Hasse börjar bli bättre, med lite smågrus kvar i luftvägarna, och nu däckar jag istället. Även Sandra verkar insjukna.

Jag tror vi kan varudeklarera det som influensa. Och en elak sort...
En förkylning är ju aldrig kul, men kan kännas lite som en upprensning av systemen, men detta känns mer som att få betong i lungorna, och att musklerna i strupe och bröst är helt obrukbara. Så kom inte hit och bli smittade, vad ni än gör..

Min förmodade fibro gör ju inte smärtan mindre i övriga muskler. Så nu har jag tyckt synd om mig själv lite.

 

Predda har fått ett litet bakslag, han har tagit i litet för ambitiöst i träningen, och troligen överbelastat muskeln i det högra låret, alltså tvärtom mot tidigare. Så han får ta det litet lugnt med promenader, och även banjobbet denna vecka blev inställt. Equiterapeuten är bokad, så får vi se sen.

De blivande mammorna blir bara tjockare, och vi har nu sett liv i bägge magarna, känns tryggt.

Maran ska om 2 veckor röntgas om, och vi hller tummarna. Hon blir kvar hos Caroline, då det är den bästa rehab hon kan få. Hon håller sig förhållandevis lugn, även om det är tråkigt för henne såklart.