Då köör vi!!
Tösen brunstade fint imorse, så resan gick till Lassols Gård.
Jag lastade Kellie, och Tösen lastade sig själv. Bara Kellie är med går det som en dans...
Kellie började med att inviga hagen genom att prova leran...
Man kunde ju tro att Kellie är dräktig...
Vart ska hon då...
Vackra Tösen...
Galopprunda.. liite skillnad på benlängd...
Varvet runt... Kellie kämpar och kämpar...
Dagens Mara...
Lite osäker att gå på transporten idag, kanske inte så konstigt då hon fastnade i nätet sist, men tvekade ca 3 sekunder och sedan gick hon på. Dock är det förenat med livsfara att stå inne i transporten, då hon omedelbart slår med frambenen rakt ut, och uppåt. Hårda smällar, och var 2 cm ifrån att sätta frambenet i min bröstkorg med rejäl kraft, och så stod jag inte framför utan bredvid den andra "spiltan". Kvick som en vessla får man vara att koppla på transportgrimskaften i huvudet och sedan flytta på sig. Att bli arg hjälper inte, att prata om saken hjälper inte, att ignorera hjälper inte...
Så lyckades hon då klämma in ett ben (gissar jag) mellan den lilla glipa i mellanväggen som består av kraftigt gummi, mellan väggen och bommen, och rycka loss en nitad bit som fäster densamma. Nöjd med sig själv såklart, men fortsatte att leva rövare med den lilla biten som fortfarande var nitad på andra sidan. Otroligt vad saker triggar igång henne. Vårt släp får verkligen en syning av sömmarna hur god kvalité och säkerhet det har.
Idag vräkt hon sig mot bakbommen också innan urlastning....... suck. Dubbelsuck.
Dryg men ack så vacker......
Träningen gick bra, och idag utrustad med sina Professional Choice på benen, super skydd verkligen. Lite stora bak ännu. Minimalt med grus innanför, och benen var svala och fina efter jobbet.
Hon gick ensam idag också, Kajsa var sjuk så det blev ingen sparring denna gång heller. Hon travade 2,27 idag, och det går åt rätt håll, Hasse har ännu inte begärt något utan vill att hon ska tas lugnt. Vi siktar på sällskap nästa gång, som en liten trigger.
Nya rön... Kanske snart det finns ett botemedel.
Forskare har hittat orsaken till fibromyalgismärta
|
Forskare har nu funnit orsaken till den huvudsakliga smärtan vid fibromyalgi och i motsats till vad många tror så härstammar den inte från hjärnan. Upptäckten markerar slutet på ett långvarigt mysterium om denna sjukdom. Fram tills nyligen har många läkare trott att sjukdomen har varit inbillad eller psykisk, men forskarna har nu visat att källan till fibromyalgismärtan kommer från en oväntad källa – nämligen ett överskott av blodkärl i handen.
|
Upptäckten skulle kunna leda till nya behandlingar och längre fram kanske till och med ett botemedel. För att lösa mysteriet med fibromyalgi undersökte forskarna huden på handen på en patient som hade brist på sensoriska nervfibrer, vilket orsakade en minskad smärtreaktion. Forskarna tog sedan hudprover från fibromyalgipatienter och blev överraskade när de upptäckte att dessa innehöll ett extremt överskott av en speciell sorts nervfibrer. Tidigare har forskarna trott att dessa fibrer bara var involverade i att reglera blodflödet och att de inte hade något att göra med smärtförnimmelser, men nu har man upptäckt att det finns en direkt koppling mellan dessa nerver och den utbredda smärta i kroppen som fibromyalgidrabbade känner.
Detta genombrott skulle även kunna ge svar på frågan varför många fibromyalgidrabbade har extremt ont i händerna, såväl som på andra ”ömma punkter” på olika delar av kroppen samt varför kyligt väder verkar kunna förvärra symptomen. Utöver en djupgående, utbredd vävnadssmärta lider många fibromyalgidrabbade även av extrem trötthet/utmattning.
Neuroforskaren dr. Frank L. Rice förklarar: ”Tidigare trodde vi att dessa nervändar bara var involverade i att reglera blodflödet på en undermedveten nivå, ändå hade vi här bevis för att blodkärlsändarna även kunde bidra till vår medvetna känsla av beröring och smärta. Detta ”felhanterade” blodflöde skulle kunna vara källan till den muskulära smärta och värk och den känsla av utmattning som man tror beror på en ökning av mjölksyra och låga nivåer av inflammation hos FM-patienter. Detta bidrar i sin tur till hyperaktivitet i hjärnan”.
Nuvarande behandlingar har inte lyckats ge fullständig lindring för de drabbade. Behandlingarna omfattar narkotiska smärtstillande läkemedel, anti-epilepsimediciner, anti-depressiva medel samt råd om att försöka få mer sömn och att utföra fysisk träning. Meddelandet om den nya upptäckten innebär en möjlighet att i framtiden få fram bättre behandlingar.
Källa: The Guardian Express
Översättning: Johanna Spetz
Tillbaka
Finns det ord och termer som du inte förstår? Ladda ner vår ordlista med facktermer här.
|
Sveriges Fibromyalgiförbund är en objektiv förmedlare av internationella nyheter och artiklar om fibromyalgi. Förbundet rekommenderar inte några behandlingar som nämns i eventuella artiklar eller ställer sig bakom eventuella påståenden om att man har funnit en bot mot fibromyalgi. |
Lite mera häst då...
Trots feber och halsont så kunde jag inte låta bli att släpa mig upp till Rättvik för att kolla på premie och kvalen.
Aldermarin hade två 3-åringar ut i kval, och en avkomma till start.
Måste säga att jag tycker Alderbaron hade en mycket härlig utstrålning, och en underbar trav. Han missade kvalet med minsta möjliga marginal, men jag tror det var en kuskmiss och inget hästen rådde över. Blir lite svårt när de kör blandade fält, och man gärna vill hålla ihop de hästar som ska gå samma tid. I det här fallet tror jag det sinkade honom.Var lite rörigt precis efter start i fältet, men såg inte riktigt vad som hände.
Alderbaron (fuxen) och Lalingen.
Nummer 7 är Änglatrollet.
(Fotat på långt avstånd med mobilen, så det blir tyvärr lite suddigt när jag klipper bilderna.)
En annan bekant häst är Somekindofamonster som jag följt lite på håll, och hon kvalde också storstilat. Härlig häst med en lite säregen stil.
Och så dagens stora överraskning..... Strömberg hade tagit ut en 2-åring efter Klack Jo, som skulle gå kvaltid! Och som han gjorde det... vilket steg!
Bamsekliv....
Vi har fått oss en rejäl funderare angående vårt val av Ulvsås Zico till Tösen. Han imponerade inte sist på V75, och med en koll i raden, så har han lätt för galoppen. Om det beror på hingsthumör nu när han är i avel, är svårt att veta. Men då vi behöver travsäkert blod på Tösen, så väntar vi nog lite med honom...
Synd att Mel Odin inte står tillgänglig i år, hoppas jag har haft rätt om honom. Han utvecklas hela tiden, och avkommorna ser trevliga ut.
När det gäller kallblod tycker jag inte riktigt att man kan göra samma selektiva val att titta på unghästprestationer, även om det är det som tydligt ger genomslag i aveln. Det är många som går bra först som äldre och gör många starter och håller i kroppen. De som presterar bättre som unga tränas ofta hårt, och svårt då att bedömma deras hållbarhet.
Näst att synas är då Farmbaron..... Vet inte om han har tillräckliga prestationer, men tycker han är fin och väldigt snäll och behaglig hingst. Vi har ett wildcard till, men väntar lite med det ännu. Det strider lite mot mina egentliga principer inom avel, men även jag kan göra undantag. Om vi får dräktigt i år, och Tösen fortfarande mår bra, då kan vi titta på skick från Norge igen, men i år blir det svensk så vi kan hämta själva och seminera samma dag.
Tanterna... eftermiddagsmyser lite.
Underbar dag...
Banjobb med Maran på Rättvik idag. Vi startade resan med att transporten började gunga, och jag bad Hasse att stanna. Maran hade återigen gått lös på hönätet, som satt fast i ansiktshöjd, för att hon inte ska fastna i det. Vill att hon ska ha sysselsättning, men uppenbart är det så provocerande för henne med saker som går att få loss. Hon har alltså sparkat upp med framhoven i ögonhöjd på sig själv, med en bom framför. Hur vig kan man bli?
Men eftersom jag har levt med mamma Maran tillräckligt länge, så är jag väl kanske inte så förvånad. Därför satt rejäla benskydd på, som klarade benet från skador.
Hon skötte sig galant, trots att jag fick några sparkar när jag lindade, hon är inte elak men vill bestämma, och hon tyckte det gick för långsamt. Tonårstrots... Hon fick gå ensam idag, och skötte sig utmärkt, även om hon skulle må bra av sällskap, för att få lite draghjälp.
Guldpannbandet på plats... sken ikapp med solen.
Liten häst i en stor värld... fortfarande ponnymått...
Gott om plats för benen iallafall.....
Och om allt går som det ska, så ska Maran få ett syskon förhoppningsvis. Tösen ska på nästa brunst få lämna bakterieprov, så vi vet att allt är som det ska, och om det fungerar planerar vi att partnern blir Ulvsås Zico. Vi vill gärna prova ett Moe Odin blod, och det känns för vanskligt att ta transport semin från Norge, då kvalitén på kallbloden är lite ojämn, och vi inte vet anledningen till kastningen förra året. Då inte Tösen kan resa till Norge, så får vi välja svenskt istället. Då kan vi hämta själva aktuell dag förhoppningsvis.
Kunde inte låta bli...
Så sant.
Får det inte vara nog snart?
Lite mera Marilyn
Vilken tuffing till tjej hon är. Hon har tagit över ledarrollen i hagen, och Maya fattar ingenting. Hennes hotelser och sparkar biter inte på Maran, som vallar iväg Maya som hon vill. Bara att flytta sig för henne.
Efter några dagars vila är hon rejält peppad, och igår kväll tränade hon sig själv i hagen. De har busat och sprungit ikapp, och jag har varit lite orolig för hur deras ben ska klara av det. Maran har dock svarat bra på Back On Track, och Mayas framben blir bättre. Har nu blivit tvungen att investera i riktigt bra senskydd, som ska stabilisera Marans ben ordentligt medan hon växer. Ser det som en investering i träningen. De är beställda och kostade en halv förmögenhet. Men jag tror på dem, även om jag aldrig sett dem användas i travet.
Hon har inte riktigt varit nöjd med sina bettbyten, då hon vuxit ur sitt vanliga lilla ridbett, så nu får vi fundera lite. Trots allt mognar hon hela tiden, och är så underbar att hålla på med. Bara vill, vill och vill. Badas, ryktas, kramas och sköta om benen.
Ett fint pannband i guld har vi också införskaffat.
Förmiddagen har gått åt att pyssla om hästarna...
Marilyn har varit fortsatt tjock i bakbenen, när hon får stå inne några timmar. Tittade på bilder från förra året hos Tomas, och det var samma då. Förmodligen en kombination av tillväxt och foderpåverkan. Tror att hon blir rejält påverkad av grönt. Vi drar ner lite på kraftfodret, så att vi inte pushar hennes tillväxt ytterligare. Hon fick stå 4 timmar med Back On Track, och njöt. Vi hade förväntat oss hitta dem i smulor, som allt annat hon har sönder, men nej dessa var okej, efter några sparkar och viftningar med benen. Och svullnaden gick ner direkt.
Blir till att sköta om denna askunge som den prinsessa hon är. Kanske avlade vi fram lite väl vassa kotben, håller dem kommer hon kunna bli riktigt speedig.
Mayas svullnad på ringbandet har gått ner en del, men är fortfarande inte bra. Hon svullnar tvärtom vid rörelse och blir bättre stillastående. Men hon klarar inte att vara inne mer än korta stunder, annars slår hon sönder sig i väggarna.
Och hästarna står inte och trängs i denna lilla hagdel för att jag ställt dem där, när de har 1,5 ha att gå på. Nej, jag tror de är sällskapssjuka. Vi grillade igår, och då var de med. Efter middagen spelade vi kubb, i sällskap av Maran som höll på att klättra över av iver. Kastade långa avundsjuka blickar.
Förra årets städning i trädgården ger resultat. Nu tar sig de fina klätterväxterna.
Tips för den bekväma. Plantera ner kryddor i en pallkrage, och glöm bort dem. Nästa år kan du skörda både gräslök, basilika och persilja för hela sommaren.
Underbara ledighet...
Solen, skiner och jag har massor att göra. Ändå blir man sittande på trappen, och bara är... Har aldrig varit med om maken till gräs att växa, på mindre än en vecka är det dags igen. Vintern måste ha varit ovanligt gynnsam för växtligheten.
Maya har fått känning i en framkota, kanske har det blivit lite för hård träning. Hon har problem med sin piphas igen, och är nu svullen både fram och bak. Hon får vila med arnika ett par dagar så får vi se om det behövs några ytterligare behandlingar.
Hon var till banan i måndags, och skötte sig riktigt illa. Banan var stängd för arbete, så hon fick gå intervaller på rakbanan, men var stirrig och tittig, och ville inte springa alls. Hon bråkade både vi dit resan och hemresan, vägrade gå på, och likaså ville hon inte gå ur stallet efter selningen. Suck.
Maran blir bara mysigare och mysigare, tyvärr är vägarna för hårda ute att trava på, och den mjukslinga vi har är branta backar, och där kn hon inte gå för ofta, då hon växer. Blir tufft. Men vi ser fram emot fler banjobb, kanske premie i juli, och sedan ett rejält sommarlov.
Två glada tjejer....
Tösen har kommit lite i skymundan, så Sandra har förbarmat sig över henne, och rider små promenader. Stoltare häst får man leta efter.
Tiden rinner iväg, och vi måste snart besluta om vi ska betäcka eller inte.... Tänk om man kunde stanna tiden ibland.