rakt in i trästaketet och sparkar på det. Men det står kvar. Jaha.. plan B. Då lägger sig denna häst med jätte mage på sidan med hela sin tyngd så staketet viker sig... Nöjd går hästen därifrån. Kan någon förklara detta för mig??
Men hon lever i sin egen värld. I Copy land. Där är hon sin egen drottning. Så om hon får en liten hingst eller ett litet sto, så blir de antingen "Prince of Copyland" eller "Princess of Copyland"... Eller kanske "Son of a Bitch" ?
Nja..det där sista kanske inte låter så kul när ett lopp ska refereras...
I morse steg vi upp med tuppen och lastade Tösen och for till banan... Äntligen hade hon sina sommarskor på fötterna och kunde springa ordentligt igen! Oh vad härligt. Hon har fått en ny liten detalj på selen... som har ett så lustigt namn, (typiskt travsporten för jag skulle knappast kunna tänka mig en dressyrmänniska på tävling i världscupen säga:
"Snälla du ,kan du räcka mig skitlappen?" ) Jo, så heter den... skyddar kusken från det som kommer ur magen i full fart på en nervös häst, och gör även så att stona inte drar in så mycket luft i magen... kan orsaka både värk och livmoderinflammation.. Men för säkerhetsskull så inte Tösen ska känna sig förnedrad av detta hemska uttryck, så har jag döpt om den till "denlillafinalappensomärsåbraförmagen,mittlillahjärtegryn...seså findublirnunärlillamattesätterdenhär.." fick en del mysko blickar och några uppvända mungipor från de andra i stallet kan jag säga. Men som sagt vem fan bryr sig? låt dem glo... Både jag och min älskade man hängde dessutom över staketet för att höra efter om Tösen andades rätt när Kajsa körde... och hon var "lite väl laddad" som den lilla gulliga människan uttryckte det... men klarade sig från att strypas... däremot så vart hon inte trött och begrep inte att vi skulle hem direkt. Laddade om i duschen och började skaka igen då hon trodde att hon "bara" hade värmt och skulle ut igen och springa... trots två snabba varv. Så Kajsa tyckte hon var startklar...
Så nu gäller det att hitta lopp. Jobbet resten av dagen ( och kvällen) måste ju göra sin plikt trots hästar, gick som en dans. Äntligen lite medvind... Pigge börjar bli bättre också och får omvårdnad av en påsklovsledig Sandra.
Ha det....! /Mia
En riktigt hästig påsk..
Vi var upp till banan med Tösen på skärtorsdagen, för ett snabbjobb. Hon är fortfarande vinterskodd men vi fick lite nya problem också. Tösen var på tok för pigg, rejält uppladdad redan hemma inför avresan och hann tömma hela magen innan det var dags för värmning. Vi glömde sitsen till sulkyn hemma och fick låna en vagn på banan. Den var för kort i skalmarna och tryckte därför in i sidan på Tösen som bara ville springa snabbare och snabbare... Stackas Hasse fick hålla och hålla och Tösen blev bara starkare... När Hasse höll emot i tömmen så vek hon ner huvudet eftersom hon är okäkad så kan hon i princip röra sig hur hon vill. Trodde vi... Hästen har ju fått halsmuskler som en Belgian Blue... och när hon pressade ner huvudet mot halsen så ströp hon luftvägarna och var på väg att kväva sig själv!
Detta är ett fenomen som vissa hästar( ofta kallblod med korta och kraftiga halsar) drabbas av och oftast för att det ligger på och är heta. Om nu Tösen gjorde detta för att hon ville bli kvitt vagnen eller för att hon är grymt laddad och alldeles på tok för stark för sitt bästa återstår att se... Vi ska testa igen. Alternativ finns iform av speciell utrustning men den är inte helt okomplicerad och vi vill helst inte använda sådan. Suck! Varför drabbas inte jag av abnormt starka muskler och hög ämnesomsättning i min kropp?Jaja...
Det var häst nummer ett.. häst nummer två med konstig utveckling ägnar sig åt akrobatik... när Piggelin vaknar på natten för en liten "nattmacka" och den inte finns där så blir hon så ARG... då ska hela världen höra henne, och hon tar sats för fulla ben och laddar sparkar högt upp på väggen. Gärna med bägge benen på än gång... Men si häromdagen var hon nog inte riktigt uppvärmd för då råkade hon nämligen med konststycket att bara ladda det ena benet och ha det andra i vägen... med andra ord så sparkade hon sig själv med full kraft på kotan på ena bakbenet, som nu är rejält svullet och sårigt. Ingen ridning där inte... Varför?? så j-a dumt!!!
Häst nummer tre, hon fick en extra hästskötare i helgen! Ullis kom på besök och hjälpte till. Det borstades och ryktades och promenerades... så nu är divalaterna framme igen. Hon gnäggar och ropar så fort hon ser någon röra sig. Och det är inte efter de andra hästarna utan för att få uppmärksamhet. Vaknade hon också en morgon och pillade lite på ryktstenen, men när den inte kliade hennes lilla rygg därför att människan som brukar hålla i den fortfarande ( klockan tre på natten) befann sig på övervåningen i sin säng blev hon så förbannad att ena väggskivan rök...
Ja, det är helt enkelt inte lätt att vara vackrast, och bäst i hela världen.
Häst nummer fyra hon bara växer och växer... Är redan nu större än Copy och växer nog en bra bit över 1.60 cm i mankhöjd. Tur vi har en stor transport... Vi har börjat tömköra och husse går bredvid och matte bakom. Ibland måste Elite vända sig om och titta på mig och undra varför jag går där bakom med de konstiga snörena.. Men, men alla stora flickor här går ju med sele så hon bara gör likadant... Numera tv'ärnitar hon på gången när vi kommer in, för att få stå där först... det ska borstas, ryktas och gosas... När hennes stund är över, suckar hon ljudligt och dramatiskt så vi ska förstå att hon inte är helt nöjd med att behöva lämna plats för någon annan.
Kul är att Ullis tog så fina bilder, som vi väntar på att få mejlade... gör sig nog fint här på bloggen... för övrigt har vi lagat hagar, mockat sådant som kommer fram under snön i hagarna och förebreder oss inför Copys nedkomst... Har vi lite flyt nu så kommer ett annat sto hit med sitt föl under sommaren, så det får leka ihop de små...
Ha det... Majsan hälsar...orkar inte riktigt..hon har fått en abnormt stor mage, som troligen inte innehåller några gulliga kattungar utan möjligen en otäck tumör... Hon verkar ivarje fall inte lida även om den ser tung ut att bära på. Hon ska få några dagar till innan vi kanske måste ta ett besök hos vetrinären. Kan ju vara luft också...
Detta är ett fenomen som vissa hästar( ofta kallblod med korta och kraftiga halsar) drabbas av och oftast för att det ligger på och är heta. Om nu Tösen gjorde detta för att hon ville bli kvitt vagnen eller för att hon är grymt laddad och alldeles på tok för stark för sitt bästa återstår att se... Vi ska testa igen. Alternativ finns iform av speciell utrustning men den är inte helt okomplicerad och vi vill helst inte använda sådan. Suck! Varför drabbas inte jag av abnormt starka muskler och hög ämnesomsättning i min kropp?Jaja...
Det var häst nummer ett.. häst nummer två med konstig utveckling ägnar sig åt akrobatik... när Piggelin vaknar på natten för en liten "nattmacka" och den inte finns där så blir hon så ARG... då ska hela världen höra henne, och hon tar sats för fulla ben och laddar sparkar högt upp på väggen. Gärna med bägge benen på än gång... Men si häromdagen var hon nog inte riktigt uppvärmd för då råkade hon nämligen med konststycket att bara ladda det ena benet och ha det andra i vägen... med andra ord så sparkade hon sig själv med full kraft på kotan på ena bakbenet, som nu är rejält svullet och sårigt. Ingen ridning där inte... Varför?? så j-a dumt!!!
Häst nummer tre, hon fick en extra hästskötare i helgen! Ullis kom på besök och hjälpte till. Det borstades och ryktades och promenerades... så nu är divalaterna framme igen. Hon gnäggar och ropar så fort hon ser någon röra sig. Och det är inte efter de andra hästarna utan för att få uppmärksamhet. Vaknade hon också en morgon och pillade lite på ryktstenen, men när den inte kliade hennes lilla rygg därför att människan som brukar hålla i den fortfarande ( klockan tre på natten) befann sig på övervåningen i sin säng blev hon så förbannad att ena väggskivan rök...
Ja, det är helt enkelt inte lätt att vara vackrast, och bäst i hela världen.
Häst nummer fyra hon bara växer och växer... Är redan nu större än Copy och växer nog en bra bit över 1.60 cm i mankhöjd. Tur vi har en stor transport... Vi har börjat tömköra och husse går bredvid och matte bakom. Ibland måste Elite vända sig om och titta på mig och undra varför jag går där bakom med de konstiga snörena.. Men, men alla stora flickor här går ju med sele så hon bara gör likadant... Numera tv'ärnitar hon på gången när vi kommer in, för att få stå där först... det ska borstas, ryktas och gosas... När hennes stund är över, suckar hon ljudligt och dramatiskt så vi ska förstå att hon inte är helt nöjd med att behöva lämna plats för någon annan.
Kul är att Ullis tog så fina bilder, som vi väntar på att få mejlade... gör sig nog fint här på bloggen... för övrigt har vi lagat hagar, mockat sådant som kommer fram under snön i hagarna och förebreder oss inför Copys nedkomst... Har vi lite flyt nu så kommer ett annat sto hit med sitt föl under sommaren, så det får leka ihop de små...
Ha det... Majsan hälsar...orkar inte riktigt..hon har fått en abnormt stor mage, som troligen inte innehåller några gulliga kattungar utan möjligen en otäck tumör... Hon verkar ivarje fall inte lida även om den ser tung ut att bära på. Hon ska få några dagar till innan vi kanske måste ta ett besök hos vetrinären. Kan ju vara luft också...
Våren är här!
Nu går det som tåget med allting. Copy växer och växer om magen, och har börjat visat tecken på att mjölkproduktionen snart rullar igång. Lite tidigt tycker vi, men eftersom hon är så stor så kanske hon kommer att föla tidigare också än beräknat den 7:e juni. Vetrinären kommer snart hit för vaccination och ett ultraljud för att försäkra oss om att allt verkar gå bra hitills. Hon pratar och kelar och vill bli kliad med ryktstenen.
Piggelin har haft sin första riktiga brunst sen hon kom hit. Och har blivit kär... I Elite! Elite som också är sto och som är alldeles för liten för att förstå vad hon menar när Pigge lyfter på svansen och backar in rumpan mot henne, tycker ändå att det är mysigt att ha en kompis till. Hon biter henne lekfullt i knäna och springer runt för att få ta en kapplöpning. Pigge och Elite har också fått lite extra B-vitmin för att underlätta pälslossningen... och det har gett resultat. De glänser och myser...
Tösen har fått sitt första banjobb. VI var upp i veckan och hon fick ett snabbjobb ihop med Kajsas gäng. Kul!! Hon har dock lite lite fart ännu i benen, och är också hämmad av brodd och snösulor för att komma till sin rätt, men oj vad kul hon hade ändå! Kajsa har för ägares räkning köpt en fin kallblodshingst på 5- år, som var med och sprang. En riktig goding. Han blev naturligtvis kär och pratade högljutt i stallet med Tösen. Som nosade tillbaka och fattade ingenting. Det blir nog insemination där den dagen det är dags... Men det började bra, ÄNTLIGEN fick hon gå på och åka i sitt nya släp! Gissa om hon var mallig. Efter ha tagit en provtur dagen innan och snopet kommit hem igen, var det nu en mycket laddad Tösen som rusade ur transporten med förväntningar som orsakade både svett och stress, men ändå på ett bra sätt. Hon rusade runt stallplanen med mig i släp, utan att trampa ner mig och naturligtvis med sitt karaktäristiska sätt att skruva på huvudet i cirklar, som hon alltid gör när hon är glad. Som för att visa världen "HÄR ÄR JAG IGEN" och hon klev in i stallet som om det var en värdslig sak.
Hasse bula aktersmula undrade strängt vad det var för fel på selen, när han skulle spänna bukgjorden ( som vi inte använt på ett halvår) och om jag slarvat bort någon del. Nejdå, men ca 40 kg mer gör ganska många hål extra att spänna upp...
När vi skulle hem igen så ville ju inte Tösen åka. Men det gick bra ändå med lite bestämdhet. Däremot när jag lastade ur henne, så vände hon och gick in i transporten igen... Suck.
Dagen etter var hon lite tunnare igen om hullet, men med det nya krafftfodret som vi då efter snabbjobb ökar på i givan, så tog hon snabbt igen sig. (Nästan lite rund...)
Elite växer och påminner mig om barn i sexårsåldern som ibland växer så fort att deras tröjarmar och byxben vips blir för korta. Så ser hon ut nu. Hon växer och växer och ser lite ut som en älgkalv som kliver fram på ostadiga långa ben. Men som hon blänker... trots vinterpälsen som sitter delvis kvar. Det ska borstas och pysslas. Nu går hon på promenad iklädd huvudlag ( med bett i munnen) och en tömselningsgjord om buken. Snart är det dags för tömkörning. Vi måste bara bli av med lite mera snö i hagarna och på ridbanan, för att kunna börja på inhägnat område. Hon påminner iblnd lite om en bergsget. Hon älskar nämligen att klättra på alting. Små kullar, stora stenar och våra stenrös. Lite skrapsår har det blvit men annars är hon riktigt fräsch. Undrar bara hur stor hon slutligen blir...
Ha det! /Mia
Piggelin har haft sin första riktiga brunst sen hon kom hit. Och har blivit kär... I Elite! Elite som också är sto och som är alldeles för liten för att förstå vad hon menar när Pigge lyfter på svansen och backar in rumpan mot henne, tycker ändå att det är mysigt att ha en kompis till. Hon biter henne lekfullt i knäna och springer runt för att få ta en kapplöpning. Pigge och Elite har också fått lite extra B-vitmin för att underlätta pälslossningen... och det har gett resultat. De glänser och myser...
Tösen har fått sitt första banjobb. VI var upp i veckan och hon fick ett snabbjobb ihop med Kajsas gäng. Kul!! Hon har dock lite lite fart ännu i benen, och är också hämmad av brodd och snösulor för att komma till sin rätt, men oj vad kul hon hade ändå! Kajsa har för ägares räkning köpt en fin kallblodshingst på 5- år, som var med och sprang. En riktig goding. Han blev naturligtvis kär och pratade högljutt i stallet med Tösen. Som nosade tillbaka och fattade ingenting. Det blir nog insemination där den dagen det är dags... Men det började bra, ÄNTLIGEN fick hon gå på och åka i sitt nya släp! Gissa om hon var mallig. Efter ha tagit en provtur dagen innan och snopet kommit hem igen, var det nu en mycket laddad Tösen som rusade ur transporten med förväntningar som orsakade både svett och stress, men ändå på ett bra sätt. Hon rusade runt stallplanen med mig i släp, utan att trampa ner mig och naturligtvis med sitt karaktäristiska sätt att skruva på huvudet i cirklar, som hon alltid gör när hon är glad. Som för att visa världen "HÄR ÄR JAG IGEN" och hon klev in i stallet som om det var en värdslig sak.
Hasse bula aktersmula undrade strängt vad det var för fel på selen, när han skulle spänna bukgjorden ( som vi inte använt på ett halvår) och om jag slarvat bort någon del. Nejdå, men ca 40 kg mer gör ganska många hål extra att spänna upp...
När vi skulle hem igen så ville ju inte Tösen åka. Men det gick bra ändå med lite bestämdhet. Däremot när jag lastade ur henne, så vände hon och gick in i transporten igen... Suck.
Dagen etter var hon lite tunnare igen om hullet, men med det nya krafftfodret som vi då efter snabbjobb ökar på i givan, så tog hon snabbt igen sig. (Nästan lite rund...)
Elite växer och påminner mig om barn i sexårsåldern som ibland växer så fort att deras tröjarmar och byxben vips blir för korta. Så ser hon ut nu. Hon växer och växer och ser lite ut som en älgkalv som kliver fram på ostadiga långa ben. Men som hon blänker... trots vinterpälsen som sitter delvis kvar. Det ska borstas och pysslas. Nu går hon på promenad iklädd huvudlag ( med bett i munnen) och en tömselningsgjord om buken. Snart är det dags för tömkörning. Vi måste bara bli av med lite mera snö i hagarna och på ridbanan, för att kunna börja på inhägnat område. Hon påminner iblnd lite om en bergsget. Hon älskar nämligen att klättra på alting. Små kullar, stora stenar och våra stenrös. Lite skrapsår har det blvit men annars är hon riktigt fräsch. Undrar bara hur stor hon slutligen blir...
Ha det! /Mia
Ja men visst...
Hon är ju Rättviks bästa kallblod! Eller i alla fall den som satte nosen över mållinjen först två gånger på en säsong! Och det räckte... Se här, från Travronden:
De har chans på 150.000
150.000 kronor står på spel. Nu är det klart vilka hästar som gör upp i STC:s Guldtäcke på Dannero i maj.
STC:s Guldtäcke är ett av de mest penningstinna loppen för kallblod. Den segerrikaste hästen på Bergsåker, Boden, Bollnäs, Dannero, Färjestad, Gävle, Hagmyren, Lindesberg, Romme, Rättvik, Skellefteå, Solänget, Umåker, Årjäng och Östersund är kvalificerad till loppet, som körs på Dannero inom V75 den 16 maj.
På Gävletravet har Odin Tabac och Hibo Gumman lika många segrar och andrapris, detsamma gäller en trio på Hagmyren, Odin Jo, Bongsbofax och Rapp Elden. Det återstår att se vilken häst som representerar dessa banor. Dessutom toppar Guli Odin på två banor, Skellefteå och Umåker. I övrigt ser det ut är dessa hästar inkvalade till STC:s Guldtäcke:
Bergsåker: Höibydrona.
Boden: Landsom Faksen.
Bollnäs: Stamping.
Dannero: Kvern Foss.
Färjestad: Vinnmin.
Lindesberg: Lin Jo.
Romme: Rabalder R.B.
Rättvik: Rexbo Tösen.
Solänget: Nordpilen.
Årjäng: Bol Frökna.
Östersund: Myllarbrau.
DET ÄR VÅRAN HÄST DET!
Och den nya transporten går bra? Nej det gör den inte. Den kortslöt baklyktorna på både bil och släp på vägen hem från Norrköping. Suck... vi skulle åkt till banan för ett snabbjobb i torsdags, och om det gått bra så skulle vi anmält till Rättvik nästa fredag. Men det sprack...
Släpet har nu idag varit till verkstaden och det visade sig vara ett felmontage som orsakat detta. Men nu är den lagad och säljaren tog hand om fakturan, så nu är vi på G igen. Och det var snöovädret också. Det stormar ute i skrivande stund, men SMHI har lovat vår till på måndag. Hoppas att de för en gångs skull har rätt.
Det är hög spänning i stallet. Både Tösen och Piggelin blåser upp sig för det nya släpet och iaktar varje steg vi tar, vem ska få åka först?
När vi kom hem med det i söndags eftermiddag så möttes vi av hästarna i hagen, och Tösen som inte kunde släppa släpet med blicken. Hon har varit fram och luktat och slickat på den, och undersökt bakluckan. Så snart är det dags för premiärturen. Vi avvaktar bara snön.
Majsan sover som en stock, då vi råkade glömma släppa in henne igår kväll, och hon har i stort sett sovit utmattat hela dagen. God natt!
/Mia
De har chans på 150.000
150.000 kronor står på spel. Nu är det klart vilka hästar som gör upp i STC:s Guldtäcke på Dannero i maj.
STC:s Guldtäcke är ett av de mest penningstinna loppen för kallblod. Den segerrikaste hästen på Bergsåker, Boden, Bollnäs, Dannero, Färjestad, Gävle, Hagmyren, Lindesberg, Romme, Rättvik, Skellefteå, Solänget, Umåker, Årjäng och Östersund är kvalificerad till loppet, som körs på Dannero inom V75 den 16 maj.
På Gävletravet har Odin Tabac och Hibo Gumman lika många segrar och andrapris, detsamma gäller en trio på Hagmyren, Odin Jo, Bongsbofax och Rapp Elden. Det återstår att se vilken häst som representerar dessa banor. Dessutom toppar Guli Odin på två banor, Skellefteå och Umåker. I övrigt ser det ut är dessa hästar inkvalade till STC:s Guldtäcke:
Bergsåker: Höibydrona.
Boden: Landsom Faksen.
Bollnäs: Stamping.
Dannero: Kvern Foss.
Färjestad: Vinnmin.
Lindesberg: Lin Jo.
Romme: Rabalder R.B.
Rättvik: Rexbo Tösen.
Solänget: Nordpilen.
Årjäng: Bol Frökna.
Östersund: Myllarbrau.
DET ÄR VÅRAN HÄST DET!
Och den nya transporten går bra? Nej det gör den inte. Den kortslöt baklyktorna på både bil och släp på vägen hem från Norrköping. Suck... vi skulle åkt till banan för ett snabbjobb i torsdags, och om det gått bra så skulle vi anmält till Rättvik nästa fredag. Men det sprack...
Släpet har nu idag varit till verkstaden och det visade sig vara ett felmontage som orsakat detta. Men nu är den lagad och säljaren tog hand om fakturan, så nu är vi på G igen. Och det var snöovädret också. Det stormar ute i skrivande stund, men SMHI har lovat vår till på måndag. Hoppas att de för en gångs skull har rätt.
Det är hög spänning i stallet. Både Tösen och Piggelin blåser upp sig för det nya släpet och iaktar varje steg vi tar, vem ska få åka först?
När vi kom hem med det i söndags eftermiddag så möttes vi av hästarna i hagen, och Tösen som inte kunde släppa släpet med blicken. Hon har varit fram och luktat och slickat på den, och undersökt bakluckan. Så snart är det dags för premiärturen. Vi avvaktar bara snön.
Majsan sover som en stock, då vi råkade glömma släppa in henne igår kväll, och hon har i stort sett sovit utmattat hela dagen. God natt!
/Mia
Oj, oj, oj vad spännande..
Årets andra tävlingsdag på Rättviks travbana höll på att bli inställd pga tjällossning. Men det fixade sig... nu väntar vi bara på besked om Tösen fortfarande är Rättviks vinstrikaste kallblod, och får starta i STC:S guldtäcke, eller om någon snuvade henne på finalplatsen.Så spännande!!
Inte allra minst därför att det kommer bädda för årets praktgräl. MIA vs HASSE. Åka eller inte åka.
Just, det är ju inte precis en lite nätt tur att ta sig upp i Norrland och till Dannero för att vara med och tävla. Men ändå, hur många chanser kommer vi att få att vara med om upplevelsen att start i ett V75-lopp? Inte många.
Om nu inte Copys lilla bebis (eller bebisar) visar sig vara inte bara vacker utan duktig också! Vi kallar den för tillfället Torres/ Copys Black Pearl/Mayan Mystica/ Double Chocolate/Magnum Temptation/ Copys number One och väldigt mycket mer. Kärt barn har många barn.
Men... när nu Tösen är så fantastiskt fin och bara blir bättre och bättre så ska vi väl ändå försöka få henne i form tills dess? Jodå.
Det nya fodret gör underverk och hon fortsätter att växa. Hon är också mycket lugnare än tidigare och vill verkligen springa. Så snart borde det vara dags med årets första start.
Här hemma är det inte bara hästarna som får bra foder utan även stalltjejerna. Min man har nämligen läst "Den hemlige kocken" . Så nu har han fått på hjärnan att vi ska äta hembakt. Jodå, inte dumt alls. För bröd man köper innehåller en massa dåliga tillsatser, och det är dessutom onödigt dyrt.
Och ni ska då inte tro att det är jag som bakar. Nix. Det finns gränser för vad man vill utsätta sin omgivning för. Det finns några få saker som jag blir väldigt upphetsad över, och rent sagt tappar humöret för, om jag tvingas att försöka med detta:
1. backa med hästtransport
2. sy
3. sticka
4. baka.
Så, därför har min älskade man tagit över köket, och nu doftar det nybakt över hela Kallesbacken. Plåt efter plåt.
När ni den lilla dotterns mage ondgjorde sig över det vita mjölet, efter att ha satt i sig diverse olika vita delikatessbröd, så bakades det idag limpor på rågsikt. Mmmm...
Att jag är så upptagen med att arbeta hårt, och kommer hem och jublar över att jag kommer få en smaskig bonus denna månad (dock ingen miljon dessvärre)har således inte gett någon uppmärksamhet alls( jättepoppis just nu med bonus, kunde inte tajmat det bättre) så blir jag genast upplyst om hur mycket billigare det är att baka eget bröd, och hur många kronor mer per matkasse det numera sparas på i det här hushållet. Jodå, där fick jag för mitt malliga slit. Jag har ju också trots allt lärt mig att det INTE ÄR de stora inkomsterna man blir rik på, utan de små utgifterna... Där fick jag. Men någon gång i mitt liv ska jag bli bäst på någonting. Måste bara grubbla lite på vad först.
Men som sagt det kunde ju vara ett tips till Anders Borg faktiskt, fortsätt förbövelen arbeta för att stoppa de fruktansvärda miljonbonusarna till toppchefer så länge inte jag spelar i den ligan förstås, och kanske kunde han be Maud Olofsson om några bakrecept att dela ut istället? Kunde bli räddningen ur lågkonjunkturen det, tål att tänkas på.
Majsan gav upp efter andra stycket, så jag gör nu detsamma. Imorgon ska vi hämta släpet och på söndag blir det kul att se Tösen min när hon får se det...
Ha det!/Mia
Ingen vår i sikte ännu..
Kallesbacken ligger fortfarande inbäddad i mängder av vit snö. Något som egentligen är så vackert och rent och ger en skön tystnad som nästan hörs, i landskapet runt om.
Men.... vi är så trötta på denna snö. Måste det bli vår snart. Vi griper efter minsta tecken på vår, och hoppas och längtar.. så gör också hästarna.
Vi har fått en liten inneboende i vårt stenrös på tomten. Vi har ingen aning om vem den lilla krabaten är, men ser de små spåren i snön, som leder genom snödrivorna in till ett liten hål som leder till en gång in under stenröset.
Vi är så nyfikna på vem som hittat sin boplats där.. Tyvärr är det många djur som nu svälter ihjäl då snön gör det omöjligt för dem att hitta föda. De små gnagarna går under jorden, och rovfåglar som till exempel kattugglan har ingenting att livnära sig på. De svälter långsamt ihjäl. Många andra arter som flyger bättre, tog sin tillflykt till varmare länder tidigare på vintersäsongen, de har ju en imbyggd väderkompass som varnar dem för hårda vintrar. Så fascinerande. Jag skulle gärna ha en liten bjällra som pinglade när det var dags att boka biljett till Teneriffa.
Tösen är skitsur. Hon undrar varför bara den lilla grå får åka med transporten. Och var är hennes stora transport? Så.. nu har vi tagit tjuren vid hornen och köpt en ny. Efter månader av disskutioner och letande har vi nu bestämt oss. Det blir för dyrt att hyra och det är köparens marknad då säljarna minskar ner sina lager.
Det blir ingen B-korts lastbil för det är för dyrt. Vi vill äta också. Och det blir ingen Boj, då dessa inte följer marknadsmässiga priser utan är för dyra. Och vi vågar inte köpa något Umesläp där hästarna åker baklänges, eftersom vi tror att Tösen är för gammal för att lära om. Det skulle innebära att hon måste lastas på i en liten smal lucka fram och att vi ska öppna bakluckan framför hennes nos när hon ska ur. Då kommer hon troligen att svimma av chock.
Så... det blir en demovagn på utförsäljning. En vagn som har samma stora mått som Bojen, och som tack vare lättaluminium väger så lite, att vi får dra Tösen och lilla Kellie på B-kortet.
Så det lilla undret ska hämtas i Söderköping nästa helg, och vi tar med den gamla vagnen för inbyte.
Elite har nu fått mersmak på promenerande och vi promenerade rakt in i en fartkontroll med laserpistol nere i korsningen till riksväg 80. Lite stök blev det med hopp och skutt och bocksprång, men snart fann hon sig och följde med husse som är lika stark som Bamse, och inte släppte taget... Så nu vill hon varje eftermiddag komma in, och ska sedan gå på promenad... hon gnäggar och buffas och är så gullig i sin iver att komma iväg ut i vida världen...
Ha det! /Mia men utan sömntutan Majsan som redan somnat i mattes säng.
Men.... vi är så trötta på denna snö. Måste det bli vår snart. Vi griper efter minsta tecken på vår, och hoppas och längtar.. så gör också hästarna.
Vi har fått en liten inneboende i vårt stenrös på tomten. Vi har ingen aning om vem den lilla krabaten är, men ser de små spåren i snön, som leder genom snödrivorna in till ett liten hål som leder till en gång in under stenröset.
Vi är så nyfikna på vem som hittat sin boplats där.. Tyvärr är det många djur som nu svälter ihjäl då snön gör det omöjligt för dem att hitta föda. De små gnagarna går under jorden, och rovfåglar som till exempel kattugglan har ingenting att livnära sig på. De svälter långsamt ihjäl. Många andra arter som flyger bättre, tog sin tillflykt till varmare länder tidigare på vintersäsongen, de har ju en imbyggd väderkompass som varnar dem för hårda vintrar. Så fascinerande. Jag skulle gärna ha en liten bjällra som pinglade när det var dags att boka biljett till Teneriffa.
Tösen är skitsur. Hon undrar varför bara den lilla grå får åka med transporten. Och var är hennes stora transport? Så.. nu har vi tagit tjuren vid hornen och köpt en ny. Efter månader av disskutioner och letande har vi nu bestämt oss. Det blir för dyrt att hyra och det är köparens marknad då säljarna minskar ner sina lager.
Det blir ingen B-korts lastbil för det är för dyrt. Vi vill äta också. Och det blir ingen Boj, då dessa inte följer marknadsmässiga priser utan är för dyra. Och vi vågar inte köpa något Umesläp där hästarna åker baklänges, eftersom vi tror att Tösen är för gammal för att lära om. Det skulle innebära att hon måste lastas på i en liten smal lucka fram och att vi ska öppna bakluckan framför hennes nos när hon ska ur. Då kommer hon troligen att svimma av chock.
Så... det blir en demovagn på utförsäljning. En vagn som har samma stora mått som Bojen, och som tack vare lättaluminium väger så lite, att vi får dra Tösen och lilla Kellie på B-kortet.
Så det lilla undret ska hämtas i Söderköping nästa helg, och vi tar med den gamla vagnen för inbyte.
Elite har nu fått mersmak på promenerande och vi promenerade rakt in i en fartkontroll med laserpistol nere i korsningen till riksväg 80. Lite stök blev det med hopp och skutt och bocksprång, men snart fann hon sig och följde med husse som är lika stark som Bamse, och inte släppte taget... Så nu vill hon varje eftermiddag komma in, och ska sedan gå på promenad... hon gnäggar och buffas och är så gullig i sin iver att komma iväg ut i vida världen...
Ha det! /Mia men utan sömntutan Majsan som redan somnat i mattes säng.
Elite Elite Elektra...
Vilken tjej!
Att se en häst växa och utvecklas som hon gör är helt otroligt. Hon går från klarhet till klarhet och bara njuter av livet. Hon vill vara i centrum hela tiden, och bara älskar att bli ompysslad. Hennes stora kärlek stavas Sandra. Det är inte direkt uppskattat av den lilla gråa, som bevakar varenda klapp, som utdelas och sparkar ilsket i väggen när det gullas för mycket med fel häst. Eftersom Elite är så otroligt snäll så käftar hon inte emot när Piggelin ska munhuggas lite, och därför är det nu underbart lugnt i stallet igen. Våran "hingst" alias Rexbo Tösen har fått flytta till större box, och fått lite avskildhet. Hon tolererar inte längre att någon nosar på henne i stallet och hingst "pratar" med sin flock. Eftersom hon numera gått upp 32 kg, till 464 pannor.. så är det inte direkt så att man vill komma emellan. Men i hagen är hon ursnäll och tar hand om Elite. Det vallas en del men Elite avgudar Tösen och följer henne snällt. Vi har börjat med det nya "superfodret" och det ger effekt. Men pälsfällning och vårbrunst har stökat till det lite i denna vecka. Eftersom hingstar inte brunstar så kan jag lätt förstå att det är lite kaotiskt i Tösens värld. Jag vet inte om hon tänker komma ut ur garderoben eller vad som händer men det ska bli intressant att se hur hennes nya "hingst-jag" kommer påverka hennes tävlingsnerver. Hon är iallafall pampig att se på. Men Kajsa lär få lite mer att hålla i, den saken är säker.
Elite älskar att stå på gången och borstas och ryktas. Hon får massage då alla snögalopper i hagen gjort henne lite trött och stel i bakdelen... Men vem skulle inte få träningsvärk av att springa och gå i 80 cm snö dagarna i ända. Men som sagt massage och promenader har gjort underverk och hon längtar verkligen att få bli "stor" och få någonting på ryggen,,, Hon sneglar och luktar och drar i allt vi tar fram till de andra hästarna, och följer gärna med i varje detalj när vi selar och sadlar. Hon följer så fint på promenaderna och hennes "värld" blir lite större för varje vecka. Hon är hur cool som helst och tittar och luktar. Just lukta är något av hennes personlighet... Hon bara måste sniffa lite i håret eller nacken på oss, och pussas lite också. Hur vanligt är det att en 12-åring utan problem kan handskas med en tvååring? Jag hade gjort klart för Sandra att hon INTE skulle få pyssla med Elite förens hon blivit större och väl hanterad... Men det höll inte Elite med om. Hon VILL bli omhändertagen av Sandra i stallet...
När ben ska lyftas eller manen flätas eller något annat nytt så vill hon gärna sniffa lite på Sandra och luta sig mot henne. Sandra gör henne trygg!
Och så var det det här med täckena... Elite bara älskar täcken... Vi tycker nog att hennes päls räcker mer än väl, men det tycker inte hon! Eftersom vädret varit som det är fick hon ha täcke för att inte bli blöt av snön. Och som hon njuter... Sedan började hon snegla på de andras innetäcken... Hon lutade sig fram mot täckeshängaren och undersöker vad som hänger där och sneglar mot oss med menande blickar. Och nu så rör hon inte en fena på gången om vi inte lagt på täcke efter borstningen. Suck.. en blivande diva eller bara en fix idé ...vem vet. Oemotståndlig är hon i varje fall.
Nu väntar vi bara på att snön ska försvinna så att det blir lite behagligare ute. Det ska snart börjas med tömkörning och så måste hon få skor på hovarna.
Copy fian blir bara större och större... Det är nästan svårt att få på henne ett täcke. Hon har bott in sig i uteboxen och bara älskar att stå i dörröppningen och spana ut över sitt kungarike. Tur är väl att Johnny kommer och myser med henne på helgerna. Hon riktigt känner hur mycket han tycker om henne, och blåser alltid upp sig lite extra då.
Ha det i marsvädret/Mia och Majsan som vanligt.
Att se en häst växa och utvecklas som hon gör är helt otroligt. Hon går från klarhet till klarhet och bara njuter av livet. Hon vill vara i centrum hela tiden, och bara älskar att bli ompysslad. Hennes stora kärlek stavas Sandra. Det är inte direkt uppskattat av den lilla gråa, som bevakar varenda klapp, som utdelas och sparkar ilsket i väggen när det gullas för mycket med fel häst. Eftersom Elite är så otroligt snäll så käftar hon inte emot när Piggelin ska munhuggas lite, och därför är det nu underbart lugnt i stallet igen. Våran "hingst" alias Rexbo Tösen har fått flytta till större box, och fått lite avskildhet. Hon tolererar inte längre att någon nosar på henne i stallet och hingst "pratar" med sin flock. Eftersom hon numera gått upp 32 kg, till 464 pannor.. så är det inte direkt så att man vill komma emellan. Men i hagen är hon ursnäll och tar hand om Elite. Det vallas en del men Elite avgudar Tösen och följer henne snällt. Vi har börjat med det nya "superfodret" och det ger effekt. Men pälsfällning och vårbrunst har stökat till det lite i denna vecka. Eftersom hingstar inte brunstar så kan jag lätt förstå att det är lite kaotiskt i Tösens värld. Jag vet inte om hon tänker komma ut ur garderoben eller vad som händer men det ska bli intressant att se hur hennes nya "hingst-jag" kommer påverka hennes tävlingsnerver. Hon är iallafall pampig att se på. Men Kajsa lär få lite mer att hålla i, den saken är säker.
Elite älskar att stå på gången och borstas och ryktas. Hon får massage då alla snögalopper i hagen gjort henne lite trött och stel i bakdelen... Men vem skulle inte få träningsvärk av att springa och gå i 80 cm snö dagarna i ända. Men som sagt massage och promenader har gjort underverk och hon längtar verkligen att få bli "stor" och få någonting på ryggen,,, Hon sneglar och luktar och drar i allt vi tar fram till de andra hästarna, och följer gärna med i varje detalj när vi selar och sadlar. Hon följer så fint på promenaderna och hennes "värld" blir lite större för varje vecka. Hon är hur cool som helst och tittar och luktar. Just lukta är något av hennes personlighet... Hon bara måste sniffa lite i håret eller nacken på oss, och pussas lite också. Hur vanligt är det att en 12-åring utan problem kan handskas med en tvååring? Jag hade gjort klart för Sandra att hon INTE skulle få pyssla med Elite förens hon blivit större och väl hanterad... Men det höll inte Elite med om. Hon VILL bli omhändertagen av Sandra i stallet...
När ben ska lyftas eller manen flätas eller något annat nytt så vill hon gärna sniffa lite på Sandra och luta sig mot henne. Sandra gör henne trygg!
Och så var det det här med täckena... Elite bara älskar täcken... Vi tycker nog att hennes päls räcker mer än väl, men det tycker inte hon! Eftersom vädret varit som det är fick hon ha täcke för att inte bli blöt av snön. Och som hon njuter... Sedan började hon snegla på de andras innetäcken... Hon lutade sig fram mot täckeshängaren och undersöker vad som hänger där och sneglar mot oss med menande blickar. Och nu så rör hon inte en fena på gången om vi inte lagt på täcke efter borstningen. Suck.. en blivande diva eller bara en fix idé ...vem vet. Oemotståndlig är hon i varje fall.
Nu väntar vi bara på att snön ska försvinna så att det blir lite behagligare ute. Det ska snart börjas med tömkörning och så måste hon få skor på hovarna.
Copy fian blir bara större och större... Det är nästan svårt att få på henne ett täcke. Hon har bott in sig i uteboxen och bara älskar att stå i dörröppningen och spana ut över sitt kungarike. Tur är väl att Johnny kommer och myser med henne på helgerna. Hon riktigt känner hur mycket han tycker om henne, och blåser alltid upp sig lite extra då.
Ha det i marsvädret/Mia och Majsan som vanligt.
Lugnet har lagt sig..
Och alla hästarna är så nöjda. Tösen har börjat träna igen, och Elite studerar nyfiket vagnen. Pigge och Sandra har varit ute och ridit med Sonja och Blixten.. vad kan vara bättre än en 18-årig kallblodsrumpa att gömma sig bakom när man möter skotrar i skogen? Det är ungefär de två enda sätt man kan ta sig fram i Bjursås på. Men apropå gudar.. (Förlåt mamma jag vet att du blir orolig men det är ingen fara..) Väderguden ler ju precis inte mot oss. Nu har jag ju ändå fått erkänna att man kanske inte alltid kan få precis som man vill... särskilt inte när det råder delade meningar om vad som är bra väder. Alla skidentusiaster bara ÄLSKAR Bjursås och skidcentret med sin fantastiska snögaranti! Finns det någonstans i Sverige som det finns garanterat snöfritt? Slå mig en signal isåfall... Efter mer än 1,5 meter snö så börjar vi bli lite utmattade. Tur att inte Kellie är hemma. Vad hade hänt om en shettis på 90 cm blivit utjagad i lös snön, bort från de upptrampade snöstigarna i hagen? Drunknad... kanske. Hade vi haft tur kunde vi kanske lokaliserat henne genom att spana efter öronspetsarna... Jesus. (Förlåt igen...)
Det är också extrem kyla, (Jaha tänker ni som sett rapporterna från SMHI, nu överdriver hon igen) men faktum är att vi är byn som gud glömde... (Förlåt, det bara slapp ur mig..var det inte huset som gud glömde, som var någon film? strunt samma) Det finns inte en enda väderprognos som stämmer in för oss! Ska det garanterat inte bli nederbörd så kan vi räkna med minst 3 decimeter snö. Ska det blir som kallast -5 så blir det garanterat åtminstone -12.
Nätterna kan bli -10-15 och blir naturligtvis -25.
Den väderinfo som träffat närmast råkar vara norsk.. alltså lägg ned SMHI och kör med norska rapporter istället.
Eftersom det nu är så kallt så vart vi tvingade att lägga täcke på Elite så att hon kan vara ute. Efter alla goda råd har vi förstått att man inte bör täcka tvååringar. Men fråga Elite om ni undrar vad hon tycker! Hon bara älskar sitt täcke! Så mycket att hon står som ett ljus när vi tar på det, och protesterar när vi tar av det.
Så hon har fått en mysigt innetäcke också... Gissa vem som är malligast i stallet just nu. Hon vill ju också vara stor.. hon är ju ändå två år! Ingen lite barnunge längre..
Här kommer bilder på Trudie och Gabbe! Mysigt värre...
Jag har hållt mig för att ringa även om jag håller på att förgås av längtan efter henne. Men de måste ju få lite mer tid att känna efter och hinna bekanta sig, innan jag ringer som värsta morsan..
Trudie": Du är stor och stark.. och jag är mycket liten... är du snäll?
Gabbe: "Jag är stor och snäll.. och du verkar som en kul tjej!"
Ha det!
Det är också extrem kyla, (Jaha tänker ni som sett rapporterna från SMHI, nu överdriver hon igen) men faktum är att vi är byn som gud glömde... (Förlåt, det bara slapp ur mig..var det inte huset som gud glömde, som var någon film? strunt samma) Det finns inte en enda väderprognos som stämmer in för oss! Ska det garanterat inte bli nederbörd så kan vi räkna med minst 3 decimeter snö. Ska det blir som kallast -5 så blir det garanterat åtminstone -12.
Nätterna kan bli -10-15 och blir naturligtvis -25.
Den väderinfo som träffat närmast råkar vara norsk.. alltså lägg ned SMHI och kör med norska rapporter istället.
Eftersom det nu är så kallt så vart vi tvingade att lägga täcke på Elite så att hon kan vara ute. Efter alla goda råd har vi förstått att man inte bör täcka tvååringar. Men fråga Elite om ni undrar vad hon tycker! Hon bara älskar sitt täcke! Så mycket att hon står som ett ljus när vi tar på det, och protesterar när vi tar av det.
Så hon har fått en mysigt innetäcke också... Gissa vem som är malligast i stallet just nu. Hon vill ju också vara stor.. hon är ju ändå två år! Ingen lite barnunge längre..
Här kommer bilder på Trudie och Gabbe! Mysigt värre...
Jag har hållt mig för att ringa även om jag håller på att förgås av längtan efter henne. Men de måste ju få lite mer tid att känna efter och hinna bekanta sig, innan jag ringer som värsta morsan..
Trudie": Du är stor och stark.. och jag är mycket liten... är du snäll?
Gabbe: "Jag är stor och snäll.. och du verkar som en kul tjej!"
Ha det!
Så har familjen blivit större idag!
Idag åkte vi och hämtade raringarna i Undersvik, några mil norr om Bollnäs. Det gick fantastiskt bra! Ängel nummer 1 gick på transporten efter en mycket litet tveksamt stopp, och fann sig omedelbart i situationen efter att ha provat om det gick att ta sig ut åt något håll. Ängel nummer 2 ville inte lämna sin mamma, men fann sig i att bli varsamt knuffad och indragen i släpet. Vilka hästar! Efter 3 timmar i transporten (en helt ny upplevelse för dem) visade de inte en gnutta av nervositet eller att bli svettiga av stress, utan stod lugnt upptagna med att äta så mycket hö det bara går på kortast möjliga tid. Eftersom vi inte riktigt visste om Truaxteer Elektra skulle försöka krypa under bommen, så pallade vi in 3 balar med hö framför samt 2 proppfulla hönät. Detta resulterade att Elite Elektra med sin långa hals nådde dessa balar och sysselsatte sig flitigt med att bygga om lite. Två av balarna hade hon sonika lyft in i "spiltan" och lyckats dra loss snörena från och bäddat med. Vi pratar om ca 26 kg hö under henne...
Den tredje balen hade hon lyft på högkant och stod och åt ur. Nu tror ni förstås att hon bara tänkte på sig själv. Nejdå, hon är så väluppfostrad så. Lille Truax fick ha bägge näten för sig själv! Det är kamratskap det, när den är som bäst.
När vi väl var framme så ropade genast Truax efter sin mamma och buffade på mig och undrade vart jag gömt henne? I din ficka kanske? Bakom ryggen? Nähä... Ni då i hagen? är ni min mamma? Tillslut lyckades hon göra sig
hörd da till paddocken och få svar av den blivande mamman som enda sedan hon blev dräktig håller "talkshow" med sig själv eller den som vill höra. Och när Copy ropar måste ju Tösen svara. Och då blev Truax lite lugnare, för Tösen kunde hon se från sin box.
Mn... kamratskap eller inte, man diar inte sin bästa kompis. Där går gränsen. Truax vill så gärna ha lite tröst, men då får hon bryska tillrättavisningar och till och med lite sparkar. Men när hon visat sitt underläge genom att tugga lite så lägger Elite sitt huvud över hennes hals, och visar att hon är högst i rang. När denna procedur är klar så får hon lite tröst genom att stå nära och mysa en stund.
Tösen då? Jo, hon har spanat och spanat.... och visst fick vi frågan om vi inte älskar henne längre... Varför är nihos de där glinen hela tiden? Ja, vi får nog tänka oss för ordentligt. Annars får hälsingebrudarna det inte lätt med dalkullorna i hagen när de så småningom ska gå tillsammans.
Hörs.. /Mia
Den tredje balen hade hon lyft på högkant och stod och åt ur. Nu tror ni förstås att hon bara tänkte på sig själv. Nejdå, hon är så väluppfostrad så. Lille Truax fick ha bägge näten för sig själv! Det är kamratskap det, när den är som bäst.
När vi väl var framme så ropade genast Truax efter sin mamma och buffade på mig och undrade vart jag gömt henne? I din ficka kanske? Bakom ryggen? Nähä... Ni då i hagen? är ni min mamma? Tillslut lyckades hon göra sig
hörd da till paddocken och få svar av den blivande mamman som enda sedan hon blev dräktig håller "talkshow" med sig själv eller den som vill höra. Och när Copy ropar måste ju Tösen svara. Och då blev Truax lite lugnare, för Tösen kunde hon se från sin box.
Mn... kamratskap eller inte, man diar inte sin bästa kompis. Där går gränsen. Truax vill så gärna ha lite tröst, men då får hon bryska tillrättavisningar och till och med lite sparkar. Men när hon visat sitt underläge genom att tugga lite så lägger Elite sitt huvud över hennes hals, och visar att hon är högst i rang. När denna procedur är klar så får hon lite tröst genom att stå nära och mysa en stund.
Tösen då? Jo, hon har spanat och spanat.... och visst fick vi frågan om vi inte älskar henne längre... Varför är nihos de där glinen hela tiden? Ja, vi får nog tänka oss för ordentligt. Annars får hälsingebrudarna det inte lätt med dalkullorna i hagen när de så småningom ska gå tillsammans.
Hörs.. /Mia
STC:S Guldtäcke och V75?
Helt otroligt...
I dags datum är Tösen det vinstrikaste kallblodet på Rättviks travbana, med bara två tävlingsdagar kvar före den sista mars. Det innebär att om ingen av de andra kallbloden som vunnit där i år vinner något av de loppen så har hon kvalificerat sig att representera Rättviks bana i STC:s guldtäcke-09 på Dannero den 16 maj. Loppet är ett V75 lopp och första priset är på hela 150 000 kr. Det räcker till mycket hö,spån och kraftfoder det.
Herregud.... tänk om? Om hon är i form måste vi definitivt fundera på om hon är mogen den uppgiften. Hon har nu vilat från vagn i 10 veckor och började träna lite lätt jogging förra helgen. Trots smärre blesyrer med is i hjulen och en mycket peppad häst, kan ingenting stoppa hennes utveckling nu. Möjligen en skada eller sjukdom... men det bryr vi oss inte om att tänka på. Hon är starkare än någonsin och mer mogen än förra året. Hon vill gärna åka transport också och kliver upp i den om hon får chansen. Dessvärre är det inte "hennes" vilket hon talar om för oss genom att nosa på tak och väggar. Bakbenen lämnar hon för säkerhetsskull ute på rampen så vi ska se att den är för liten. Men in ska hon...
Vi tittar och räknar... vi måste ha en ny transport och att hyra är väldigt dyrt. De flesta är för små och mörka om vi får dra dem på B-kort och med vår nya bil. De bra är för stora och tunga....
Vi har också varit sugna på lastbil men det är så mycket meck med dem. Om man inte kan hosta upp en 3-500 000 tusen kronor förstås... 2,5 st guldtäcken det. Vi ska nu kika på ett Ume släp B50 begagnat där hästarna åker baklänges. Ska vara mycket bättre och tryggare sägs det. Frågan är bara om inte Tösen tycker att de är för små, låga och smala och för liten ingång, då de kliver på fram och lastas ur bak. Suck... det ska inte vara lätt.
Om JAG hade vunnit de där 110 millarna på Lotto så hade det blivit en BOJ B-korts bil såklart.
Men... nu händer det grejjer minsann. Förutom att Sandra och den lilla grå gör stora framsteg i ridningen så har det snickrats i Kallesbacken. Min duktiga man har förvandlat uteförrådet till ett fantastiskt utestall. Med engelska boxdörrar, tvådelade så att hästarna kan kika ut. De har en Thermobox en fantastisk pryl som värmer upp dricksvattnet så att det inte fryser... Och belysning och stampat torvgolv med massor av spån. Supermysigt. Om jag inte hade blivit så sur så skulle min man nog föredra att bo där istället, så fint blev det!
Och imorgon kommer dom! Vi tar transporten och hämtar hem dem. Hm... de har aldrig gått in i en transport förut och ska resa i flera timmar. Blir en pärs. Men uppfödaren är helt lyrisk när hon talar om min lilla Truaxteer, okej då familjens Truaxteer. Hon har en fantastisk utstrålning och går med på allt. Glad, nyfiken och pigg. När de andra galopperar i hagen travar hon ikapp dem. Det ni!
Så nu kör vi, racing lovers som den urtjatiga Hans G alltid säger....... Och kanske blir det ett korsdrag genom kuponghögarna på Dannero den 16:e maj.
Ha det/ Återkommer snart med rapport.
Mia
Nytt år nya möjligheter!
Så var 2008 över.
Vissa år är det så otroligt skönt att bara lägga det förgågna bakom sig och gå in i det nya året... Hur ska man sammanfatta 2008?
På den personliga fronten är det nog på det hela bra. Tösen har ännu inte slängt av mig. Men jag gjorde årets första och sista avsittning lämpligt nog i går, på årets sista dag. Men det var inte Tösens fel. Och det var inte heller över något 1,40 m högt hinder eller i full galopp. Utan på stallbacken. Tösen stod blixt stilla. (Duktig häst.)
Har ni någon gång försökt att sitta upp på en häst utklädd till Michelin-gubbe? Nähä... men det har jag!
Om ni följer SMHI:s väderprognos tycker ni kanske att det är lite märkligt. Men vi har INTE haft behagliga 4-5 minusgrader här som påstås... utan ihållande -15 grader i flera dagar. Brr...
Och ska man då sitta till häst i 45 minuter så måste man klä på sig. Och att då ställa sig på en hal pall iförd underställ, 3 tröjor, tjocka täckbyxor och täckjacka, 2 par vantar och mössa och hjälm utanpå är i sig en bedrift. Men att samtidigt få i foten i stigbygeln( efter ca 4 chokladaskar under julen är en viss mage ivägen när man lyfter foten) och svinga sig upp i sadeln är något klurigt. Man blir liksom baktung. Vips så låg jag där och sprattlade mellan Tösen och Piggelin som en sköldpadda på rygg, viftande med armarna. Men Michelin-gubbar är mjuka och smällen blev inte så hård. Tösen tyckte dock inte att den leken var SÅ kul.
Igår var visseligen också mord något jag hade i sinnet. Ni har säkert hört om Danais älskade lilla Silver, som tidigare i år fick sluta sitt liv alldeles för tidigt, pga en våldsman. Hur kan man bara komma på idén att ha samlag med en ponny? Och sedan sprätta upp den? Ni förstår ju själva. Jag behöver inte ta upp detta mer, det är så sinnessjukt.
För en djurälskare är detta det mest plågsamma som går att tänka sig. För oss hästmänniskor som känner till hästens ursprung, är detta mer än grymt.
Hästen är ett flyktdjur. Den har inte alltid varit tamdjur, men vek sig under människan och lät sig fångas. Alla hästar har inom sig en känsla av att söka friheten, och att den egentligen har rätt till det. Därför är det så unikt när hästen visar oss människor så mycket kärlek, förtroende och förlitar sig till oss. Det är egentligen inte naturligt för den. Instinkten säger den att vi är farliga, och att den ska vara vaksam,men ändå ger den oss sitt liv. Kan ni då förstå vad vi vill att hästen ska få tillbaks?
Silver slutade inte sitt liv med några vackra tankar om människan. Mina tankar går till familjen som måste genomlida detta och aldrig kommer glömma.
Och nu har det hänt igen... 3 mil härifrån. Likt alla andra sexbrottslingar och ritualmördare så vet vi ju att dessa är kraftigt avvikande från oss andra. Just därför får de sin bekräftelse att de är "normala" när de läser om andra likasinnade. Då blir det en bekräftelse för dem att det finns fler, och då är det ju liksom okej. Så när media uppmärksammar detta fruktansvärda dåd så händer det igen, och igen. Så kallade Copy Cats.
Denna gång var inte våldet lika starkt, men själen på denna varelse måste vara lika mörk. Vem faan smyger sig in i ett stall mitt i natten för att inte bara .. (ni vet, orkar inte uttala det en gång till) utan också skada den med vassa föremål?
Så nu känns det inte bra. Vi funderar på något slags larmsystem, videobevakning etc. Men är det verkligen rätt? Ska vi bara låta galningarna driva oss till att känna oss otrygga? Kontra det mot vad vi kommer att känna om vi inte vidtar några åtgärder och om det händer våra älsklingar? Boka en en plats på Psykakuten åt mig, för det klarar jag aldrig.
I radions årskrönika togs mordet på Engla upp. De brottas med samma fråga i byn. Livet går vidare, och ska just de som valt att leva i denna idyll nu inte kunna göra det? hur ska de tackla just den frågan att de inte är på något vis skyddade från världens ondska bara för att de hittat sitt paradis på jorden? Det är inte bara flickornas liv som släckts, utan även som ett jättelikt svart moln, sprider sig otryggheten och vissheten att ondskan lever i allra högsta grad. Och du kan inte skydda dem du älskar. För ondskan ser på ytan ut som vem som helst av oss.
Men nu blev det lite för svart på denna blogg...
Till något roligare. Lite statistik! Förra året slutade vi Tösens tävlingssäsong med gott hopp! Vi visste att vi hade något stort på gång. Och så blev det också.
Hon har totalt gjort 30 starter i sitt liv. Från 2004-2008. Hon har sprungit in totalt 82 200kr.
Hon har endast gått felfritt (utan galopp) i 8 av dem...
Under 2008 gjorde hon 12 starter, varav 6 felfria och sprang in 57 500 kr.
Det känns som ett helt okej år!
Under 2009 hoppas vi på nya stordåd, vi avslutade bra efter en lång rad med elände, och hom gick felfritt och slutade som 4:a med 8000:- , trots feber i kroppen och lite för lite krafter. Det är enda gången hon tröttnat i ett lopp.
Nu hoppas vi att ett nytt "underfoder" ska hjälpa henne att behålla vätska i kroppen och bygga upp lite reserver. Vi kommer inte heller starta tätare än med 3 veckors mellanrum, som givetvis kräver nogrannt planerad träning och motion. Vi är inte heller helt säkra på att ryggen är återhämtad, men vet att hon tagit vilan bra.
Jag har förberett Hasse på att han kommer få lite att åka med när han återupptar träningen. Vi har ridtränat lugnt i några veckor, och hon har fått rejält starka bogmuskler, och är nu lika stark fram som bak.
Och så väntar vi ju med spänning på de 2 nya!
Truaxteer född -08, kommer att ägas av tillsammans med oss av alla barnen.
Elite Elektra född -07, kommer att delägas av Johan & Sandra, tillsammans med oss.
GOD FORTSÄTTNING! /Mia
Vissa år är det så otroligt skönt att bara lägga det förgågna bakom sig och gå in i det nya året... Hur ska man sammanfatta 2008?
På den personliga fronten är det nog på det hela bra. Tösen har ännu inte slängt av mig. Men jag gjorde årets första och sista avsittning lämpligt nog i går, på årets sista dag. Men det var inte Tösens fel. Och det var inte heller över något 1,40 m högt hinder eller i full galopp. Utan på stallbacken. Tösen stod blixt stilla. (Duktig häst.)
Har ni någon gång försökt att sitta upp på en häst utklädd till Michelin-gubbe? Nähä... men det har jag!
Om ni följer SMHI:s väderprognos tycker ni kanske att det är lite märkligt. Men vi har INTE haft behagliga 4-5 minusgrader här som påstås... utan ihållande -15 grader i flera dagar. Brr...
Och ska man då sitta till häst i 45 minuter så måste man klä på sig. Och att då ställa sig på en hal pall iförd underställ, 3 tröjor, tjocka täckbyxor och täckjacka, 2 par vantar och mössa och hjälm utanpå är i sig en bedrift. Men att samtidigt få i foten i stigbygeln( efter ca 4 chokladaskar under julen är en viss mage ivägen när man lyfter foten) och svinga sig upp i sadeln är något klurigt. Man blir liksom baktung. Vips så låg jag där och sprattlade mellan Tösen och Piggelin som en sköldpadda på rygg, viftande med armarna. Men Michelin-gubbar är mjuka och smällen blev inte så hård. Tösen tyckte dock inte att den leken var SÅ kul.
Igår var visseligen också mord något jag hade i sinnet. Ni har säkert hört om Danais älskade lilla Silver, som tidigare i år fick sluta sitt liv alldeles för tidigt, pga en våldsman. Hur kan man bara komma på idén att ha samlag med en ponny? Och sedan sprätta upp den? Ni förstår ju själva. Jag behöver inte ta upp detta mer, det är så sinnessjukt.
För en djurälskare är detta det mest plågsamma som går att tänka sig. För oss hästmänniskor som känner till hästens ursprung, är detta mer än grymt.
Hästen är ett flyktdjur. Den har inte alltid varit tamdjur, men vek sig under människan och lät sig fångas. Alla hästar har inom sig en känsla av att söka friheten, och att den egentligen har rätt till det. Därför är det så unikt när hästen visar oss människor så mycket kärlek, förtroende och förlitar sig till oss. Det är egentligen inte naturligt för den. Instinkten säger den att vi är farliga, och att den ska vara vaksam,men ändå ger den oss sitt liv. Kan ni då förstå vad vi vill att hästen ska få tillbaks?
Silver slutade inte sitt liv med några vackra tankar om människan. Mina tankar går till familjen som måste genomlida detta och aldrig kommer glömma.
Och nu har det hänt igen... 3 mil härifrån. Likt alla andra sexbrottslingar och ritualmördare så vet vi ju att dessa är kraftigt avvikande från oss andra. Just därför får de sin bekräftelse att de är "normala" när de läser om andra likasinnade. Då blir det en bekräftelse för dem att det finns fler, och då är det ju liksom okej. Så när media uppmärksammar detta fruktansvärda dåd så händer det igen, och igen. Så kallade Copy Cats.
Denna gång var inte våldet lika starkt, men själen på denna varelse måste vara lika mörk. Vem faan smyger sig in i ett stall mitt i natten för att inte bara .. (ni vet, orkar inte uttala det en gång till) utan också skada den med vassa föremål?
Så nu känns det inte bra. Vi funderar på något slags larmsystem, videobevakning etc. Men är det verkligen rätt? Ska vi bara låta galningarna driva oss till att känna oss otrygga? Kontra det mot vad vi kommer att känna om vi inte vidtar några åtgärder och om det händer våra älsklingar? Boka en en plats på Psykakuten åt mig, för det klarar jag aldrig.
I radions årskrönika togs mordet på Engla upp. De brottas med samma fråga i byn. Livet går vidare, och ska just de som valt att leva i denna idyll nu inte kunna göra det? hur ska de tackla just den frågan att de inte är på något vis skyddade från världens ondska bara för att de hittat sitt paradis på jorden? Det är inte bara flickornas liv som släckts, utan även som ett jättelikt svart moln, sprider sig otryggheten och vissheten att ondskan lever i allra högsta grad. Och du kan inte skydda dem du älskar. För ondskan ser på ytan ut som vem som helst av oss.
Men nu blev det lite för svart på denna blogg...
Till något roligare. Lite statistik! Förra året slutade vi Tösens tävlingssäsong med gott hopp! Vi visste att vi hade något stort på gång. Och så blev det också.
Hon har totalt gjort 30 starter i sitt liv. Från 2004-2008. Hon har sprungit in totalt 82 200kr.
Hon har endast gått felfritt (utan galopp) i 8 av dem...
Under 2008 gjorde hon 12 starter, varav 6 felfria och sprang in 57 500 kr.
Det känns som ett helt okej år!
Under 2009 hoppas vi på nya stordåd, vi avslutade bra efter en lång rad med elände, och hom gick felfritt och slutade som 4:a med 8000:- , trots feber i kroppen och lite för lite krafter. Det är enda gången hon tröttnat i ett lopp.
Nu hoppas vi att ett nytt "underfoder" ska hjälpa henne att behålla vätska i kroppen och bygga upp lite reserver. Vi kommer inte heller starta tätare än med 3 veckors mellanrum, som givetvis kräver nogrannt planerad träning och motion. Vi är inte heller helt säkra på att ryggen är återhämtad, men vet att hon tagit vilan bra.
Jag har förberett Hasse på att han kommer få lite att åka med när han återupptar träningen. Vi har ridtränat lugnt i några veckor, och hon har fått rejält starka bogmuskler, och är nu lika stark fram som bak.
Och så väntar vi ju med spänning på de 2 nya!
Truaxteer född -08, kommer att ägas av tillsammans med oss av alla barnen.
Elite Elektra född -07, kommer att delägas av Johan & Sandra, tillsammans med oss.
GOD FORTSÄTTNING! /Mia
Nu var det jul igen...
Det bästa med julen är att få vara ledig. Man har liksom klarat av första halvlek. Och får ta en välbehövlig paus efter att ha klarat av den mörka delen. När det är dags att återgå till vardagen så är det i allafall mot ljusare tider.
I stallet börjar det bli dags att återuppta träning inför kommande säsong, och det behövs. Vilan har gjort sitt och Tösen har blivit ett år äldre sedan förra gången. Fast det märks inte. Som vanligt. Vi är just nu inne i 4-års trotsperioden, då hon säger: "Jag hör vad du säger, och just därför tänker jag inte göra som DU vill."
Man får helt enkelt leka tvärtom-leken. Tur att man haft tre barn att öva på.Nu är ju inte heller Tösen 4 år utan snart 9. Det hade ju varit bra att ha en vuxen häst som förebild till småttingarna när de kommer, men jag kan inte komma på en ända lämplig i vårat stall. Förutom Tösens damp/småbarnsfasoner så har vi ju den lilla gråa. Men hon har nog aldrig fått någon uppfostran från den hästiga sidan heller. Så hon har ingen aning om hur man för sig i flock.
När det gäller vår riktiga "mamma" i stallet, så tror jag inte hon har tid heller. Hon skrider fram med sin jätte mage,med en värdighet som skulle få kungahuset att blekna. Tänk om alla havande kunde föra sig med en sådan självklarhet som hon. Världen är hennes. Hon är medelpunkten och är så upptagen med sig själv att hon kan få en hel dag i hagen att gå, helt ensam. Och för att vara riktigt säker på att vi ska sköta om henne rätt, så smäller hon ena frambenet i stallgolvet när hon kliver in, och säger "Basta!" Då kan man liksom inte missa hennes divalater. Såg nyligen en reklamsnutt för kommande säsongen med Körslaget. Där tronar Gry Forsell i en jättelik arena ikädd vit särk och lagerkrona som Julius Ceasar. Det får mig osökt att tänka på Copy. Så att tro att hon skulle ta sig an några slynglar nu och uppfostra, det kan vi nog glömma.
Hasse snickrar på med det nya stallet, som kommer innehålla två uteboxar så småningom.
Så länge inga jätte vinster brakar in på kontot, dvs från skrapade trisslotter eller liknande så ser planen ut så. Om turen står oss bi kanske vi kan fundera på något mer anpassat för oss, men det lär nog dröja.
Men i år är vi alla fall trendiga med julklapparna. Och tänk så nöjd Reinfeldt ska bli. Vi ger bort en upplevelse till våra barn. En som troligen räcker i flera år.Och inte nog med det.... dessa är svensk producerade också!
Vi hoppas så klart att de ska få vara med och uppleva det vi fick i år med vår Tösen. Det lever man länge på..
I övrigt saknas oss några barn under julen. Det har inte minst Misse uppmärksammat. Hon brukar aldrig lämna brasan som hon bestämt ser till att vi tänder, i tid och i otid för hennes skull. Men hon har i flera dagar spelat martyr, och ligger i ett kallt sovrum. För Sandra är inte hemma. Inatt fick vi dock ett annat större barn hemma, men se det dög inte. Då blev hon tvungen att vakta på honom, och skydda Sandras rum. Hon lämnade inte övervåningen förens han kom ner till frukost.
Vilket var lite besvärligt då hon ju skulle se till att vi skötte våra vanliga morgonbestyr enligt hennes schema. Det löste hon med att sätta sig halvägs i trappan, då hon kunde ha uppsikt åt alla håll.
Ha en riktigt skön Jul / vid tangenterna Mia och Majsan. (tyvärr... för den senare)
Vädergudarna styr numera vårt liv...
Jaha, då var vintern här igen då. Ca en halv meter snö har vi fått denna vecka. Och liksom förra året är det växlande minusgrader och plusgrader. Fast det snöar vid plus och regnar vid minus. Därför är vi insöade i något som liknar klister. Träden hänger, grenarna orkar inte bära dessa mängder av tung snö, det är halt och nästan omöjligt att göra någonting annat en skotta och skotta...
Hästarna vill inte stå inne men inte heller bli blöta och frusna ute. Ridbanan är begravd,och att ta ut någon transport i detta väder är inte att tänka på.
I onsdags fick Sandra rida Piggelin hemma, och sedan låna en ridskolehäst till sin lektion på klubben. Men... även utan transport bakom bilen blev det stopp i backen upp till Dössberget. Vi fick nämligen möte vid en smal passage med dålig sikt och fick stanna. Sedan var det tji att komma framåt. Efter mycket möda fick jag backa hundra meter för att kunna ta sats. Sedan stå på gasen hela vägen upp. Tur att vi inte mötte något ridande ekipage. Detta är inte klokt...
Ska vi bara vara medlemmar halva året? suck...
Tösen är alldeles för pigg och uttråkad och roar sig med att bråka. Hon är verkligen inget föredöme för Piggelin som likt en skugga ska göra exakt likadant. Just nu är den lilla skimmeln dessutom förkyld och det kan bero just på vätan.. så nu har vi köpt en halsdel till hennes täcke, så hon ser ut som en liten Michelingubbe...
Hasse har köpt stolpar som han passade på att slå ner när det var plusgrader, för att vi ska kunna dela av den stora vinterhagen till två hagar, för de små när de anländer. Tösen undrar naturligtvis vad det är för kul lek, och har i sin tur bitit på allihopa samt dragit upp dem igen. Snällt av honom att sätta ut lite leksaker.Allt som inte sitter bergfast ska bort. Det är Tösen fulla övertygelse.
Det är kanske inte så konstigt att jag ägnar stunder åt att sitta vid datorn och titta på gårdar. Gårdar med stort utrymme, gårdsbelysning,bra stall, mindre hus och absolut ingen krånglig backe! Helst i ett snöfritt land eller landskap (hjälp finns sådant) och gärna nära en ridklubb och travbanor. Det är väl inte så stora krav jag har? Hittade faktikst en ridskola på Teneriffa till salu... lite svårt med Tösen och travet kanske.
Det brukar komma en nordanvind ibland... den brukar väcka en viss oro i kroppen, som om jag tillhörde ett vandrande folk. Det är dags att röra på sig. Det är åtminstone vad den brukar säga. Men denna gång går jag inte ensam. Ska jag någonstans så blir det med familjen. Det är slut på ensamma vandringar nu. Kanske blåser den vidare utan mig denna gång, eller också visar den vägen till något spännande, omväxlande paradis där vi kan komma ett steg närmare min barndomsdröm och det liv jag vill leva. Man kan aldrig vinna om man inte vågar. Och ingen annan kan leva ditt liv. Du måste själv ta steget. Vi får väl se vart och om och när vi styr kosan. Just nu ska det byggas utestall ialla fall så hela familjen får plats under vintern.
Det har ju också blåst en del inom travsporten den senaste veckan också. Och ingen rök utan eld. Naturligtvis finns det kuskar och tränare som driver sina hästar för hårt. Och det är gräsligt. Men ska hela travsporten behöva svartmålas för det eller rent av förbjudas som vissa rättsaktivistgrupper vill? Det finns också så många som älskar sina djur, och hästar som verkligen tycker om att tävla. Inom ridsporten och körningen är det precis likadant. Det är inte sporten i sig utan individen som utövar den som bär ansvaret för sitt handlande. Enda skillnaden är att inom travet kan även en amatör tjäna pengar på sina djur, vilket är i princip en omöjlighet inom ridsporten på en hobbynivå, där det inte finns något spel. Där är det sponsorer som gäller både till enskild utövare och till prispengar. Ni kan ju tänka er vad som händer om spelet blir fritt.. tror ni att andra icke statliga spelbolag kommer att återgälda några pengar till sporten för avel och utveckling? det kommer inte att gagna hästarnas välmående i allafall.
Själv skulle jag ju aldrig anlita någon av de kuskar som frekvent använder spöet och inte heller ta ut en häst till start som inte tycker om att springa. Men det är ju jag det... men jag skulle inte heller preparera mina hästars benskydd för att de ska lyfta på benen bättre när de hoppar, eller barrera dem. Inte heller låta dem stå på stall hela dagarna för att de är för "värdefulla" för att få röra sig fritt i en hage. En häst är häst oavsett värde eller mål, och den måste få bete sig därefter. Däremot är det ett arbetande djur liksom många hundraser och uppskattar helt enkelt inte att bara få gå och beta året om i arbetsför ålder. Egentligen ingen skillnad från oss människor. De behöver stimulans.
Ha en trevlig andra advent/ Mia
Hästarna vill inte stå inne men inte heller bli blöta och frusna ute. Ridbanan är begravd,och att ta ut någon transport i detta väder är inte att tänka på.
I onsdags fick Sandra rida Piggelin hemma, och sedan låna en ridskolehäst till sin lektion på klubben. Men... även utan transport bakom bilen blev det stopp i backen upp till Dössberget. Vi fick nämligen möte vid en smal passage med dålig sikt och fick stanna. Sedan var det tji att komma framåt. Efter mycket möda fick jag backa hundra meter för att kunna ta sats. Sedan stå på gasen hela vägen upp. Tur att vi inte mötte något ridande ekipage. Detta är inte klokt...
Ska vi bara vara medlemmar halva året? suck...
Tösen är alldeles för pigg och uttråkad och roar sig med att bråka. Hon är verkligen inget föredöme för Piggelin som likt en skugga ska göra exakt likadant. Just nu är den lilla skimmeln dessutom förkyld och det kan bero just på vätan.. så nu har vi köpt en halsdel till hennes täcke, så hon ser ut som en liten Michelingubbe...
Hasse har köpt stolpar som han passade på att slå ner när det var plusgrader, för att vi ska kunna dela av den stora vinterhagen till två hagar, för de små när de anländer. Tösen undrar naturligtvis vad det är för kul lek, och har i sin tur bitit på allihopa samt dragit upp dem igen. Snällt av honom att sätta ut lite leksaker.Allt som inte sitter bergfast ska bort. Det är Tösen fulla övertygelse.
Det är kanske inte så konstigt att jag ägnar stunder åt att sitta vid datorn och titta på gårdar. Gårdar med stort utrymme, gårdsbelysning,bra stall, mindre hus och absolut ingen krånglig backe! Helst i ett snöfritt land eller landskap (hjälp finns sådant) och gärna nära en ridklubb och travbanor. Det är väl inte så stora krav jag har? Hittade faktikst en ridskola på Teneriffa till salu... lite svårt med Tösen och travet kanske.
Det brukar komma en nordanvind ibland... den brukar väcka en viss oro i kroppen, som om jag tillhörde ett vandrande folk. Det är dags att röra på sig. Det är åtminstone vad den brukar säga. Men denna gång går jag inte ensam. Ska jag någonstans så blir det med familjen. Det är slut på ensamma vandringar nu. Kanske blåser den vidare utan mig denna gång, eller också visar den vägen till något spännande, omväxlande paradis där vi kan komma ett steg närmare min barndomsdröm och det liv jag vill leva. Man kan aldrig vinna om man inte vågar. Och ingen annan kan leva ditt liv. Du måste själv ta steget. Vi får väl se vart och om och när vi styr kosan. Just nu ska det byggas utestall ialla fall så hela familjen får plats under vintern.
Det har ju också blåst en del inom travsporten den senaste veckan också. Och ingen rök utan eld. Naturligtvis finns det kuskar och tränare som driver sina hästar för hårt. Och det är gräsligt. Men ska hela travsporten behöva svartmålas för det eller rent av förbjudas som vissa rättsaktivistgrupper vill? Det finns också så många som älskar sina djur, och hästar som verkligen tycker om att tävla. Inom ridsporten och körningen är det precis likadant. Det är inte sporten i sig utan individen som utövar den som bär ansvaret för sitt handlande. Enda skillnaden är att inom travet kan även en amatör tjäna pengar på sina djur, vilket är i princip en omöjlighet inom ridsporten på en hobbynivå, där det inte finns något spel. Där är det sponsorer som gäller både till enskild utövare och till prispengar. Ni kan ju tänka er vad som händer om spelet blir fritt.. tror ni att andra icke statliga spelbolag kommer att återgälda några pengar till sporten för avel och utveckling? det kommer inte att gagna hästarnas välmående i allafall.
Själv skulle jag ju aldrig anlita någon av de kuskar som frekvent använder spöet och inte heller ta ut en häst till start som inte tycker om att springa. Men det är ju jag det... men jag skulle inte heller preparera mina hästars benskydd för att de ska lyfta på benen bättre när de hoppar, eller barrera dem. Inte heller låta dem stå på stall hela dagarna för att de är för "värdefulla" för att få röra sig fritt i en hage. En häst är häst oavsett värde eller mål, och den måste få bete sig därefter. Däremot är det ett arbetande djur liksom många hundraser och uppskattar helt enkelt inte att bara få gå och beta året om i arbetsför ålder. Egentligen ingen skillnad från oss människor. De behöver stimulans.
Ha en trevlig andra advent/ Mia
