Har nått en ny milstolpe igår!

Ibland är det obegripligt hur fort tiden går. Och hur lätt man glömmer bort sina drömmar och mål för att vardagen skymmer sikten. Men igår äntligen fick Maya spännas för vagn för första gången!

Maya "kysse" Fabbe med huggtänder...

Våran lilla, lilla vassa myra. Drömmar och målsättningar börjar ju redan vid planeringen att få dräktigt. Copy var ju riktigt, riktigt dålig i perioder och vi var ju även oroliga för hennes mentala hälsa, efter hon kommit tillbaka från seminstationen och "brudarna" där. När sedan hösten kom och hon insjuknade i influensa trodde vi ju att det var abortvirus, och inte ens vetrinären ville komma ut. Det fick ha sin gilla gång... Men hon tog fajten vår fina Copy, och fick krafterna tillbaka och 23 dygn för tidigt föddes lilla myran på sina rejält vingliga och böjda ben.

"Det här går aldrig"sa Hasse när han såg henne försöka resa sig och dia, "jodå "sa jag... En dag i taget, en timme i sänder". Och nu är det jag som står här och säger "hur ska det här gå?" och Hasse säger "det går så bra så".

Och visst gjorde de det! Maya har blivit tömkörd länge, över stock och sten, på vägar, i paddock och med remmar hängande och slängande. Hon har luktat, smakat och klivit över skalmarna på vagnen och tittat och tittat.
Och igår selade vi på inne och ledde sedan ut henne på gården, där hon stod blickstilla ( förutom att hon tog en tugga på matte arm, precis som sin mamma alltid gjorde när jag skulle kliva i vagnen eller sitta upp!)medans Hasse selade på. Ganska många remmar som ska hålla vagnen och det tar sin lilla stund. Av någon anledning väntar vi med att spänna för i stallet då det är trångt och bökigt för en ovan att ta sig ur stallet med vagn.... Ni som hängt med här länge förstår nog varför tränaren ändrat taktik i frågan.... Eller kanske det bara var för att inte stressa upp matten?...  Hur som helst har den duktiga tränarens arbete gjort underverk och finare häst får man leta efter!
Vi gick ner till stora vägen och vände, matte med grimma och grimskaft över huvudlaget, och husse gick bak och höll i tömmarna. Maya strålade! Öronen spetsade, glänste som en världsstjärna givetvis med nygjord fläta i pannluggen, som stora flickor har...... Och drog som hon aldrig gjort annat..... med ryggen, och klarade både små nerförsbackar där vagnen trycker på framåt, och även uppför, svänga och vända.


Lilla räkan Maya Mystica...

Någon som INTE TYCKER DETTA ÄR ROLIGT är ju förstås Tösen. Hon har fått börjat gå med vagn en gång i veckan för att få göra någonting och få lite kondition igen. Men hon märker tydligt att Maya får mer och mer tid, och att Maya behöver ha täcke regniga dagar ( precis lika korthårig och känslig som sin mor)tycker hon är trams! Hon är ju  världsstjärnan, inte den lilla plutten. Hon hugger Maya så fort hon får chansen och biter tag i hennes täcke.
Igår fick vi också en liten försmak på vad som kan hända när Tösen inte vill. Hon skrek och slog i luften när Hasse lätt daskade till henne på rumpan då hon vägrade gå ur boxen och ut på gången för att jag tagit fram klippmaskinen. Fel tid på dagen, fel maskin och ingen bomull i öronen. Då tänker jag inte gå ut!!
Till saken hör att vi skulle inte klippa henne, bara testa maskinen på en fläck då den inte fungerat på Isak som den är tänkt på. Hur som helst så blev Hasse ganska paff, då Tösen alltid varit arbetsvillig och aldrig aggressiv. Jag har ju dock fått känna på humöret i ridningen emellanåt, då hon blir skitsur om hon inte får bestämma. Och mer lär det komma....... "Gravida fruntimmer kan ju bli lite märkliga" var det någon som muttrade...

Här hemma har det förövrigt varit lite spännande. Matte var iväg med jobbet på konferans, ett dygn på ålandsfärja och det gungar fortfarande. Och ja.. av vågorna och inget annat. (Är alltid exemplariskt skötsam i arbetssammanhang.)Och med det så fick ju lillmatte och husse sköta allt själva från promenader till utfodring osv. Men det har gått bra! Någon av killarna har sovit i mattes del av sängen, och den andra på golvet nedanför. Låter vara osagt vem som gjorde vad men de snarkade båda två när Sandra kom ner för morgonpromenad kvart över sex på morgonen...
Trots att husse inte får koppla Isak så kan de gå ut på tomten och gå en sväng. Med lagom avstånd emellan. Men däremot mat får han gärna ge honom. Tydligen var det jätte kul... när matte ger äter han endast när magen kurrar rejält. Men när husse slänger ner något i skålen så rusar han fram och äter som om maten skulle försvinna annars? Inte en färsk fodret behövs går lika bra med torrisar.
Ja, det är väl inte så konstigt att vi valde en knäppgök till, för här bor bara märkliga individer...



Nu ska vi åka och göra våra röster hörda.../Trevlig helg!

Och hästarna myser i höstsolen. Maya har fått skor på fram och bak i dag, och hon skötte sig exemplariskt när hovslagaren kom på besök. Dock väldigt trött i benen av ovanan nu på kvällen. Då är det skönt att gå in i en halmad box och lägga sig...

Misse har också varit inne och fick sig en mysstund framför brasan. Isak fick vara på kontoret och lämna henne i fred en stund.

Och lite bildbombning på det lilla Yr-vädret som bara älskar stenar, klippor och att klättra. Han har funnit sig ett utsiktstorn där han ligger när vi andra är i stallet.......



Yrar I Am What I Am

Envis tonåring...

Här ligger jag, vad gör du?

Posar..

Posar mer..

Nu måste jag hitta en annan sten att prova...

Hm, tungan rätt i munnen bara så...

Ha, visste jag kunde...

Ahh är man bäst eller är man bäst ?...

Kom och ta mig om ni törs!

/Isak....

Vi spanar in fårskallarna...

Hm finns i både svarta och vita...

Undrar varför den där shäfern jämt skäller?...

Här ute på ängen har man så bra utsikt när man ska filosofera..



Eller busa...



Eller träna inkallning. Jag får något gott om jag kommer på "hit" och sätter mig ner..
Jag vet inte varför men jag tar väl den där godbiten för att göra matte glad.



Sen är jag lite trött och då går vi hem till mitt hus och min nalle.

Idag träffade vi en mystiskt prick, en jätte lång gul lastbil som skulle backa in på min garageuppfart och lämna något. Jag lade mig ner på sidan och tittade på gubben som hoppade ur och lämnade en låda till min matte. Lite konstigt var det nog att matte gapade och stirrade på mig? Som om inte jag vet hur man uppför sig när man får oväntat besök. Ja menar... det var ju ingen labrador eller så, bara en väldigt stor lastbil, inget att hetsa upp sig för.

/Isak

Igår ville äntligen katten veta av oss igen, och hoppade upp på fönsterbläcket. Vi öppnade men hon gick därifrån. Men vi förstod vinken... Hon börjar bli redo och vill inte sova ute när det bara är 2 plusgrader utomhus på natten. Så imorse fick Isak bara gå sina rundor och sedan vara inne. Misse har varit med oss på gården, pratat, nosat rullat sig och gosat. Hon har varit in i hallen och vänt. Så Hasse frågade henne om hon inte skulle komma in ikväll, och att hon kunde komma ner till stallet när han kvällsfodrade, så kunde de göra sällskap in.

Och gissa vem som kom till stallet, och sprang sedan in med Hasse.

Isak sover sin skönhetssömn och är utpumpad efter en jobbig dag. Vi var till skogen och tränade inkallning. Gick alldeles utmärkt trots färska björnspår och skogsarbetare som vi träffade på. Ända tills den otroligt snälla labradortiken Smilla som Isak träffat ett par gånger, dök upp med matte Ingrid. Smilla skulle aldrig röra ett hårstrå på någon. Än mindre skälla eller morra. Hon är nästan dumsnäll...
Jag gick och hälsade på henne och satte mig på huk. Isak var fortfarande lös, då jag inte ville göra någon stor affär av det hela, och lära honom att det är farligt. Isak hoppade och skuttade bakom mig, öronen flaxade som på dumbo, de ser nästan ut att lyfta med honom. Smilla viftar på svansen och vänder på sitt stora snälla huvud och tittat på honom. Och vad gör den modiga lilla killen då? Jo, han lägger benen på ryggen och springer därifrån det snabbaste han kan, medans han tjuter och gnyr som en pyyteliten valp. Kvar står vi tre och undrar vad som hände. Eftersom de stod på stigen mot vårt hem så sprang han åt "fel håll." Och det går fort... Bara att börja knalla efter... Turligt nog hade han sin reflexväst på som syns lite grann. Ingen Isak... jag ropade och ropade... Men dock dök en björn upp... Jag såg den inte men kände närvaron och bad snällt att den skulle lufsa vidare. När jag kom tillbaka hade den lämnat en färsk björnhög med mycket lingon i, på samma ställe som jag stod.
Bussig typ...

Isak då? Jodå han hade vikt av på en annan stig några hundra meter bort som leder ut på vår grusväg, och sedan tagit vägen hem i språng. Totalt utmattad hittade han husse på gården, och ville komma upp i famnen. Efter ett tag började husse undra var matte var... då spanade Isak mot skogen och markerade tydligt.

Dukitg vovve som sprang hem, trots allt då skogen är stor. Lite ledsamt bara att han ska vara så totalt skräckslagen för andra levande varelser. Vi får jobba vidare på det.....

Isak fick vi hälla i lite vatten, och sedan ett varmt bad med efterföljande massage. Bäddades ner i korgen med filt framför öppna brasan mitt på dagen....



Pigg och glad och nybadad och torr puff...

Lustigt nog har han skapat ett band till lilla Kellie som inte glömmer att han var med henne på kliniken. Hon har alltid hatat hundar men tittar med sina mjukaste ögon efter Isak.

Nu ska vi gå vår kvällspromenad efter "Sjelfbo Boulevard"och skratta åt mörkret. 28 års mörker är nu äntligen åtgärdat med vacker belysning...





En skön kille med en skön katt lämnas åt er att lyssna på.

http://www.youtube.com/watch?v=Qit3ALTelOo
/Mia

Blev en låång kväll med en kall och frusen ponny. Svullnaden runt ögon och ganasch lade sig så småningom, och då blev hon lugnare igen, efter att ha lagt sig ner, och rest sig upp stup i kvarten.

De "nya" tänderna fungerar utmärkt, och nu vill hon vara ifred och bara beta och beta!
Hakbettet, som är åtgärdat slipades ner med maskin till halva (!) längden på de innersta kindtänderna, ni förstår ju vilka betar det rörde sig om.  Skarpbettet mjukades upp genom ordentlig tandraspning, det som kändes när hon försökte ta morot ur handen, men rispade handflatan med sina framtänder. Och glesbettet där allt foder fastnar går inte att åtgärda, men vi kan bli tvungna att spola henne emellanåt. På en så liten ponnymun är det helt omöjligt att komma åt med en tandborste. Men kan hon nu tugga bättre bör det bli mindre foderrester som fastnar i "luckan" mellan tänderna  och minskar risken igen för inflammation i tandköttet.



Kellie med Hackamore, efter en tävling i "shettis-galopp" i Vansbro.

Det blev inget hackamore, då jag tyckte det blir för stort för henne i ponnystorlek och handen på de små barnen blir för stark. Utan ett bettlöst träns. Finns det då i storlek shetland? Nix... men jag hittade ett fint träns med remontgrimma och avtagbar käkrem under hakan. Istället för käkrem, ska jag nu inhandla två stycken remmar för gag-bett, och fästa fast på vardera sida, och låta dem löpa i kors under huvudet och ut genom ringen i remontgrimman, och sedan fästa tygeln direkt i gagremmen. Och vips blir det ett fungerande bettlöst-träns!

Ibland får man vara lite pysslig minsann.....

Jag får ofta frågan om det verkligen går att rida på en sån liten häst. Jodå hon bär upp ganska stora ryttare utan problem, bara de får plats i hennes special-tillverkade wintec" for Shetland"-sadel så.



Bild lånad från Kellies tidigare fodervärd.

Vi hade trevligt besök här i helgen av morfar och Gunilla, som tröttnat på det kalla och regniga vädret i fjällen. Fiskelyckan ville inte riktigt infinna sig, och då är det säkert trevligare med ett besök här i Dalarna, även om hösten börjar infinna sig här också med kalla och blåsiga nätter. Misse totalvägrar fortfarande att dela bostad med en liten lurvig hund, och kommer bara hem på nätterna för att äta mat ute på förstubron, så hon har nog skaffat sig en rejäl päls vid det här laget skulle jag tro. Långsint kisse det där...

Hittade en så kul bild på några storfiskare ute på Hasselö, med riktig sommarkänsla i!

Nu ska jag återgå till sängen med min feber, har nog fått överta några läskiga baciller som Sandra släpat hem från skolan dessvärre.

/Mia & Isak vid tangenterna.......