Lite bilder från en grå mulen dag...
Fina tjejer......
Fotomodell.......
/Mia
Regn, regn regn...
Men som en planta i trädgården växer hon, Lilla Marilyn.
Hon är nu 16 dygn gammal, och är mittpunkten i flocken. Tösen har aldrig mått bättre i hela sitt liv, och Mayas liv har fått en mening igen. Kellie ser numera ut som en tunna, fast en stående... hon har en mage som hänger och släpar i marken, och är inte så lätt att springa med.
Och springa vill Marilyn... Och då kommer Tösen, och Maya. Kellie flyttar sig sakta runt. Hon har räknat ut att de snart är ikapp henne igen om hon står still, bara varvad runt hagen.
Marilyns flock består av hästarna, Puffen, Hasse, Sandra och mig. Hon gnäggar åt oss alla, men har konstaterat att det är bara fyrbenta som kan springa fort.
Under alla mina år med hästar, kan jag bara säga att jag inte tidigare har stött på en så unghäst med ett psyke gjort av pansar. Hon är nyfiken, med vänligt sinnelag men stentuff. Finns inget som skrämmer henne, och hon tar alla för givna. Vi har ett stort jobb framför oss att fostra henne, vänligt men bestämt. Hon har vuxit rejält och är mer än lovande. Fortfarande lite rak i sina kotor, men de tycks inte störa henne alls.
Det är oerhört glädjande att Tösen visat sig lämna så bra efter sig, och att hennes nervösa sida inte gått i arv, vilket troligen förklaras bäst med att det är hennes upplevelser som format henne så, inte generna.
Därmed har vi beslutat att Marilyn kommer vara till salu, för vi har en framtid i Tösen som avelssto. Vi kommer bara att sälja henne till seriöst och bra folk, som vill satsa på travet, och kan utveckla henne till en tävlingshäst.
Efter år av funderingar vad som egentligen var gåtan med Copy, har vi nu kommit fram till sanningens minut. Maya har ärvt hennes väderkänslighet, muskelbesvär och överkänslighet mot beröring. Och den troliga anledningen till att hon inte vill bli förspänd är helt enkelt att hon har haft ont.
Vackra Copy L.J.
Efter mycket efterforskningar har vi funnit att hon inte kan äta kraftfoder med stärkelse, socker eller kolhydrater. De påverkar hennes muskler och överkänslighet mot beröring.
Dessa symptom stämmer väl överens med den typ av sjukdomen PSSM (Polysaccharide Storage Myopathy, or EPSM or PSSM, in horses is a disease that is caused by.) som drabbar varmblod.
Kallblod drabbas av EPSM och framförallt Quarter rasen drabbas mest, också av PSSM men med en svårare typ av korsförlamning.
I vårt fall har vi helt kommit fram till detta genom att förklaringen till vad sjukdomen innebär, kort förklarat att musklerna blir lidande av hästens matsmältningsbesvär, de kan inte ta upp elektrolyter på rätt sätt, och hästen får ont, är precis vad vi själva kommit fram till. Det finns inget botemedel, sjukdomen är ärftlig men genom att hålla hästen på strikt diet, kan den bli intill närmast symptomfri, och faktiskt prestera någorlunda. Varmbloden får mer spridda och väldigt difusa och ganska otydliga symptom, med stelhet efter boxvila, väderkänslighet, annorlunda bakaktion etc, samt ett kraftigt humör av kraftfodret.
Sjukdomen upptäcks först vanligen i 2-4 års ålder, i samband med att de börjar arbeta, och det är oftast draghästar som drabbas. De är vanligen positiva att hantera och köra in som ettåringar, för att plötsligt bli totalt oarbetsvilliga, tittiga och lättskrämda.
Maya Mystica
Kallblod och Quarter har svårare symptom, kan dra bakbenen efter sig, har svårt att resa sig, drabbas av muskelförtvining och korsförlamningar.
Sjukdomen kan fastställas genom en muskelbiopsi eller ett man- prov som skickas till universitetet i Minnesota.
Det finns en forskare vid SLU som har arbetat med sjukdomen, men jag var helt ovetandes om den, till för ett par dagar sen. Inget som verkar vara speciellt omtalat inom travet.
Sjukdomen är genetisk, och nedärvs, och hästar kan bära på anlaget som beskrivs som en mutation, utan att själv vara drabbade. Hästar som bär på anlaget ska direkt tas ur avel.
Det är en lättnad att få en förklaring till varför en så fantastisk häst som Copy, som visat prov på en enastående talang, inte kunde prestera alls på banan. Likaså till Mayas beteende. Men det är ändå en enorm sorg att tro att hon inte är frisk, och att inte kunna avla vidare på ett så vackert och intelligent sto.
Nu får hon "växa" mentalt under sommaren samtidigt som hon går in på sin nya diet, så får vi se hur långt det bär. Troligen vill vi väl genomföra en biopsi för att vara säkra, och för att detta är viktigt att det kommer fram.
Kanske blir hon symptomfri och vi kan träna, eller så får hon stanna som blivande ridhäst på gården.
Vi kan inte avla på sjuka hästar, med risk att dessa utsätts för hård träning, som de inte klarar av. Det leder bara till smärta och besvikelse för alla inblandade.
Nya bilder kommer snart, bara solen tittar fram.
/Mia
Man kan Curla barn och så kan man Curla hästar...
Oj, oj vilken pärs. Stackars Niklas som kom på besök igår, just som vi släpper ihop Tösen & Marilyn med resten av flocken. Inget trevligt sällskap vi var precis.
"Nämen nej... inte dit!"
"Sluta attackera Kellie, Tösen hon har inte gjort något"
"Maya för faan varför måste du gå närmare när du vet att du kommerr få en spark?"
"Maaaayyyyaaaa!!!!"
"Töössseeennn, nnnnnnneeeeeeeeeeeejjjjjjjjjjjj!!!!!!!!!!!!!
"Kellie se UUUUUUUUUUUUUpppppppppppp!!!!!!!!!!!!
Och så small det.
Att gå emellan 600 kg rasande mamma, och 400 kg uppnosig tvååring är inte att rekommendera alls.
Men det gjorde Kellie. Om det var för att medla i konflikten och få dem att skiljas sig åt, eller för att hon ville skydda fölet som helt glömdes bort, vet vi inte. Men när man släpper ihop ston med föl vid sidan, har de oftast fördelen av att ha varsitt föl att skydda, och således gemensamma intressen.
En nyfiken och uppnosig tvååring som aldrig sett ett föl innan, och undrar varför kompisen plötsligt luktar annorlunda är inte samma sak.
Och Tösen klarar inte av att samtidigt hålla reda på henne, och samtidigt jaga bort Maya. Det var en sak för mycket.
Marilyn tog till flykten och sprang rakt igenom hagen för att skydda sig, från sin arga mamma och den galna tvååringen, och Tösen fick sen jobba hårt på att få henne vid sin sida igen.
Jag och Hasse var i upplösningstillstånd. Vill inte ha några skadade hästar, och vill ha dem tillsammans, eftersom de är flockdjur och Tösen har nästan deppat ihop utan Kellie vid sin sida.
"Om du tar de två och går till andra sidan hagen, så håller jag de här".
Om och om igen...."
"Och varför gör de så hela tiden, varför är Tösen så dum att hon ställer sig i en hörna och måste attackera sig ut, trots att hon är ledaren? "
"Men vad ni håller på..." snacka om curlingföräldrar... säger han som snart ska bli pappa.
"Fattar ni inte att anfall är bästa försvar? Det är väl så hon tänker...?"
"De fixar det där själva, se det går ju redan bättre."
Tystnad.
"Okej, nu låter vi dem sköta om det här själva."
Efter en timme är flocken delad i två, betandes sida vid sida.
Tack Niklas, du kommer bli en riktigt bra pappa, till skillnad från dessa två överbeskyddande, nippriga och helt hysteriska hästföräldrarna.
Regnet och lugnet har återigen lagt sig över gården, och Kellie linkar runt med en ordentlig lårkaka, stackars liten.
/Mia
Grattis, Grattis.........
I onsdags tog Johnny och klarade uppkörningsprovet här i Falun på morgonen, åkte hem igen efter lunchen, och som om det inte var nog så åkte han till Gävle (!) från Järfälla på torsdagen för att skriva teorin....( Han bommade första skrivprovet i Stockholm, och fick ingen ny tid förens till nästa vecka då han är upptagen med att sommarjobba.)
Så då tar man Gävle istället.........
Och klarade det!
Så på måndag åker han bil till sitt sommarjobb, helt enligt sin plan. Vilken företagsamhet!
Sandra gick ut 8:an idag med hela 6 st VG. Starkt jobbat!
Så här snygg var hon för dagen...
/Mia
Born to race.........
Ja, löpsuget är det då inget fel på....
Vi var på ängen en stund idag, för att låta dem sträcka på benen lite.
Kolla öronen...
Njut, härligare än så här blir det inte! (Hur f-n ska man kunna gå och jobba på tisdag? )
/Mia
Oj vad det går undan..........
Marilyn har på sitt fjärde dygn börjat träna intervaller........
Idag är Tösen inte lika överbeskyddande och lillpluttan får röra sig lite mer fritt. Hon diar lite väl mycket, och har fått diarré, inget som ännu tycks störa hennes allmäntillstånd iallafall.
Någon som fått lära sig att bli liter mera självständig, är Maya. Hon och Kellie sköter sig själva numera och det tror jag är en bra och nödvändig utveckling för henne.
Hon har nu gått på helt havrefri foderstat en tid, och alla muskelspänningar i kroppen är som bortblåsta, och hon är inte längre känslig för beröring på huden eller benen, och har inte haft några knasiga, oregelbunda brunster alls. Vi har också tvingats till en längre vila än tänkt, då hon fick en kraftig förkylning med tjock snuva och feber i samband med att de började vara ute på nätterna.
Men med facit i hand, och även om vi inte kunnat hitta någon skada efter olyckan, känns det ändå troligt att hon faktiskt sträckt sig, eller skadat en ligament i ryggen. Så hon får ta det lugnt ett tag till, och sedan får vi börja om med träning för vagn, och se vad hon klarar. Hon rör sig som en gudinna iallafall i hagen och är så lik sin mamma så det är skrämmande. Copy reagerade ju med aggresivitet när hon fick havre, och kanske var det egentligen samma typ av överkänslighet som gav henne symptomen, hon rörde sig ju anmärkningsvärt knyckigt utan att orsaken någonsin hittades och var ju känslig för att bli kall eller blöt, och hade tendenser till korsförlamningar, tiit som tätt.
Men vi tror att Maya är värd att vänta på, det blir bara att inse att hon kommer ut senare än sina kullkamrater.
/Ha det. Mia
Hur mycket kärlek finns det i en nykläckt häst?
Jag vet att alla tycker att just deras barn är det mest fantastiska som finns... Och jag vet att Maya var det mest fantastiska föl som fanns...
Och nu har det hänt igen!
MARILYN ÄR DET MEST FANTASTISKA FÖLET PÅ JORDEN!
Jag vet inte hur man bäst beskriver känslan när man ropar hennes namn och hon kommer gnäggandes i full fart till staketet. Hon är knappt tre dygn gammal.
Hon är så social och kelig, och vänder rumpan till för att vi ska klia. Idag skulle vi borsta ur Tösens man för att komma åt eksemen, men hur lätt är det när någon annan hela tiden vill bli borstad.
Hon gosar, leker, äter och slänger sig ner för att snusa middag på fem minuter!
Måste skaffa mig en systemkamera.......
/Mia
Allt är bra...
Tösen börjar läka ihop, veterinären har varit här och tittat till henne, och tagit en "Foal-check" på Marilyn, som såg bra ut. Provet visar ett bra antal med antikroppar, så tur hon var så envis att dia, trots att det var trögt. Veterinär Frida från distriktarna var här, och hade snällt nog laddat upp med plasmapåsar, som både vi och plånboken tackar för att vi slapp.
I övrigt är hon pigg, kelig och glänser redan i manremmen. Hon är ganska liten tyckte vetrinären, men väl utvecklad och rak i benen, möjligen något raka, så det blir bra att komma ut på bete om några dagar, och få använda dem rejält, och böja och sträcka lite på senorna.
Tösen är en riktig hönsmamma, men ganska så sträng. Marilyn får inte hälsa på de andra hästarna som står på andra sidan lösdriftsväggen, och hon får inte galoppera iväg själv, trots att hagen bara är några kvadratmeter stor.
Tösen buffar henne, naggar henne och lär henne rätt och fel. Vilken kärlek.......
"Experterna" på kallblodsfärger ( se deras sida kallblodsängel) har tittat på korten och stamtavlan och säger att hon blir svart så småningom. Och från annan säker källa så åtminstone väldigt lik mamma. Kul att jag också fick veta att de brukar bli likadana i färgen som vuxna, som när de kommer ut och är blöta.
Puffen tycker vi är urtråkiga, och skäller på Marilyn, för att han inte får vara inne hos henne. Påminner mig om en viss storebror som ville lämna tillbaks lillebror till doktorn på sjukhuset...
Dagens bilder kommer här.....
Ps. hoppas nu den nya layouten på sidan syns, den har min duktiga dotter gjort! (PS om ni inte ser den tryck på F5 på ert tangentbord!)
Vadå välja ute eller inne?
Puss mamma.....
Sötnos...
Hungrig... svansen jobbar som en proppeller...
Uttråkad hund som just fått skäll för att han skäller...
En liten glädjetur runt hagen... mamma travar bredvid.
Så fin... ett och ett halvt dygn gammal...
Tittut...
Profil... Mattes gamla utsällningsgrimma för mini shetland kom väl till plats igen.
Puffen solar när husse klipper gräsmattan......
/Mia
Sjelfbo Marilyn
Hoppas vi att hon får lov att heta för ST i stamtavlan, och det blir väl "Den där Mary" här hemma skulle jag tro.
Hon har nu fått nys på Maya och Kellie, som vill hälsa men Tösen, föser strängt undan henne, och attackerar väggarna till lösdriften på bästa mamma -manér.
Grimman är på, och hon är även tvättad och fin, utan protester......
Fräck färg.... undrar vad det blir av den? Aldermarin lämnar både fux,svart, brun och mörkbrun men vad definierar man detta som?
Underbara fölet...
Kajsa Kavat borde hon få heta, men det blir något annat.... Har aldrig varit med på maken. Hon fick själv fart på mammas mjölkstockning, envis, vet vad hon vill och alldeles perfekt skapt! Men färgen?
Jag skrev mörkbrun igår, men i dagsljuset ser hon nästan grå ut, med antydan till en ål? Vad vi vet borde hon inte kunna bli borkfärgad, och definitivt inte skimmel....... Spännande!
Med lite hjälp av vetekudde, rann mjölken bättre, men lite för tunn, så det får bli foalcheck genom blodprov, på fredag för att säkerställa att hon fått i sig den livsnödvändiga råmjölken med antikropparna.
Tösen är en alldeles underbar mamma, och älskar redan sin dotter. Tyvärr blev hon lite sprucken, då det vart trångt, och jag fick hjälpa till att dra. Vi hoppas hon repar sig, och läker ihop bra.
Här kommer bilder.........
Vi hade en LÅÅNNNGGG namnlista, beronede på kön, färg och så vidare....... Men den här drottningen går helt enkelt inte att ge vilket namn som helst. Jag har legat sömnlös och grubblat hela morgonen, och så snart Sandra vaknar igen, får vi ha nytt namnmöte.
/Ha det! Mia
Klockan 21.45 föddes ett litet sto...
Är just nu inne och ska dricka lite thé, för att sedan gå ut och se om Tösens mjölk kommit igång.
Var lite si och så med det, men efterbörden har släppt efter en liten promenad.
Lill flickan föddes utan dramatik, allt gick bra även om Tösen blev lite chockad efteråt men det råder nog den lilla damen bot på. Stark, välutvecklad och bestämd....... Reste sig nästan omgående och är pigg och nyfiken.
Nya bilder kommer imorgon... dessa är tagna strax efter födseln. Hon är en exakt kopia av mamma, men med stjärnen åt andra hållet.
