Brr... flera av mina nära och kära flög söder över imorse! Utan mig! Hoppas ni har det riktigt skönt och njuter av sol, ljus och värme.
Själv ligger jag här med värk i ryggen. Varför? Jo för jag försökt att hitta en bekväm plats framför tv:n med det är absolut hopplöst. 
Det är upptaget på alla de bekväma platserna. Av husets katter! Normalt kan de inte vara i samma rum då de verkligen inte tycker om varandra. Men just nu har de tydligen hissat vit flagg, för att få ligga nära braskaminen.
Jag vill också vara katt! De ägnar minst 10 timmar om dygnet framför brasan...

Att flytta undan en katt är inte att tänka på. Lilla Majsan kommer tillbaka som en bumerang och landar i knät, och sedan får du ägna resten av kvällen till att rolla kläder fria från katthår. Jättekul!
Heffaklumpen, egentligen döpt till Misse kan man flytta på, men blicken man får i gengäld tenderar att ge mardrömmar. Vill inte vakna upp med mardrömmar om skoningslösa kattklor eller liknande. Sedan behandlar hon en som pest i flera timmar, och det är inte kul att vara den utfrysta i familjen.




Hästarna har också kännt av hösten. Regntäcken på varje dag, och vinterpälsen är på väg. Vi ska hyra klippmaskin´så snart vi hinner och klippa pälsen så de slipper bli för varma inne om nätterna och för att underlätta vid ridning och körning. Inget roligt alls med en svettig päls som inte vill torka. Tösen har varit extra tjurig ett tag och om det beror på den uteblivna ridningen, Copys dräktighet eller för att hon är oklippt ännu, är svårt att avgöra. Kanske lite av allt..


Om Tösen fungerar imorgon så kör vi nog tre lopp till innan nerträning och vintervila. Om inte så blir det nog det sista för säsongen. Vi ska fokusera på ridning ett tag, och vila från vagnen så att både husse och häst får vila ett tag från vagn. Men då kommer vi till nästa problem. Den förbannade snön som snart kommer!

Förra säsongen var det helt vidrigt. Blöt och tung snö, som fastnade i hästarnas skor och gjorde dem ledsna och trötta på att vara ute. Svårt att rida när man hela tiden måste sitta av och kratsa hovar för att de inte ska ramla och bryta benen för de decimeterhöga styltorna under hovarna. Tack och lov fungerar snösulor okej, så det ska de få allihop i år.

Men.. vi har ett mål i år. Ridhusträning! Tösen är ju så fin i dressyr. Problemet är bara att hon inte riktigt förstår att man kan utöva detta i ett ridhus. För henne är ridhuset lite av ett mysterium ännu. Hon har helt klart klurat ut att det är en form av bana. För henne används en bana till ett syfte. Att springa fort!

Och springer man fort, fort i ridhuset så bli man helt snurrig.
 Det är skitkul!
Så kul att man gärna vill bocka lite, sparka bakut och favoritleken: kast i luften med matte.
Eventuellt kan vi ju ta betalt av åskådare som vill titta på rodeon med en häst som tjuter innan bocksprången som en indian.
Så... vi har lite att jobba med ännu, innan det blir någon träning eller tävling att tala om.

Men då kommer nästa problem. Hur ska vi ta oss till ridhuset? Vi har ju nämligen ett hyrsläp som vi hyr för Tösens skull, under tävlingssäsong. Sedan lämnar vi tillbaks det och har bara ett mindre hemma, till ponnyn.

Tösen lider av klaustrofobi, vad det gäller transporter. Det började i samband med en tävling, där hon blev trängd och påkörd att ett annat ekipage. Hon kom undan med blotta förskräckelsen, men det räckte för att sabotera hennes karriär i ett och ett halvt år. Efter loppet ville hon inte gå in i stallet, duschen eller transporten. Ren och skär panik. Vi fick börja om från början med träning. Alla dörrar på vid gavel, prata och gosa och övetyga henne om att hon kunde gå in.
Tålamod och åter tålamod... timmar med rep runt rumpan och hinkar med godsaker för att locka in henne i vagen istället för att kasta sig ut.  Repet kan låta oschysst men är ganska intressant. Man kan aldrig ha dragkamp med en häst. Däremot kan du stänga till reträttvägen bakom dem. Tösen fungerar så att hon får inte panik om hon själv valt att ta ett steg framåt. Och repet bakom lättar ju i tryck när hon gör det. Det fungerar lite som en extra knuff i självförtroende.

Numera väntar hon tills vi tagt fram repet, behöver bara se det så går hon in. Men det krävdes också lite funderingar i övrigt. Många lånnga timmar med Tösen bak i transporten ( skvallra inte för lagenslånga arm) som sällskap annars fick rädslan överhanden och hon darrade och svettades tills hon bara var en fläck... men när jag studerat henne ett tag så såg jag att hon sökte sig framåt för att andas. Mot det lilla fönstret fram.

Så vi började kika på olika släp... och numera hyr vi ett med flera fönster i huvudhöjd, samt att det är stort, högt i tak med extra utrymme fram för att hon inte ska känna sig instängd utan luft. Fönstret "andas" hon i varannan minut och det fungerar faktisk okej. Lite nervös kan hon bli, och vill inte åka fortare än 70, inte ha några tungre fordon nära sig bakåt, och inte åka för långt. Det är också boggie för att bli stadigt de enaxlade är gärna högre och lite vingligare.

Så... vi ska nog inte klämma in henne i det lilla igen..  Får fundera på saken tilsvidare!


Önska oss lucka, menar lycka till imorgon med loppet!