Det gick inte så bra igår. Känner mig lite grann som en storfiskare just nu... Ibland blir det napp, ibland bara hugg, och som nu nästan hugg... Och minst lika många bortförklaringar...

Tösen var så fin igår! Kajsa sa att hon aldrig varit så harmonisk tidigare som hon var i värmningen. Och att se henne komma sist in i  delfilleringsledet  på banan, som den ståtligaste hästen på banan, med ett steg som en gudahäst och verkligen se hur hon njuter av att få visa upp sig, jag tror det är det hon gillar bäst, att få göra defilleringen förbi publiken, det är magiskt, hjärtat sväller till det tredubbla!

Loppet blev precis så enkelt vi trott. Inget märkvärdigt tempo, Tösen tog in sina 60 meters tillägg redan på första raksträckan, men sedan hände det som inte får hända.
En rem lossnade...

Remmen kallas för säkerhetsrem och sitter spänd runt om "låset" för vagnen för säkerhets skull om det skulle gå sönder. Men nu var det spännet till remmen som öppnade sig. Jag vet att jag dubbelkollade det innan, så att det satt fast. Men det är en liten karbinhake som troligen tömmen kom åt på fel vis.

När remmen släppte så gled den ner på skalmen och hängde och slängde mot henne och vagnen. Hon blev rädd.
Det är kanske just det som skiljer Tösen åt mot många andra. Hennes nerver. Hon blev så störd att hon slängde sig i galopp två gånger. Tyvärr är det sådant som en travhäst måste klara av.

Vi hade släppt lite på gjorden för att selen skulle sitta lösare och inte klämma åt, och när remmen lossnade kom selen lite grann nästan obemärkligt på sned. Men Tösen kände. Så där rök både peng och startpoäng sin kos.
Trots två rejäla galopper och 60 meters tillägg så sprang hon ikapp klungan och hängde med i mål men utanför placering. Det är inte många som har en så fin häst, men tyvärr räcker det inte för att vinna. Jag tror travet består av ungefär 30% tur, 30% skicklighet från kusk, 30% bra häst samt resten inställning. Men i vårt fall är det ca 60% otur som råder!

Kajsa säger alltid, vi får ta nya tag, men just nu känns det tungt. Lite sorgligt... mest ledsamt för mig är nog att jag blir så ledsen av att se Tösen så orolig och nere. Först för att det gamla spöket vaknar när hon blir skrämd och sedan för att hon känner vår besvikelse.
Hon vill ju så gärna (utan när hon brunstar då struntar hon blankt i oss) men saker "bara händer" just henne.
Tungt att misslyckas oavsett man är häst eller människa.

Men som den lilla människan sa (herregud fattar inte var hon får kraften ifrån, som en liten söt pyttemänniska)
trots en rejäl förkylning och efter massor av lopp körda samma dag både på Bollnäs vid lunch och på Romme på kvällen: Det är bara att ta nya tag! på klingande dalmål.

Så ska skåpet stå!