Igår ville äntligen katten veta av oss igen, och hoppade upp på fönsterbläcket. Vi öppnade men hon gick därifrån. Men vi förstod vinken... Hon börjar bli redo och vill inte sova ute när det bara är 2 plusgrader utomhus på natten. Så imorse fick Isak bara gå sina rundor och sedan vara inne. Misse har varit med oss på gården, pratat, nosat rullat sig och gosat. Hon har varit in i hallen och vänt. Så Hasse frågade henne om hon inte skulle komma in ikväll, och att hon kunde komma ner till stallet när han kvällsfodrade, så kunde de göra sällskap in.

Och gissa vem som kom till stallet, och sprang sedan in med Hasse.

Isak sover sin skönhetssömn och är utpumpad efter en jobbig dag. Vi var till skogen och tränade inkallning. Gick alldeles utmärkt trots färska björnspår och skogsarbetare som vi träffade på. Ända tills den otroligt snälla labradortiken Smilla som Isak träffat ett par gånger, dök upp med matte Ingrid. Smilla skulle aldrig röra ett hårstrå på någon. Än mindre skälla eller morra. Hon är nästan dumsnäll...
Jag gick och hälsade på henne och satte mig på huk. Isak var fortfarande lös, då jag inte ville göra någon stor affär av det hela, och lära honom att det är farligt. Isak hoppade och skuttade bakom mig, öronen flaxade som på dumbo, de ser nästan ut att lyfta med honom. Smilla viftar på svansen och vänder på sitt stora snälla huvud och tittat på honom. Och vad gör den modiga lilla killen då? Jo, han lägger benen på ryggen och springer därifrån det snabbaste han kan, medans han tjuter och gnyr som en pyyteliten valp. Kvar står vi tre och undrar vad som hände. Eftersom de stod på stigen mot vårt hem så sprang han åt "fel håll." Och det går fort... Bara att börja knalla efter... Turligt nog hade han sin reflexväst på som syns lite grann. Ingen Isak... jag ropade och ropade... Men dock dök en björn upp... Jag såg den inte men kände närvaron och bad snällt att den skulle lufsa vidare. När jag kom tillbaka hade den lämnat en färsk björnhög med mycket lingon i, på samma ställe som jag stod.
Bussig typ...

Isak då? Jodå han hade vikt av på en annan stig några hundra meter bort som leder ut på vår grusväg, och sedan tagit vägen hem i språng. Totalt utmattad hittade han husse på gården, och ville komma upp i famnen. Efter ett tag började husse undra var matte var... då spanade Isak mot skogen och markerade tydligt.

Dukitg vovve som sprang hem, trots allt då skogen är stor. Lite ledsamt bara att han ska vara så totalt skräckslagen för andra levande varelser. Vi får jobba vidare på det.....

Isak fick vi hälla i lite vatten, och sedan ett varmt bad med efterföljande massage. Bäddades ner i korgen med filt framför öppna brasan mitt på dagen....



Pigg och glad och nybadad och torr puff...

Lustigt nog har han skapat ett band till lilla Kellie som inte glömmer att han var med henne på kliniken. Hon har alltid hatat hundar men tittar med sina mjukaste ögon efter Isak.

Nu ska vi gå vår kvällspromenad efter "Sjelfbo Boulevard"och skratta åt mörkret. 28 års mörker är nu äntligen åtgärdat med vacker belysning...





En skön kille med en skön katt lämnas åt er att lyssna på.

http://www.youtube.com/watch?v=Qit3ALTelOo
/Mia