Duktiga vackra fina Elite Elektra
Igår var det äntligen dags. Som hon väntat. Som vi väntat. Vagnen skulle på för första gången. Elite har fortfarande inte skor bak, men dock väldigt fina starka hovar som hon håller kort i hagen. Våra hagar är verkligen suveräna att springa i och bygga muskler. Numera hoppar hon nästan varje dag, och gärna "däcket" det lite högre krysset som står med ett bildäck runt. Ibland äter hon i höbingen, får se att någon av de andra gått längre ut på fältet, så tar hon ett galoppsprång och tar sedan krysset och kastar sig iväg i en serie bocksprång.
Men, vetrinären hittar ju inga fel annat än snedheten i rumpan förstås. Men den kan ju växa sig rätt igen. Vi övar varje dag att lyfta baktassarna men hon har ännu inte hittat rätt med motoriken så pass att hon klarar av att bli skodd.
Men... efter oändligt lång träning av tömkörning och skogspromenader så var det nu dags. Som hon har tittat på Tösen, och nosat på vagnen och längtat efter mer utmaning.
Så igår fick hon då ÄNTLIGEN selas på med vagnen bakom.
Stolt stod hon alldeles blickstilla medan vi selade på och rörde inte en fena. Men ögonen tindrade. Så kom då den stora stunden. Och det där är just en sådan stund då min käre make amatörtränaren, och lilla jag "ridmänniskan" tänker olika. JAG VET att de hästar han tagit sig an, blir lugna förståndiga och hetsar inte upp sig om olyckan är framme. Antagligen därför att de inte skyddas från allt farligt som kan hända, hela tiden. Utan de får istället lära sig hantera det. Men som den ridmänniska JAG ÄR så sitter det hårt i ryggmärgen att man alltid ska förekomma och minska risken för att hästen ska bli rädd och kanske skada sig om den får panik.
Så då återstod frågan: Hur tar vi oss nu ut ur stallet med Elite och vagn första gången? Vi har nämligen stallöppningen i "fel" vinkel, vilket innebär att hästarna först måste gå så långt fram det går över stallplanen och sedan svänga i kraftig vinkel för att komma ut på vägen. Och det är ju inga problem med sadel, men dock med skaklarna på en vagn.
Därför kom vi överens om att INTE ta ut henne först och sela på på stallplanen, eftersom hon då kanske inte står still och så blir det tjafs. Och sedan kommer hon inte att lära "rätt" från början. Hon är ändå fyllda två redan, och ju senare man ska lära i livet, desto svårare. Fast ändå så har hon hunnit få förtroende för oss nu, och litar på oss genom att få mogna först.
Så.. då vill ju lilla ridmänniskan göra som i skolboken egentligen, (inte travhandboken) utan inkörning skriven av ryttare. Inte spänna fast vagnen ordentligt utan gå med den "löst". Absolut inte! blev svaret. Därför att om något händer kommer vagnen ramla av och skrämma henne, och det är bättre den sitter ordentligt!
Jaha... men om du leder ut henne då, så kan jag gå bakom och lyfta vagnen i svängen, så hon inte blir rädd för skaklarna, så får hon träna att känna dem i en "mildare" kurva.
Nejdå, bättre vi håller i bägge två istället.
Jaha hur blev det då?
Jo, vi har ju en liten tröskel som vagnens däck ska rulla över. När hjulen tar emot lite så blir det ett väldigt litet ryck. Och just det där lilla rycket fick ju Elite att hoppa till. Och när hon gör det så gnäggar lilla Piggelin från hagen för att hon får syn på en kompis. Och då vänder sig denna jättelika 2 åring hastigt om för att së henne och svara. Och känner då skaklarna för första gången!
Tjo... så for vi rakt ut från stallplanen och ut i buskaget.... allla tre. Vad du än gör så släpp inte! säger min alldeles ko lugna man där han hänger i tömmar och annat med buskage upp till midjan. Och nejdå. Med en liten suck lägger sig denna underbara lilla tjej ner och bara funderar en stund. MED VAGNEN PÅ. Hur gör man nu?
Och sedan tar hon rycket (med en rejält vältränad rygg tack och lov!) och reser sig upp. Sedan får vi snällt lotsa upp henne på stallplanen igen. Klappa och pussa och efter någon minuts stillastående och funderande så tittar och buffar hon på husses arm. Ska vi gå då?
Så då bestämmer vi att matte går bakom, och hjälper till med svängarna genom att lyfta vagnen. Och hur fin som helst klarar hon hela turen ner till stora vägen och vänder på "volten" helt utan hjälp, och hem igen. Matte hjälper med vagnen över tröskeln och vips är första turen avklarad. Hästen drog inte en suck, inte det minsta tillstymmelse till svett eller stress över det inträffade, men däremot tindrande ögon och öron riktade mot foderkammaren. För vad får duktiga tjejer som varit ute och tränat? Det vet Elite minsann... Morötter i massor!!!
På kvällen kunde hon inte heller visa Tösen respekt, utan skulle ha sin mat FÖRE Tösen. Nu är hon ju också en stor tjej som drar vagn!
Och återigen... ibland får man kompromissa.Elite blev inte skärrad efter det som hände. Det var ju inget farligt. Det gjorde inte ont och jordskalvet uteblev.
Och andra sidan hade hon klarat skalmarna bra om jag hjälpt till. Med det värsta som kan hända hände.. och det var inte hela världen.
Men, vetrinären hittar ju inga fel annat än snedheten i rumpan förstås. Men den kan ju växa sig rätt igen. Vi övar varje dag att lyfta baktassarna men hon har ännu inte hittat rätt med motoriken så pass att hon klarar av att bli skodd.
Men... efter oändligt lång träning av tömkörning och skogspromenader så var det nu dags. Som hon har tittat på Tösen, och nosat på vagnen och längtat efter mer utmaning.
Så igår fick hon då ÄNTLIGEN selas på med vagnen bakom.
Stolt stod hon alldeles blickstilla medan vi selade på och rörde inte en fena. Men ögonen tindrade. Så kom då den stora stunden. Och det där är just en sådan stund då min käre make amatörtränaren, och lilla jag "ridmänniskan" tänker olika. JAG VET att de hästar han tagit sig an, blir lugna förståndiga och hetsar inte upp sig om olyckan är framme. Antagligen därför att de inte skyddas från allt farligt som kan hända, hela tiden. Utan de får istället lära sig hantera det. Men som den ridmänniska JAG ÄR så sitter det hårt i ryggmärgen att man alltid ska förekomma och minska risken för att hästen ska bli rädd och kanske skada sig om den får panik.
Så då återstod frågan: Hur tar vi oss nu ut ur stallet med Elite och vagn första gången? Vi har nämligen stallöppningen i "fel" vinkel, vilket innebär att hästarna först måste gå så långt fram det går över stallplanen och sedan svänga i kraftig vinkel för att komma ut på vägen. Och det är ju inga problem med sadel, men dock med skaklarna på en vagn.
Därför kom vi överens om att INTE ta ut henne först och sela på på stallplanen, eftersom hon då kanske inte står still och så blir det tjafs. Och sedan kommer hon inte att lära "rätt" från början. Hon är ändå fyllda två redan, och ju senare man ska lära i livet, desto svårare. Fast ändå så har hon hunnit få förtroende för oss nu, och litar på oss genom att få mogna först.
Så.. då vill ju lilla ridmänniskan göra som i skolboken egentligen, (inte travhandboken) utan inkörning skriven av ryttare. Inte spänna fast vagnen ordentligt utan gå med den "löst". Absolut inte! blev svaret. Därför att om något händer kommer vagnen ramla av och skrämma henne, och det är bättre den sitter ordentligt!
Jaha... men om du leder ut henne då, så kan jag gå bakom och lyfta vagnen i svängen, så hon inte blir rädd för skaklarna, så får hon träna att känna dem i en "mildare" kurva.
Nejdå, bättre vi håller i bägge två istället.
Jaha hur blev det då?
Jo, vi har ju en liten tröskel som vagnens däck ska rulla över. När hjulen tar emot lite så blir det ett väldigt litet ryck. Och just det där lilla rycket fick ju Elite att hoppa till. Och när hon gör det så gnäggar lilla Piggelin från hagen för att hon får syn på en kompis. Och då vänder sig denna jättelika 2 åring hastigt om för att së henne och svara. Och känner då skaklarna för första gången!
Tjo... så for vi rakt ut från stallplanen och ut i buskaget.... allla tre. Vad du än gör så släpp inte! säger min alldeles ko lugna man där han hänger i tömmar och annat med buskage upp till midjan. Och nejdå. Med en liten suck lägger sig denna underbara lilla tjej ner och bara funderar en stund. MED VAGNEN PÅ. Hur gör man nu?
Och sedan tar hon rycket (med en rejält vältränad rygg tack och lov!) och reser sig upp. Sedan får vi snällt lotsa upp henne på stallplanen igen. Klappa och pussa och efter någon minuts stillastående och funderande så tittar och buffar hon på husses arm. Ska vi gå då?
Så då bestämmer vi att matte går bakom, och hjälper till med svängarna genom att lyfta vagnen. Och hur fin som helst klarar hon hela turen ner till stora vägen och vänder på "volten" helt utan hjälp, och hem igen. Matte hjälper med vagnen över tröskeln och vips är första turen avklarad. Hästen drog inte en suck, inte det minsta tillstymmelse till svett eller stress över det inträffade, men däremot tindrande ögon och öron riktade mot foderkammaren. För vad får duktiga tjejer som varit ute och tränat? Det vet Elite minsann... Morötter i massor!!!
På kvällen kunde hon inte heller visa Tösen respekt, utan skulle ha sin mat FÖRE Tösen. Nu är hon ju också en stor tjej som drar vagn!
Och återigen... ibland får man kompromissa.Elite blev inte skärrad efter det som hände. Det var ju inget farligt. Det gjorde inte ont och jordskalvet uteblev.
Och andra sidan hade hon klarat skalmarna bra om jag hjälpt till. Med det värsta som kan hända hände.. och det var inte hela världen.
Jaha minsann..
Det är inte bara vi som är klanstskallar. Tösen var ju med och kvalade till Norrländska stoserien, ni vet loppet i Bollnäs då hon mötte Lundås Emelie igen. Vi kom ju hem med en 6:e placering och det kunde inte räcka långt, då flera hästar varit med i flera kvallopp, och samlat poäng. Men minsann...
Klanstskalle listan:
1.Alla de som inte tog STC på allvar, om de nya reglerna angående vaccinering. Alla hästar ska numera vara vaccinerade med både A och B innan de får start anmälas. Nya regeln började gälla 1 oktober. Och vad gör folk? Tror att det inte är så allvarligt menat, och kanske tror att det inte kommer kollas upp. Men ack.. vi lever inte på stenåldern längre, utan i dataåldern... och där står allt. Även om du vaccinerat din häst eller inte.
2.Men.. det finns ett litet men... datorn kan inte veta om du trots allt vaccinerat din häst, om du inte talat om det för någon som kan mata datorn med den faktan...
3. STC . Hur skrivs propositionerna ut egentligen? Hur kan man lägga så få lopp i vår del av Sverige under sommaren, och så många i tex. Värmland? Lopp med 6 hästar startande som bara behöver ta sig i mål så får dom pengar... skandal. Och här ska man behöva ha montétränat sin häst för att kunna starta på Romme. Jesus.. Och nu i oktober och november finns det helt plötsligt hur många lopp som helst att välja på.
Så någon av alla dessa anledningar har hur som helst lett fram till att våran lilla älskling kom med i startlistan för finalen i Norrländsk stoserie, på Bollnäs V75 dag, nu på lördag med 100.000 kr i första pris!!
Natruligtvis är ju en hel del av de andra 12 (!) anmälda hästarna väldigt, väldigt bra... men kanske kan vi hoppas på en fungerande mage, med hjälp av Tösens bästa vän:
Och kanske en 6:e placering igen???
Ibland ska man ha tur... och kanske någon där uppe tyckte väldigt ,väldigt synd om oss och om Tösen sist.
Ha det/Mia
Ibland vill man bara krypa under sängen ...
och aldrig mer komma fram.
Vi startade igår på Rättvik, allt var perfekt. Långlopp, hemmabana, hästen tränat bra osv.
Men ack Tösen stannade i startvolten, och galopperade sedan hejdlöst i loppet. Hon vill helt enkelt inte springa. Och tror faan det... Vi undersökte henne, och hon hade ingen hög puls, inga skador, ingen feber men hon ville inte äta och var "avstängd" i blicken.
Vi har under flera veckor pysslat om med hennes foderstat, då höet i år har andra värden, än förra. Och vi vet att hon inte tål allt foder pga överkäsnlighet i magen. Och att stress leder till magkatarr eller i värsta fall magsår. Vi vet också att Tösen måsta äta minst fyra gånger om dagen, och alltid hö före kraftfoder. Vi vet också att hon måste ha kli och betfor för matsmältningen och a-fil för ph-balansen i magen, minst två gånger i veckan och alltid, alltid, alltid dagen före ett lopp och samma morgon.
Och vad gör vi? vi glömmer ge henne a-fil. Både dagen före och inte på hela veckan, och inte före loppet. Men hur pantad får man bli? Har min trassliga arbetsplats satt sig på hjärnan på oss båda och skapat demens?
Vi har länge också funderat över varför Tösen springer sämre sent på kvällen. Jo, för att hon inte får sin middag i tid. En tom mage på en häst producerar ändå magsaft. 24 timmar om dygnet... Får den inget att "tugga på" och bryta ner, svider magsaften rejält på en hästmage. Blir man dessutom stressad och tömmer magen på innehåll så blir än värre. Har man då lite a-fil kultur i magen, klarar man sig bättre. Men många varnar för att fodra innan, då hästarna kan bli "tunga" eller få kolik. Men Tösen får alltid hö i transporten och i boxen. Men den här gången åt hon inte.
Kajsa slet nästan av sig håret i går. Hur kan hon bara "lägga av?" het, ligger på bettet, galopperar och sedan tvärstannar i startvolten för att lägga en hög... efter att ha värmt bra. Hon som är så himla snabb med en otrolig kapacitet, varför, varför?
Vi fattade ingenting. Och vi sa allihop om hästar ändå kunde tala... prata med oss!
När vi kom hem ville inte hästen äta, gjorde hon inte i transporten heller. Hon tittade bara på höet, och på maten i krubban, och tittade på mig. Hon stod kvar vid krubban och tittade ömsom på mig och på maten. Då ställer jag frågan igen." vad är det för fel Tösen?, om du bara kunde tala, säg något till mig!..."
Då tittar hon med allvarliga ögon rakt in i mina och plötsligt dyker bilden av ett a-filpaket upp i huvudet. Herregud... hästen har förmågan att kommunicera när jag ber henne, och jag kan inte ens komma ihåg en så basic sak. Knäna började skaka och tårarna vällde fram... Hasse sprang in i köket och vi hade ett öppnat halvt paket i kylen. Efter vi hällt det på maten började hon surpla i sig.
Magen fick rejält med stryk igår, tom och utan fil. Så nu väntar en tre månaders kur med ett naturpreparat som heter Gastrofor.
Men man kan ju vända på saken också. Hade vi inte varit så noga med henne, och hennes rutiner hade hon haft riktiga magsår, och inte kunnat prestera alls. Magsårshästarna blir magra av att de tappar aptiten och orkar inget alls. Tösen vill ändå springa, bara inte magen värker. Hon litar så på oss, och ger allt... och så sviker vi henne så. Att vi skäms är bara förnamnet.
Så nu blir det skamvrån för oss tvåbenta och lyx- spa för fyrbenta, så får vi hoppas att hon vågar ge oss en ny chans igen.
Ha det! och glöm inte att äta ofta, sunt och lagom... nyckeln till det mesta.
Och för er som nu vill spärra in mig på psyket för jag tror att hästar kan tala, vill jag bara citera kocken som säger att Lady & Lufsen vill ha spagetti med massor av frikadeller, när den andre kocken säger, "Hundar inte kunna tala"... så säger han myndigt "Men hunden talar med mig!"
/Mia
Vi startade igår på Rättvik, allt var perfekt. Långlopp, hemmabana, hästen tränat bra osv.
Men ack Tösen stannade i startvolten, och galopperade sedan hejdlöst i loppet. Hon vill helt enkelt inte springa. Och tror faan det... Vi undersökte henne, och hon hade ingen hög puls, inga skador, ingen feber men hon ville inte äta och var "avstängd" i blicken.
Vi har under flera veckor pysslat om med hennes foderstat, då höet i år har andra värden, än förra. Och vi vet att hon inte tål allt foder pga överkäsnlighet i magen. Och att stress leder till magkatarr eller i värsta fall magsår. Vi vet också att Tösen måsta äta minst fyra gånger om dagen, och alltid hö före kraftfoder. Vi vet också att hon måste ha kli och betfor för matsmältningen och a-fil för ph-balansen i magen, minst två gånger i veckan och alltid, alltid, alltid dagen före ett lopp och samma morgon.
Och vad gör vi? vi glömmer ge henne a-fil. Både dagen före och inte på hela veckan, och inte före loppet. Men hur pantad får man bli? Har min trassliga arbetsplats satt sig på hjärnan på oss båda och skapat demens?
Vi har länge också funderat över varför Tösen springer sämre sent på kvällen. Jo, för att hon inte får sin middag i tid. En tom mage på en häst producerar ändå magsaft. 24 timmar om dygnet... Får den inget att "tugga på" och bryta ner, svider magsaften rejält på en hästmage. Blir man dessutom stressad och tömmer magen på innehåll så blir än värre. Har man då lite a-fil kultur i magen, klarar man sig bättre. Men många varnar för att fodra innan, då hästarna kan bli "tunga" eller få kolik. Men Tösen får alltid hö i transporten och i boxen. Men den här gången åt hon inte.
Kajsa slet nästan av sig håret i går. Hur kan hon bara "lägga av?" het, ligger på bettet, galopperar och sedan tvärstannar i startvolten för att lägga en hög... efter att ha värmt bra. Hon som är så himla snabb med en otrolig kapacitet, varför, varför?
Vi fattade ingenting. Och vi sa allihop om hästar ändå kunde tala... prata med oss!
När vi kom hem ville inte hästen äta, gjorde hon inte i transporten heller. Hon tittade bara på höet, och på maten i krubban, och tittade på mig. Hon stod kvar vid krubban och tittade ömsom på mig och på maten. Då ställer jag frågan igen." vad är det för fel Tösen?, om du bara kunde tala, säg något till mig!..."
Då tittar hon med allvarliga ögon rakt in i mina och plötsligt dyker bilden av ett a-filpaket upp i huvudet. Herregud... hästen har förmågan att kommunicera när jag ber henne, och jag kan inte ens komma ihåg en så basic sak. Knäna började skaka och tårarna vällde fram... Hasse sprang in i köket och vi hade ett öppnat halvt paket i kylen. Efter vi hällt det på maten började hon surpla i sig.
Magen fick rejält med stryk igår, tom och utan fil. Så nu väntar en tre månaders kur med ett naturpreparat som heter Gastrofor.
Men man kan ju vända på saken också. Hade vi inte varit så noga med henne, och hennes rutiner hade hon haft riktiga magsår, och inte kunnat prestera alls. Magsårshästarna blir magra av att de tappar aptiten och orkar inget alls. Tösen vill ändå springa, bara inte magen värker. Hon litar så på oss, och ger allt... och så sviker vi henne så. Att vi skäms är bara förnamnet.
Så nu blir det skamvrån för oss tvåbenta och lyx- spa för fyrbenta, så får vi hoppas att hon vågar ge oss en ny chans igen.
Ha det! och glöm inte att äta ofta, sunt och lagom... nyckeln till det mesta.
Och för er som nu vill spärra in mig på psyket för jag tror att hästar kan tala, vill jag bara citera kocken som säger att Lady & Lufsen vill ha spagetti med massor av frikadeller, när den andre kocken säger, "Hundar inte kunna tala"... så säger han myndigt "Men hunden talar med mig!"
/Mia
