Just nu vill jag ta hela världen i min famn..

Helst adpotera 1,2 miljoner barn från Haiti, så de ska slippa känna rädsla för fler jordskalv. Men vi har ju en hel del dramatik även här, som inte på något vis går att jämföra med katastrofer ute i världen, men som dock för alla inblandade känns lite som ett mirakel trots allt. Lika osannolikt som att de drar fram människor som efter 11 dygn under rasmassorna, som fortfarande lever. Det här året börjar som förra slutade, men med mer tur.

Idag var jag ute och tränade med Piggelin och Hasse och Tösen var med. Vi körde "rundan" i två varv, och trots att hästarna var lite laddade, så gick det bra. Sista biten hem var Pigge så trött, så jag klev ur rockarden och gick bredvid. När vi passerade grannarna så blev hästarna lite tittiga, som de brukar. Barnen var ute och lekte otäckt nära vägen i en snödriva, och jag höll ögonen på dem, för att inte komma för nära. På andra sidan den lilla grusvägen, höll de vuxna på att arbeta i vedboden.

Då händer det... Någonting bakom vedboden skrämmer Piggelin. Hästen reser sig på bakbenen och får då den tomma vagnen mot sig, och blir rädd. Hon kastar sig i ett språng framåt och rycker tömmarna ur mina händer. Sätter av i sken med den tomma vagnen slängande som träffar framförvarande Hasse i ryggen, som kastas ur speddcarten och blir hängande bakom Tösen. Eftersom han är en rutinerad kusk vet han att hålla kvar, trots smärtan att släpa bakom. Han får stopp på sin häst, men Piggelin skenar förbi stallet och är borta...

Jag och grannen kastar oss i hans bil, med de skärrade barnen, som undkom vagn och häst med en hårsmån, sittandes i snödrivan... Fast det ena barnet är säker på att hon såg henne och väjade. Snuttan. Jag ringer polisen som sedemera går ut med en varning i radion, och en mötande bilist på riksväg 80 larmar tillbaks. Flera grannar som har häst, rycker ut och tar upp jakten på den lilla gråa skimmeln.

Hon skenade ända ner till Korsvägen i byn, fortsatte sedan betydligt lugnare i trav, ( helt slut) mitt på vägen i rätt körbana, ända förbi smälingen, och strax före Grycksbo enligt bilister bytte hon dock till mötande körbana, och i uppförsbacke blev situationen direkt livshotande då bilisterna från Faluhållet inte hade en chans att se henne över krönet. En bilist sattes då i kontakt via sambandscentralen med mig, och bad om råd.. Kan du preja henne av vägen...? Jag tror det... Två bilister fick hjälpas åt att sakta få henne av vägen, då hon var tillräckligt lugn.

Hon sprang mer än en mil...... helt panikslagen, men enligt ögonvittnen lugnat ner sig, och det såg nästan ut som hon tagit en tur själv.

Grannen och jag fick på transporten och en annan granne ryckte ut efter att ha hört på radion och förstått att det var Pigge. Så två bilister och tre underbara familjer fick tillslut stopp på häst och vagn, och vi kunde lasta in en tillsynes helt oskadd men drypande av svett, ponny. Hon lär nog få en del muskelvärk efter den turen, och om vi får på en vagn igen återstår att se. Köerna blev täta och hela historien fick ett lyckligt slut.

Jag är så oändligt tacksam över att ingen häst eller människa kom till skada, värre än det blev. Plåten på de rammande bilarna får vi ju naturligtvis betala självrisk för. Men det är ju bara pengar..........





Kommentarer




Kommentera inlgget hr!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihg mig?

Trackback