Blev en låång kväll med en kall och frusen ponny. Svullnaden runt ögon och ganasch lade sig så småningom, och då blev hon lugnare igen, efter att ha lagt sig ner, och rest sig upp stup i kvarten.

De "nya" tänderna fungerar utmärkt, och nu vill hon vara ifred och bara beta och beta!
Hakbettet, som är åtgärdat slipades ner med maskin till halva (!) längden på de innersta kindtänderna, ni förstår ju vilka betar det rörde sig om.  Skarpbettet mjukades upp genom ordentlig tandraspning, det som kändes när hon försökte ta morot ur handen, men rispade handflatan med sina framtänder. Och glesbettet där allt foder fastnar går inte att åtgärda, men vi kan bli tvungna att spola henne emellanåt. På en så liten ponnymun är det helt omöjligt att komma åt med en tandborste. Men kan hon nu tugga bättre bör det bli mindre foderrester som fastnar i "luckan" mellan tänderna  och minskar risken igen för inflammation i tandköttet.



Kellie med Hackamore, efter en tävling i "shettis-galopp" i Vansbro.

Det blev inget hackamore, då jag tyckte det blir för stort för henne i ponnystorlek och handen på de små barnen blir för stark. Utan ett bettlöst träns. Finns det då i storlek shetland? Nix... men jag hittade ett fint träns med remontgrimma och avtagbar käkrem under hakan. Istället för käkrem, ska jag nu inhandla två stycken remmar för gag-bett, och fästa fast på vardera sida, och låta dem löpa i kors under huvudet och ut genom ringen i remontgrimman, och sedan fästa tygeln direkt i gagremmen. Och vips blir det ett fungerande bettlöst-träns!

Ibland får man vara lite pysslig minsann.....

Jag får ofta frågan om det verkligen går att rida på en sån liten häst. Jodå hon bär upp ganska stora ryttare utan problem, bara de får plats i hennes special-tillverkade wintec" for Shetland"-sadel så.



Bild lånad från Kellies tidigare fodervärd.

Vi hade trevligt besök här i helgen av morfar och Gunilla, som tröttnat på det kalla och regniga vädret i fjällen. Fiskelyckan ville inte riktigt infinna sig, och då är det säkert trevligare med ett besök här i Dalarna, även om hösten börjar infinna sig här också med kalla och blåsiga nätter. Misse totalvägrar fortfarande att dela bostad med en liten lurvig hund, och kommer bara hem på nätterna för att äta mat ute på förstubron, så hon har nog skaffat sig en rejäl päls vid det här laget skulle jag tro. Långsint kisse det där...

Hittade en så kul bild på några storfiskare ute på Hasselö, med riktig sommarkänsla i!

Nu ska jag återgå till sängen med min feber, har nog fått överta några läskiga baciller som Sandra släpat hem från skolan dessvärre.

/Mia & Isak vid tangenterna.......