Så har vi åter fått en rejäl köldknäpp. Eller snarare ett slag av en slägga. Nätterna är det neråt -30 och först vid 13-tiden på förmiddagarna blir det humana -12. Bor vi i antarktis eller vad?

Vattnet i stallet fryser och enda sättet är att tina upp det är med hjälp av energislukande värmefläktar. Något man väldigt gärna sysslesätter sig med, medans nutidens inkvisatörer nöjt gnuggar sina händer när de skickar sina elfakturor. Hoho...jaja.




Vår älskade Rexbo Tösen blir allt mer irriterad för varje dag på sin hagkompis Maya, som alltid lyckas vara ivägen, vara ful och dum och troligen föremål för mattes och husses tid och energi. Hon utstrålar det vi alla just nu känner..... Tar det aldrig slut, kan det inte bli sommar, och tills dess vill jag vara ifred, mumla för mig själv och slippa höra dumma svar från någon annan. Passa upp på mig, men annars håll er ur vägen.

Så det visar hon med all tydlighet genom att bita vår lilla Maya över rygg och länd. Lillhästen är som en enda stor knöl där bak. Och inte har vi möjlighet att så här sent på vintersäsongen "gräva" fram den andra hagen, så de får helt enkelt fortsätta att gå tillsammans, och matte får  väl ta en snabbkurs i att laga täcken. Favoritsyssla förstås, särskilt då genen för handarbete tycktes ta ett stort kliv över min generation och vidarebefodras till nästa istället.

Och på jobbet går det också bra....... Att tacka ja till en ny tjänst känns ungefär lika lockande som att sälja sina älskade hundvalpar till Cruela De Ville.


Men ännu har ingen direkt anstormning av erbjudande om jobb eller miljoner till att starta något eget för, rasat in. Jag väntar med spänning. Detta skulle ju bli mitt år.

Den enda som obekymrat tycker att livet är underbart tycks vara vår puff. Han har lagt sig till med ett nytt självförtroende, så stort så att matte tror att det kan bli något riktigt intressant av honom. Stora duktiga pojken tyckte det var trevligt (!) att få vaccinationsspruta och få sina sidoklor klippta av veterinären. Kanske har kylan konserverat hans hjärna? Vetten tyckte iallafall att han var trevlig med ett stabilt psyke. Vår lilla räka......

Lite bilder från dagens utevistelse...... Maya & puffen leker tittut och jaga mig med varandra....



Var är hon nu då?

Nu måste jag sitta tyst alldeles tyst och still, då hon närmar sig..

Hm, står alldeles still och lyssnar, var gömmer sig pälsbollen?

Snart hittar jag dig, och då får du jaga mig!

/Mia

Det är lite underlig stämning här i huset, denna veckan.
Så om inte jag  (Isak -puffemannen ...) greppar tangentbordet  blir det väl inget skrivet idag.

Jag lever ju mitt liv med viktiga uppdrag som att vakta huset, se till att katten får mat, värma mattes fötter och att alltid vara ivägen på golvet, så människorna lär sig se var de sätter sina fötter. ( Tänk om de inte lärde sig det, då kunde de råka väldigt illa ut!) Jag ser också till att de får sin motion och det är ju ren terapi att tvätta och borsta min päls säger matte. Husse har kommit ut på daglig långpromenad igen, och jag tycker mig se en klar uppryckning i styrka och kondition, fast de säger naturligtvis att DET ÄR JAG som fått kondition, muskler och blivit en riktig snygging! Nåväl låt gå för det då. Jag är hur som helst en viktig individ i detta hus.

Så ibland glömmer de helt enkelt bort mig, och jag kan ligga under bordet och lyssna. Matte är ledsen. Väldigt ledsen. Och husse är ledsen för att han inte kan hjälpa matte. Min matte är väldigt arbetsam av sig. Hon far ju iväg varje morgon, och träffar många, många människor i sitt arbete. Men nu kom det ett brev, där det stod att företaget hon jobbar på har haft en tuff tid, pga de omvärldsproblem som omger bokbranschen (min matte säljer böcker!) så nu har inte företaget råd längre att låta alla små delar av landet få sina böcker längre, och då behövs inte säljarna på de distrikten.

Matte är ledsen för att hon kanske inte ska få jobba mer. Alla som ringer hela tiden säger att matte är ju så duktig så hon får säkert ett nytt jobb, eller kanske får hon tillbaks sitt gamla uppdrag som regionansvarig. För bättre chef än henne kan man ju inte ha. (Där kan jag faktiskt hålla med. För ta till exempel det här med platser. Om jag går och lägger mig på hennes kudde på kvällen, så måste jag ju givetvis flytta på mig, när hon kommer. Men om jag väljer husses istället, så får han höra på morrande när han lyfter undan mig. Jag älskar min husse, tro inget annat. Men han är ju liksom inte chefen faktiskt.) Men matte tror att problemen är större än så.  Min matte behöver jobba säger hon, så vi kan ha det så mysigt som vi brukar. Vi har tillräckligt mycket annat att bekymra oss om ändå, som snöskottning och annat arbetsamt. (Varför skulle det komma ett lass med otroligt mycket snö just denna vecka? Varken jag eller Kellie, ni vet den där griniga hästen med korta ben, kan ju ta oss fram om inte husse kör med slungan först.)

Personligen tycker jag ju att det vore toppen om matte kunde pyssla med något annat. Sälja hundben kanske? Eller sådan där sköna täcken och god mat? Eller kanske en hel affär full med strumpor? Då skulle jag kunna vara där jämt och sortera och bära. Jag älskar strumpor. De är så okomplicerade. Mjuka, luktar ibland härligt svettigt, och ibland är de alldels nya, som ett oskrivet blad. Och tänk så mycket de får vara med om. Alltid närmast mattes fötter. I mitt nästa liv ska jag nog vara en strumpa.

Fast matte tycker ju allra bäst om hästar och deras grejor förstås. Nästan som jag och mina strumpor.

Nu måste jag se till att hästarna kommer ut. Dags att få fart på folket!

/ Hälsar puffen!

Fantastiskt att under fredagen åka till jobbet och veta att det möjligen kan bli någon minimal nederbörd under dagen, medans snön vräker ner i hotisontellt läge, utanför bilen....... ca 1 1/2 dm innan det var över.
Och någon minusgrad blev till -16 under natten.

Och mulet och någon möjlig nederbörd blev till solsken och absolut uppehåll i dag!

Tösen har varit på ett förskräckligt humör hela veckan. Hon fäller och kliar sig, och hatar både vind, plaskväder och all snö som är kvar på marken. För att verkligen understryka hur illa det är drog hon upp och knäckte en stolpe med eltråd i hagen. Och skyllde givetvis på Maya...

Hon får lite uppiggande massage som tröst....






Den magen går inte av för hackor, minsann!

Min man var på strålande fredagshumör efter att ha ägnat 1 1/2 timme åt att försöka slå i en ny i marken.
Fölisen verkar leva rövare och Tösen grinar surt om man känner på magen. Hon är trött på den...

Men så idag kom lite sol, och puffen fick vara ute och busa i de upplogade gångarna i snön. Han rusade genast ner i hagen och lurade med sig Maya upp på lite bus. Han springer med lätthet under grinden och tävlar med henne utanför staketet.... Ibland får han stanna och kika upp över vallen för att se var hon är och vem som vann!

Maya blir alldeles till sig av buset och sticker emellanåt ner i hagen till kompisarna, och då springer Isak efter. Någon minut senare komer han upp genom skogen igen, med Maya hack i häl i full galopp. Och så håller de på de små glinen.

Maya visar upp sig lite grann i arbetet..


Idag hittade jag min absoluta drömgård. Bara att flytta in. Lagom stort hus, underbar mark med egen badplats, och ett alldeles, alldeles under bart stort och mordernt stall. En sak bara.... Det kostar nog några miljoner för mycket. Någon som har en idé var man snabbt utökar sitt konto? Jag kunde ju möjligen göra ett försök att skatteplanera a´la Kamprad, men det ger nog inte så många kronor i min börs, och troligen ingen bank i Lichtenstein som skulle vilja ge mig ett konto. Och det troliga är väl att samvetet att inte dela med mig till de som har det sämre ställt, skulle göra mig sömnlös om nätterna.( Shame on you, Ingvar!)

Men till gården....... Skickar en liten länk till de som är nyfikna på hur min dröm ser ut. (Lotto, triss, V75, Keno, eller vad? Jag vet, pengar gör en inte lyckligare, men visst vore det härligt att bo så här?.......)  http://www.hemnet.se/beskrivning/947997?r=3


Trevlig helg!