Jag kommer inte kunna sova ikväll...
Tösen och Kellie har lämnat oss tillfälligt, för att bo hos Agneta, Peter och Liz på Lassols Gård. Vi åkte ikväll, och vetrinären tog emot, för undersökning. Tösen var jätte duktig, och allt gick bra. Hon hade ett ägg på gång, som förhoppningsvis växer till sig, så hon kan insemineras på torsdag. Brukar ju vara lite trassel med ston i tävlingsform, men vi har ju förberett henne, och hon blev ju äntligen nöjd, och pussade på matte, då det var dags. Hon har ju surat i flera veckor....
Hon var så glad, inte det minsta spänd eller nervös innan vi åkte, förstod ju att hon inte skulle tävla. Men blev ju som vanligt stressad och rädd i transporten. Men vad förvånade de blev när de klev ur, och inga sprakande högtalare hördes, och inga körande ekipage på gårdsplanen. Som om hon trodde vi lurat henne ändå.
Så fick vi släppa dem i en egen beteshage, och som hästar alltid gör när de upplever frihet, så sprang de runt och undersökte innan de slängde ner nosarna i det gröna gräset och betade. Undra tro exakt hur rund Kellie hunnit bli imorgon bitti...
Som vanligt fick vi ett tjog frågor om Tösen, är hon verkligen ett kallblod??!!
Elitloppet gick ju också av stapeln idag, lika spännande som alltid, men inte lika självklart, utan det jämnaste startfältet någonsin, tror jag... Vi gratulerar givetvis Stefan "Tarzan" Melander och Iceland till segern. Han bedriver en avel vi tror på! Icelands pappa är den fantastiska Scarlet Knight, som är en helt underbart vacker och härlig hingst. Jag är inte lika förtjust i Icelands sätt att röra sig, men måste ändå buga mig för hans löpskalle och enorma prestation. Hur många kan öppna ett lopp på sånt vis, och sedan ge järnet och dra ifrån på upploppet?
Helt fantastiskt! Hoppas nu bokningarna trillar in för fler ston till Scarlet Knight, det vore bra för svensk travsport.
Piggelin får nu den stora uppgiften att ta hand om Maya ett par dagar, och det gör hon förhoppningsvis med den äran. Fina, fina Piggelin som fick sig en tur till ridhuset igår, då en flicka var här för att provrida henne. Det var som gjorda för varandra, och Sandra sken som en sol. Kändes helt rätt för henne, att lämna över...
Vi får se om hon bestämmer sig för att komma igen, eller om Pigges huggtänder skrämde bort henne. Mamman var dock väldigt förtjust, och de var ett tjusigt par som susade fram över hinderna, och flickan stortrivdes på Piggelins rygg, trots högt tempo och lite glada bocksprång.
Om ni försökt ringa oss i hemmet, kan jag tala om att Hacke DUMSPETT har kapat den möjligheten för er, och Telia tänker knappast gräva ner någon ledning för oss. Ja... så går det när man inte matar fåglarna i maj. Då ger de igen...
Ture var här idag, Ni vet den Vindtyrige... och fick lite mat. Vi börjar bli kompisar på lite avstånd. Har dock konstaterat att han inte kan vara en birma, då han saknar de vita tassarna och pälsen är ngt kortare. Kanske en Britt eller en blandras. Färgen är också förekommande bland ragg Doll men han är inte så stor som de katterna.
Spännande... Fortsättning följer...
/Mia och Misse.
Vilken underbar morgon....
Fåglarna kvittar, solen lyser över fuktgröna gräsmattor och hagar och det är redan 12 gr varmt i skuggan. Lovar gott! Vi har badat i hav av blå och vit-sippor och nu är det lijekonvaljernas tur.
Det är säkert alltid skönt på morgonen. Men jag ser den så sällan. Går jag upp tidigt så ser jag bara "jobb-bilen" på parkeringen och dagens måsten. Annars sover jag gott minst en timme längre än min gubbe. Nu blev jag ganska avundsjuk när jag inser vad jag missar ibland...
Men apropå fåglar och fågelsång. Imorse vaknade jag med ett ryck. Någon står utanför vardagsrummet och knackar en morsekod, högre och högre på rutan! Men? Ni vet så där tamm, tamm, trallallalla damm, damm.. och så igen. Vettskrämd sätter jag på mig morgonrocken och tassar upp, men ändå med en känsla av att det är någon vi känner, låter ju inte hotfullt bara uppfodrande...
Och mycket riktigt! Vi och alla våra djur. För två veckor tyckte jag att det var dags att sluta mata fåglarna för sommaren, men min rara man sa: " Men dom kan väl iallafall få äta upp säcken med solrosfrön? och en bedjande blick... Och alla fåglarna nickade instämmande med sina klotrunda små huvuden och tittade uppfodrande på mig. Vem matar klotrunda domherrar i maj månad?? Jo, vi... ni läste rätt. Vi har näst intill tama domherrar utanför fönstret fortfarande. Och så än morgon kommer jag upp och hör att mannen tinar bröd i mikron. Lite ovant, för vi brukar inte äta bröd till frukost längre. Så jag frågar... Lite generad skruvar han på sig: " Jo, solrosfröna är slut..."
Så imorse smyger jag då upp... Och vem sitter där och hackar med näbben på rutan om inte våran hackspett!!
Det finns fåglar och det finns fåglar, så finns det hackspettar......
Om man har hört två han-hackspettar slåss om en hona någon gång, så tycker man att det är en mycket osympatisk och ful fågel. De låter som misslurar när de skriker och låter sig inte skrämmas av att en människa står och kastar kottar på dem för att de ska sluta.
Vi har också en annan gäst. En liten smygande birma i färgen brunmask. Denna lilla underbara katt, ganska stram, tassar runt gården och tittar på oss. Han ser ganska välskött och välmående ut, men vi vet inte vems den är. Grannen tror att den rymt ur någon föbipasserande turist-bil, men som sagt den verkar klara sig bra. Kanske för att fler än vi försöker mata den. Vi behöver faktiskt en musfångare till, dessa små glin har förökat sig i en förödande takt, och mumsar på det mesta i förråd osv. Och en sådan här katt kan man inte låta bli en vildis... Han är så vacker! Till och med hästarna stannar upp när han skrider förbi deras hage, och bara tittar......
Vi kallar honom Vind Tyre. Han har nämligen de absolut mest bedårande royalblå ögon, ( Mayas favoritfärg, bara det) som gör dig alldeles konfys, för du vet inte vart han tittar. Han är så vindtyrig, plutten!
Ska försöka fånga honom på bild, någon dag... men så här ser rasen ut:
Och så lite på hästfronten då.... Maya jobbar på, vi tömkör några dagar i veckan och hon växer. Nu när det gröna kommer i hagarna så ratar de höet, och letar grönt istället. Så hon är lite tunn i hullet tyvärr, då det inte ännu finns några mängder färskt ännu. Men hon lär sig snart att ta för sig av både och.
Vi skulle behöva sko henne för första gången ganska snart, då det sliter på hovarna att gå på grusvägarna. I övrigt är det nästan skrämmande vad gener kan medföra. Hon är så lik Copy. Lägger svansen över tömmen, lyfter hovarna innan man själv bett om det, ska bli kliad på samma ställe, blir myggbiten på samma ställe osv.
Copy L.J.
Maya Mystica
Tösen väntar och väntar....... Efter lite strul med brunsten är det nu sagt att vi åker till Lassols Gård den sista maj. Och det ska bli så spännande. Hoppas jag får bli mamma igen....
Nu blir det frukost! /Mia
Idag är inte vilken dag som helst...
Tänk att det redan gått ett helt år, sedan denna lilla mirakeltjej såg dagens ljus...
Hela veckan har bestått av födelsedagar faktiskt. Först ut var Tösen 10 år, och sedan Johnny 17 år!
Tösen fick en extra morot på sin födelsedag och Johnny en slant att spara till bilköp.
Maya har önskat sig ett blått pannband med fina glittrande stenar på, får vi väl fixa också.
Det mesta går framåt, hon tömkör några dagar i veckan, och går numera fram över stock och sten, i vatten och runt bommar, koner osv. i styrövningsbanorna. Vi tog lite ett-års bilder, dock var både fotograf och handler helt kassa, så Maya får ursäkta oss för att vi inte riktigt kan göra hennes skönhet rättvisa. Men, men..
Tösen har fått träna ner lite lätt, och äter nu upp sig för att kunna bli dräktig. Matte har lovat att hon ska få en bebis i magen, bara hon brunstar så att vi kan räkna ut nästa brunst, och planera resan till stuteriet. Och vips så stod hon där en morgon, och när matte frågade hur det var, vickade hon lite på rumpan, breddade bakbenen, lyfte på svansen och klämde ur sig en skvätt. Och så tittade hon på matte och på Maya, och på matte igen. Som för att säga: Nu brunstar jag, ska vi fixa bebisen då?
Nu har det gått några dagar och Tösen blänger ilsket på mig, vart är bebisen? Du lovade... Tösen är inte särskilt utrustad med tålamod, och jag har varsamt fått berätta att först ska hon ju träffa en pojke. Fast det stämmer ju inte riktigt det heller... För hon får ju bara en date via posten, med en liten låda innehållande dyra droppar...
Och sedan i bästa fall börjar det växa därinne, och sedan får hon vänta i hela 11 månader innan det är dags. Suck... varför ska allt ta sån tid?
Tösen i förtroligt samtal tillsammans med lill-matte, om livets stora gåta.
Ponnyerna är redan smälfeta, trots att det bara sticker fram några gröna strån på ängarna. Vi har lagt på gödning i en ena hagen, så den får vila några veckor. Men med Kellie i spetsen kan man snabbt gräva fram lite goda späda blad, rötter och gräsfrön. Det har nu vräkt ner i två dagar, och imorgon väntar vi sol och värme, så då borde det väl ta fart på riktigt därute.
Vackra fina Kellie, med den slitna vinterpälsen kvar...
Grön-letar specialisten i spetsen.
Vackra fina lilla och klotrunda Piggelin.
Trevlig helg! /Mia
Oh herregud!!!
Skrek jag så min stackars dotter hoppade rakt upp i luften av förskräckelse...
Det kom ett mejl.
Jag hade tidigare det här året skickat in ett bidrag till en fototävling, för chansen att vinna en Thermobar... Ni vet den där FANTASTISKA uppfinningen som hästarna dricker ljummet vatten ur, året om!
Och glömt bort det.... Men så fick jag mejl om att tävlingen var avgjord och resultatet fanns på hemsidan deras.
Och ni kan ju se hur det gick! www.thermobar.se och varför jag skrek....
God natt!
Berg och dalbana...
Tösen är på topp, kände av vår besvikelse efter floppen i loppet senast, och är så go som bara hon kan vara. Vill inte att vi ska sura. Och så står hon och stirrar och lyssnar efter att transporten ska köras fram...
Det går inte att förstå sig på den damen riktigt.
Så nu ska hon tränas ner igen, lite lugnare pass, och så ska hon gödas upp ordentligt!
För om ca tre veckor bär det av för henne till Lassols gård ( www.lassolsgard.se) för betäckning. Vi har bokat ett underbart litet ställe, se gärna deras hemsida, dit ston får komma med eller utan föl vid sidan för att insemineras med sperma från hingstar i Sverige. Nu har ju inte Tösen något föl vid sidan, men hon får ta med sig Kellie! De kommer få en egen hage så att Tösen ska känna sig trygg, och förhoppningsvis släppa till ett ägg för befruktning.
Vi vet ju ännu inte om hon kommer ta denna lilla utflykt på bra sätt, så därför känns det bra att vi har nära dit, om vi behöver trösta henne lite, eller i värsta fall hämta hem henne, om hon inte klarar av det.
Planen är dock att vi ska hämta hem henne direkt efter inseminationen och sedan åka tillbaka för dräktighetsundersökning. Copy lämnade vi ju bort tills allt var klart, och det tog ju mer än 7 veckor... Och hur hon mådde efter dessa veckor med alla griniga ston och elaka bitchar, vet ni ju...
Det utsätter vi ingen för igen. Visserligen skulle väl Tösen meja ner dem allihop, men det vill vi ju inte heller. Bättre med Kellie på plats, och lite resande istället. Dessutom är Stuteriansvarige Agneta utbildad i Horsemanship och verkar vara en väldigt trevlig och mjuk varelse, med mycket kunskaper om hästars beteende.
Vi var där på besök igår, och lustigt nog fann vi där en c-ponny skimmel som heter Lassols Piggelin. Och som om det inte var nog, fanns där även en Solero, och det väntades en Cornetto! Det hade även funnits en Vienetta.
Och vi som funderade på nästa varmblodsavkomma att anta namnet Carte ´Dor, då det blir dags för Maya Mystica om några år. Världen är bra lite, och kanske glass sugen så här på våren...
Den vackra hingsten som får äran att förhoppningsvis bli far till Tösens förstfödde heter Lundfrigg. ( www.lundfrigg.se) Jag har haft god mejlkontakt med hans "mamma" och han verkar ha ett helt fantastiskt psyke, och vara så lugn och harmonisk som vi önskar för att komplettera Tösens mindre bra sidor.
Hon berättade att hon hade haft sitt femåriga barn med i rockarden när hon körde honom, och mötte en stor skogsmaskin..... vägen var så smal att hon inte kunde vända. Hästen stod alldeles stilla och väntade, under tiden de flyttade undan maskinen. Inget konstigt alls...... Skulle varit Tösen det.
Hon som förövrigt varje dag pussar matte lite extra, och väldigt försiktigt, efter hon lyckats med att få in en dansk skalle, rätt i plytet på densamma. För cirka tre veckor sedan skulle jag ta in henne från hagen, och Hasse gick bakom med Maya. Lill stumpan hade konstrat lite och de kom på efterkälken. Så när jag skulle ta av Tösen grimman i boxen, och som vanligt böjde hon ner huvudet mot min mage för att jag ska nå, så tog Maya på utsidan ett skutt och sprang på en liten aluminium skottkärra utanför dörren. Tösen reagerade omedelbart med att helt utan att tänka slå upp huvudet med full kraft. Och där var min näsa.....
Jag har nu efter tre veckor bara lite smärre ömhet över näsbenet och ögonbrynen kvar... men det har inte varit kul. Lätt blå, svullnad som flyttat runt mellan näsan och ögonen och en otrolig huvudvärk.
Det är Tösen det. Undra hur många frakturer och svullnader hon lyckats med genom åren? Och ändå är hon världens snällaste häst. Bara lite nervig.
Våren har kommit med både blå och vitsippor på samma gång, och det börjar bli grönt i hagarna. Fåglarna dock har inte flytt fågelbordet ännu, och igår var det helt omöjligt att slita blicken därifrån. Vi hade förutom domherrar, gulsparv i mängder, bergfinkar, grönsiska,hämpling, bofink och rödstjärt... och så lite "vanliga" gråsparvar....
Men färggrannt var det!
Ha det!
