Hösten är så ruggig och trist..
och inte heller har löven fått sin gyllene färg, som brukar pigga upp den allra tristaste årstiden. Och efter att precis ha läst färdigt Mons Kallentofts senaste bok "Höstoffer" så är man ju färdig att gå i ide. Kanske supa ner sig som Malin Fors, eller bara gå ut i den ösgötska skogen och dränka sig ett vattenfyllt dike eller varför inte i vallgraven på Skogså slott. Karln är ett författargeni och ingen film eller tv-film med bilder kan få en att känna så sådana träffande känslor om hösten, som just Kallentoft så bildskönt beskriver, så man fryser, ryser och totalt deppar ihop. Undra om han är sponsrad av systembolaget?
Och precis lika deprimerande är just nu mitt arbete. Och just därför sprang jag genast in på närmaste spelkiosk och köpte en super-triss lott, med vinstchans på 100.000 kr i månaden i 25 år. Om jag vann... hade jag varit så deppig då? får prova igen... för på jobbat går det sämre. Eller det är just det som är så deppigt. Det gör ju inte det. Jag har ju faktiskt gjort "fantastiska" resultat, ständigt i topp, blaha, blaha. Men si det räcker inte. För vi är ju så små och ocentrala så att vi måste ju slås ihop med en annan region och bilda nytt område. Och då är företaget inte i behov av två chefer och eftersom just jag bor i en avkrok, och just jag har flyttplaner och just jag inte har några ambitioner att fara till huvudstaden titt som tätt, och lämna man och barn ensam med 6 hästar... så blir jag tillbaka placerad på min gamla tjänst. Så förbannat surt.. när man som jag alltid vill vara bäst och stå i centrum när det gäller att prestera. Visst förstår jag också att det är bäst för företaget bla,bla.bla men inte för min situation och min plånbok. Här har man byggt upp en perfekt personlig lösning som ingen klagat över, och fortfarande inte gör, men helt plötsligt tror man att vi ska smitta av oss, med allt som vi gör bra, till en större grupp. Jag tror att direktören får läsa på lite om skillnaden i virus och i arbetsinsatser. Det är ju trots allt slit och arbetsglädje som fört oss dit vi är, inte svininfluensan... Surt sa räven. Men bara jag kommit över mitt lilla nederlag så ska jag nog smida på en ny plan. Kanske det trots allt blir läge att flytta.
Men så mitt i all skit och pannkaka så lyser en sol. Maya Mystica. Älskade hjärta. På mindre än en vecka är hon helt hanterad och tam. Går i grimma, kommer i hagen, lyfter på hovarna så husse kan verka, avmaskad, älskar att gosa, och står som ett ljus på gången när vi sköter om henne. Smart, nyfiken, cool och helt helt underbar!!! 
Maya spanar in vad matte gör... Mamma mumsar i bakgrunden.
Och så har vi jobbat hårt hela helgen på att få ihop hästarna till en enda flock. Har gått hur bra som helst. Bara man är varsam och tar några åt gången. Tösen har ledningen och har god hjälp av ponnyerna som hjälper till att hålla koll på Copy och skydda Elite när Copy blir för aggressiv mot "nykomlingen". De har ju aldrig gått ihop tidigare. Så när det brakar loss och Elites nyfikenhet leder henne ut på minerat fält, kommer Tösen och Kellie och ställer sig emellan damerna som en skyddsbarriär, för att avstyra ett angrepp. De är helt otroliga. Pigge vakar över Maya och leder buset. Mycket arabgalopp och bocksprång blir det.
Lyckades inte få ihop alla 6 på bild men dock de stora. Men först nu när man ser dem ihop, begriper man hur många hästar vi faktiskt har... 
Stora hästarna samlade..
Dags igen för Tösen på söndag i Bollnäs. Men som med allt annat så har vi den jävla oturen att det är ett kvallopp inför en final med 100 000 kr i första pris, så gissa vem som anmält till detta "lilla lopp". Jo minsann Lundås Emelie kommer tillbaks igen. Faan vad ska hon hit och samla småslantar för?!!!
Jag en dålig förlorare?? nä förstår inte vad du talar om.
Ha det! / Mia
Nu var det länge sen..
Det är så mycket på gång att jag knappt hinner skriva... men ska försöka mig på ett par sammanfattande rader ändå, innan någon ropar att jag ska duka eller skära sallad. Troligen det enda jag duger till i köket! Ja,ja...
Tösen har varit till Hudiksvall och Hagmyren för att starta förra söndagen. Kajsa var bussig och reste hela vägen enkom för detta. Synd bara att Tösen fegade ur och blev lite blyg när det var upp till bevis. Det började med att Tösen och Kellie hade så kul och mysigt i transporten ( så skönt att hon verkar ha kommit över obehaget!) så att hon troligen missade hela poängen med att åka och tävla. Sedan hade högtalarna pajat i stallet som ligger en bra bit från banan, de brukar ju annars få igång pirrandet i henne. Men... hon står i godan ro och tuggar hö, när Kajsa anländer... vi pratar och skojar lite och dricker kaffe, när Kajsa plötsligt slänger ett öga på Tösen... "Men hon börjar ju darra när jag pratar!" mkt riktigt... när rektorn kommer är det plötsligt allvar! Tösen har backat in i boxen, sängt huvudet och skakar. Stackars liten...
Hon har aldrig varit i Hudik och det var ett kort lopp, med mkt strul i starten... så med flera galopperande hästar runt, stannade hon upp och tvekade... felfri utan galopp, men hann aldrig komma igång innan loppet var över. Hade hon fått göra om det hade det vara andra bullar. Det märktes... hon var riktigt grinig efteråt. Men... partajade loss i transporten hem, fröken hodini krånglade ut sig ur grimman och hängde sedan över mellanväggen för att busa med Kellie. Hela transporten gungade...
Sandra och Pigge har varit på Ragna-träning i hoppning och det gick bra! Kul, kul... Globen nästa.
Vetrinären har varit här och gett totisarna vaccinering mot A2 influensa och tittat på Elite. Inget kul alls... Hon hade aldrig sett en sådan sned häst, hela bakpartiet lutar.... så vi får fortsätta vänta och se om hon växer lite till, och undertiden öva på att lyfta bakhovarna, så att hon kan få skor på. Sedan ska vi ta hit kiropraktor och höra efter om det går att rätta till, och eventuellt senare ta in henne på klinik men då behöver hon vara lite mer hanterad för att klara av testerna.
Lilla pluttan... men hon får iallafall back on track-behandling och rätt foder så vi får hoppas att det hjälper henne på rätt väg. Hon glänser mer än någon annan i stallet, och vetrinären tyckte att det enda som vi möjligen gör fel är att vi skämmer bort hästarna lite väl mycket...
Lilla Maya Mystica är inte längre någon piraya. Hon har blivit riktigt mysig. Äter redan duktigt sitt kraftfoder och har numera grimma på, och får träna att ledas, varje dag. Hon är så duktig!
God natt! vad jag saknar Majsan när jag sitter här... plötsligt har jag hela tangentbordet för mig själv.
/Mia
Tösen har varit till Hudiksvall och Hagmyren för att starta förra söndagen. Kajsa var bussig och reste hela vägen enkom för detta. Synd bara att Tösen fegade ur och blev lite blyg när det var upp till bevis. Det började med att Tösen och Kellie hade så kul och mysigt i transporten ( så skönt att hon verkar ha kommit över obehaget!) så att hon troligen missade hela poängen med att åka och tävla. Sedan hade högtalarna pajat i stallet som ligger en bra bit från banan, de brukar ju annars få igång pirrandet i henne. Men... hon står i godan ro och tuggar hö, när Kajsa anländer... vi pratar och skojar lite och dricker kaffe, när Kajsa plötsligt slänger ett öga på Tösen... "Men hon börjar ju darra när jag pratar!" mkt riktigt... när rektorn kommer är det plötsligt allvar! Tösen har backat in i boxen, sängt huvudet och skakar. Stackars liten...
Hon har aldrig varit i Hudik och det var ett kort lopp, med mkt strul i starten... så med flera galopperande hästar runt, stannade hon upp och tvekade... felfri utan galopp, men hann aldrig komma igång innan loppet var över. Hade hon fått göra om det hade det vara andra bullar. Det märktes... hon var riktigt grinig efteråt. Men... partajade loss i transporten hem, fröken hodini krånglade ut sig ur grimman och hängde sedan över mellanväggen för att busa med Kellie. Hela transporten gungade...
Sandra och Pigge har varit på Ragna-träning i hoppning och det gick bra! Kul, kul... Globen nästa.
Vetrinären har varit här och gett totisarna vaccinering mot A2 influensa och tittat på Elite. Inget kul alls... Hon hade aldrig sett en sådan sned häst, hela bakpartiet lutar.... så vi får fortsätta vänta och se om hon växer lite till, och undertiden öva på att lyfta bakhovarna, så att hon kan få skor på. Sedan ska vi ta hit kiropraktor och höra efter om det går att rätta till, och eventuellt senare ta in henne på klinik men då behöver hon vara lite mer hanterad för att klara av testerna.
Lilla pluttan... men hon får iallafall back on track-behandling och rätt foder så vi får hoppas att det hjälper henne på rätt väg. Hon glänser mer än någon annan i stallet, och vetrinären tyckte att det enda som vi möjligen gör fel är att vi skämmer bort hästarna lite väl mycket...
Lilla Maya Mystica är inte längre någon piraya. Hon har blivit riktigt mysig. Äter redan duktigt sitt kraftfoder och har numera grimma på, och får träna att ledas, varje dag. Hon är så duktig!
God natt! vad jag saknar Majsan när jag sitter här... plötsligt har jag hela tangentbordet för mig själv.
/Mia
Hösten är på väg..
Tyvärr. För vi har ju haft en väldigt kort sommar. Kellie & Tösen har redan börjat sätta vinterpäls, och det är rätt synd om Kellie, för hon fick sin sommarpäls först i månadsskiftet juni/juli, efter hennes sedvanliga problem med pälsslossning.
Både Kellie & Pigge har fått snuva, och troligen är det rätt kallt på nätterna redan ute i hagen. Copy står ju och sover i lösdriften hon, men Pigge och Kellie får ju bara på nåder stå med framhovarna och huvudet hängandes in genom dörröppningarna. Så rygg och rumpor blir bara i regnet. Men... någon vecka till får de sova ute trots allt.
Elite har vuxit lite till, kan man tänka sig. Är nu hela 165 cm i manken, som nu är jämnhög med rumpen stumpen. Blir nog en häst av henne också så småningom. Min käre bror var på kort visit, och funderade nog över att med de gigantiskt långa benen, borde hon ju kunna trava riktigt fort... Jodå, ska bara lära sig att sätta ner de "förbannade slingerväxterna"på rätt ställe och i rätt ordning bara, sedan kan det bli riktigt kul. Hon är iallafall den i särklass gosigaste tvååring jag träffat. Och som hon springer... "hoppträningen" har gett resultat, hon älskar att hoppa i hagen och drar ibland en repa alldeles själv, när andan faller på. Tösen tar det lite lugnare...
Lilla sötnosen Kellie har också äntligen blivit laglydig! Har nu både ett pass, och ett chip insatt i halsen. Så nu kan vi andas ut, och slippa böter vid eventuella kontroller.
Maya har blivit registrerad som Maya Mystica av STC, och det namnet passar den mystiska damen perfekt, och bara växer och växer... Är redan smartare än flera andra jag känner, inte dåligt för att vara en 3 månaders fölunge. Så det verkar som om tanken med Express Lavec inte verkar så tokig ändå. Hon är också lika förväntat vacker och korrekt i exteriören som jag önskat. Mammas proportionerliga bål och långa ben, men med lite grovhet och styrka från pappas... vacker hals, ädelt huvud, något långt kors och länd.. och ett fantastiskt vackert och balanserat steg. Och som man säger... Ögonen är ju själens spegel. Och i de ögonen är det inte tomt!
Huh vad jag skryter... men känns ju fantastiskt spännande så här långt. Min alldeles egna lilla produktion..
Nu ska vi återgå till planering av boxplatser till hösten, byggnationen av väggar i lösdriften, mellanvägg i uteboxarna och mycket mera... Maya ska få sin dagliga promenad, och vi ska påbörja att vänja Tösen vid tanken på att hon ska få ta hand om Maya i sin flock, efter avvänjningen. Hon kan nog behöva sätta sin prägel på henne, om vi ska kunna få en lika ödmjuk som intelligent häst, så småningom.
Ha det! /Mia
Både Kellie & Pigge har fått snuva, och troligen är det rätt kallt på nätterna redan ute i hagen. Copy står ju och sover i lösdriften hon, men Pigge och Kellie får ju bara på nåder stå med framhovarna och huvudet hängandes in genom dörröppningarna. Så rygg och rumpor blir bara i regnet. Men... någon vecka till får de sova ute trots allt.
Elite har vuxit lite till, kan man tänka sig. Är nu hela 165 cm i manken, som nu är jämnhög med rumpen stumpen. Blir nog en häst av henne också så småningom. Min käre bror var på kort visit, och funderade nog över att med de gigantiskt långa benen, borde hon ju kunna trava riktigt fort... Jodå, ska bara lära sig att sätta ner de "förbannade slingerväxterna"på rätt ställe och i rätt ordning bara, sedan kan det bli riktigt kul. Hon är iallafall den i särklass gosigaste tvååring jag träffat. Och som hon springer... "hoppträningen" har gett resultat, hon älskar att hoppa i hagen och drar ibland en repa alldeles själv, när andan faller på. Tösen tar det lite lugnare...
Lilla sötnosen Kellie har också äntligen blivit laglydig! Har nu både ett pass, och ett chip insatt i halsen. Så nu kan vi andas ut, och slippa böter vid eventuella kontroller.
Maya har blivit registrerad som Maya Mystica av STC, och det namnet passar den mystiska damen perfekt, och bara växer och växer... Är redan smartare än flera andra jag känner, inte dåligt för att vara en 3 månaders fölunge. Så det verkar som om tanken med Express Lavec inte verkar så tokig ändå. Hon är också lika förväntat vacker och korrekt i exteriören som jag önskat. Mammas proportionerliga bål och långa ben, men med lite grovhet och styrka från pappas... vacker hals, ädelt huvud, något långt kors och länd.. och ett fantastiskt vackert och balanserat steg. Och som man säger... Ögonen är ju själens spegel. Och i de ögonen är det inte tomt!
Huh vad jag skryter... men känns ju fantastiskt spännande så här långt. Min alldeles egna lilla produktion..
Nu ska vi återgå till planering av boxplatser till hösten, byggnationen av väggar i lösdriften, mellanvägg i uteboxarna och mycket mera... Maya ska få sin dagliga promenad, och vi ska påbörja att vänja Tösen vid tanken på att hon ska få ta hand om Maya i sin flock, efter avvänjningen. Hon kan nog behöva sätta sin prägel på henne, om vi ska kunna få en lika ödmjuk som intelligent häst, så småningom.
Ha det! /Mia
Blixtens brudar
Man kan ju kanske förstå honom, varför han har så mycket av vakta på just nu...
Gemensam frukost... mysigt.
Kellie & Elite samsas..
Sötast på jordklotet!
Gemensam frukost... mysigt.
Kellie & Elite samsas..
Sötast på jordklotet!
Varför är gräset alltid grönare på andra sidan?
Det börjar bli ont om det gröna i fölhagen. Dvs. hästarna måste leta lite grann mellan hömålen, vilket inte riktigt tilltalar Copy som tycker att man kan få komma in på stall och få maten serverad. Annars kan man ju gå på gräsmattan och beta, den är ju så grön och fin. Och eftersom Kellie gjort sitt bästa för att få oss att bli gråhåriga då vi försöker lista ut var i staketet hon kryper ut, så har nu Maya gett oss svaret. Eftersom aggregatet blivit för klent efter allt regnoväder och möjligen åskväder, så finns det ingen el i tråden, trots att aggregatet blinkar grönt ljus. Och tråden är elastisk!! Så om man bara är ganska liten kan man gå ner på knä och krypa under med tråden på ryggen. Och är man dotter till Sveriges intelligentaste hingst, så begriper man ju också att man kan krypa tillbaka samma väg. Så när grannen ringer och säger att lilla grynet står på hennes gräsmatta och betar, och sedan går för att titta igen, blir hon lite generad då detta inte stämmer, helt plötsligt. För nu är hon inne i hagen igen. ?? Men... efter ett tag måste hon ju ta en tur igen och då lurpassar vi på henne minsann.
Maya tar en kisspaus under den spännande utflykten, utanför hagen i den vida världen!
Vilken annan häst som helst, skulle när hon blir vallad, bli stressad och försöka springa igenom staket till sin mamma.
Men då var det dags för trick nummer två. Jag öppnade de två översta linorna på eltråden men lät den nedersta sitta på, för att inte Copy skulle smita ut, medans Sandra vallade Maya mot grinden, beredd på att öppna när hon närmar sig. Vad gör hon då? Jo, hon tar helt fokuserat, ingen stress och taxerar in med perfekt galopp mot den undre tråden och flyger över med ett elegant hopp. Landar snyggt och fortsätter med en liten bockserie.
Tack och lovar förbarmar sig Pigge och föser in henne i lösdriften. Allt medans den lilla busungens mamma hänger över tråden för att beta på gräsmattan allt vad hon kan, innan vi lyckas byta ut aggregatet och få på elen igen. Nu står hon och surar i lösdrften medans de andra vill gå ner på ängen.
Maya på inspektionsrunda i den vida världen, bekantar sig med ridbanan..
Ha det/Mia
Maya tar en kisspaus under den spännande utflykten, utanför hagen i den vida världen!
Vilken annan häst som helst, skulle när hon blir vallad, bli stressad och försöka springa igenom staket till sin mamma.
Men då var det dags för trick nummer två. Jag öppnade de två översta linorna på eltråden men lät den nedersta sitta på, för att inte Copy skulle smita ut, medans Sandra vallade Maya mot grinden, beredd på att öppna när hon närmar sig. Vad gör hon då? Jo, hon tar helt fokuserat, ingen stress och taxerar in med perfekt galopp mot den undre tråden och flyger över med ett elegant hopp. Landar snyggt och fortsätter med en liten bockserie.
Tack och lovar förbarmar sig Pigge och föser in henne i lösdriften. Allt medans den lilla busungens mamma hänger över tråden för att beta på gräsmattan allt vad hon kan, innan vi lyckas byta ut aggregatet och få på elen igen. Nu står hon och surar i lösdrften medans de andra vill gå ner på ängen.
Maya på inspektionsrunda i den vida världen, bekantar sig med ridbanan..
Ha det/Mia
JAA!! JAA!!! JAAAAAAA!!!
Där satt den! Hur lätt som helst gled hon om och förbi med en hals tillgodo. Inte en meter i onödan utan lugnt och proffsigt vann hon igår! Vi var så nära att stryka då Tösen (fortfarande!) visar brunst, kanske inte så konstigt då vi bara haft ston hemma i flera år, och Blixten fortfarande går sida vid sida.
Men... vi hade ju åkt upp och Kajsa fick värma och känna på henne. Hon är så lugn och fin idag, så det kan bli riktigt bra! var beskedet... Och sedan var det som en film. Vår älskling fick tredje par utvändigt efter start bakom bilen, låg och väntade, ökade tempot 1200 kvar och 800 hundra lyfte Kajsa ut henne, och började jaga! Just så... Speakern upprepade flera gånger att "nu kommer Rexbo Tösen jagandes i spåren".... Och med full speed i tredje spår in på upploppet, avjorde Kajsa direkt som det proffs hon är att farten räcker till seger, och gled upp och förbi favorittippade Komnes Jarven. Och nu pratas det om jätteskräll?? (borde hon gjort redan i Lindesberg ju.)
Och till 17,18 ggr pengarna!! Grattis alla ni som hade spelat vinnare. Hon har aldrig någonsin stått i så mycket. i allafall var det längesedan. Ibland undrar jag vad folket ser egentligen. Trots galopp förra gången sprang hon ju super. Och Kajsa kör henne med taktik. Taktik att smyga utvändigt, succesivt öka tempot och sedan hålla farten! Det är våran tjej det. Hon är så stark att hon hellre gör jobbet själv än trängs med de andra, och det är tydligen så unikt att ingen tror på det .Men det fortsätter vi med!
Jag kan dock tycka att nästa start får bli när min kompis ryggskott har lämnat mig. Det är inte rekommenderat alls att hoppa och skrika som en tok, med stöd av kryckor. Tidigare igår fick jag snällt vanka ner till vårdcentralen, efter att ha fått en tid från en suckandes sköterska som tycker att vissa av oss gnällspikar kunde stanna hemma istället, för att besvära de ständigt upptagna doktorerna. Men måsta man ha sjukintyg så måste man. Det går helt enkelt inte att sätta sig i pocketmobilen och köra.
Väl när doktorn kom, ramlade hakan ner. Hmm... sa han. Lite ryggproblem?? ( troligen den nitiska sköterskans ord, och troligen får hon provision från landstinget ju fler hon lyckas hålla borta från VC) du hade nog helst sluppit stånka dig hit va? Kan tänka mig att man inte direkt är i hamboform just nu, eller? Aj.aj... räcker det smärtstillande eller vill du ha morfin? Jo, hade suttit jävligt bra för några dagar sen, men nu går jag åtminstone upprätt, men lite på sniskan..
Ett riktig klassiskt ryggskott i modellen jätte större, blev diagnosen. Förhoppningsvis inte diskbråck. Vila, promenera, inga lyft, inga häftiga rörelser, inga bilturer... gick ju bra det där.
Och nu får min pigge och rörlige make snällt sköta både mitt arbete och hästar och allt annat, och jag går och vankar här på gården och pekar med kryckan på allt som ska göras. Tur man har många barn som man kan köra med när man blir skraltig också. Det var också så länge sedan han selade ut i tävlingsselen att han fick klia sig i huvudet och fråga. Men han lyckades ju sela ut en vinnare. Sandra och Johnny gjorde också en jätteinsats, och Johnny lyckades att få Tösen att koppla av innan loppet, då han gosade med henne på gången. Hon slappande verkligen av, och hämtade luft.
Ja, ja.. åter till gårdagen. Det var ju riktigt fina lopp på V65 spelet igår, och vårt lopp var ett sk. skräplopp efteråt. Visserligen fina 20.000 kr i första pris ( tack Tösen nästan allt höet betalt för i år) men i övrigt så ska det snålas. Tösen skiter väl i pengarna!! Hon vill ju ha rosett!! Och att la familia ska komma springandes till vinnarcirkeln och sen ska det klappas och gullas, och lite piaff och passage och så. Nejdå, som sagt snållopp... Bara en uppvänding och segerdefilera förbi publiken. Suck! Men någon krona ska det väl bli över så får jag väl köpa en jävla rosett själv då. Suck.
Kellie var med som vanligt och har nu blivit riktigt varm i kläderna. Fick springa bakom sulkyn efter segerdefileringen några varv på stallbacken. Hon har förövrigt tröttnat på att bli behandlad som en dörrmatta av korkade Copy, som bara står vid grinden och väntar på kraftfoder. Så hon har börjat rymma. Hur vet vi inte. Troligen lägger hon sig och kryper under tråden. Så tar hon en sväng in i stallet för att se om det lämnats något ätbart inne, och rullar sig sedan i alla boxarna. Lämnar ett litet spånspår efter sig och trippar vidare till gräsmattan och börjar beta. Snopet står de andra och tittar efter henne. Så inatt har hon varit inne, och går nu med Tösen och Elite. 
Dräktig? Nejdå, bara helt slut efter att ätit både sitt och Tösens hö under tävlingsdagen..
Lilla Elina tog en rejäl middagslur och tvingade iväg mamma på trav igen. Ingen match för en 4-åring inte. Hon är ju redan veteran i det hela och vet hur det går till. Igår, tjoade hon och myste. Och när de andra pysslade med Tösen under ledning av fröken krycka, så sa hon helt plötsligt: "Nä, Mia nu tycker jag verkligen att Kellie ska ha täcke på sig. Var är täcket?" så satte hon händerna i sidan och stirrade barskt på mig. Var bara att beordra hämting av Kellie täcke det. Bra med en liten vice överste ibland.
Nu hoppas vi att Kajsa får ytterligare lite flyt igen och att hon fortsätter styra till toppen igen! Hon är ialla fall super! I med och motgång, som det heter.
Lite motion för den som ätit för mycket... rekommenderade faktiskt doktorn en viss kryckdam också.
Ps. på kajsafrick.se finns en fin bild på brudarna... ligger väl kvar några dagar kanske.
Ha det!/Mia
Tösen laddar...
På måndag är det dags igen. och Tösen laddar. Mycket mat, a-fil och träning. Tränar som en gudinna... Vem kan tro att en 9 årig häst bara blir mer och mer laddad för varje tillfälle? Efter senaste loppet har hon fått mer fart i sig och vill gärna visa det. När husse skrittar ner för backen börja hon peppa och pipa av lycka och göra "tösen-skruven" med halsen långt före det är dags att vända upp. Sen tar hon i... Roligt är också att se henne bli stretchad efteråt. Hon brukar lägga ner nosen på frambenet som husse håller fram och pussa på händerna. Ibland övergår hon till en mer ingående putsning av husses ansikte och nacke.
Kajsa är ockdå på hugget, då hon visade tuffa tag med Monster Drive på Romme igår. Vann efter tuff körning och förstapriset hela 100 000 kr. Stort grattis till pengar och att lyckan vänt tillbaka! Grymt bra styrt...
Elite tar sig hon också! Har nu bytt foder till henne, med mer protein. Hon har vuxit så mycket på höjden, men behöver hänga med muskelärt också. Back on track behandlingen tycks ha gett positiv effekt, hon står ett par timmar varje morgon med täcket. Hon rör sig bättre och är mer avslappnad i bakdelen. Har börjat rulla runt i hagen mer och mer, klarade hon inte av tidigare. Så vilan och fodret och behandlingen tycks ändå vara på väg åt rätt håll. Men hon är nästan mer som en ettåring, så vi kan knappast räkna med några starter som treåring. Möjligen som sen fyraåring. Var ju inte riktigt vad vi tänkte oss när vi ville köpa en tvååring, men, men...
Hon är iallafall så urmysig och har verkligen lärt sig att uppskatta att bli omskött och att kela. Så om hon nu bara får "godkänt" av vetrinären så får vi ge henne den tiden hon behöver. Kanske kommer hon och Maya igång samtidigt. Lilla Truaxteer som flyttade till Gnesta, mår toppen och är under inkörning redan... Hoppas verkligen att hon blir den topphäst jag tror, det förtjänar de verkligen. Kan bara inte sluta gräma mig över att hon inte fungerade med våra hästar. Så synd, men att skilja ettåringar är inte lätt.
Vi får hoppas att Maya kan ersätta henne plats istället. Men vi lär få kämpa med den lilla damen. Copys humör och beteende lyser igenom, och präglar henne socialt också. Men hon är otrligt klipsk och uppmärksam redan, så det kan bli intressant. Rör sig underbart trots att hon är ganska klen fortfarande.
Ha det! /Mia
Dags igen för start!
På måndag är det dags igen! Tösen och Kajsa har fått startnummer 3, i lopp 10. Blir sent på kvällen igen! Men loppet ser bra ut, det är autostart vilket borde gynna Tösen och det spelar ju henne inte någon roll längre, om hon går i spets eller pressar utvändigt, eller springer och harvar i tredje spår själv. Dock är den "fula gubben" återigen med, med ett framskjutet spår, så går hon till ledning får hon nog sig en rejäl tryckning igen. Förra gången det hände blev det ju galopp som bekant. Funderar på att lägga några häftstift på hans sulkysits, som hämnd. Tycker dock synd om häst och ägare, då de inte har med saken att göra. Kanske ett litet krokben på stallgången istället, så att näsan svullnar upp och skymmer sikten. Hm.. tål att tänkas på..
Men fartmässigt hoppas vi nu att de andra inte har någon chans. Och att lilla hjärtat klämmer igen magen denna gång också, så hon är i toppform, med vätskebalansen. Kellie hänger på som vanligt så jag funderar på att trycka upp köbiljetter, för att titta och klappa, blir värsta kön och väldigt trångt annars i boxen. Vore det inte så sent kunde ju lilla Elina följa med och vakta, sist spände hon ögonen i de andra barnen och kramade hårt om Kellies hals, när de andra ville vara med och klappa. Tordes dock inte gå riktigt lika hårt åt Inga & Co som är de värsta fansen, som ändå passerat 50-års strecket. Så lite självbevarelsedrift har hon ju det lilla livet.
På hemmafronten händer det lite nytt. Kellie hoppar lite mellan hagarna då hon tycker om att gå ute på nätterna, men vill gärna bli ompysslad lite mer, och är rädd för att Tösen ska få åka utan henne. Bevakar därför oss, Tösen och hänger gärna vid grinden för att få komma in. Även Elina ligger bra till just nu, Kellie rusar fram till henne när hon kommer med grimman. Stannar gärna också utanför deras trapp, då hon vet att det finns knäckebröd i huset.
Den ystre gamla herrn och charmören Blixten upplever just nu himmelriket. Han har fått låna vår ena hage, då hans är dränkt i vatten. Därför går han nu sida vid sida med Elite och Tösen. Som genast brunstar... Toppen tajming för då är det över till på måndag för Tösens del. När han kommer på morgonen, är det full fart och riktigt mycket skrik och prat som om han vore unghingst på nytt, innan tjejerna hunnit ut. När han går är han ganska färdig för dagen, och orkar bara snegla på brudarna. Däremellan håller han stilen, låtsas inte bry sig så fort de ser honom, men blir allldeles till sig om han tappar dem ur sikte. Det där med att spela svåråtkomlig tycks vara på modet...
Men säg den lycka som varar för evigt. Imorgon flyttar han till ett stall nere på Bjurs, då Sonja också flyttar härifrån. Han kommer få sällskap av andra hästar, vilket blir bra. Dock är hans gamla ben i dåligt skick, så vi får se hur länge han orkar. Har ju blivit en del spring de senaste dagarna. Men då har han ivarje fall fått vara riktigt lycklig den gamla charmören..
Tösen har fått lite stimulerande uppgifter av Sandra. Hon knyter balsnören i boxen, som Tösen envist knyter upp. Den enda knuten hon inte lyckats med är en dubbelknut, som bara blir hårdare ju mer man drar. Då gnagde Tösen helt sonika av både knut och snöre istället. Tydligen vart det för enkelt uppgift inatt, så då tog hon och öppnade sin boxdörr istället. Så nu blir det säkerhetskedja där också. Klurig häst det där... Enligt hästvetare så tyder det på hög intelligens och att hon ibland verkar drumlig, är ett uttryck för understimulans, då henne intellekt behöver utmaningar. Shack kanske vore något?
Ha det! /Mia med kompisen ryggskott...
Men fartmässigt hoppas vi nu att de andra inte har någon chans. Och att lilla hjärtat klämmer igen magen denna gång också, så hon är i toppform, med vätskebalansen. Kellie hänger på som vanligt så jag funderar på att trycka upp köbiljetter, för att titta och klappa, blir värsta kön och väldigt trångt annars i boxen. Vore det inte så sent kunde ju lilla Elina följa med och vakta, sist spände hon ögonen i de andra barnen och kramade hårt om Kellies hals, när de andra ville vara med och klappa. Tordes dock inte gå riktigt lika hårt åt Inga & Co som är de värsta fansen, som ändå passerat 50-års strecket. Så lite självbevarelsedrift har hon ju det lilla livet.
På hemmafronten händer det lite nytt. Kellie hoppar lite mellan hagarna då hon tycker om att gå ute på nätterna, men vill gärna bli ompysslad lite mer, och är rädd för att Tösen ska få åka utan henne. Bevakar därför oss, Tösen och hänger gärna vid grinden för att få komma in. Även Elina ligger bra till just nu, Kellie rusar fram till henne när hon kommer med grimman. Stannar gärna också utanför deras trapp, då hon vet att det finns knäckebröd i huset.
Den ystre gamla herrn och charmören Blixten upplever just nu himmelriket. Han har fått låna vår ena hage, då hans är dränkt i vatten. Därför går han nu sida vid sida med Elite och Tösen. Som genast brunstar... Toppen tajming för då är det över till på måndag för Tösens del. När han kommer på morgonen, är det full fart och riktigt mycket skrik och prat som om han vore unghingst på nytt, innan tjejerna hunnit ut. När han går är han ganska färdig för dagen, och orkar bara snegla på brudarna. Däremellan håller han stilen, låtsas inte bry sig så fort de ser honom, men blir allldeles till sig om han tappar dem ur sikte. Det där med att spela svåråtkomlig tycks vara på modet...
Men säg den lycka som varar för evigt. Imorgon flyttar han till ett stall nere på Bjurs, då Sonja också flyttar härifrån. Han kommer få sällskap av andra hästar, vilket blir bra. Dock är hans gamla ben i dåligt skick, så vi får se hur länge han orkar. Har ju blivit en del spring de senaste dagarna. Men då har han ivarje fall fått vara riktigt lycklig den gamla charmören..
Tösen har fått lite stimulerande uppgifter av Sandra. Hon knyter balsnören i boxen, som Tösen envist knyter upp. Den enda knuten hon inte lyckats med är en dubbelknut, som bara blir hårdare ju mer man drar. Då gnagde Tösen helt sonika av både knut och snöre istället. Tydligen vart det för enkelt uppgift inatt, så då tog hon och öppnade sin boxdörr istället. Så nu blir det säkerhetskedja där också. Klurig häst det där... Enligt hästvetare så tyder det på hög intelligens och att hon ibland verkar drumlig, är ett uttryck för understimulans, då henne intellekt behöver utmaningar. Shack kanske vore något?
Ha det! /Mia med kompisen ryggskott...
Dagarna dom går..
Vädret har satt stopp för bloggandet, då vi har haft rejäla åakväder som både dragit runt och slagit ner i huset. Lite materiella skador, men inget viktigt. Dock känns det riktigt otryggt nu, så vi får ta och installera ett rejält överbelastningsskydd i huset, då elnätet blir på tok för belastat av all ström. Usch!
När det var som värst hann jag tänka att jag hör "barnen" på övervåningen, då är de okej, sedan räkna sekunder mellan blixt och nedslag, hämta mannen i stallet och sedan få in alla hästar. Tösen stod stel av skräck, helt fastfrusen i marken. Elite försökte trösta lilla hjärtat, men inte så lätt att nå fram där. Gummistövlar på och så fick vi nästan släpa in Tösen mellan nedslagen. Elite gick bakom med husse, och matte bogserade... Precis när vi kom in på stallplanen brakade det till och blixten slog ner bakom gödselstacken. Så jädra otäckt!
De andra var redan inne och var trygga i sina boxar. Pigge fick stå i Kellies lilla, och Kellie fick gå lös i stallet, för att alla skulle få plats, då vi inte tordes flytta ut någon i uteboxarna. Men det gick så bra...finns det hjärterum så finns det stjärterum... eller shettisrum.
Maya växer och växer...
Sandra & Maya hälsar...
Kellie & Pigge har fått kvällsfika, smaskigt!
Men... efter regn kommer solsken. Vilket lopp Tösen gjorde i måndags! Synd bara att hon galopperade de sista hundra metrarna. Men det hade i allafall inte gått att göra något åt raketen Lundås Emelie, som återigen visar storformen och startade långt bakom de andra. Trots det far hon fram pch sätter nytt svenskt rekord för ston. Putsade sitt eget gamla rekord, med andra ord. Hatten av! Men det drog Tösen fördel av, och har nu fått massor av fart i benen av ett sådant bra dragplåster framför. Hade hon hållt sig i trav, hade hon sannolikt varit trea i ett på förhand omöjligt lopp, och med en 28-tid, i bagaget. Men det är som det är... hon är ännu inte mogen att klara av att bli utstyrd på upploppet samtidigt som hon ökar farten. En sak åt gången... Vi hoppas nu att hon kommer med nästa vecka, då det är ett bra lopp i Rättvik igen. Och Kellie ska med. Så klart... hon har fått en egen liten funclub, som dök upp i stallet i förhoppningen att hon skulle vara där. Jag säger då det. Ni kan ju tänka er Tösens snopna min när en hel tropp kommer in i boxen och alla bara gullar med Kellie! Vem var det nu som var stjärna?
Men Tösen trivs, hon behöll hela maginnehållet kvar denna gång, och gjorde bara en stadig hög, istället för den gegga hon brukar klämma fram tills hon är helt tom. Så inte så konstigt att hon kunde springa som hon gjorde. Ska bli riktigt kul det här... Bara hon lägger av galoppskorna på hyllan igen...
Årets höskörd är på väg in och Hasse jobbar för fullt med att lasta och köra hem. Även Johan har varit bussig och kört några vändor till Säter och retur. Tyvärr visar analyserna att höet är för fattigt på smältbart råprotein för att unghästarnas behov ska tillgodoses, så det blir rejält med extra anpassat kraftfoder, billgt jo men visst... TÖSEN!!! Spring i mål i trav snart!!!
En hel vetenskap med kosten och hur man gör en näringsriktig foderstat. Men för att inte slänga pärlor till svin så ska vi också införskaffa en rättvis våg. Tjolahopp...
Jag hittade en så rolig bild i kamera albumet på mobilen. Längtar redan till vintern. Eller hur?
En helt vanlig vinterdag i pocketbilen...
Ha det! /Mia
Så var semestern slut då...
Och likaså betet. Den tunga vintern tycks ha förstört växtligheten, märkligt nog inte ogräset dock, ( så klart) och det lilla gräs som fanns har hästarna knaprat i sig. Hasse slår med lien runt om på några lindor vi fått tillgång till, och lägger in till dem. Därför har nu också Fabbe & Watchen åkt tillbaka hem. Vi saknar dem redan. Möjligen inte Copy. Hon blev bara surare och surare ju mindre bete det fanns, och var riktigt otrevlig. Men lilla Fabbe & Maya uppskattade varandra i alla fall.
Maya är mycket förtjust i gräshögarna som husse lägger in, bäst är ju att man kan ligga mjukt och äta samtidigt..
Så nu har ponnyhästarna fått flytta in istället, de går och knaprar på det lilla som finns, och kanske kan gå ner ett och annat kilo på kuppen. Hm.. kanske skulle man göra dem sällskap. Första dygnet dock var ju Copy tvungen att spöa upp dem, för det var ju så hon blev behandlad av brudarna på stuteriet i Örebro, och det minns hon minsann. Då måste ju hon göra likadant, någon rättvisa ska det ju vara. Pigge har präktiga sår på ryggen och på rumpan men är vid ganska gott mod. Kellie är lite smartare och hinner undan den otäcka svarta besten.. Trots denna behandling är de henne trogna och försöker om och om igen att bli upptagna i hennes krets. Som nu mera bara består av henne själv och Maya. Verkligen innegänget..
Maya har dock börjat närma sig ponnyerna som hon finner mindre skrämmande då de inte är så stora. Kan bli kul så småningom. Hon växer och växer och håller igång på kvällarna, springer som en gudinna och blir bara starkare och starkare... Kanske kan Pigge lära henne lite arabsteg också, kunde bli kul. Svansen håller hon rakt upp, ser ut som hon har kontakt med rymden eller något.
Jag har börjat jobba igen, inte så kul.. tur att det finns andra som är laddade på att köra i värmen..
Försök inte smita undan matte, här ska du sitta! Måste jag starta den åt dig också?
Ha det! /Mia
Maya är mycket förtjust i gräshögarna som husse lägger in, bäst är ju att man kan ligga mjukt och äta samtidigt..
Så nu har ponnyhästarna fått flytta in istället, de går och knaprar på det lilla som finns, och kanske kan gå ner ett och annat kilo på kuppen. Hm.. kanske skulle man göra dem sällskap. Första dygnet dock var ju Copy tvungen att spöa upp dem, för det var ju så hon blev behandlad av brudarna på stuteriet i Örebro, och det minns hon minsann. Då måste ju hon göra likadant, någon rättvisa ska det ju vara. Pigge har präktiga sår på ryggen och på rumpan men är vid ganska gott mod. Kellie är lite smartare och hinner undan den otäcka svarta besten.. Trots denna behandling är de henne trogna och försöker om och om igen att bli upptagna i hennes krets. Som nu mera bara består av henne själv och Maya. Verkligen innegänget..
Maya har dock börjat närma sig ponnyerna som hon finner mindre skrämmande då de inte är så stora. Kan bli kul så småningom. Hon växer och växer och håller igång på kvällarna, springer som en gudinna och blir bara starkare och starkare... Kanske kan Pigge lära henne lite arabsteg också, kunde bli kul. Svansen håller hon rakt upp, ser ut som hon har kontakt med rymden eller något.
Jag har börjat jobba igen, inte så kul.. tur att det finns andra som är laddade på att köra i värmen..
Försök inte smita undan matte, här ska du sitta! Måste jag starta den åt dig också?
Ha det! /Mia
Vi fick i alla fall en vinst...
Igår var det dag igen för Tösen att starta. Vi for till Lindesberg, i värmen. Tösen var otroligt laddad och byggde upp en nervös förväntan redan hemma på förmiddagen. Men... jag fick min vilja igenom att ta med Kellie som resesällskap och det ångrar vi inte. Vilket radarpar!
Kellie gjorde stor succé redan vid urlastningen, då hon skiljer sig markant från vad man är van vid att se på en travbana.
Hon och Tösen delade box, och mumsade kamratligt på ett hönät. Det blev en strid ström av besökare som ville titta på den lille. Tösen var så cool, stod som en staty på gången, men Kellie skulle vara bredvid hela tiden. Tösen pussade på henne, la huvudet på hennes hals och lekte med hennes man. Kellie tyckte hon kommit till himlen med så mycket uppmärksamhet och blev fröken jätte ego. När sedan Tösen skulle värma på banan med Kajsa fick inte Kellie följa med, skullle sett ut det annars... och då blev det vilda protester från den lilla som gnäggade, blåste upp sig, stegrade sig och sparkade bakut, i andra änden på grimskaftet, till publikens stora förtjusning.
Vi mötte sedan upp vid utgången till banan och de ropade till varandra. Sedan travade Kellie på tätt vid sidan om Tösen.
Sötnosar!
Tösen var suverän, trots värmen. Hon dricker ju aldrig på bortaplan... och Kajsa gav henne anfallsorder i sista kurvan och hon sköt iväg som en kanon. Hur fin som helst. Dock trampade hon fel, antingen i en grop eller bara "fel" och fick bakhoven under fram och tapppade balansen. Hon rullade över i galopp och tappade värdefulla metrar... slutade precis utanför placering. Kajsa var säker på vinst annars. Stadigare än någonsin... med de nya bootsen på framhovarna.
Men... vi har aldrig haft så kul på banan. Kellie förgyllde... Och hemresan gick strålande, Tösen brukar ju vara alldeles färdig, men det var rena partystämningen bak i släpet. Tösen var torr och lugn och tävlade med Kellie om vem som åt mest hö. Så fint har hon aldrig åkt förr... Känns bra för framtiden!
Vi får hoppas på lite tur framöver, både för Tösen och Kajsa som kan behöva en lite positivare spiral framöver. Alldeles för mycket otur på sistone stackarn. Men hon är ju bara bäst i alla fall, så det vänder nog snart.
Ska Tösen duscha så ska jag! Jag är stjärnan här idag! Sa Kellie och klämde sig in... Husse fick duscha två hästar, vägrade dock vara med på bild.
Maya har fått på sig grimma, äntligen! Matte tog i med hårdhandskarna eller kanske silkesvantarna. Hur som helst trängde jag upp henne i ett hörn och höll fast henne med ett grimskaft runt halsen, tills hon såg att inte vi var farliga alls. Då fick husse trä på grimman, duktiga tjej. Men ack så hon surar på mig. Hon är inte rädd bara grinig. Hihi...
Men... imorse var hon plötsligt mycket modigare och söker sig till Fabbe. Hon gick till och med in i huset och lade sig tätt intill Watchen och Fabbe, trots att Copy var i andra delen av hagen. Äntligen lite framåtanda!
Siesta i lösdriften, Watchen sover middag varje dag, och snarkar så taket lyfter... mystjejen..
Ha det! /Mia
Ponnypoliserna Kling & Klang..
Alla kan vi sörja på olika vis. Idag sörjer vi Piggelin. Inte för att hon gått vidare, utan för att hon åkt transport till klubben.
Det är nämligen veckans första dag på Sandra & Pigges ridläger vecka, på klubben.
Sandra förbereder sig för lägret, mycket grejer!
Pigge lastades på imorse, och får låna en box på klubben. Varje dag mellan 10-17 ska de vara där. Gissa om det blev livat i stallet.
Elite ropar och ropar, och hänger vid grinden. Var är du?
Sedan klamrar hon sig på Tösen, går bredvid, står bredvid, äter bredvid.. På, på, på...
Kellie går för sig själv och är ledsen. Tösen kommer ikapp och tröstar... Tills Elite kommer igen, på, på ,på...
Var är hon? du, du du? har du gömt henne?...
Tur hon kommer hem ikväll igen!
Ha det!/Mia
Det bara regnar och regnar..
Fabbe sussar...
En enstaka dag med sol har vi fått, och sedan bara regn. Pyton... hästarna får gå i leriga hagar, och fölisarna kurar. Elite blir stel av att bli blöt, så hon får gå med regntäcke. Hon ser ut som en amerikansk fotbollspelare i hagen just nu, när hon far runt och tacklar ponnyhästar. Humöret är på topp, och hon har väldigt svårt att hålla reda på sina "förbannade slingerväxter" och sparkar sig själv både här och där. Så för att förbereda henne inför kommande uppgifter så får hon nu vänja sig vid diverse benskydd, då hon troligen kommer behöva det i sin framtida karriär.. Det roliga är att hon är så mallig. Känns väl lite konstigt att ha saker på alla fyra benen, men helt plötsligt märker hon att hon har ben! Hon lyfter högre och sätter ner dem försiktigare, och så har hon fått boots, då vi märkte att hon sparkar på sig mindre med lite "vikt" fram. Tjoho.. så nu springer hon som en gummiboll mellan den lilla grå och Kellie, och flyttar på dem i hagen. Jättekul!
Vi gjorde en liten testmätning av hästarnas mankhöjd, och Elite är nu 163 cm och Tösen 157 cm. De var exakt lika höga i manken när Elite kom. Så inte undra på att hon har det jobbigt, när hon växer så fort. Kellie har en bit kvar:) då hon bara mäter 88,5 cm!! Lilla sötnos.
Ekots Kellie.
Copy och Maya börjar bli vana "uteliggare" och gnäller inte lika mycket. Maya är dock ganska envis med hur hon tycker fördelningen av lösdriften ska vara, och surar när hon får för lite utrymme att stå på när hon ska dia. Igår kväll stod Copy för nära väggen, så Maya var tvungen att stå bredvid Fabbe när han diade, och det gick inte! Så då puffade hon Copy på bogen, och när inget hände, vände hon rumpan till och sparkade på mamma, som inte flyttade sig då heller. Tillslut fick Maya runda bakom och knuffa sig in mot väggen, skitsur. När detta inte gick buffade hon mamma
så hårt under magen så hon ramlade ett steg längre ut, och Maya kom äntligen åt den goda mjölken.
Maya sussar...
Dagens Elina: Elina kom igår för att "bara hälsa på Kellie" tillsammans med sin mamma och Albin. Hon skulle inte rida idag, det hade de inte tid med.
Så sa Elina: "Men Kellie kanske kan skjutsa mig hem, Mia ?" (vi brukar kalla det att Kellie skjustar hem Elina, när hon får rida barbacka hem till sin dörr)... Okej, sa jag och Elina skickade bryskt hem mamma och Albin, som inte fick vara med. Elina bor 200 meter från oss, och husen ligger tillsammans med några andra gårdar, längs en lite rund slinga på ca 1 km. då säger hon:
" Jag tror att Kelllie kommer hoppa över bäcken idag också, fast vi inte har någon sadel på henne!"
Men vi skulle ju inte gå i skogen, vi skulle ju gå hem till dig?"
"Jo, men jag tänkte vi kunde gå förbi Johnnys hus, på vägen hem."
Johnnys hus, ligger åt andra hållet, så då blir det ca 1000 meter längre att gå...
Elina &Kellie
Hela fölisgänget på sommarbetet!
Glad sommar önskar vi, här från Kallesbacken till våra nära och kära..
Regeringsskifte i fölhagen...
Jo, minsann... den avsatta regeringen hann bara verka i ett dygn ca, sedan lessnade opositionen och genomförde en maktkupp. Helt stilla och lugnt utan onödigt våld. Men Örona bakåt och 650 kg fux som inte gav vika för "Copy sparkarna" de där vi alla här hemma har tagit efter när vi är missnöjda.
Regeringsskiftet är dock inte godtaget ännu, lilla räkan Maya sätter sig på tvären med öronen strukna bakåt, och hugger och sparkar efter 650 kg:s bruden Watchen. Som en liten myra mot en jätteelefant! Modigt eller dumdristigt? hmm...
Idag har det iallafall stormat och halva atlanten tycks ha sugits upp i moln och sedan dumpats över Bjurs. Det har regnat konstant i två dygn snart och på eftermiddagen övergått i storm... Alla fyra i fölhagen klämde dock in sig under tak, men Watchen ville stå nära Copy för att värma sig, och därför blev det för trångt för prinsessan Maya, som fick stå inklämd. Då gick hon resolut runt och försökte flytta på klumpen genom diverse agressiva utfall, men si det gick inte. (Bara synen gör att man häpnar, tänk er själva den tunna lilla damen mot denna bjässe! Vårt sovrumsfönster fungerar just nu som "live-tv", då min snälla man på order har huggit ner buskarna utanför, för att jag ska kunna hålla koll.)
Då lurade hon ut sina mamma istället i regnet, och sprang själv in igen och stannade i dörröppningen. Så mamma fick stå med huvudet innanför hos sin dotter och rumpan utanför då hon inte tordes flytta på den sura dottern. Alla ni som verkligen följt Copy surfia, förstår ju vilken uppoffring det är från en som annars enbart är sig själv närmast.
Fortsättning följer, bilder kommer så snart vi kan ta ut en kamera...
På travstartssidan ser det mörkt ut... Tösen skulle startanmälas till Bollnäs på tisdag, men vi hittade ingen "av oss godkänd kusk" som hade möjlighet. Kajsa ska till Stig H på någon årlig stipendiesammankomst eller något sånt. Men... det hade inte spelat någon roll då det var 45 hästar anmälda till samma lopp, och bara 15 platser!! Tösen stod poängmässigt på plats 19... Och så fortsätter det. Finns inga lopp i närområdet för henne klass. I övre Norrland eller i Värmland finns det gott om dom, med bara 8 hästar anmälda till start, men inte här... Suck. Vi har inte den orken och de resurserna att sitta och åka långt, med en häst som inte dricker på "bortaplan". Då torkar hon ut och kommer inte orka springa alls. Vi får vänta på bättre tider.
Ha det! /Mia
Regeringsskiftet är dock inte godtaget ännu, lilla räkan Maya sätter sig på tvären med öronen strukna bakåt, och hugger och sparkar efter 650 kg:s bruden Watchen. Som en liten myra mot en jätteelefant! Modigt eller dumdristigt? hmm...
Idag har det iallafall stormat och halva atlanten tycks ha sugits upp i moln och sedan dumpats över Bjurs. Det har regnat konstant i två dygn snart och på eftermiddagen övergått i storm... Alla fyra i fölhagen klämde dock in sig under tak, men Watchen ville stå nära Copy för att värma sig, och därför blev det för trångt för prinsessan Maya, som fick stå inklämd. Då gick hon resolut runt och försökte flytta på klumpen genom diverse agressiva utfall, men si det gick inte. (Bara synen gör att man häpnar, tänk er själva den tunna lilla damen mot denna bjässe! Vårt sovrumsfönster fungerar just nu som "live-tv", då min snälla man på order har huggit ner buskarna utanför, för att jag ska kunna hålla koll.)
Då lurade hon ut sina mamma istället i regnet, och sprang själv in igen och stannade i dörröppningen. Så mamma fick stå med huvudet innanför hos sin dotter och rumpan utanför då hon inte tordes flytta på den sura dottern. Alla ni som verkligen följt Copy surfia, förstår ju vilken uppoffring det är från en som annars enbart är sig själv närmast.
Fortsättning följer, bilder kommer så snart vi kan ta ut en kamera...
På travstartssidan ser det mörkt ut... Tösen skulle startanmälas till Bollnäs på tisdag, men vi hittade ingen "av oss godkänd kusk" som hade möjlighet. Kajsa ska till Stig H på någon årlig stipendiesammankomst eller något sånt. Men... det hade inte spelat någon roll då det var 45 hästar anmälda till samma lopp, och bara 15 platser!! Tösen stod poängmässigt på plats 19... Och så fortsätter det. Finns inga lopp i närområdet för henne klass. I övre Norrland eller i Värmland finns det gott om dom, med bara 8 hästar anmälda till start, men inte här... Suck. Vi har inte den orken och de resurserna att sitta och åka långt, med en häst som inte dricker på "bortaplan". Då torkar hon ut och kommer inte orka springa alls. Vi får vänta på bättre tider.
Ha det! /Mia
Yin & Yang, Me myself and I, och möjligen också Mini Me.
När denna sommar är avklarad, kommer jag att kunna kvittera ut en professorstitel i beteendevetenskap om hästflockar. Igår kom nämligen våra gäster, Watch Me och hennes hingstföl Fabian alias "fabbe", och inte "Gabbe" som jag skrev innan. Angelica var lite orolig innan om Copy var hög i rang, för Watchen är dominant och ger sig aldrig. Hemma styr och ställer hon och lille Fabbe leker gärna med de andra istället för att följa henne. Rätt självständiga individer alltså. "Så tänkt om det blir bråk, Watchen kanske skadar någon."
"Inga problem alls" sa jag, då vi vet att Copy bara är bitchig med ponnyerna, och var lägst i rang på stuteriet.
Blir bra med en häst som kan styra henne lite så vi slipper hennes olater etc.
Oj, så fel vi fick. Watchen och Copy blev kompisar efter en timme och sprang lyckligt omkring i hagen och ömsom pussades ovh kliades. Naturligtvis som alla ston gör, omedelbar brunst. Så efter en liten stund skulle det testas lite, och Copy satte direkt Watchen på plats! Inga skador, behövdes inte. Vartefter dagen gick så blev det pípigare och pipigare i hagen, och en massa skvättande. Lilla prinsessan Maya, blev trött och ville in under taket. Copy började hänga vid staketet och ville in i boxen. Så när regnet öste ner klämde de in sig alla fyra under taket, och det såg riktigt mysigt ut, tills Watchen ville nosa på lilla prinsessan. Då tar denna puttelilla häst och stryker sina långa öron bakåt, och kastar sig fram och biter den ca 650 kg tunga och 170 cm i mankhöjd stora Watchen i nosen!!
??? Watchen blev så paff att hon kastade sig ut. Efter några minuter kom hon fram till att det kan ju inte stämma. Jag försöker igen. Jodå, Maya stryker öronen bakåt igen och just som hon ska göra ett utfall så skriker Watchen till, ( tack och lov, hon kunde ju flugit på den lilla mini Me, och krossat henne) för att varna henne. Maya blev så rädd, så hon sprang bakom mamma Me myself and I, som resolut kastar ut Watchen och Fabbe, ur lösdriften. "Ingen skriker åt min dotter inte!" Vilket Maya direkt lärde sig utnyttja, när Copy sedan blev lite klisugen och Watchen benådades tillträde under taket igen. När Maya tyckte hennes mamma ägnade för lite tid till henne, så såg hon till att köra ut Watchen. För mamma skulle ju ta henne i försvar. Kära jesus, vad ska det bli av den? I en annons för Mayas pappa, Express Lavec, så stod att han var den mest intelligenta häst tränaren Svante Båth har haft, någonsin. "Han hade blivit president om han vore människa, antingen i vita huset eller i någon motorcykelklubb, beroende på vilken sida om lagen han skulle välja." ungefär så...
Maya och Fabian är som Yin & Yang. Varandras motsvarigheter, men antagligen väldigt nyttiga för varandra.
Fabian är fuxfärgad, fast räknas som brun då han har svarta inslag i man och svans, samt ett svart ben. De andra är vita. Tecken i pannan, kraftig, bra hull och pyttesmå öron och tycker människor är toppen! Skriker så fort man kommer av ren lycka och går fint med grimma och att leda redan.
Maya är mörkbrun, helt utan tecken,liten och tunn, med långa öron. Hon följer helst mamma och vänder sig bort direkt hon ser en grimma! Helt onödiga grejor, har hon listat ut. Kan aldrig vara bra att bli infångad.
Förhoppningsvis kommer dessa små börja leka om några dygn, och ha glädje av varandra, och lära sig av varann.
Häromveckan sade vår granne Sonja en sådan gullig sak. Jag blev riktigt rörd. I hennes nästa liv, vill hon bli häst hemma hos oss. Det säger ganska mycket. Tyvärr är det väl kanske inte lika kul att tillhöra familjen och inte vara häst, förstås. Ber om ursäkt för det, man kan ju inte vara alla till lags och ni skulle nog tröttna ganska snart om vi envisades med att bortsa er jämt och ständigt. Dessa djur är ju så beroende om ständigt omhändertagande, och vill ni någon gång förolämpa mig, eller såra mig djupt så skulle det väl möjligen vara att jag inte skötte om mina hästar. Basta.
Men som sagt vad Sonja menar, är ju att de är så väl omhuldade att inte ens kungafamiljen skulle klaga på servicen. Det har tyvärr en baksida också. De blir så ohyggligt bortskämda. Det är inte många hästar som har både tillgång till grönbete dagtid, och en perfekt bäddad varm och go box på natten på sommarhalvåret. Gott och näringsrikt foder i krubban två gånger dagligen året runt.
Så igår blev det ett litet break i fölhagen. Copy och Maya skulle ju gå in. De får ju alltid gå in när myggen härjar som värst, regnet kommer och få nattas i den varma mysiga, halmade gigantiska boxen. Watchen och Fabbe har däremot fått gå ute en månad redan, dygnet runt. Så när kvällen kom gick Maya helt enkelt och lade sig under taket, näst bästa alternativ, och Copy vakade. Watchen och Fabbe fick sova utanför, med regnet strilande ner för ryggarna. Fast jag tror inte det bekom dem det minsta. Däremot tyckte de nog att betet lockade nere i hagen, och varför kunde vi inte gå till det gröna istället för att hänga i den här lergropen?
Svar... Copy ville ha sitt hö. Okej då lite då... Det är ju ändå första natten. Men si det var dumt. Då fick ju nämligen inte Fabbe komma in i huset. Copy tyckte inte platsen räckte. Så där stod den lilla krabaten ända till matte fly förbannad knuffade ut Copy i morse och bannade på Watchen att hon inte tog sin lilla i försvar. Men hon hade inte heller fått hö på länge så det var mer intressant. Nu blir det några dygn ute, utan mer hö, basta! ( Hasse får antagligen låsa ytterdörren och kasta bort nyckeln, om jag ska klara av att se dem "lida" där ute.)
Intressant är ju också att Fabbe är mer van vid människor och att pysslas om, men följer inte sin mamma och hon hämtar honom inte, Maya är mer skygg men följer sin mamma perfekt och Copy skulle aldrig lämna henne för någon lång stund. Sedan om det beror på deras kön, eller på att vi hanterat dem olika låter jag vara osagt. Kul ska det bli i alla fall! Men lite sol tack!
Ha det / professorn!
"Inga problem alls" sa jag, då vi vet att Copy bara är bitchig med ponnyerna, och var lägst i rang på stuteriet.
Blir bra med en häst som kan styra henne lite så vi slipper hennes olater etc.
Oj, så fel vi fick. Watchen och Copy blev kompisar efter en timme och sprang lyckligt omkring i hagen och ömsom pussades ovh kliades. Naturligtvis som alla ston gör, omedelbar brunst. Så efter en liten stund skulle det testas lite, och Copy satte direkt Watchen på plats! Inga skador, behövdes inte. Vartefter dagen gick så blev det pípigare och pipigare i hagen, och en massa skvättande. Lilla prinsessan Maya, blev trött och ville in under taket. Copy började hänga vid staketet och ville in i boxen. Så när regnet öste ner klämde de in sig alla fyra under taket, och det såg riktigt mysigt ut, tills Watchen ville nosa på lilla prinsessan. Då tar denna puttelilla häst och stryker sina långa öron bakåt, och kastar sig fram och biter den ca 650 kg tunga och 170 cm i mankhöjd stora Watchen i nosen!!
??? Watchen blev så paff att hon kastade sig ut. Efter några minuter kom hon fram till att det kan ju inte stämma. Jag försöker igen. Jodå, Maya stryker öronen bakåt igen och just som hon ska göra ett utfall så skriker Watchen till, ( tack och lov, hon kunde ju flugit på den lilla mini Me, och krossat henne) för att varna henne. Maya blev så rädd, så hon sprang bakom mamma Me myself and I, som resolut kastar ut Watchen och Fabbe, ur lösdriften. "Ingen skriker åt min dotter inte!" Vilket Maya direkt lärde sig utnyttja, när Copy sedan blev lite klisugen och Watchen benådades tillträde under taket igen. När Maya tyckte hennes mamma ägnade för lite tid till henne, så såg hon till att köra ut Watchen. För mamma skulle ju ta henne i försvar. Kära jesus, vad ska det bli av den? I en annons för Mayas pappa, Express Lavec, så stod att han var den mest intelligenta häst tränaren Svante Båth har haft, någonsin. "Han hade blivit president om han vore människa, antingen i vita huset eller i någon motorcykelklubb, beroende på vilken sida om lagen han skulle välja." ungefär så...
Maya och Fabian är som Yin & Yang. Varandras motsvarigheter, men antagligen väldigt nyttiga för varandra.
Fabian är fuxfärgad, fast räknas som brun då han har svarta inslag i man och svans, samt ett svart ben. De andra är vita. Tecken i pannan, kraftig, bra hull och pyttesmå öron och tycker människor är toppen! Skriker så fort man kommer av ren lycka och går fint med grimma och att leda redan.
Maya är mörkbrun, helt utan tecken,liten och tunn, med långa öron. Hon följer helst mamma och vänder sig bort direkt hon ser en grimma! Helt onödiga grejor, har hon listat ut. Kan aldrig vara bra att bli infångad.
Förhoppningsvis kommer dessa små börja leka om några dygn, och ha glädje av varandra, och lära sig av varann.
Häromveckan sade vår granne Sonja en sådan gullig sak. Jag blev riktigt rörd. I hennes nästa liv, vill hon bli häst hemma hos oss. Det säger ganska mycket. Tyvärr är det väl kanske inte lika kul att tillhöra familjen och inte vara häst, förstås. Ber om ursäkt för det, man kan ju inte vara alla till lags och ni skulle nog tröttna ganska snart om vi envisades med att bortsa er jämt och ständigt. Dessa djur är ju så beroende om ständigt omhändertagande, och vill ni någon gång förolämpa mig, eller såra mig djupt så skulle det väl möjligen vara att jag inte skötte om mina hästar. Basta.
Men som sagt vad Sonja menar, är ju att de är så väl omhuldade att inte ens kungafamiljen skulle klaga på servicen. Det har tyvärr en baksida också. De blir så ohyggligt bortskämda. Det är inte många hästar som har både tillgång till grönbete dagtid, och en perfekt bäddad varm och go box på natten på sommarhalvåret. Gott och näringsrikt foder i krubban två gånger dagligen året runt.
Så igår blev det ett litet break i fölhagen. Copy och Maya skulle ju gå in. De får ju alltid gå in när myggen härjar som värst, regnet kommer och få nattas i den varma mysiga, halmade gigantiska boxen. Watchen och Fabbe har däremot fått gå ute en månad redan, dygnet runt. Så när kvällen kom gick Maya helt enkelt och lade sig under taket, näst bästa alternativ, och Copy vakade. Watchen och Fabbe fick sova utanför, med regnet strilande ner för ryggarna. Fast jag tror inte det bekom dem det minsta. Däremot tyckte de nog att betet lockade nere i hagen, och varför kunde vi inte gå till det gröna istället för att hänga i den här lergropen?
Svar... Copy ville ha sitt hö. Okej då lite då... Det är ju ändå första natten. Men si det var dumt. Då fick ju nämligen inte Fabbe komma in i huset. Copy tyckte inte platsen räckte. Så där stod den lilla krabaten ända till matte fly förbannad knuffade ut Copy i morse och bannade på Watchen att hon inte tog sin lilla i försvar. Men hon hade inte heller fått hö på länge så det var mer intressant. Nu blir det några dygn ute, utan mer hö, basta! ( Hasse får antagligen låsa ytterdörren och kasta bort nyckeln, om jag ska klara av att se dem "lida" där ute.)
Intressant är ju också att Fabbe är mer van vid människor och att pysslas om, men följer inte sin mamma och hon hämtar honom inte, Maya är mer skygg men följer sin mamma perfekt och Copy skulle aldrig lämna henne för någon lång stund. Sedan om det beror på deras kön, eller på att vi hanterat dem olika låter jag vara osagt. Kul ska det bli i alla fall! Men lite sol tack!
Ha det / professorn!
Livets dagar är verkligen som en karusell, ena stunden ner och andra upp.
Först av allt vill jag verkligen beklaga förlusten av en kär vän. En person som har på många vis varit en förebild, och som delvis gett mig det bästa året i mitt liv, i slutet av 80-talet.
Just detta år 2009, när jag för första gången kan titulera mig "uppfödare" i Mayas registeringsbevis, så går en riktigt stor och mycket duktig uppfödare ur tiden. Yvonne Lindström. fd Östertorps stuteri, och även ägare till Vällinby Ridhus AB, och Solna Ridskola, har lämnat oss.
Alldeles på tok för tidigt.
Yvonne som under så många år framgångsrikt födde upp både ponnyer och hästar på Östertorps stuteri, Färentuna och som sedemera avvecklade stuteriet och satsade på ett aktivt ägande av travhästar. Hon levde verkligen för sin riktigt duktiga Triton Sund, och strax efter hans framgångar på Elitloppet, gav hennes kropp upp, enligt tidningen Travronden.
Känns helt overkligt och orättvist. Varför? Livet är ett mysterium. Men jag kommer alltid att minnas henne som den personen som gav mig drömjobbet, såg mig som vuxen och ansvarsfull och lärde mig så mycket om hästar. Utan den kunskap jag hann suga i mig under året på Östertorp, hade jag aldrig vågat ha Copy hemma under fölningsperioden.
Yvonne hade redan på den tiden en krasslig hälsa, men hon tog det med ro. Det jag med all säkerhet vet och känner en värme för, är att hon verkligen har levt ett värdefullt och rikt liv, och hunnit och vågat satsa så mycket på sitt stora intresse.
Tack för allt Yvonne!
Triton Sund. Yvonnes stora kärlek.
****************************************************************************************************************************************
Just detta år 2009, när jag för första gången kan titulera mig "uppfödare" i Mayas registeringsbevis, så går en riktigt stor och mycket duktig uppfödare ur tiden. Yvonne Lindström. fd Östertorps stuteri, och även ägare till Vällinby Ridhus AB, och Solna Ridskola, har lämnat oss.
Alldeles på tok för tidigt.
Yvonne som under så många år framgångsrikt födde upp både ponnyer och hästar på Östertorps stuteri, Färentuna och som sedemera avvecklade stuteriet och satsade på ett aktivt ägande av travhästar. Hon levde verkligen för sin riktigt duktiga Triton Sund, och strax efter hans framgångar på Elitloppet, gav hennes kropp upp, enligt tidningen Travronden.
Känns helt overkligt och orättvist. Varför? Livet är ett mysterium. Men jag kommer alltid att minnas henne som den personen som gav mig drömjobbet, såg mig som vuxen och ansvarsfull och lärde mig så mycket om hästar. Utan den kunskap jag hann suga i mig under året på Östertorp, hade jag aldrig vågat ha Copy hemma under fölningsperioden.
Yvonne hade redan på den tiden en krasslig hälsa, men hon tog det med ro. Det jag med all säkerhet vet och känner en värme för, är att hon verkligen har levt ett värdefullt och rikt liv, och hunnit och vågat satsa så mycket på sitt stora intresse.
Tack för allt Yvonne!
Triton Sund. Yvonnes stora kärlek.
****************************************************************************************************************************************
Underbara duktiga Elite!
Som hon kämpar. Livslusten är det inget fel på. Det ska vallas ponnyhästar, sällskapas med Tösen och springas i hagen. Hon äter och äter... Allt för att växa i sina älgliknande ben. Just nu är korset högsta punkten på ryggen, dvs högre än manken. Och jag når knappt upp för att borsta. Så efter mkt konsulterande har vi nu bestämt att Elite ska ha massage av stora korsmuskeln, på bägge sidor, varannan dag. Och varannan dag en rejäl rykt, för att mjukgöra och töja ut den ihopdragna och ngt förkortade muskeln. Och som hon njuter... Ibörjan "satte" hon sig nästan på gången, för att det kändes ordentligt. Men nu njuter hon. Och det går lättare och lättare att lyfta bakbenen. Idag var hon så duktig så att hon ( 2 år gammal!) hann före mig och lyfte upp bakbenet själv när jag kom med hovkratsen. Det är min tjej det!
För övrigt så njuter hon av uppmärksamhet och av att bli ompysslad. Så vi har lite "SPA"dagar hemma just nu. Bäst tycker hon om att bli borstad i ansiktet och att få pannluggen omskött. Då drar hon en djup suck och andas ut så långt att det pustar ut på andra sidan stallväggen. Är just nu den häst som glänser allra mest. Tog tid att bli av med den långa ch raggiga vinterpälsen, men nu är hon som ny.
Tösen har fått ett nytt nöje. Hoppning! Jepp. Hon flyger fram i hagen och hoppar över alla naturhinder hon kan komma på. Bara fantasin sätter stopp. Jag kan säga att jag höll andan häromdagen då hon bestämde sig för att i full galopp och i nerförsbacke ta det ena stenröset. En buske ganska hög och bakom ett ca 2 meter långt stenrös. Hon bara seglade över "lätt som en plätt" och sedan lite bocksprång på det hela. De andra försöker hänga på men tycker det är lite höga och långa hinder. Så nu har vi byggt lite naturliga blockerare på stigarna, några lite högre stockar och några lite lägre. Roligast är dock krysset mellan två björkstammar med ett gammalt bildäck runt. Tjohoo vad det går!
Elite tar de små och är överlycklig över sin förmåga att kunna styra de långa benen rätt. Kellie hänger på. Pigge springer runt. Trams! Är man riktig hoppponny vill man ju ha målade hinder på stöd. Basta!
Och igår kom Blixten på besök igen. Jajamensann... De trodde de var smarta. Efter att ha tröttnat på hans utflykter, och på att han lyfte upp stolparna, så virade de en ståltråd runt toppen på stolparna. Så när han satte tänderna runt dem för att lyfta upp, så fick han ström i munnen. Så var det slut med den leken. Men hämnden är ljuv, Och Blixten är klurig. Så när husse hans skulle ta in honom igår kväll från hagen till stallet, så passade han på. Följde villigt med in i stallet och just som husse tog av grimman backade han raskt ut ur boxen och satte av. Tji fick ni!
Fullgalopp till brudarna, som dessvärre hunnit in redan. Drog en snabb koll i deras hage, men hann snabba sig ut igen när han såg mig komma. Sist så stängde jag nämligen grinden när han var där inne. Det kom han ihåg. Men när han inte hittade några tjejer så dög det med mig. Stannade på gräsmattan, (efter att ha gjort kratrar i den delen VI INTE HAR NÅGRA HÄSTAR PÅ) så stoppade han huvudet i famnen på mig, som för att slippa se på sin husse som kom efter med grimman i högsta hugg. Muttrandes något om ICKHOLMEN (lokalt slakteri i Rättvik) så jag höll diskret för öronen på Blixten men bannade honom lite för att han busar så.
Stackars liten... Men kanske lagen om att hästar faktiskt inte får bo utan annat hästsällskap snart når även dem. Blixten har i varje fall verkligen annammat den idén.
Ha det! /Mia
För övrigt så njuter hon av uppmärksamhet och av att bli ompysslad. Så vi har lite "SPA"dagar hemma just nu. Bäst tycker hon om att bli borstad i ansiktet och att få pannluggen omskött. Då drar hon en djup suck och andas ut så långt att det pustar ut på andra sidan stallväggen. Är just nu den häst som glänser allra mest. Tog tid att bli av med den långa ch raggiga vinterpälsen, men nu är hon som ny.
Tösen har fått ett nytt nöje. Hoppning! Jepp. Hon flyger fram i hagen och hoppar över alla naturhinder hon kan komma på. Bara fantasin sätter stopp. Jag kan säga att jag höll andan häromdagen då hon bestämde sig för att i full galopp och i nerförsbacke ta det ena stenröset. En buske ganska hög och bakom ett ca 2 meter långt stenrös. Hon bara seglade över "lätt som en plätt" och sedan lite bocksprång på det hela. De andra försöker hänga på men tycker det är lite höga och långa hinder. Så nu har vi byggt lite naturliga blockerare på stigarna, några lite högre stockar och några lite lägre. Roligast är dock krysset mellan två björkstammar med ett gammalt bildäck runt. Tjohoo vad det går!
Elite tar de små och är överlycklig över sin förmåga att kunna styra de långa benen rätt. Kellie hänger på. Pigge springer runt. Trams! Är man riktig hoppponny vill man ju ha målade hinder på stöd. Basta!
Och igår kom Blixten på besök igen. Jajamensann... De trodde de var smarta. Efter att ha tröttnat på hans utflykter, och på att han lyfte upp stolparna, så virade de en ståltråd runt toppen på stolparna. Så när han satte tänderna runt dem för att lyfta upp, så fick han ström i munnen. Så var det slut med den leken. Men hämnden är ljuv, Och Blixten är klurig. Så när husse hans skulle ta in honom igår kväll från hagen till stallet, så passade han på. Följde villigt med in i stallet och just som husse tog av grimman backade han raskt ut ur boxen och satte av. Tji fick ni!
Fullgalopp till brudarna, som dessvärre hunnit in redan. Drog en snabb koll i deras hage, men hann snabba sig ut igen när han såg mig komma. Sist så stängde jag nämligen grinden när han var där inne. Det kom han ihåg. Men när han inte hittade några tjejer så dög det med mig. Stannade på gräsmattan, (efter att ha gjort kratrar i den delen VI INTE HAR NÅGRA HÄSTAR PÅ) så stoppade han huvudet i famnen på mig, som för att slippa se på sin husse som kom efter med grimman i högsta hugg. Muttrandes något om ICKHOLMEN (lokalt slakteri i Rättvik) så jag höll diskret för öronen på Blixten men bannade honom lite för att han busar så.
Stackars liten... Men kanske lagen om att hästar faktiskt inte får bo utan annat hästsällskap snart når även dem. Blixten har i varje fall verkligen annammat den idén.
Ha det! /Mia
Semester, semester...
Som väntat är det ju inte alla som vet att jag har semester, men det har förvånansvärt nog bara ringt två gånger på telefonen, och det har bara kommit två kartonger med varor, som skulle kommit först vecka 26. Verkar ju lovande, annars brukar det ju dimpa ner två pall. Vädret vet dock att jag är ledig, för härliga 26 plus har vi haft hela dagen i Bjurs. Copy och lilla Maya myser i solen, och är lite sällskapssjuka. Maya är ju lite reserverad just nu, men gör som mamma gör. Så om nu mamma vill klia sig lite mot min rygg, där jag satt på kullen i hagen, så var ju Maya tvungen att göra likadant. Fast hon testar först om jag håller, och biter mig i armen. Aj! Vilket tjuvnyp, fick direkt ett litet lila minne.
Det andra gänget har fått flytta över till lilla hagen, där gräset växt upp lite. De ser ut som tunnor som kommer vaggande när dagen lider mot sitt slut. Det är mest bara Elite som har bus i benen, trots att hon borde vila. Det ser ut just nu som om hon knappast (enligt planen )kommer få någon vagn på sig inom de närmaste veckorna. Hon är alldeles för hovöm, och stel i bakdelen. Hon behöver skor bak, för att komma upp lite, kanske även en liten sula, för att räta ut bakdelsmuskulaturen och inte bli kort i "låren"och krypa med benen under sig. Men eftersom hon är så stel så orkar hon inte lyfta upp bakbenen tillräckligt länge, för att hovslagaren ska kunna arbeta. Snacka om moment 22. Men vi övar varje dag, och hon försöker verkligen. Vi gosar och borstar och hon njuter verkligen, men saknar nog att komma ut på sina små promenader. Men tömkörningen får också vänta, på nya skor. Vi måste först se att hon verkligen är okej, även efter skorna kommit på. Eventuellt kanske det blir röntgen på ATG kliniken, eller genomgång av equiterapeut. Ingen idé att påbörja något om hon inte är frisk. Då blir vi bara så besvikna och ingen häst ska behöva "jobba" om det gör ont i kroppen. Men som sagt hon växer och växer... snart 1,60 passerat... Vi får hoppas att det är skälet, så vi inte köpt grisen i säcken igen. Hon var ju fräsch när hon kom, men hade då stått inne en del pga vädret. Annars har hon ju bara sprungit i hagen, och det ska brukar bara vara utvecklande för unghästar att röra på sig. Vårat lilla hjärta.
Tösen ska inte ut förens den 16 juni, då det är ont om bra lopp för henne, så vi får försöka hålla henne i trim. Gräset sätter sig ju inte bara på magen, utan i huvudet också. Blir lite stirrig och bufflig att hantera, och det gör ganska så ont när hennes 460 kg landar på tårna.
Och så nya EU lagar igen. Alla hästar ska ju enligt lag ha hästpass. Inte endast för att kunna ut och resa, utan för att få finnas till, och naturligtvis för att det har med lagen om slaktkött att göra. Mysigt. Kellie har endast haft sina registreringspapper med en mil lång stamtavla i hundra tusen generationer tillbaka, men det duger nu inte. Jordbruksverket kommer att göra en genomgång och inventera hästar i stallen i Sverige, och du måste inom tre timmar efter anmodan från dem, kunna visa upp ett giltigt pass. Annars väntar böter. Och inte bara det... för att kunna få ett pass, så måste hon även bli identifierad, av en utbildad person med behörighet för att se att hon är hon, samt chipmärkas med ett litet mikrochip. Gissa vad detta kostar.... Passregistrering hos shetlandsföreningen, betalning till kontrollanten samt övriga kostnader för chipet, milersättning för resa till oss etc. Alldeles gratis!! Så företagsam som jag är funderar jag på om inte Hasse & Jag skulle gå kursen i slutmätning av ponny, chipmärkning och identifikation... värkar bli en lukrativ bransch med väldigt få utbildade här i dalarna. Vi blev ju skinnade tidigare i år också, då vi behövde ett slumätintyg på Piggelin, för att hon ska få tävla, och kunna visa upp att hon är C-ponny. Lite maffiametoder har det skrivit om också, då det är många som köpt dyra ponnyer åt sina tävlingssugna barn, främst på Irland. Sedan visar det sig lustigt nog att dessa fantastiska snabba, långbenta ponnies inte är ponnies, utan runt 1,50 i mankhöjd. Kul. Då blir det helt plötsligt inte värda en krona och har alltså kostat de alldeles för snälla föräldrarna som så gärna vill se sina skyddslingar vinna, 250 000 kr eller så.Så en del mutskandaler förväntas nog dyka upp inom kort.
Jag har idag planterat lite fina blommor i lådorna på stallväggen och i hängamplarna på förstubron. Hoppas det tar sig i värmen nu. Ville ha lite fint för vi blir invarderade av gäster på fredag, som vill uppvakta Robin som tar studenten. Hasse får dock klara sig själv när Stockholm och Borlänge fixat utspring samma dagar, och öven vår Tedde bus går ut, och Sandra och jag reser självklart ner för att fira honom!
Ha det!/Mia
Det andra gänget har fått flytta över till lilla hagen, där gräset växt upp lite. De ser ut som tunnor som kommer vaggande när dagen lider mot sitt slut. Det är mest bara Elite som har bus i benen, trots att hon borde vila. Det ser ut just nu som om hon knappast (enligt planen )kommer få någon vagn på sig inom de närmaste veckorna. Hon är alldeles för hovöm, och stel i bakdelen. Hon behöver skor bak, för att komma upp lite, kanske även en liten sula, för att räta ut bakdelsmuskulaturen och inte bli kort i "låren"och krypa med benen under sig. Men eftersom hon är så stel så orkar hon inte lyfta upp bakbenen tillräckligt länge, för att hovslagaren ska kunna arbeta. Snacka om moment 22. Men vi övar varje dag, och hon försöker verkligen. Vi gosar och borstar och hon njuter verkligen, men saknar nog att komma ut på sina små promenader. Men tömkörningen får också vänta, på nya skor. Vi måste först se att hon verkligen är okej, även efter skorna kommit på. Eventuellt kanske det blir röntgen på ATG kliniken, eller genomgång av equiterapeut. Ingen idé att påbörja något om hon inte är frisk. Då blir vi bara så besvikna och ingen häst ska behöva "jobba" om det gör ont i kroppen. Men som sagt hon växer och växer... snart 1,60 passerat... Vi får hoppas att det är skälet, så vi inte köpt grisen i säcken igen. Hon var ju fräsch när hon kom, men hade då stått inne en del pga vädret. Annars har hon ju bara sprungit i hagen, och det ska brukar bara vara utvecklande för unghästar att röra på sig. Vårat lilla hjärta.
Tösen ska inte ut förens den 16 juni, då det är ont om bra lopp för henne, så vi får försöka hålla henne i trim. Gräset sätter sig ju inte bara på magen, utan i huvudet också. Blir lite stirrig och bufflig att hantera, och det gör ganska så ont när hennes 460 kg landar på tårna.
Och så nya EU lagar igen. Alla hästar ska ju enligt lag ha hästpass. Inte endast för att kunna ut och resa, utan för att få finnas till, och naturligtvis för att det har med lagen om slaktkött att göra. Mysigt. Kellie har endast haft sina registreringspapper med en mil lång stamtavla i hundra tusen generationer tillbaka, men det duger nu inte. Jordbruksverket kommer att göra en genomgång och inventera hästar i stallen i Sverige, och du måste inom tre timmar efter anmodan från dem, kunna visa upp ett giltigt pass. Annars väntar böter. Och inte bara det... för att kunna få ett pass, så måste hon även bli identifierad, av en utbildad person med behörighet för att se att hon är hon, samt chipmärkas med ett litet mikrochip. Gissa vad detta kostar.... Passregistrering hos shetlandsföreningen, betalning till kontrollanten samt övriga kostnader för chipet, milersättning för resa till oss etc. Alldeles gratis!! Så företagsam som jag är funderar jag på om inte Hasse & Jag skulle gå kursen i slutmätning av ponny, chipmärkning och identifikation... värkar bli en lukrativ bransch med väldigt få utbildade här i dalarna. Vi blev ju skinnade tidigare i år också, då vi behövde ett slumätintyg på Piggelin, för att hon ska få tävla, och kunna visa upp att hon är C-ponny. Lite maffiametoder har det skrivit om också, då det är många som köpt dyra ponnyer åt sina tävlingssugna barn, främst på Irland. Sedan visar det sig lustigt nog att dessa fantastiska snabba, långbenta ponnies inte är ponnies, utan runt 1,50 i mankhöjd. Kul. Då blir det helt plötsligt inte värda en krona och har alltså kostat de alldeles för snälla föräldrarna som så gärna vill se sina skyddslingar vinna, 250 000 kr eller så.Så en del mutskandaler förväntas nog dyka upp inom kort.
Jag har idag planterat lite fina blommor i lådorna på stallväggen och i hängamplarna på förstubron. Hoppas det tar sig i värmen nu. Ville ha lite fint för vi blir invarderade av gäster på fredag, som vill uppvakta Robin som tar studenten. Hasse får dock klara sig själv när Stockholm och Borlänge fixat utspring samma dagar, och öven vår Tedde bus går ut, och Sandra och jag reser självklart ner för att fira honom!
Ha det!/Mia
Nu är livet alldeles, alldeles underbart!
För jag har arbetat min sista dag, och ska ha semester i hela 4 veckor. Tjoho... Jag ska gå här och skrota, och sitta på gräsmattan och se Maya växa centimeter för centimeter. Så underbart!
Semestern var ju lagd för det stora äventyret att Copy skulle föla, men den biten har vi ju redan avklarat, så nu är ju resten bara bonus. Maya som har varit så kavat, har nu efter två veckor kommit på att den finns två olika rastyper i världen, häst och människa! Så nu är hon lite blyg för oss och gömmer sig bakom mamma. Men efter nästa helg kommer det storstilat besök minsann, då kommer ett annat sto, Watch Me på besök med sin lilla hingst som är tre veckor äldre, hit som sällskap Då blir det livat i Kallesbacken vill jag lova. Fölen behöver ju leka, och Angelicas andra hästar är redan ganska trötta på lilla "Gabbe".
Vi har också haft herrbesök här på "tjejgården" i veckan. Vi har inte mindre än 4 brunstiga brudar i hagen. Och i granngården bor ju Blixten. Visserligen är ju Blixten en äldre gentleman på 18 höstar, och kastrerad, men det vet ju inte han. Och brudarna tycker nog att han kan duga ( i brist på annat) så de ropar och kråmar sig minsann. Så när Blixten känner för att dra på raggarstråt, så tar han helt enkelt en av staketstolparna mellan tänderna och lyfter rakt upp, med eltråd och allt, och slänger på backen. Ingen baggis för en stor stilig karl minsann.
Och det är lite kramgoa låtar över det hela...
Tänk er en Krister Sjögren typ, med äkta härlig värmlandsdialekt som kommer gående i sakta lunk på grusvägen i Självbo, glider upp bredvid brudarnas hage och säger:" Tjena smulan, brukar du gå hit ofta? Kanske skulle vi ta och dela på en tuva du och jag..."
Tja... men ännu lustigare vart det ju imorse. Hästar är ju som sagt lite kluriga och därför måste vi människor vara smartare. Så döm om min förvåning när jag står inne i Copys box och mockar, och plötsligt hör jag ett brak i skogen... Tittar ut och där står Blixten på gräsmattan, och från ängen kommer Copy i full galopp med Maya vid sidan, för att stila lite för charmören från värmlandsskogarna. Men något i perifirin stör bilden? Vad i....
I buskarna fem meter från Blixten smyger en karl i t-shirt och långbyxor i hettan. ???
Jo, det är Blixtens husse som ägnat hela morgonen åt att försöka fånga Blixten. Efter några timmar hade han gett upp och gått in för att äta frukost för att orka fortsätta jaga. Efter diverse hot och mutor och springande hade han mer övergått åt en smygande taktik, och som den jägare han är ( till och med varit i Afrika och jagat storvilt!) så tänkte han använda sig av det beryktade överraskningsmomentet när Blixten var upptagen med att spana in Copy.
"Men vad gör du då?" hinner jag dumt kläcka ur mig. !Sch!!!" hörs det från buskarna. Jägaren pekar på Blixten. "Vad? Vill du ha tag på han "säger jag, och kliver raka vägen fram och tar tag i grimman, innan Blixten hinner tänka ut en flyktplan.
"Men vad faan, säger storjägaren, jag har ju hållt på hela morgonen!!,hur fan gjorde du?"
Livet är inte alltid rättvist som sagt.
Lite bilder från hagen på de två machobrudarna som styr ordningen i hagen, från Ulrikas besök senast.(Tackar!)
och en surande kisse som tror att jag gömt Majsan, och fryser ut mig. Alla andra får klappa utom jag. Kommer jag med handen så "duckar" hon smidigt undan så jag klappar i luften. Snacka om att vara en "nobody".
Ha det!/Mia
Semestern var ju lagd för det stora äventyret att Copy skulle föla, men den biten har vi ju redan avklarat, så nu är ju resten bara bonus. Maya som har varit så kavat, har nu efter två veckor kommit på att den finns två olika rastyper i världen, häst och människa! Så nu är hon lite blyg för oss och gömmer sig bakom mamma. Men efter nästa helg kommer det storstilat besök minsann, då kommer ett annat sto, Watch Me på besök med sin lilla hingst som är tre veckor äldre, hit som sällskap Då blir det livat i Kallesbacken vill jag lova. Fölen behöver ju leka, och Angelicas andra hästar är redan ganska trötta på lilla "Gabbe".
Vi har också haft herrbesök här på "tjejgården" i veckan. Vi har inte mindre än 4 brunstiga brudar i hagen. Och i granngården bor ju Blixten. Visserligen är ju Blixten en äldre gentleman på 18 höstar, och kastrerad, men det vet ju inte han. Och brudarna tycker nog att han kan duga ( i brist på annat) så de ropar och kråmar sig minsann. Så när Blixten känner för att dra på raggarstråt, så tar han helt enkelt en av staketstolparna mellan tänderna och lyfter rakt upp, med eltråd och allt, och slänger på backen. Ingen baggis för en stor stilig karl minsann.
Och det är lite kramgoa låtar över det hela...
Tänk er en Krister Sjögren typ, med äkta härlig värmlandsdialekt som kommer gående i sakta lunk på grusvägen i Självbo, glider upp bredvid brudarnas hage och säger:" Tjena smulan, brukar du gå hit ofta? Kanske skulle vi ta och dela på en tuva du och jag..."
Tja... men ännu lustigare vart det ju imorse. Hästar är ju som sagt lite kluriga och därför måste vi människor vara smartare. Så döm om min förvåning när jag står inne i Copys box och mockar, och plötsligt hör jag ett brak i skogen... Tittar ut och där står Blixten på gräsmattan, och från ängen kommer Copy i full galopp med Maya vid sidan, för att stila lite för charmören från värmlandsskogarna. Men något i perifirin stör bilden? Vad i....
I buskarna fem meter från Blixten smyger en karl i t-shirt och långbyxor i hettan. ???
Jo, det är Blixtens husse som ägnat hela morgonen åt att försöka fånga Blixten. Efter några timmar hade han gett upp och gått in för att äta frukost för att orka fortsätta jaga. Efter diverse hot och mutor och springande hade han mer övergått åt en smygande taktik, och som den jägare han är ( till och med varit i Afrika och jagat storvilt!) så tänkte han använda sig av det beryktade överraskningsmomentet när Blixten var upptagen med att spana in Copy.
"Men vad gör du då?" hinner jag dumt kläcka ur mig. !Sch!!!" hörs det från buskarna. Jägaren pekar på Blixten. "Vad? Vill du ha tag på han "säger jag, och kliver raka vägen fram och tar tag i grimman, innan Blixten hinner tänka ut en flyktplan.
"Men vad faan, säger storjägaren, jag har ju hållt på hela morgonen!!,hur fan gjorde du?"
Livet är inte alltid rättvist som sagt.
Lite bilder från hagen på de två machobrudarna som styr ordningen i hagen, från Ulrikas besök senast.(Tackar!)
och en surande kisse som tror att jag gömt Majsan, och fryser ut mig. Alla andra får klappa utom jag. Kommer jag med handen så "duckar" hon smidigt undan så jag klappar i luften. Snacka om att vara en "nobody".
Ha det!/Mia
Att få smått upptar verkligen ens tid och tankar..
Jag fick frågan här för ett tag sedan hur de andra hästarna tar detta. Ganska okej. Elite är nyfiken, Piggelin generad tittar bara bort, Kellie bryr sig inte så länge det finns grönt i hagen, men Tösen...
Hon undrar så varför vi luktar konstigt. Och var är sura Copy? Så hon har fått tjuvkika lite. Med chokade och nyfikna ögon.
Men sanningen är att vi faktiskt just nu tycker andra saker än Maya är oviktiga. Jag har till och med glömt skriva att Tösen skulle starta idag på Rättvik!
Hon fick ett startnummer 13, och stod på två tillägg. Ut direkt i tredje spår och jagade sakta men säkert ikapp. Hela loppen hängde hon därute själv, med sin stänkhuva på! Kajsa tyckte hon kändes lite ostadig och "rullig", men lyckades hålla henne i trav hela vägen imål. Hon tordes inte driva heller, utan satt helt stilla. Tösen travade lugnt in på en tredje plats, slagen bara med en nos av tvåan. Så kan det gå! Lite snopet då hon med facit borde fartmässigt kunna vunnit lätt, men ibland är marginalen mellan trav och galopp så liten, att Kajsa valde rätt. De andra fock driva rätt bra, men Tösen hade som sagt alla krafter sparade, trots att ensam ha dragit i tredje spåret hela vägen. Känns som om hon är på gång tillbaks till storformen iallafall.
God natt.../Mia
Hon undrar så varför vi luktar konstigt. Och var är sura Copy? Så hon har fått tjuvkika lite. Med chokade och nyfikna ögon.
Men sanningen är att vi faktiskt just nu tycker andra saker än Maya är oviktiga. Jag har till och med glömt skriva att Tösen skulle starta idag på Rättvik!
Hon fick ett startnummer 13, och stod på två tillägg. Ut direkt i tredje spår och jagade sakta men säkert ikapp. Hela loppen hängde hon därute själv, med sin stänkhuva på! Kajsa tyckte hon kändes lite ostadig och "rullig", men lyckades hålla henne i trav hela vägen imål. Hon tordes inte driva heller, utan satt helt stilla. Tösen travade lugnt in på en tredje plats, slagen bara med en nos av tvåan. Så kan det gå! Lite snopet då hon med facit borde fartmässigt kunna vunnit lätt, men ibland är marginalen mellan trav och galopp så liten, att Kajsa valde rätt. De andra fock driva rätt bra, men Tösen hade som sagt alla krafter sparade, trots att ensam ha dragit i tredje spåret hela vägen. Känns som om hon är på gång tillbaks till storformen iallafall.
God natt.../Mia
