Rädsla är min största personliga fiende. Men idag har jag utmanat den.. Rädslan kan verkligen koppla greppet och hålla en i schack.
Jag är rädd för att köra släp.

Och att köra hästtransport har verkligen känts som en omöjlighet. Jag har övat lite grann tidigare med tomt släp och kört spånbalar tidigare. Men aldrig ensam.

Nu är det så att Sandra och Piggelin måste börja träna mer, både i ridhuset och vara med på träningar. Hasse har  inte alltid möjlighet att agera chaufför, och vi blir ganska begränsade. Så denna vecka har jag tagit steget. I onsdags körde jag hem från ridklubben, och igår övade jag backning och att köra med tomt släp till och från ridklubben. Kan ju låta lite löjligt kanske men om man har varit på toppen av Dössberget ( bara namnet... Dössberget=dödsberget, där man förr i tiden knuffade ner människor som hade gjort någon oförrätt för att de skulle bryta nacken)  så kan man kanske förstå att det är inte poppigt att få möte med en annan hästtransport och definitivt inte med en lastbil. Att backa är inte att tänka på då vägen är oerhört brant och kurvig. Vissa sträckor är dessutom smala...

HUR KAN MAN LÄGGA EN RIDKLUBB PÅ TOPPEN AV ETT BERG?? Måste vara en Bjursings påhitt.. "bara jag kan komma upp så"..

Men, men när man väl är uppe har man Sveriges vackraste utsikt. Alltid någon tröst. Jag och Sandra lastade alltså Piggelin själva, och Hasse åkte som förtrupp i en annan bil (denna gång) och körde före. Svårast är att svänga upp i backen, snäv kurva i en mycket lustigt byggd tre-korsning och samtidigt ta sats... Tvåans växel är inte att tänka på...
Och sedan skulle man väja för alla vackra damer och herrar vid resturang Dössberget som troligen firade bröllop eller annan festlighet. Skulle se snyggt ut om man brakade in i de nygiftas liv på oväntat besök..
Väl där lyckades jag parkera och sedan fick vi klara oss själva. Puh... jag var helt färdig när vi kom hem, så mentalt slut att  Hasse fick backa in ekipaget på gårdsplanen, för dit räckte inte kraften.

Min största skräck var att få möte i den brantaste delen med ett annat hästsläp och bli tvungen att stanna eller väja. Mardröm i den branten... Och ännu värre blir det till vintern då halkan och snön kommer... Förra vintern kom jag inte ens upp med tjänstebilen då motorn är klen och den är framhjulsdriven. Blir kul!

Vad kan då vara värre en ett möte med en hästtransport? Jo, möte med ett båtsläp. När vi väl var på plats och njöt av utsikten från ridbanan, så kommer en bil utsvängande från en tomt näst längst upp i backen, med en gigantisk båt på släp! Kunde knappt få plats på den smala vägen.

Kanske skulle jag köpa en trisslott idag? Bara hoppade på stället och hade god lust att skrika:" Där fick du din jävel!!!.." Fast till vem? Måste fundera lite över den där känslan, verkar lite snett.

Ha det ! /Mia