Idag åkte vi och hämtade raringarna i Undersvik, några mil norr om Bollnäs. Det gick fantastiskt bra! Ängel nummer 1 gick på transporten efter en mycket litet tveksamt stopp, och fann sig omedelbart i situationen efter att ha provat om det gick att ta sig ut åt något håll. Ängel nummer 2 ville inte lämna sin mamma, men fann sig i att bli varsamt knuffad och indragen i släpet. Vilka hästar! Efter 3 timmar i transporten (en helt ny upplevelse för dem) visade de inte en gnutta av nervositet eller att  bli svettiga av stress, utan stod lugnt upptagna med att äta så mycket hö det bara går på kortast möjliga tid. Eftersom vi inte riktigt visste om Truaxteer Elektra skulle försöka krypa under bommen, så pallade vi in 3 balar med hö framför samt 2 proppfulla hönät. Detta resulterade att Elite Elektra med sin långa hals nådde dessa balar och sysselsatte sig flitigt med att bygga om lite. Två av balarna hade hon sonika lyft in i "spiltan" och lyckats dra loss snörena från och bäddat med. Vi pratar om ca 26 kg hö under henne...
Den tredje balen hade hon lyft på högkant och stod och åt ur. Nu tror ni förstås att hon bara tänkte på sig själv. Nejdå, hon är så väluppfostrad så. Lille Truax fick ha bägge näten för sig själv! Det är kamratskap det, när den är som bäst.
När vi väl var framme så ropade genast  Truax efter sin mamma och buffade på mig och undrade vart jag gömt henne? I din ficka kanske? Bakom ryggen? Nähä... Ni då i hagen? är ni min mamma? Tillslut lyckades hon göra sig
hörd da till paddocken och få svar av den blivande mamman som enda sedan hon blev dräktig håller "talkshow" med sig själv eller den som vill höra. Och när Copy ropar måste ju Tösen svara. Och då blev Truax lite lugnare, för Tösen kunde hon se från sin box.

Mn... kamratskap eller inte, man diar inte sin bästa kompis. Där går gränsen. Truax vill så gärna ha lite tröst, men då får hon bryska tillrättavisningar och till och med lite sparkar. Men när hon visat sitt underläge genom att tugga lite så lägger Elite sitt huvud över hennes hals, och visar att hon är högst i rang. När denna procedur är klar så får hon lite tröst genom att stå nära och mysa en stund.

Tösen då? Jo, hon har spanat och spanat.... och visst fick vi frågan om vi inte älskar henne längre... Varför är nihos de där glinen hela tiden? Ja, vi får nog tänka oss för ordentligt. Annars får hälsingebrudarna det inte lätt med dalkullorna i hagen när de så småningom ska gå tillsammans.

Hörs.. /Mia