Älskade Predatorn, har nu ätit upp sin medicin men är fortfarande inte riktigt bra. Så nästa vecka blir det att åka  till Li, och se vad hon kan hjälpa honom med i kiropraktor väg. 

Han njuter av livet ändå, och visar vem som är kung i Kallesbacken! 

Influensa och förkylda är vi i familjen, och det går bara runt, runt. Hoppas nu solen och det fina vädret kan "rensa" luften lite.
Marilyn ska på ny röntgenundersökning i nästa vecka, och vi håller tummarna att hon blivit bättre. Väntar en lång rehabilitering förstås, men tur då att Caroline har tillgång till simträning i bassäng. Hon tar ju även emot hästar för den typen av träning. 

Predatorn har nu blivit undersökt, och hans smärtor tycks komma från ett muskelfäste i ljumsken. Så blir medicinering med antinflammatorisk och smärtstillande, och hoppas på det bästa. Han kan ju inte lyfta det högra benet för att bli skodd, då han måste lägga vikten på det vänstra, skadade. Så ingen skritträning kan vi utföra heller. Han är beroende av skor då han har så låga trakter, och behöver skon som stöd och skydd. 
Men när man ser hästen galoppera och busa i hagen. är det svårt att tro att han är skadad. Lite lurigt det där. 



Men vi kallar det programsjukan här hemma. Så fort vi börjar planera möjliga lopp eller kval, så blir det genast någon som skadar sig....

Sämst av alla är ändå Kellie. Vi hade ju fått bättre ordning på hennes mun, efter tandbehandling och tandborstning. Men den senaste tandvården hon fick på kliniken blev inte bra, och hon har haft bekymmer. Nu med rekordhöga pollenhalter så har hon haft svårt att andas genom näsan, och det begränsar ju andningen rejält. Så nu blir det intensivbehandling med medicin och eventuellt om det kommer behövas så ska hon få en inhalator med mask, samma typ av plåtburk som Sandra hade när hon var liten, men en gummimask som man håller över mulen, och låter hästen andas in "puffarna". 

 

Hasse börjar bli bättre, med lite smågrus kvar i luftvägarna, och nu däckar jag istället. Även Sandra verkar insjukna.

Jag tror vi kan varudeklarera det som influensa. Och en elak sort...
En förkylning är ju aldrig kul, men kan kännas lite som en upprensning av systemen, men detta känns mer som att få betong i lungorna, och att musklerna i strupe och bröst är helt obrukbara. Så kom inte hit och bli smittade, vad ni än gör..

Min förmodade fibro gör ju inte smärtan mindre i övriga muskler. Så nu har jag tyckt synd om mig själv lite.

 

Predda har fått ett litet bakslag, han har tagit i litet för ambitiöst i träningen, och troligen överbelastat muskeln i det högra låret, alltså tvärtom mot tidigare. Så han får ta det litet lugnt med promenader, och även banjobbet denna vecka blev inställt. Equiterapeuten är bokad, så får vi se sen.

De blivande mammorna blir bara tjockare, och vi har nu sett liv i bägge magarna, känns tryggt.

Maran ska om 2 veckor röntgas om, och vi hller tummarna. Hon blir kvar hos Caroline, då det är den bästa rehab hon kan få. Hon håller sig förhållandevis lugn, även om det är tråkigt för henne såklart.