Blivande elitlopps-kusk?
Här har vi kommit igång med träning minsann........
Kanske inte den häst vi trott skulle träna för vagn denna sommar, men jaja... huvudsaken att vi har någon att köra, och hon är nog gladast av alla.........
Ja, båda två kanske är glada förresten!
Det är aldrig försent att ha roligt tillsammans.
/Mia
När travsport är som bäst........
Vilken helg. Vi har suttit bänkade framför tv:n och elitloppshelgen. Varvat med vakande och vakande...
Orkidén har nu slagit ut alla sina blommor, men det räcker tydligen inte för vår lilla fölis att titta ut. Tiden är tydligen inte inne, trots snart 2, 5 veckors vakande. Vi går som levande spöken dygnet runt, och de mörka ringarna runt ögonen är inte direkt klädsamma. Kanske är det just vårt vakande som stör Tösen, kanske vill hon föla ifred. Men efter år av planerande, seminerande, väntande så vill vi inte ta risken att missa hennes fölning om hon skulle behöva hjälp. Det ligger för mycket längtan, kärlek och hopp för att inte orka vaka vidare.
Helgen har bjudit på trav i världs klass. Elitloppet i sig är årets höjdpunkt, och det finns bara en annan sak som kan höja pulsen och skänka så mycket glädje som när Brioni vann idag, det är att själv få se sin egen häst vinna.
Först av allt vill jag hylla en viss kusk och tränare, som på lördagen visade varför Tore Fyrand gjorde fel när han beslutade att inte ge en elitloppsbiljett till Local Conch. Vilken uppvisning! Enligt min mening finns det två kuskar som är helt överlägsna de andra, när det gäller att köra och samarbeta och RESPEKTERA våra vänner hästarna...
Och det är Flemming Jensen och Örjan Kihlström. Hur man på ett så fenomenalt sätt först kan visa upp en kommande elitloppshäst som Matilde Tröjborg och sedan ovannämnde Local Conch i toppform och inte ens visa körspöet, helt stilla sitter han som en staty i sulkyn, medan andra skriker, gapar, vevar, boxar och slår för att få repsons. Det är världsklass.......... synd han finns i Danmark.
Sedan har vi Örjan som aldrig begär för mycket av en häst, vet precis var mållinjen är för att lyfta fram och vinna med minsta möjliga marginal, och pressar aldrig en häst som visar att den för dagen inte är i form. Heder åt honom, de hästarna kommer igen med gott mod och nya krafter.
Och sist men inte minst lyfter vi på hatten för Joakim Lövgren. Denna coola, medvetna, kontrollerade affärsman och tränare som aldrig tappar behärskningen i ett lopp, och aldrig tar ut varken vinst eller förlust i förskott.
Han hade inte bästa hästen idag, men han plockade fram hästens bästa egenskaper genom att ta vara på sin andra chans, efter att ha gjort en mindra bra insats i försöket med mjölksyra som resultat, gjorde han sitt livs lopp. Det var en kuskseger.
Att hålla huvudet så kallt, och ta vara på en millimeter chans, och så totalt kunna fokusera på sin uppgift, bättre styrning än så går inte att göra.
Mina tankar går också till hästarna kring incidenten som diskvalificierade Define The World, och förstörde dagen för Year in review... Hästarna gjorde ett toppjobb, och fick inte glänsa på grund av en nonchalant och mycket ovärdig sportsman.... Vi hoppas också att Lennartssons häst kommer oskadd ur händelsen, både fysiskt och psykiskt, trots att han fick sitt ben påkört på det mest fräcka sätt.
Kan inte Mor få ett föl i present, är det för mycket begärt? /Mia
Underbart.........
Idag tog vår andelshäst sin första seger för säsongen! På rättvik så klart och med tränaren Kajsa Frick i sulkyn.
Predatorn var klart förbättrad och höll från dödens hela vägen in i mål den här gången.
Även kusken skötte sig med högsta betyg, och höll skickligt favoriten isntängd på innerspår fram till upploppet, där hon istället höll honom i rygg hela vägen ända fram.
Nu håller vi tummarna för att vi snart får se dem på V75 ......
Ha det! / Mia
Vi väntar och väntar...
Ännu inget föl har tittat fram ännu. Suck!
Att försöka arbeta hela dagar, med nya kunder, nya arbetskamrater och ny bransch där jag ännu är totalt novis samtidigt som man varje timme natten lång, går upp och vakar i fönstret. Det är inte optimalt.
Jag är så trött.......... Skulle kunna somna stående just nu.
Och om man vill ha ännu roligare kan man ju ägna morgontimmarna ( kl.04.00 på morgonen) åt att jaga en rödhårig shetlandsponny fram och tillbaka över gräsmattan. Just när man kommer intill vänder hon rumpan till skriker indiantjutet och bockar och sparkar bakut och flyttar sig i galopp 20 meter åt sidan.
Tösen knallade förnöjt runt i sin lilla "vänta-bebis" inhängnad och de andra två stod tjurigt och tittade på i sin egen hage. Deras 1,3 km stora hage har gräs i nedre delen, och är lerig i övre där den möter Tösens,frodig av obetad gräsmatta. De andra ville inte lämna "chefen" för att gå ner och beta och när höet tog slut, så började Maya pilla på handtagen till eltrådsgrinden. Hm, har vi inte vait med om det förr? (Mamma upp i dagen. Konstigt att alla märkliga beteenden ska gå i arv.)
Hon måste ha lyckats få loss den undre tråden, och då kröp Kellie under...........
När jag äntligen lyckades fånga den bångstyriga rödhåriga, vilt sparkande och fäktande ponnyn, (genom att anfalla med brottargreppet över ryggen, tur folk sov så dags) så var jag tvungen att leda henne runt huset för att ställa in henne i stallet medan jag lagade grinden. Då får Maya nog........ Gör en Piggelin.........
Hon tar staketet i ett språng, kommer på försent att hon är travhäst och inte hopphäst som Piggelin och tar med sig tråden med bakbenen.
Nu har jag plötsligt en häst till på gräsmattan.... Den fungerar nog inte att ta med brottargreppet.
Blev en lång morgon....... och kom till jobbet med samma frisyr som GG. Bra med "arbetskamrater" som föregår med gott exempel och kör den sköna ostylade stylen.......
Min älskade orkidé har nu fått fem nya blommor, och tre har slagit ut. Skulle tro att när de resterande två har slagit ut, har vi fått nytt liv på gården. Den brukar blomma när vi har stora förändringar på gång.
Samma sak år efter år...... och jag vet inte varför. Jag som dödar alla andra gröna saker som kommer i min väg. Kanske har den någon form av bevattningssystem kopplat till mitt hjärta.
Vad vet jag.... konstigare saker har hänt.
Ha det! /Mia
Nu är vi äntligen redo för att bli föräldrar igen!
Nu kan Tösens bebis titta ut vilken dag han eller hon vill!
Själv gissar jag på hingst och hoppas på fux med en ljus man och svans!
Hasse vill ha en svart häst och törs inte gissa på kön....
Tösen har otåligt följt arbetet med den nya hagen som är vidbyggd fölboxen ( Copys gamla utebox) och som då har fått en egen sjukhage eller pytteliten rasthage om man så vill. 
Vi tänkte så att Tösen inte kommer att vilja stå där själv, och troligen med sin klaustrofobi att känna sig instängd, men om hon kan gå in och ut som hon själv vill på nätterna och med de andra kompisarna i hagen med lösdriften bredvid så skulle det kännas tryggare.Vi ska vänja in henne några timmar om dagen till en början, sedan får hon sova i stallet på nätterna tills dess att hon är van.
Vi vill inte att hon fölar i stallet, där boxen är lite avlång, samt att stallgången in till hennes avdelning är så trång att komma åt, om något akut skulle hända.
Och vi vill inte att hon fölar i hagen med de andra, där vi inte ser henne. Strax utanför staketet i nedre delen stupar det brant ner till bäcken, och ett föl kan lätt rulla under vid en eventuell födsel där.
Den nya övervakningskameran som jag hade tänkt vinna i hästmagazinets tävling har ännu inte kommit, och inget meddelande om att jag vunnit heller. Typiskt. Vi väntar med spänning. Men nu är det ju så finurligt att vi ser hennes sjukhage från fönstret och kan utan att störa henne iakta det hela. Om hon går in istället kan vi snabbt gå ut och glutta in istället. Gäller bara att hålla sig vaken...
Ha det! /Mia
Vilken galen vecka...
Oj, då tog sig livet en sväng om igen. Huvudet är alldeles proppfullt av nya intryck, bekantskaper, fakta, inlärning av mac, dataprogram, rutiner, stopptider, priser, storlekar i mm och mycket, mycket annat. Inte minst rutiner kring kaffekassa och andra nödvändigheter för att smidigt slinka in i den sociala sfären, utan allt för stora övertramp.
Jag talar förstår om min första vecka på det nya arbetet. Och svaret på er fråga är... Nej. Jag har inte ännu träffat GG. Hans ande svävar dock i hela byggnaden, man talar med stolthet och en sorts vördnad och nämner honom bara med efternamn. Fast ändå är det, det mest personliga man kan göra. Vi andra kanske använder ett smeknamn på våra nära och kära för att visa att vi står varandra nära och som är exklusivt för just de närmast sörjande. Men här är det bara användandet av efternamnet som visar att man arbetar under samma tak, eller möjligen är en wannabe. Fast jag har svårt att tro att han överhuvud taget skiljer på den saken. Han bara är.
Nästa vecka ska min budget förhandlas och sjösättas, och då börjar allvaret. Fast det ska bli kul. Så oerhört roligt. Adrenalinet pumpar så kraftigt på kvällen att jag har haft svårt att somna och att sova över huvud taget. Min vädurskraft tar fullständigt över och alla nya kunskaper ska omedelbart användas och utnyttjas för framgång, finns ingen morgon dag. Bara nu nu nu med detsamma.
Ska be Hasse slå något hårt i huvudet på mig ikväll så jag får sova.
Men det är inte bara jag som har haft svårt att sova. Puffen har varit sjuk, riktigt otäckt magsjuk. Den lilla kraken har fått upp all mat, och stjärten är alldeles röd. Stackars pyre. Inte lätt att hålla sig en hel natt, och inte kunna meddela sig när man snabbt, snabbt behöver komma ut och göra sina snabba behov. Har blivit många varv med skurhink och sedan timmar av tröst för den lille. Skammen, genansen och plågan samtidigt, och sedan det oerhörda straffet att få fasta i ett dygn, för att sedan bara få små, små smakportioner av kokt torsk och ris.
Livet är inte rättvist.
Apropå budget. Vi måste börja budgetera här hemma. Och då menar jag inte för hästarna, barnen, kläder eller annat. Nej. Jag menar foder till fåglarna. Herregud. Ska dom aldrig sluta äta?
Vi har haft över 20 grader varmt ute och det är grönt och fint på träden. Nog finns det väl mat i skogen åt krakarna? Nehejdå..... De sitter med sina gapande munnar och pickar uppfodrande på fönstret, uppradade på spröjset. Och inte är de magra heller.
I söndags var det tydligen "happy our for men only"" för det satt bara en massa hanfåglar uppradade vid bordet och kacklade. Deras stackars fruar satt väl hemma i boet och väntade på att makarna skulle komma hem med mat till ungarna, men nejdå de satt och hängde "i puben" istället.
Och ärligt talat då sa jag till min man. "Nu får det vara nog. Solrosfröna borde vara slut för länge sen, och vi skulle inte köpa något mer?" Men jo.... jag fick till svar att en liten säck hade han nog ändå inte kunnat lyckats låta bli att handla med hem från Willys. Poängtera att han sa Willys. Ett försök till blidkande då de är SÅ billiga på solrosfrön till skillnad frän många andra. Herregud... Har ni sett kilopriset på solrosfrön i år? Är det rysk kaviar i dom eller vad?
Då försökte jag med en annan metod. "Du gör dom en björntjänst om du fortsätter mata dom. Tänk om de kommer hem med miljöovänliga solros frön till ungarna istället för maskar och insekter? De kanske kvävs av fröna eller blir sjuka eller i värsta fall svälter ihjäl?"
"Men ojdå".... sa han sorgset. "Det kanske inte är så bra. Ska jag prova talgbollar istället, de är ju mjuka?"
"Men nej" suckar jag uppgivet. "Du ska SLUTA mata dem..... det är MAJ MÅNAD!!"
Och äntligen tycks han fatta, tror jag iallafall. Nästa morgon luktar det nybakat i huset. "Åhh vad trevligt ska vi få nybakat till frukost?"
Tystnad.
"Jaaa... det räcker till dig också om du vill ha?"
Tystnad... Till mig med tänker jag?
Och då går det upp ett ljus. Jag smyger ut i vardagsrummet och kikar ut mot fågelbordet. Mycket riktigt... På spröjset sitter inte mindre än 5 st par ( herre och fru) domherrar samt oräkneliga blåmesar och nickar instämmande med sina små huvuden medans min man lägger upp det nybakta brödet i fågelbordet.
Jag bara tänker.... jag ger upp. Eller så får jag väl krypa upp i fågelboen och sitta barnvakt medans ungarnas föräldrar är på "Happy our for couples"i Kallesbacken.
Har ni också domherrar som bor med Bed and Breakfast året runt hos er? Jag bara undrar....
Ha det! /Mia
Jag talar förstår om min första vecka på det nya arbetet. Och svaret på er fråga är... Nej. Jag har inte ännu träffat GG. Hans ande svävar dock i hela byggnaden, man talar med stolthet och en sorts vördnad och nämner honom bara med efternamn. Fast ändå är det, det mest personliga man kan göra. Vi andra kanske använder ett smeknamn på våra nära och kära för att visa att vi står varandra nära och som är exklusivt för just de närmast sörjande. Men här är det bara användandet av efternamnet som visar att man arbetar under samma tak, eller möjligen är en wannabe. Fast jag har svårt att tro att han överhuvud taget skiljer på den saken. Han bara är.
Nästa vecka ska min budget förhandlas och sjösättas, och då börjar allvaret. Fast det ska bli kul. Så oerhört roligt. Adrenalinet pumpar så kraftigt på kvällen att jag har haft svårt att somna och att sova över huvud taget. Min vädurskraft tar fullständigt över och alla nya kunskaper ska omedelbart användas och utnyttjas för framgång, finns ingen morgon dag. Bara nu nu nu med detsamma.
Ska be Hasse slå något hårt i huvudet på mig ikväll så jag får sova.
Men det är inte bara jag som har haft svårt att sova. Puffen har varit sjuk, riktigt otäckt magsjuk. Den lilla kraken har fått upp all mat, och stjärten är alldeles röd. Stackars pyre. Inte lätt att hålla sig en hel natt, och inte kunna meddela sig när man snabbt, snabbt behöver komma ut och göra sina snabba behov. Har blivit många varv med skurhink och sedan timmar av tröst för den lille. Skammen, genansen och plågan samtidigt, och sedan det oerhörda straffet att få fasta i ett dygn, för att sedan bara få små, små smakportioner av kokt torsk och ris.
Livet är inte rättvist.
Apropå budget. Vi måste börja budgetera här hemma. Och då menar jag inte för hästarna, barnen, kläder eller annat. Nej. Jag menar foder till fåglarna. Herregud. Ska dom aldrig sluta äta?
Vi har haft över 20 grader varmt ute och det är grönt och fint på träden. Nog finns det väl mat i skogen åt krakarna? Nehejdå..... De sitter med sina gapande munnar och pickar uppfodrande på fönstret, uppradade på spröjset. Och inte är de magra heller.
I söndags var det tydligen "happy our for men only"" för det satt bara en massa hanfåglar uppradade vid bordet och kacklade. Deras stackars fruar satt väl hemma i boet och väntade på att makarna skulle komma hem med mat till ungarna, men nejdå de satt och hängde "i puben" istället.
Och ärligt talat då sa jag till min man. "Nu får det vara nog. Solrosfröna borde vara slut för länge sen, och vi skulle inte köpa något mer?" Men jo.... jag fick till svar att en liten säck hade han nog ändå inte kunnat lyckats låta bli att handla med hem från Willys. Poängtera att han sa Willys. Ett försök till blidkande då de är SÅ billiga på solrosfrön till skillnad frän många andra. Herregud... Har ni sett kilopriset på solrosfrön i år? Är det rysk kaviar i dom eller vad?
Då försökte jag med en annan metod. "Du gör dom en björntjänst om du fortsätter mata dom. Tänk om de kommer hem med miljöovänliga solros frön till ungarna istället för maskar och insekter? De kanske kvävs av fröna eller blir sjuka eller i värsta fall svälter ihjäl?"
"Men ojdå".... sa han sorgset. "Det kanske inte är så bra. Ska jag prova talgbollar istället, de är ju mjuka?"
"Men nej" suckar jag uppgivet. "Du ska SLUTA mata dem..... det är MAJ MÅNAD!!"
Och äntligen tycks han fatta, tror jag iallafall. Nästa morgon luktar det nybakat i huset. "Åhh vad trevligt ska vi få nybakat till frukost?"
Tystnad.
"Jaaa... det räcker till dig också om du vill ha?"
Tystnad... Till mig med tänker jag?
Och då går det upp ett ljus. Jag smyger ut i vardagsrummet och kikar ut mot fågelbordet. Mycket riktigt... På spröjset sitter inte mindre än 5 st par ( herre och fru) domherrar samt oräkneliga blåmesar och nickar instämmande med sina små huvuden medans min man lägger upp det nybakta brödet i fågelbordet.
Jag bara tänker.... jag ger upp. Eller så får jag väl krypa upp i fågelboen och sitta barnvakt medans ungarnas föräldrar är på "Happy our for couples"i Kallesbacken.
Har ni också domherrar som bor med Bed and Breakfast året runt hos er? Jag bara undrar....
Ha det! /Mia
