Nix Pix, Tösen var inte dräktig..... Och inte heller brunstig. Så nu får vi börja om från början igen, och det är bråttom. Hon blev jätteglad över resan till Lassols Gård, tyckte det var kul och var hur lugn och fin som helst. Kan bara betyda att hon trivdes bra där, och att hon kommer dit nästa gång under betydligt lugnare former. Vetrinären berömde hennes "skick", och tror att det ska gå bra, så småningom.

Så på måndag ska hon tillbaks, och visar hon ingen brunst då, så ska hon "sprutas" igång. Och då skulle vi ju ringa och boka vår reserv-hingst....... Som inte heller ska skicka på transport visar det sig, för han släpper inte till på konstgjort vis, utan vill bara ha "riktiga" ston. Och då tog vi nästa på listan, som visade sig "bara" lämna stora avkommor, och nästa som visade sig vara steril.....

Och övriga hingstar skulle vi få "hjälp" med att beställa från Norge, men då skulle vi själva få åka till Östersund (!) och hämta..... ingen postbil där inte. Och varje åktur från Norge kostar si sådär 700 kr, plus ny bokningsavgift, både till den svenska stationen och den norska hingsthållaren.... och då är vi ju inte garanterade något föl, utan kan bli en fruktansvärd kostnad till slut, utan resultat. Och då är vi inne på tredje-fjärdehands val av hingst. Kändes inte riktigt rätt. Så därför har vi tänkt om riktigt rejält....

Det blir en Dala-häst!



Jag känner mig riktigt nervös inför detta, men samtidigt väldigt, väldigt spännande. Hingsten ifråga har jag ratat tidigare, då han på vissa bilder mer påminner om en vinthund än en häst,( älskar visserligen denna hundras) men samtidigt har han ju alla de där kriterierna vi söker. Snäll, lätthanterad, ridbar, mycket startsnabb, speedig och hållbar. Och så finns han nästan granne med Lassols, så de kan tömma och inseminera direkt, eftersom Agneta gasar dit i sin bil samma dag... Då ökar chanserna till dräktighet betydligt.

Min hjärna vill ju säga att en tunn modell av häst med rak och tunn rygg, inte är särskilt hållbar. Men resultaten visar faktiskt motsatsen. Han tävlar fortfarande 12 år gammal, och rör sig fantastiskt, utan några anmärkningar i protokollet. Vi såg honom senast i en start på Rättvik, där han var superfin. Han har haft en liten tilldelning damer hitills, men har ur denna grupp fått ut en bra häst som är på gång, Grei Sol och har också en ursnygg avkomma som tagit sin första seger, Gärdsjö Viking. Så nu blir det än äkta Dala-häst då vi bokat Aldermarin.
Hans mamma har ju också lämnat den fina Björsbergs Glitter, som haft några bra säsonger, och visat sig ytterst kapabel.

Som sagt det kan bli precis vad som helst, fiasko eller succé... men förhoppningsvis en häst!

Kellie är en berest dam idag. Först med Tösen till Lassols, och sedan med Maya till travbanan i Rättvik. Maya har fått sin första miljöträning, i ban-miljö. Hur cool som helst. Hon gick på släpet så fint så, och resa gick bra. Vi traskade runt hela ban-ovalen utanför staket, runt hästhagar, läktare och stallplan. Och sedan ett varv på banan. Och sedan hälsade vi på rektorn (Kajsa Frick) och lilla Maya var hur fin som helst. Med beröm godkänd!

Nu måste vi snart ta kväll, då det har varit en överväldigande dag, och ganska överraskande. Så många hingstar, så mycket problem med transport av sperma, och känns som Norrmännen skrattar lite gott åt oss......
Nix, vi kör på Svenskt denna gång, och som sagt det kommer nog överraska många, men kanske också glädja vissa infödingar, då dessa hästar var på sitt håll, alltid varit betrodda på Rättviks travbana.

/Mia

Vi väntar och väntar, men ingen brunst visar sig. Dock brukar det väl vara så även för människor som väntar på graviditet att det spökar lite. Maya tycker dock att hennes ledare är en konstig prick. Stona i flocken har ju sin rangordning, som också tydligt styr deras brunst. Piggelin brunstar först, eller sist beroende på var  i cyklen man väljer att börja, och sedan följer Kellie och Maya nästan samtidigt, Maya har dock en lång och besvärlig brunst, typiskt att hon ska ärva mammas beteende där, kanske får vi ta hjälp av vår vetrinär och fundera ut hur vi ska få henne i balans så att det inte stör kommande träning och tävlande,  och när Maya är nästan klar börjar Tösen.

De andra stona har luktat intresserat på tösens kiss ( spännande ämne för hästnördar) och flemar med läppen, och lilla Maya blev så störd av doften att hon gick raka vägen fram till sin ledare och skrek... och slog med frambenet. Ganska dumt, för när hon också vände rumpan till kom dock ett motanfall från bra mkt större rumpa...
Men Maya gav sig inte.... denna skumma typ som smugit sig in i hennes hage skulle minsann ha däng.......



Som sagt " stängt för ombyggnad" är ett bra ord för tonåringar som går lite vilse... och där befinner sig nog lilla Mystica just nu. Men spännande är att detta kanske betyder att vi fatiskt har en dräktig Tös i vår hage?

Kul är det iallfall att studera flocken i hagen, och givetvis har vi "möblerat om" i trädgården så vi kan sitta och titta på det vackraste vi har......

Själv har jag nu semester i två veckor, då trädgård och gården står i fokus, massor att ta itu med... Och vi tog oss en lite tripp till ett spöklikt tomt Rättvik igår kväll, där det mesta var stängt trots att flera husvagnar hittat dit redan. Tydligen så är det inte tillräckligt varmt ännu, för de turistande... Men min varmblodiga dotter tycker det är alldeles lagom, så vi tog oss en tur till minigolfbanan, och körde en runda. Världens bästa mentala träning, för den som hatar att förlora.... Och gissa vem som gjorde det.....

Nu håller vi tummarna till onsdag morgon, då det bär av till Lassols Gård! /Mia

Enligt Tösens "brunstkalender" skulle hon börja visa tecken på brunstvecka igår. Och... jag det gjorde hon. Fast... på ett annorlunda vis än hon brukar. Så det kan ju betyda olika saker. Att hon faktiskt ska till och brunsta pga att hon inte blivit dräktig... Och att det tar lite längre tid då hennes förra brunst var väldigt lång, blev ju inseminerad på dag 11 sista gången, och släppte ägget på dag 12.

Eller att hon faktiskt är dräktig, och att brunsten inte kommer men att hon får en hormoniell påverkan, som gör henne lite känslig. Jag har suttit med näsan i min "bibel" Att bli med föl, (Tack underbara MM Magnusson-Falk och M Peterson-Brodda samt S.Holmstedt för den, ett måste för oss hobbyuppfödare) och läst och läst. Och vad jag förstår så pågår ett process ända till dag 40 med olika ämnen som produceras i kroppen.

Men hur var det nu då? Jo... Tösen brukar ju visa på första dagen att hon "lätt" lyfter på svansen, och är röd-rosa i färgen i slidan, medan hon blinkar med läpparna som brukar vara lite lös och slappa, och lite slemmig. (Trevligt ämne för er som inte är så hästtokiga som oss andra, och tycker detta är HÖGST normala samtalsämnen......)

När hon inte är brunstig brukar hon vara ljus-rosa till färgen. Och nu har hon varit LAXFÄRGAD mot det orange hållet istället. Kan det bero på påverkan av seminförsöken eller betyder det något annat? Och jo, hon lyfte villigt och lätt på svansen igår kväll, och var något slapp och öppen men inte lika mkt som hon brukar, och blinkade lätt, men hon "kissar" inte ännu som borde vara steget idag......

Nu är vi så nervösa........



Det är ju också så att hingsten Lundfrigg har rest hem till Värmland igen, där han har flera ston som väntar på naturlig betäckning, som verkar vara det säkraste sättet att få dräktigt med hans spermier i år, då de inte riktigt trivs med att simma i spädningsvätskan.
Så vill vi betäcka om igen, måste det bli naturligt. Men eftersom vi inte heller har någon aning om Tösens produktivitet och om hon kan ta sig, så vill vi i år hålla oss till Agnetas seminstation och hennes vetrinärer som nu påbörjat jobbet, och som Tösen accepterat och kunnat stressa av hos. Eventuellt kommer hon behöva undersökas grundligare och ta prover, och det är inget vår vetrinär hemma gör. Så är hon inte dräktig, blir det nog ett försök till med semin med någon hingst som det bevisat fungerat med i år, och så får vi ta vackra Lundfrigg nästa gång, då vi vet mer om vårt eget sto, och hur hon fungerar. Och ska tilläggas att underbarare ägare och "hingsthållare" är nog svårt att hitta, så det ska bli kul, något vi ser fram emot.

Jag är ju så otroligt förtjust i bilderna på hans avkommor. Särskilt Slotts Lomen tycker jag utmärker sig med sin långa vackra hals och helt underbart starka rygg och bakdel. Vilken överlinje!!! Vet dock inte så mycket om morfar Åsrapp, men tror jag sett en ganska stor avkomma efter honom som också var vacker.

En annan fölunge som utmärker sig är Slotts Kevin, efter Ulfrigg. Ulfrigg är ju pappa till just Lundfrigg. Herregud vilken underbar uppsyn, och vilket härligt självförtroende. Det bara lyser om den lille. Och lika förbannat snygg..... 
Om jag skulle köpa kallblod just nu, skulle jag satsat på dem. Blir kul att se dem i framtiden.

 (Moe odin får ursäkta som den avelsmatador han är, men hans fölisar är inte lika vackra i ung ålder...)
Men vafaan, ställer man mig bredvid Julia Roberts, så är det ju samma sak. Man kan vara bra även om man inte har samma vackra längd och hals, utan själv är liten och knubbig... Och mina avkommor är det då inga fel på.
Nej, summa kardemumma, alla behövs nog, för att få in bredd i aveln.

Jullan..         

undertecknad som gömmer sig för fotografen...          

Vore jag miljonär och slapp "arbeta för lön" skulle jag klart köpa på mig alla dessa snyggingar och satsa större på travet. Det är så spännande med utveckling och avel och travet så klart. Men nu får vi till en början hoppas på att Tösen är dräktig och att Maya kommer igång framför vagn snart. Vi har nog att göra ändå, även om drömmarna finns. Och vem skulle köra Pocketbilen, om jag inte behöver arbeta längre? Katastrof..... måste ju ha världens i särklass viktigaste arbete att utföra så här i sommartider:)

Ha det så länge...... Nu väntar kronprinsessebröllop på tv, och V75 till kvällen... Jag måste ju upprätthålla intresset i släkten kring monarkin, efter min mormor som hade älskat detta monarkiska men säkert ack så vackra spektakel. Men det är ju inte heller varje dag en "alldeles vanlig, hygglig kille från Ockelbo" blir prins. När jag ser hans uppväxt i bilder på tv, tänker jag på min egen uppväxt på Ekerö. Det härliga 70 och 80-talet. Som en deja vú.

/Mia.

Idag var det då ÄNTLIGEN dags ( om man frågar Piggelin) att få gå upp i den stora beteshagen. Den har fått vila till sig, och fått gödning, då det växte ganska dåligt förra året.

Vi hade ju förväntat oss spring, och bocksprång... men det var huvudena ner direkt och äta, äta, äta...
Tösen skrider runt med värdighet en blivande mamma ( hoppas nu det är så...) och Kellie vaktar. Maya myser och Pigge njuter..... Hon hade ju lämpligt nog tappat några kilon, men det tar hon nog snart igen.
Här kommer iallafall lite sköna sommarbilder......


Piggelin och Maya, sida vid sida...

Tösen och Kellie, kolla in Tösens hull! Hon laddar verkligen för mammarollen...

Maya vet att Kellie är specialist på att hitta godsaker... Bäst att hålla sig till henne. Kellie är dock inte lika glad åt sällskapet......

Fina, fina Ekot´s Kellie

Vackra, lyckliga Piggelin...

Rexbo Tösen mumsar och mumsar......

Vackra, Maya Mystica som bara växer och växer...'

Men hon hinner vara lite nyfiken också... Kanske blir hon lika mycket linslus som sin mamma?

Glad fortsättning på sommaren! /Mia

Och lilla hjärtat med förstås... Vi fick ett glatt besked igår, att Tösen blivit inseminerad på tisdagen och släppt ägget på onsdagen, så vi störtade givetvis iväg och hämtade hem henne. Nu ska vi bara ha lite tur också! Vi ska tillbaks på dräktighetsundersökning den 23:e och så hoppas vi det blivit ett litet embryo. Annars får vi lämna kvar henne igen, och köra ett varv till.

Vi fick mer eller mindre lirka loss Kellie ur händerna på gårdens föreståndare, som liksom alla andra föll pladask för våra lilla shettistjej och hennes charm. Tror inte det tar särskilt lång tid innan de skaffat sig en egen...

Tösen var nöjd med att få komma hem, och det tog en bra stund att få henne ren igen. Man och svans hade hon kvar, men det var ju inte så konstigt då ingenting att klia sig på fanns i hagen, förutom en rund skön shettisrumpa, förstås....
Men som sagt kliat har det gjort, och idag hade hon av sig det mesta här hemma istället. Typiskt!
Men utan sin älskade a-fil och med mkt grönt i hagen, sol och knott så klarar hon sig inte utan att smörjas två gånger dagligen, och det kan vi inte begära av seminstationen, då de har så mycket ston att jobba med.

Maya var rolig, har ju vankat och väntat, men när väl Tösen kom hem igen, hade hon glömt bort henne... Sparkade i boxväggen, och inget "föltuggande" i mungipan inte, utan en ung kaxig dam som har blivit självständig från sin extra mamma, och undrade vem hon var.

Nu ska de få sova ikapp lite, och på söndag släpper vi dem på bete här hemma istället. Själv är det mycket just nu, och förutom katten som passar på mig för att få sin kvällsmat, så har jag massor av arbete att hinna med innan semestern.....

Ha det bra så länge! /Mia och Mjaaaaaaaauuuuuuuu.... (Jaja, ska gå och fylla på.)

när man var liten! Tösen undersöktes i onsdags, och hon var ännu inte redo. Undersöks idag igen, för eventuell semin på lördag... Suck! Jag vill ju ha detta fixat på en gång, inget tålamod här inte. Och med tanke på att hon är första gångssto, med någorlunda tävlingsform, och kan ha både långa, utdragna eller delade brunster så kan man ju räkna med att det inte går så där av sig självt. Kan ju ta flera försök även på de mest mottagliga damer... Vi vädurar klarar inte av detta. Jag vill att det ska vara klart nu! Dubbelsuck...

Jag rotar lite i bildarkiven över våra tjejer så länge...


Tösen efter ett lopp tidigt i karriären,( då hon fortfarande sprang med checkrem..) Fin bild!



Tösen äter sin älskade a-fil.. (Klicka på bilden för förstoring)

Tösen och jag ska jobba i linan, här hade hon satt härligt hull, efter att börjat med Spc Groov.
Hennes annars så framträdande långa ben, ser nästan korta ut till den magen...(Våren -09)
Typiskt Tösen att också vinkla ut bakknäna, hon är överrörlig och brukar roa sig med att ställa sig i all sköns konstiga ställningar, så matte för nojja..
Trots det har hon inga förslitningsskador, men hon har ju bara gjort drygt 40 starter fördelade på flera säsonger.

Svårt att försöka och låta bli att snegla på fotografen..

                                       ................................................

Nu längtar vi till nya föltider, och minns hur det var när Copy vankade omkring förra våren..


Och hur härligt det är med ett diande föl. Snacka om mjölkbar..

Imorgon blir det V75 i Rättvik för vår del, både Björsbergs Glitter och Alvena O´Hara ( grannhästarna i byn) kommer till start, och min lilla Necklace som jag "köpte" ( önsketänkande) på elitauktionen som ettåring. Var helt klart vackraste fölet  på Menhammar det året...
Brukar ju roa mig med att peka ut några i katalogen, för att hålla ögonen på senare.

Ha en trevlig helg så länge!/ mia

Nätterna är plötsligt alldeles för långa, och jag vet hur varenda millimeter av taket i sovrummet ser ut. Det är så tomt här hemma. Tösen och Kellie är ju inte här, och jag kan plötsligt inte sova...

Maya tar det hela bra, Piggelin desto sämre. Hon stod och skrek efter dem första dagen vid grinden, tills Maya ledsnade och själv traskade ner på betesdelen i hagen. Efter ett tag rultade Pigge efter.
Det som är så tragiskt är att se hur "skadad" Pigge är i sitt flockbeteende. När någon är högre i rang än henne, (vilket de flesta är utom shettisar och unghästar)fungerar hon i flock, med alla. Hon tar ju hand om Maya och de kliar på varandra. Nu får inte Maya komma i närheten... Pigge slår och hugger, och försvarar lösdriften. Precis som hon gjorde när hon gick ensam med Kellie. Blir till ett monster, då hon tvingas ta anvar över någon annan en sig själv.
Tur då att Maya är klok nog att gå undan, och att HON kan ta vara på sig själv. Vi har dock tagit vara på dagarna och passat på att lastträna Maya, tillsammans med Pigge som är van. Första dagen fick hon lära känna transporten, och gå på och stå. Gick toppen, och hon fick god tid på sig att känna sig för med alla hovar, och när hon stått så en stund, klev hon sen bara rakt in.

Dag två stängde vi luckan, och körde en sväng. Och idag klev hon bara efter mig in, och vi åkte en lite längre sväng. Så duktig!



Tösen har under så många år tagit så stor del av våra liv, att vi nästan helt planerar och agerar efter henne. Tösens behov styr våra rutiner, och vi får ständigt tänka på "om Tösen klarar detta", om Tösen behöver komma in, om Tösen behöver äta, om Tösen kan bli rädd osv. Och plötsligt ska hon klara sig själv, och  här står vi med tomma händer....
Ibland får vi ganska roade blickar, av vårt pysslande med henne. Andra har helt fräckt yppat kommentarer som "om man uppfostrar sin häst istället" så slipper man ha det så jobbigt. Men de finns också en del snälla människor som faktiskt förstår, och ibland får vi höra att hon har tur som har oss som ägare.
Men sanningen är den att hon har också tagit hand om mig. Jag mår så bra av att ha henne, och fokusera på henne, och hela tiden lära mig nya saker. Jag får också så mycket tillbaka när jag gör någonting rätt, att det helt enkelt är självbelönande. Och kanske är det lugnande för mig att jag kan lugna henne.
För om någon vet hur det är att leva med panik känslor och rädsla, så är det jag. Men det känns oftast som om det är väldigt långt bort, och för flera kapitel sedan. Men när vardagen tillfälligt förändras, kan vara en resa till huvudstaden i tjänsten, eller något evenemang, eller helt enkelt några dagar utan hästar. Då kommer känslan av en repris jag helst inte vill uppleva.
Eller som när sonen ringer från sitt hem 25 mil bort och berättar att han krockat med bilen.... Och hjärnan säger att han skulle inte prata med mig i telefon om han inte mådde bra, men hjärtat skriker efter att få se honom med egna ögon, och hålla om honom.
Då är man totalt känslomässigt maktlös.
Så för att råda bot på min uppblossande stress med redan svullna ögon och utslag på benen...

...Så jag tog en tur och hälsade på dem igår. Skulle ju ändå åt det hållet och jobba. Så klart. De mådde bra efter omständigheterna, Tösen var lite trött och lämnade ganska stort ansvar åt Kellie, som gladeligen tar kommandot när hon får, men hade det skönt och lugnt i sin fina hage. Det var många år sedan hon var ute dygnet runt, och det är så klart en omställning. Kellie blev glad när matte kom, så hon kunde få klia sig mot mig, varmt med resterna av vinterpälsen kvar.

Nu hoppas vi på att hon blir inseminerad imorgon, och får komma hem till helgen. Håll tummarna!




/Mia