Igår var vi till Strömsholms regionsjukhus med Tösen & Kellie (förstås, alltid resesällskap...)
Vi träffade övervetrinär och synspecialist Maria Källström, en mycket trevlig och intresserad vetrinär. Tjejerna var så duktiga! Vi har ju inte rest på hela vintern, men Kellie var heltänd och sprang på transporten, och Tösen hack i häl. Numera behöver Hasse bara leda fram henne till rampen, så går hon in själv och jag tar emot därinne. Det har blivit en rolig rutin, och när Hasse stängt luckan ska de ha morötter, vilket de är snabba att påpeka.
Resan tog ca 3 timmar, och Tösen var visserligen svettig när vi kom fram, men hon skakade inte, varken när vi lastade, åkte eller kom fram. Hon hade inte heller någon diarré ( har inte hänt de senaste 5 åren!) Så visst mår hon bättre, och har mognat.

Kellie tog spets in i gäststallet med Tösen hack i häl. Det blev som vanligt lite uppståndelse då alla ska titta på den gulliga shettisen med det stora kallblodet i hasorna. Kellie njuter verkligen av denna uppmärksamhet, och denna gång till den grad så att hon inte reagerade på lukten av sjukhus. Hon är ju annars livrädd för vetrinärer.
Vi fick utan problem in dem i ett undersökningsrum, vilka vissa andra hade stora problem med, men våra brudar glänste. Stor guldstjärna i kanten till dem!

Tösen fick lugnande och när Kellie såg sprutan, sänkte hon huvudet och tittade skakande under lugg, ända till hon förstod att hon slapp undan själv. När Tösen blev hängig, och la huvudet i Hasses famn, så blev Kellie lite orolig och som den empatiska varelse hon är buffade hon mjukt på Tösens bog, som för att säga: "Hallå där kompis, varför är du så konstig? jag finns ju här hos dig.."

Och jag är så glad!!! Vetrinären undersökte båda ögonen och det finns inga tecken på vare sig skador eller sjukdomar! De "fläckar" vi sett utanpå ögat ibland är helt enkelt avvikande pigment, hon bär på anlag för fux! Så kanske vi får en liten sådan om vi betäcker... Men det är inget som påverkar hennes syn.
Om hon hade haft skador på syn-nervern efter någon olycka eller liknande, så brukar det alltid framträda som ärrbildningar efter ett par månader, och eftersom vi väntat hela vintern med undersökningen så borde det synts i såfall. Mycket intressant att veta är att en hel del hästar kan leva sina liv nästa halvblinda utan att deras människor upptäcker detta. En del klarar sig utmärkt, och andra kasseras som tävlingshästar för att de "inte kan uppföra sig" och såvidare. Synnedsättning är mycket vanligare än man tror.

Eftersom man inte kan göra ett "vanligt" syntest för att hitta eventuella brytningsfel, därför att hästar inte kan titta på en tavla med bokstäver och läsa upp dem, så är detta test väldigt komplicerat. Det kräver många upprepade tester i hemmiljö att klara ut om hästen behöver "glasögon" eller inte kan bedöma avstånd. Men vetrinären tyckte vi skulle avstå den dyra möjligheten och istället försöka hjälpa Tösen att hitta en utrustning som skyddar hennes ögon från grusstänk men inte "stör" hennes synfält. Vi fick en del bra förslag på vart vi kan vända oss. Hon var själv aktiv inom galoppen och där tar man detta på största allvar.

Hon tycker att vi ska ta Tösens beteende på allvar och det kan mycket möjligt vara så att hon får besvär med synen pga stress, eller något som utlöser ett obehagligt minne som tex mörker osv. Eftersom hon fick klaustrofobiska besvär efter trängningsolyckan på Bollnäs -05 så visar det tydligt på att hon är oerhört känslig.
Vi har ju inte fött upp henne själva, så vi kan inte heller veta om hon haft något trauma även tidigare i livet. Hon påpekade också att det till viss del kan vara ett ärftligt beteende, och vi har ju läst om andra "mörkrädda" kallblod efter Järvsö Faks, så vem vet?

Och jag förstår precis vad hon menar! Själv var jag ju på väg att få mina trumhinnor opererade för att mina ärrbildningar orsakade min tillfälliga hörselnedsättning, enligt en specialist. Varpå en annan flög i taket vid en "second opinion" och sa att det absolut inte hade något samband, utan att hörselnedsättningen berodde på utlösande stress av höga ljud, efter min tid som elevassistent i en barngrupp på 80 ungar och 11 skrikande vuxna. (Dagen skolasituation i Stockholm.) Vilket också stämde... när jag bytte jobb blev jag av med problemet, och om jag tex åker tunnelbana eller pendeltåg som kommer det tillbaks som ett brev på posten. Firmafester och annat ståhej brukar också vara kul... man får låtsas att man hör, och om man nickar och folk stirrar oförstående, så skakar man på huvudet istället... Men en operation hade varit en mycket stor risk föratt problemen istället blev bestående.

Hemresan gick också som en dans, Tösen piggnade till och de hade riktigt "fredagsmys" därbak. Som vanligt hjälpte Tösen Kellie att käka upp hennes hö nät först. Det hörs ganska väl när det är klart.

Idag var också vår husvetrinär Marie hit, för att vaccinera Piggelin, som ligger lite före de andra på året. Vi passade också på att be henne redan nu titta på Tösens tänder, eftersom "vår" equiterapeut ( låter lite lyxigt va?) påpekade att Tösen var ganska vass i munnen. Egentligen brukar vi ta dem en gång om året men det kändes vettigt att lyssna på Li. Och mycket riktigt! Vilken tur att vi har så mycket kompetent folk omkring oss. Det var en riktig "mess" därinne. Förutom vassa tänder hade hon också fått en sk. "vargtand" som satt mycket illa till, och som dessutom växte åt fel håll. Så bedövning idag ( snacka om stora drog-veckan) och sedan utdragning med rot och allt. Usch!!

Tösen vart rätt hängig på eftermiddagen, vilket är helt förståligt, men det känns ändå som början på något nytt. Vi fick mycket beröm för att hon är så fräsch, så det känns inte långt borta att försöka hitta lopp åt henne.
Vi ska försöka fixa den där huvan först och pröva, och så ska vi naturligtvis till Romme på lördag ( vi tvåbenta) och heja fram Bjurshästen Björsbergs Glitter till seger på hans första V75- start. 200 000 kr i första pris! Vi håller tummarna för hela familjen Gustafsson!

Ha det/Mia

Nu har vi börjat tömköra, och det är riktigt roligt. Hon är så smäcker och graciös så att utrustningen inte riktigt passar, utan vi har fått kompromissa. Hon har lånat sele och bett från Piggelin ( storlek ponny), och nackstycke från Kellie ( storlek shettis), som är utspännt på sista hålet. Dröjer nog ett tag till innan hon kommer upp på den "vuxna" utrustningen.

Maya myser och tycker det är hur kul som helst. Lite sur är hon för att hon ännu inte får ha någon brösta, men hon måste växa på sig lite till. Hon är så avundsjuk på Piggelin som får bära martingal ( hjälptygel runt halsen som tyglarna löper igenom) men hon har ju fått ärva ett fint pannband med strass på, riktigt bling-bling, som vi satt på huvudlaget.

Idag ska vi få besök i Bjursås av en journalist som skriver om travet, och tyckte det vore roligt att göra reportage om lilla Bjursås, och alla glada amatörer som kämpar på. Vi får väl se vad han kan knåpa ihop. Gjorde tidigare ett trevligt reportage, som verkligen behövs för att lyfta fram sporten i fokus. Innan den helt försvinner...

Jag har kommit på idén ( kanske skulle låtit bli) att räkna ut vad en häst i amatörträning i egen regi kostar per år i foder, och det är ju säkert lite olika, men i det här stallet med en väldigt speciell Tös, så blev det följande:

Rexbo Tösens mat per år:

Färdigfoder från krafft: 13 000 kr
mineraler/vitaminer: 2000 kr
Hö: 7300 kr
Betfor: 700 kr
A-fil: 1000 kr
Halm: 3600 kr (till utfodring, står på spånbädd)

Summa ( i avrundade hundratal) : 27 600 kr

Maya kommer troligen hamna runt där också, och ponnyerna är ju lite billigare då de inte äter färdigfoder längre, utan ren havre tillsammans med betfor och mineraler och morötter och hö.

Så utöver inköpskostnad för hästen eller alternativt språngavgifter, fölavgifter mm vid egen uppfödning, så kan man konstatera att det är en dyr hobby, och väldigt få hästar springer in sin egen kostnad. Nu har vi ju eget stall, som visserligen en gång i tiden kostat att bygga, men i övriga ganska låga driftskostnader. Men det finns ju även de som hyr sina boxplatser och då pratar vi om några tusenlappar till.......
Sedan är det ju som sagt utrustning, vagnar, selar,transport,skor,täcken etc. och vetrinärkostnader vid skador, sjukdomar och de obligatoriska vaccinationerna förstås och stallströ. (Och tack vare det nu så populära eldandet med pellets, så har spånpriset gått upp för oss hästägare rejält.)

Kanske man ska skaffa akvarium istället med guldfiskar? Fast kanske inte så spännande att titta på, och kanske inte så keliga och kärleksfulla individer att hålla på med.
Nej, som sagt det här är nog en livsstil och inget annat, kosta vad det kosta vill... men visst får man offra mycket annat om man ska kunna hålla på.

Trevlig helg! /Mia

Ni vet ju att jag har otroligt svårt för vissa saker.som tex att backa med släp. Hästsläpet är i sig inte så långt, men det är det där med att man ska svänga åt "fel håll" samtidigt som man ska kolla runt i alla sido/backspeglar och hänga ut genom dörren.
Och så har man ju ÄNTLIGEN efter ett visst tjatande fått bilder från sonens nya arbete. Jag är ju så stolt... Fast jobb och allt. Hur fasiken törs man köra omkring med en sådan här i Stockholms tätorter när det är oplogat i en rondell? Jag som smällde ihop med en liten Wolksvagen i Gävle, som envist skulle tränga sig emellan mig och ett räcke...


Eller hänga ut här och backa?


Fast det kan bero på att vissa har det där och vissa inte...


/Stolt mamma....

Och det blev en stunds arbete. Pigge och Sandra jobbade med longering på ridbanan, och vem som longerade vem var till en början lite oklart, men sedan fick Sandra riktigt bra kläm på det hela.

Vi har skaffat ett nytt hjälpmedel till longeringen, som innebär att man fäster en rem bakom rumpan som är kopplat till inspänningstyglar. På så vis får de med sig bakbenen och jobbar med dem under sig.

Detta fick Tösen pröva häromdagen och det var riktigt spännande. Mest kanske för att luddet som sitter runt bakremmen är i en jättesnygg kornblå färg... Maya som älskar bling-bling var helt salig. Och det var Tösen som fick ha den på sig...
Så när Pigge stod på gången, och Sandra klädde på henne grejerna, så hämtade jag inspänningmojängen... Och då hände en massa saker samtidigt. Tösen blir helt galen av svartsjuka nämligen. Okej att Sandra håller på med Pigge, men när matte hämtar min nya fina blåa inspänningsmojäng, så BARA MÅSTE HON JU KOMMA IN TILL MIG MED DEN! (Och inte till den lilla gråa fisen.)
Därför ger hon upp ett skrik samtidigt som hon försöker bita Pigge och pussa på mig... kanske kommer matte på bättre tankar då. Det var väldigt konstigt att få en blöt puss med bakåtstrukna öron,samtidigt som hästen skriker i mitt öra av ren ångest eller ilska.... Hm.

Här pussas det för jämnan...

Hallå här, hur är läget?

Här går det som en vals..

Lägg märkte till dom grymma moon-bootsen... Hur kan de ha hamnat i stallet?

Fina lilla tjejen...

Ha det/Mia

Snöar för fullt och är -3 grader ute. Minst en decimeter har det hunnit komma. Suck!
Täcken på igen...
Men ingenting, inte ens tråkigt väder tycks störa vår Rexbo Tösen just nu. Tidigare har hon ju varit omöjlig när det blåser, och hoppat runt, stressat upp de andra och bara velat komma in i stallet. Men vi har fått en ny häst.. Till och med synen verkar bättre igen. (Vi ska ändå undersöka det för säkerhets skull.) Men jag börjar misstänka att allt hänger ihop. Dåligt mörkerseende, stressad, hetsig, smal= dåligt fungerande mage.
Bättre syn,harmonisk, lugn,rund och go= fungerande mage.

På sätt och vis är jag och Tösen väldigt lika. Fast varandras motsatser. Tösen har varit mager,upp i varv,svårt att fokusera,extrem hög fettförbränning och ämnesomsättning, men smidig och stark.
Och jag tvärtom... kan ju inte direkt kalla mig smidig, har ingen hög fettförbränning eller ämnesomsättning,hetsar inte upp mig och är ganska harmonisk, och sover gärna länge på morgonen...
Bägge två har vi haft problem med felaktig kost som på ett eller annat sätt påverkar oss. Jag har ju som ni vet inlett mitt gigantiska arbete med att förändra mig till en friskare människa genom att ändra på vad jag stoppar i mig. Och nu har vi också ändrat på vad och hur vi stoppar i Tösen. Under de senaste åren har ju det arbetet pågått med små steg framåt, och nu tycks ännu en pusselbit ha fallit på plats.

Vi vet ju att hon får ont i magen då hon äter stärkelserik mat, och då magen blir tom. Och att hon därför måste äta ofta... Och under vintervilan nu och igångsättningsarbetet har vi testat fyra nya saker.

* Krafft groov 125, ett fiberrikt kraftfoder med högre proteinvärde. Egentligen rekommenderat för dräktiga och växande hästar. Men hon tycks må strålande av detta. Om en vuxen häst får mer protein än de behöver, använder de energi för att bryta ner detta. Vårt problem med foder är just att hon får i sig för mycket energi, som sätter sig på huvudet. Ändå är den så viktig för hennes hull. Och hon är ju en häst i extremarbete under tävlingssäsong. Så det tycks vara en bra lösning att använda en del av energin till att stanna i kroppen och bryta ner proteinet? Tidigare fick hon ju musli för "heta hästar" som är havrefri.. Inte att rekommendera.
Vi tyckte ju att hon blev lugnare, men också magrare och mer spänd.

*Mineralfoder, har vi tidigare gett genom ett muslifodertillskott, men det innehöll för mycket tillsatser, som kallblod verkar vara extremt känsliga för. Nu får hon det i ett mer koncentrerat pelleterat fodertillskott. Egentligen trodde vi att vår foderstat innehåller tillräckligt mycket mineraler och vitaminer men hon tycks ha svårt att ta upp dessa.

*Morötter i massor... vi har köpt fodermorötter i säckar, som vi skär upp och har i tillsammans med kraftfodret.

*Och halm... Tösen äter ju enligt nya rutiner hö klockan 6.45 och sedan krafftfoder strax efter klockan 7.00 och mumsar sedan vidare på höet fram till ca 9.00. Lunch hö i hagen mellan 10-12.30 ca mumsar dom, och sedan eftermiddagshö igen vid fyratiden..... Och sedan kvällshö vid 19,30 tiden och krafftfoder vid 20,00 ca.

Och sedan blev magen tom igen vid gissningsvis 23-tiden, när höet var uppätet, fram till 6.45. Då bildas magsaft eftersom magen får jobba tom. Så nu har hon fått halm... Vi lägger in ett rejält lass, som hon själv sorterar. Bäddar med en del och pillar först av alla godsaker och sedan pillar hon i sig lite strån. Så när hon inte sover är både hennes mage och huvud fullt sysselsatta och vi har en perfekt harmonisk häst i stallet på morgonen som är helt avslappnad och nästan lite morgontrött.....
Hon tittar och skyggar inte lika mycket när Hasse kör. Igår rasade snö från vårt hustak när jag longerade och hon studsade till, och lugnade sig direkt. I vanliga fall hade hon skenat med mig till stallet.Och hon studsar inte bakåt och snurrar runt i boxen längre när vi släcker lamporna i stallet för kvällen.... utan är helt "vanlig".

Kan det vara så enkelt att hon trots "bra" foderstat inte tagit upp de livsviktiga mineraler och vitaminer som behövs, och varit så fylld med energi pga att ämnesomsättningen inte fungerat som den ska? Ska bli mycket intressant att se om hon får behålla man och svans i år också. Tidigare kliade hon ju av sig dem på sommaren. Förra året var vi dock en bit på väg.

Och så tog matte fram måttbandet igen... Under förra året gick hon ju upp från 426 kg, till 464 kg ca. Naturligtvis är inte viktbandet helt korrekt, men det är ju skillnaden som är intressant. Jag har också tagit för vana att mäta på två ställen, direkt bakom frambenet över manken, där det är mycket muskelmassa, och över främre delen av buken där det är mer fett.
Och? Hästen väger numera ( i full träning men inte ännu tävling) 484 kg i bukmåttet, och hela 498 kg i mankmåttet! En rejäl dam måste man ju säga..... Vilket jag misstänkte då hon börjat växa ur sina täcken, som sitter tajt runt bogen.

Själv har jag gått från 78 kg, till 75.5 kg ännu så länge, men upptäckte att jag troligen faktiskt vägde hela 82 kg när jag startade, för badrumsgolvet är så ojämnt och "väger fel" så nu står vågen i sovrummet istället, och då hade jag vips gått upp ett par kg.?? Ja, ja... bara det går åt rätt håll någon gång...

Vi hörs snart igen/Mia

Då är det vår! Vi plaskar just nu runt här i snöhögarna, med ett evigt drippdropp i öronen, och försöker undvika de värsta vattensamlingarna. Hästarnas päls yr runt dem, och man ser själv ut som en halv häst efter att ha borstat dem. Allt som göms i snö, kommer fram i tö... ja, att ha så många hästar som äter hö några gånger varje dag på en yta i hagen, innebär också ett visst gödslande. Smidigt nog "försvinner" det ju när snötäcket brer ut sig. Och kommer fram igen... ser ut som om gödselstacken flyttat sig... och så blir de så där härligt illaluktande och gäggigt... Så ni som tycker att det är trist med svartsotiga snödrivor längs vägar och i tätorter, det luktar inte i alla fall!!
Bara att ta tag... lite små jobbigt bara när man ska trängas med fyra nyfikna pumor som alla ska hjälpa till att knuffa skottkärran och tala om var det finns fler högar. Eller så kan de ju bidra till den roliga leken om matte nu så gärna vill samla på högar, genom att producera en till.

Piggelin är unghäst på nytt, den annars så lugna och lite runda ponnyn har fått nytt liv. Hon leker med Maya i hagen och brottas och stegras men väldigt försiktigt. Till och med kan vara lagom försiktig med Kellie, hon är ju trots allt den nya boxgrannen och dom har ganska mysigt i stallet. Det ska busas och springas i hagen och det är en salig blandning.
Kellie: Kommer en halv minut efter de andra, tar ju lite tid med korta ben, men sen kör hon taktiken att bocka och stegra på stället, ser bara för roligt ut, men då hinner hon ju ha kul också.

Maya: Springer efter alla, och ÄLSKAR att sparka bakut och att springa. Hinner inte alltid stanna och väja för de andra så mer än en gång har hon fortsatt över eller igenom staketet... hm.

Tösen: Springer, bockar som värsta luftakrobaten och kör "skruven" med huvud och hals.
Och vildast av dem alla:
Piggelin: Springer runt , runt i cirklar och bockar, lyfter svansen i en arabpose och blåser upp sig. Långt efter de andra tröttnat håller hon fortfarande på, så ibland får hon igång dem igen. Som en duracell-kanin som går så länge batteriet är laddat.

Equiterapeten Li har varit här. Hon gick igenom Tösen och masserade, stretchade,behandlade med magnettäcke bla. Tösen tyckte det var urmysigt och visade sig från sin bästa sida, vilket hon oftast gör numera. Lugn och värdighet tycks vara hennes nya motto som 10 åring. Inte kunde Li se några ålderskrämpor heller. Lite muskler som behöver massage, och fortsatt stretching, som hon alltid får. Och mycket riktigt är hon överrörlig i leder, som jag bedömt med min lilla kunskap och erfarenhet som massör. Men eftersom hon startat så sparsamt genom åren tycks hon ha klarat sig bra från förslitningar. "Bara en liten grej... hon tycks ha förslappade ligament i nacken, har det hänt henne något eller så?"
 Jo, med ca 10-15 "skruvar" om dagen som ibland slutar med att hon slår i huvudet i oss, någon annan häst, ett träd eller annan bråte, som råkar komma ivägen för denna glada häst, så kanske man kan säga att det har hänt något, då och då. Det är farligt att vara glad!

Maya visade sig dock från en sämra sida. Det handlade ju inte om henne. Hon la öronen bakåt åt Li med en min som bara Copy kunde slå. Som om dom lipar, och säger "du är ful och dum"...
Hon slår också i väggarna precis som mamma gjorde, helt oprovocerat... Blir nog en riktig liten Copia.
Men hon är ändå smart och lätthanterad och mysig, när hon själv vill.

Sandra rider igen, korta pass på ridbanan, och sätter fart på Piggelin igen. Några tjuvnyp får hon ibland som tack, men mest kramar. Sådan är hon den lilla grå.

Ha det!/Mia

Denna vecka har varit fantastisk. Flera plusgrader på dagarna, en meter snö som ska smälta och rinna av taken, och sol!!! Vi har ju haft en del sol under de kalla perioderna också, ovanligt mycket faktiskt, men är lite svårt att känna den under alla lager av kläder.

Hästarna har fått gå utan täcken, efter en extrem kall vinter och äntligen få rulla sig ordentligt, då det verkar klia i pälsarna. Det roligaste var nästan Maya. Föl har ju liksom små barn ganska kort minne. Och Maya har därför lärt sig att hästar oftast är mörka. Brunrutiga, lila,gröna, marinblå osv. Dvs. vinter och regntäcken-klädda. Så när Piggelin kom ut i hagen iklädd endast sin skimmelpäls, blev Maya livrädd, och trodde det var en "ny" häst. Hon sprang nyfiket fram och tuggade frenetiskt mot Pigges mungipa, för att tala om att hon är snäll och undergiven. Pigge fattade ingenting...

Kellie är i storform efter all snöträning, och är superpigg. Hon har tömkört och håller en fart som knappt går att känna igen. Elina har varit här och ridit på ridbanan, och Kellie är rena drömmen. Går så fint "på tygeln" klipper med öronen, och trampar under sig. Elina behöver bara styra. Som ett litet dressyrekipage i miniatyr.

Sandra har också ridit! I torsdags var hon med kompisen Amanda till hennes häst och fick prova en riktig western-sadel. "Som att sitta i en soffa". Och sedan var hon ute med Pigge igår, gick riktigt bra på ridbanan, och sedan tog vi en sväng ner i backen, Kellie fick gå med. Tjejerna surade lite om vem som skulle få gå först, men Pigge vann tillslut, då inte Kellies tömförare riktigt orkade trava i uppförsbacken... Hm, trots 2,5 kg lättare och fullproppad med nyttigheter..... Återkommer till det.

Tösen tränar bättre än någonsin och hon verkar ha mognat rejält. Går för vagn 3 ggr i veckan och longeras två ggr i veckan. Hon har lärt sig fatta galopp på kommando, och jobbar rejält på volten, utan att explodera som tidigare... Fast man får viska ordet "gaalloopp" annars piper hon, dvs ett litet glädjetjut,  och vill gärna springa in i fattningen. Men viskar man så provar hon lite försiktigt, för hon är inte alldeles säker på att jag sa det hon tyckte hon hörde!

På tisdag kommer dock Equiterapeuten Li hit, och ska göra en genomgång av Tösens hälsa. Hon är lite stel i bogen, men springer ändå bra. Och den sista mars far vi till Strömsholm för synundersökning hos en ögonspecialist. Sen får vi ta beslut om det blir fler starter eller inte..... Men jag är ändå inte förvånad, för jag har alltid trott att hennes bästa säsong skulle komma vid 10 års ålder, se bara på hopp och dressyrhästar av världsklass, dem kan man inte pressa så hårt och inte lära in de svåraste momenten tidigare i livet. Utan steg för steg..
Varför skulle det inte kunna vara likadant med en travhäst? En häst som "bara springer "klarar sig nog väldigt bra bara fysiken är tillräcklig, men än en häst som springer med hjärta och själ och som är om sig och kring sig och som måste fungera i huvudet, behöver mogna först. Tösen har ju också haft så korta tävlingssäsonger att rutinerna inte riktigt hinner sätta sig.


Mattes hälsa tar sig i lite olika riktningar. Håller fortfarande strikt på att äta nyttigt och lagom. Inget godis, fika eller annat onyttigt. Till helgen kanske Sandra bakar något eller också köper vi lite glass. Jag har också förundrat mig över alla olika dieter och metoder som finns, och försöker hitta något som passar mig. När man inte äter kött,och har ett klent imunförsvar så får man tänka två gånger. Att jag varit sockerförgiftad med ett kraftigt beroende, går inte att förneka längre. Efter svåra abstinens och ett blodsocker som skenat har det nu äntligen lugnat sig. Fast om jag äter lunch uten någon dag skenar det igen... varför har de socker i maten?
Alla light-produkter är strängt förbjudna i detta hem numera samt också margariner. Riktigt fett ska det vara, som smör, becel eller olivolja.

Men som sagt får bli en kombination av olika läror.. vill inte utesluta allt för mycket av kolhydrater då jag är sjukt rädd om mina hjärnceller (det ända jag fortfarande beundrar hos mig själv:) och jag vill inte heller avstå frukt, bär, frön och nötter då det är en otroligt viktig vitaminkälla. Så det blir vanlig mat till middag. I lagom proportioner, och en frukost bestående av ekologiska ägg, grannens de är så goda och vackra, oftast bruna. Sedan Arlas ( viskar detta vi är ju i Milko-land nu)yoghurt med honung där jag blandar i frysta björnbär och hallon, tinar några matskedar samt en helt otrolig blandning jag själv gjort ( efter vitamin-boken min bibel) med sesamfrön, pumpakärnor,linfrön,solrosfrön och cashewnötter. Ca två matskedar av detta. Sedan är jag proppmätt fram till lunch.

Tidigare åt jag matlåda, men eftersom jag rör mig lite så hinner jag inte förbränna tillräckligt. Dvs jag har slutat gå upp i vikt och mår bättre, men jag går inte ner i vikt. Så nu tar jag hjälp av en kalori-kontroll bar istället till lunch med massor av vatten och en banan till. Frukt till mellanmål. Så nu börjar kilona äntligen försvinna så sakteliga. Om bara min nacke vill slappna av igen, så jag kan röra mig ordentligt så ska det nog kunna promeneras lite mera.

Tre veckor med denna nya frukost har gjort mitt flås bättre. Orkar promenera mycket fortare och jag är inte småhungrig längre. Läste en så intressant grej... jag är inte tokig eller har överdrivet dålig karaktär. Om blodsockret och insulinet blir för högt, blir man snabbt hungrig igen. Kolhydrater är en stor bov, men störst vill jag tro att sockret är. Och det falska fettet... kroppen vill bli mätt, men lurar vi den med margariner och sockerersättningar, så skriker den snart efter mer. Om vi fyller begäret med protein och fett istället så måste vi inte fylla magsäcken till bristningsgränsen.
Mycket av det här kommer från en kontroversiell läkare som skapat metoden LCHF. Men påminner till viss del om GI-metoden. Men inga av dessa passar mig... men det är bra att läsa och jämföra.

Att vara diabetiker är att lära sig äta rätt, och det är nog ett under att jag inte utvecklat det. Men det är inte för sent att lära om. All snabbmat och framför allt alla hel och halvfabrikat innehåller väldigt mycket tillsatser. Dessa är också rena giftet. Därför började ju Hasse baka. Men det är ju inte helt lämpligt att vräka i sig hembakat heller, då bröd faktiskt är något man kan leva utan. Så mindre bröd, men frön, nötter, frukt,bär och grönsaker i massor. Rotfrukter och potatis får också passera. Där tror jag det goda ändå överväger kolhydraternas och fruktsockrets dåliga inverkan. Men pasta och ris ska det minskas på en del. Älskar ju pasta, och som vegetarian är det ju nästan oumbärligt. Räkor däremot och ägg som jag sa tidigare, är mycket nyttiga då de är rika på bland annat zink, som jag har brist på. Och för att uppta zink krävs även ett bra intag av c-vitamin. Det ena leder till det andra. Fisk äter vi ofta, inte minst tack vare min bror som fyllt vår frys, den bästa av alla presenter.

Nu ska ni inte tro att jag har blivit fanatisk, bara lite klokare möjligen. Tycker fortfarande inte att man måste lukta illa av överintag av råkostiga produkter, eller gå runt i egentillverkade batikfärgade kläder, eller vägra det mesta som är komersiellt. Men man ska må bra, och iallafall inte äta sig själv sjukare.

Som sagt de läkare som tycker att ett glas rödvin om dagen gör gott, kommer jag fortfarande lyssna på. Och de som tycker att frukt och grönt är bra, kommer jag lyssna på. De som vill att tillsatser i maten ska förbjudas även inom EU, kommer jag heja på. Och varje gång det blir reklam om lightprodukter, lätta reklamer osv. kommer jag att byta kanal. Blir ett jävla zappande framöver.


Trevlig helg! /Mia