och aldrig mer komma fram.
Vi startade igår på Rättvik, allt var perfekt. Långlopp, hemmabana, hästen tränat bra osv.
Men ack Tösen stannade i startvolten, och galopperade  sedan hejdlöst i loppet. Hon vill helt enkelt inte springa. Och tror faan det... Vi undersökte henne, och hon hade ingen hög puls, inga skador, ingen feber men hon ville inte äta och var "avstängd" i blicken.

Vi har under flera veckor pysslat om med hennes foderstat, då höet i år har andra värden, än förra. Och vi vet att hon inte tål allt foder pga överkäsnlighet i magen. Och att stress leder till magkatarr eller i värsta fall magsår. Vi vet också att Tösen måsta äta minst fyra gånger om dagen, och alltid hö före kraftfoder. Vi vet också att hon måste ha kli och betfor för matsmältningen och a-fil för ph-balansen i magen, minst två gånger i veckan och alltid, alltid, alltid dagen före ett lopp och samma morgon.
Och vad gör vi? vi glömmer ge henne a-fil. Både dagen före och inte på hela veckan, och inte före loppet. Men hur pantad får man bli? Har min trassliga arbetsplats satt sig på hjärnan på oss båda och skapat demens?

Vi har länge också funderat över varför Tösen springer sämre sent på kvällen. Jo, för att hon inte får sin middag i tid. En tom mage på en häst producerar ändå magsaft. 24 timmar om dygnet... Får den inget att "tugga på" och bryta ner, svider magsaften rejält på en hästmage. Blir man dessutom stressad och tömmer magen på innehåll så blir än värre. Har man då lite a-fil kultur i magen, klarar man sig bättre. Men många varnar för att fodra innan, då hästarna kan bli "tunga" eller få kolik. Men Tösen får alltid hö i transporten och i boxen. Men den här gången åt hon inte.

Kajsa slet nästan av sig håret i går. Hur kan hon bara "lägga av?" het, ligger på bettet, galopperar och sedan tvärstannar i startvolten för att lägga en hög... efter att ha värmt bra. Hon som är så himla snabb med en otrolig kapacitet, varför, varför?

Vi fattade ingenting. Och vi sa allihop om hästar ändå kunde tala... prata med oss!

När vi kom hem ville inte hästen äta, gjorde hon inte i transporten heller. Hon tittade bara på höet, och på maten i krubban, och tittade på mig. Hon stod kvar vid krubban och tittade ömsom på mig och på maten. Då ställer jag frågan igen." vad är det för fel Tösen?, om du bara kunde tala, säg något till mig!..."
Då tittar hon med allvarliga ögon rakt in i mina och plötsligt dyker bilden av ett a-filpaket upp i huvudet. Herregud... hästen har förmågan att kommunicera när jag ber henne, och jag kan inte ens komma ihåg en så basic sak. Knäna började skaka och tårarna vällde fram... Hasse sprang in i köket och vi hade ett öppnat halvt paket i kylen. Efter vi hällt det på maten började hon surpla i sig.

Magen fick rejält med stryk igår, tom och utan fil. Så nu väntar en tre månaders kur med ett naturpreparat som heter Gastrofor.
Men man kan ju vända på saken också. Hade vi inte varit så noga med henne, och hennes rutiner hade hon haft riktiga magsår, och inte kunnat prestera alls. Magsårshästarna blir magra av att de tappar aptiten och orkar inget alls. Tösen vill ändå springa, bara inte magen värker. Hon litar så på oss, och ger allt... och så sviker vi henne så. Att vi skäms är bara förnamnet.

Så nu blir det skamvrån för oss tvåbenta och lyx- spa för fyrbenta, så får vi hoppas att hon vågar ge oss en ny chans igen.

Ha det! och glöm inte att äta ofta, sunt och lagom... nyckeln till det mesta.
Och för er som nu vill spärra in mig på psyket för jag tror att hästar kan tala, vill jag bara citera kocken som säger att Lady & Lufsen vill ha spagetti med massor av frikadeller, när den andre kocken säger, "Hundar inte kunna tala"... så säger han myndigt  "Men hunden talar med mig!"

/Mia