Jag har varit i Sundbyberg pån Sempers huvudkontor, och det har varit en givande vecka. Mycket kompetens samlat i den byggnaden. Reglerna för kvalitén på barnmat och glutenfritt är hårda, tack och lov och det är inspirerande att se så många arbeta med att utveckla produkterna, provbaka bröd utan vetestärkelse, och göra om recepten på välling och gröt utan palmolja. Konsumenterna är krävande, men det är inte "BARA" att göra allt ekologiskt. Även om det vore att föredra.

Ställer man inga frågor, får man inga svar. Och jag har ställt många. En sak som maler i mitt huvud just nu, är att göra egen barnmat. Faktum är att det måste vara det allra bästa. Men när nu reglerna är så speciella att man har särskilda bestämmelser för råvarorna och slutprodukten, dvs extremt låga gränsvärden för sådant som påverkar oss, tex tungmetaller, mögelhalter, vilket då leder till att barnmatstillverkare har särskilda leverantörer av grönsaker, kött, cerealier etc som kan leva upp till kvalitén och inte odlar eller har odlat något annat på dessa fält under ex antal år. Hur blir det då om man går till sin vanliga affär och köper råvarorna där? De har ju gränsvärdena för vad vi vuxna tillåts äta? ( inte ens ekologiska produkter som är obesprutade klarar av villkoren, tvärtom har de ofta högre halt av tex mögel) 

 

Sen ska ju maten vara näringsriktig för det växande barnet, med lagom mängd protein, energi, mineraler osv som växlar beroende på hur gammalt barnet är. Järn, magnesium, selen och utan salt och socker. Det är så väl utprövat att nog bara vi hästtokiga kan förstå, för vi gör ju samma visa med våra hästar. Skickar grovfodret på närings och kvalitetsanalys, och köper bara högvärdigt foder och en massa dyra tillskott, för att våra marker är så utarmade och inte tillgodoser de växande djurens behov. Feta blir de, men saknar byggstenarna som ska bygga styrka och smidighet. 
Sunda förnuftet säger att egenlagat måste vara bäst. Men handen på hjärtat... hur många kan skriva under på att råvarorna är av barnmatskvalité och att gröten eller vällingen innehåller rätt värden av järn eller att det inte innehåller för mycket protein som i en viss ålder kan belasta njurarna och levern? Jag är ändå imponerad över de hårda regler som finns, och sen väldigt beklämd när jag tänker på att hälften av jordens befolkning svälter. De hade nog struntat i vad, bara de fick äta sig mätta. Lika för alla är verkligen långt ifrån sanningen.

Fyra dagar utan hästar tog på krafterna, och det har blivit en hel del gjort här hemma med dem, inte minst pusskalas. 

Kellie i höstskrud

 

Greta leker med bollen 

Sandra har börjat skolan igen, sista året nu på Kristine gymnasium och det blir spännande. Förutom krångel med att ta sig till bussen, då de dragit in vår landsortshållplats, så kändes det positivt.

Själv har jag sista veckan kvar. Och sedan väntar förhoppningsvis roligare utmaningar på Semper.
Hästarna har fått byta hagar idag, tyvärr hade vi väntat oss att Marolina skulle hinna med att komma hem med sitt föl, men det tycks dra ut på tiden med att få henne dräktig i Heby.
Tösen vart dock överlycklig över det gröna, orörda gräset och Bjorca har installerat sig i lösdriften under taket. Rena lyxhotellet tycks hon tycka, efter att ha sovit under bar himmel i en månad drygt.

Sen Greta föddes. Nu kan man ju inte förstå att denna lilla häst inte funnits tidigare, då hon är hela vår värld för tillfället. När någon är lite krasslig så blir det väldigt intensivt och vi har lagt många timmars skötsel kring henne, Predda, Kellie och Tösen denna sommar. 
Predda har fått framskor på, och nästan fick Hasse på en bakssko idag innan hästen gav upp. Så vi jobbar varje dag för att det ska gå bättre.
Kellie kämpar med sin kroniska bihåleinflammation, likaså Greta med sin diarre som äntligen gett med sig, och Tösen är helt återställd vad det verkar från sin efterbörd som krånglade, och livmodern har dragit ihop sig igen.

 Tur man har att göra.