Mocka, släppa ut hästar, äta lunch, duscha och ta in hästar igen...
Och sedan bilfärd till Stockholm och en jättetrevlig 70 års middag.
Hem igen, mätta och nöjda och glad över trevligt sällskap...
Och vakna till en ny dag......
Ut med hästar, mocka, äta lunch och ta in hästar.
Men solen sken, och vi hann med att gå på promenad med Elina och Kellie, Tösen och Isak och Hasse körde Maya... så det blev skytteltrafik in och ut från stallet hela eftermiddagen.
Jag hann med att ta några utlovade bilder på de sistnämnda... även om jag tycker damen kunde vart lite mera putsad... men, årstiden gör dem lite raggiga under pälssättningen så riktigt rättvisa känns dem inte.

Men ni ser att hon växer iallafall.... Nu blir det sängläge med senaste boken av Indridason...

Ha det! /Mia

Äntligen är vår nya fina gigantiska 250 liters Thermobar på plats! Ni vet den där jag vann i våras, med bilden av Copy och Maya ......

Och gissa om hästarna tyckte det var mysigt.


Och skulle nu Kalle Moreus jacuzzi gå sönder, finns ju alltid vår balja med ljummet vatten dygnet runt. Om ni jämför med Kellie så förstår ni vidden.....

Våra nya fina skyltar har ockdå kommit på plats, efter att min händige man trixat och fixat lite. Så nu blir det svårt att missa vart blivande "Sjelfbo "hästar är födda.....

Och vi har inte stavat fel, utan namnet på vår lilla by är taget efter soldaten Sjelf-Erik som hade sin gård Sjelfgården, liggandes mitt i vår övre beteshage. "Självbo" är troligen något dumt som någon postanställd har hittat på, då vi inte längre fick tillhöra postadress Kallesbacken längre.







Igår red jag på Tösen igen, för första gången på väldigt länge. Snacka om mysigt... Och idag var hon drottning igen i hagen, och återtog sin plats som ledare igen, efter de sedvanliga höstdepressionveckorna....

Ha det/Mia

Som köpte "vår" Truaxteer Elektra. Fölet som inte fann sig till ro här, då hon blev mobbad och utstött av de andra brudarna. Men nu har hon gått 2-års premielopp och klarat det galant!

Så nu hoppas vi på att det går bra i fortsättningen också!




Truaxteer Elektra "Trudi" med "ängeln" Gabriel, vallack som gillar små tjejer :)...

Och på begäran från några nyfikna hästvänner kommer här lite "gamla" bilder på vår älskade blivande mamma Rexbo Tösen.

Sommaren 2010 efter avslutad karriär


Vintern 2008

Före vi bytte foder till Krafft groov och SPC, tunn och stressad...

Kajsa Frick vinner med Tösen på Rättvik 2009 ( ekipaget till vänster, till höger Susanne Österberg med Komnes Järven)

Dusch efter lopp i Lindesberg med bästisen och resesällskapet Kellie.



Hittade ett något suddigt foto på vår älskade Piggelin tillsammans med dottern då det begav sig.
Vi saknar Pigge så, men hoppas och tror att hon har det så bra hos nya ägarna att hon inte hinner sakna oss!



Ha det så länge!/ Mia

Förra helgens tur med Tösen framför vagnen slutade lyckligt. Vi kom hem välbehållna, och möjligen något stolta. Visserligen tycks denna matte vara ovanligt trög ( enligt säker källa) på att lära sig svänga och placera hästen så att vagnen kommer rätt, men det får jag väl tillskriva alla år i sadeln, och där allt ter sig helt annorlunda ut.

Favorit i repris, så jag kom inte undan denna helg heller. Möjligen tyckte väl både Tösen och husse att jag borde kunna detta vid det här laget, så det blev viss tempo höjning, från snigel och maklig skritt till ordentlig skritt och lite hoppsa steg.

Hon har också fått flytta in i fölboxen bredvid Kellie, för hon ska aklimatisera sig, och det var tydligen helt rätt. Hösten är ju inte hennes årstid, och hon ser spöken överallt, och vill gärna komma in tidigt. Visserligen sa husse att vi kommer 15,30 och tar in dig, så får du gå med vagn idag, och redan 15,15 infann sig Tösen väntandes vid grinden. Maya och Kellie passade däremot på att äta på det sista gröna som nu äntligen börjar ge med sig, men dom kan ju inte heller klockan, eller förstår vad vi säger ordagrannt.

Maya och Isak fick promenad tillsammans som vanligt, burkslaven har nu fått permission och kan promenera en bit framför eller bakom. Vi tog vägen upp till Kallesbackens topp i dag, närmare bestämt till Bosse Bengbulas gård, och dit har ingen av dem gått tidigare. Maya drog husse i i 3 km uppförsbacke, och hem igen i 3 km nerförsbacke. Gissa om hon var stolt. Vi mötte bilar, gick förbi höns och grisar, traktorer och fyrhjulingar i full fart. Och inte en enda gång tvekade hon eller for i luften. Det du Tösen!!

Bilder kommer....... Jag har dem i mobilen men ingen kabel till att konecta med. Någon näsvis unge undrade om jag var från stenåldern som inte använde Bluetoothen och överförde bilderna? Vad?? hmm... får fundera över det där.

Isak däremot vår lilla powder puff, har äntligen fått sitt nya handsydda halsband! Gissa om han är snygg......


(Jajammensan det är prinskronor och hjärtan, ni ser inte i syne!)
På andra sidan står telnumret hem!

Puffen ser också ut som en kines igen, då matte köpt en ny klippmaskin som faktiskt fungerar även på en fluffig liten puffkille. Och pälsen bara växer och växer... får reda ut tovor dagarna i ända. Isak får som enda kines i världen INTE sova i sängen. Basta. Men matte har gjort ett litet undantag från förbudet, som han faktiskt förstår. När vi reder ut tovor, får han ligga på sängen ( bäddad) och mysa. För det är långtråkigt och inte så skönt. Så imorse när jag bäddat kom han flygande upp och la sig till rätta. Då frågade jag: "Puffen... vad gör du?" Då vänder han upp huvudet tar tag i en tova med tänderna och börjar frenetiskt klia, och tittar på mig och lägger sig sedan "död" ner.... Förbannat trög matte, eller väldigt snabbtänkt hund.

Ha det. /Mia

Fast tack och lov inte här. Jag var upp till Idre i torsdags på en liten arbetsturné, och det tillhör verkligen fördelarna med mitt arbete, privelegiet att få ta del av vackra naturupplevelser från bilfönstret. Ibland blir jag bara tvungen att stanna och kan bli sittande och bara se mig mätt. Som i torsdags... Höstvackra färger, frosttäckta ängar, spegelblanka sjöar, och så Idrefjäll som med sina snötäckta toppar speglar sig i vattenytan... Varför hade jag ingen kamera?
Efter jag passerat Särna, låg det snö i dikena och i skogen, dit inte solen når in för att tina upp den. Klumpar efter snö som plogen forslat bort låg här och där, och påminner mig om det klart dystrare halvåret i Sverige. Fast i Idre talar vi inte om halvår utan om snöfritt kvartal! Fast å andra sidan lever de med den totala skönheten så någon rättvisa kanske det är. (Visserligen är det lite farligt att tala om rättvisa i närheten av Särna- Sveriges mecka för hitlurade asiatiska bärplockare.) Vilken bisarr historia. Det är svårt att förstå kontrasterna om man inte satt sin fot i Särna. Lite som orten som stannade i tiden... och sedan hittades den av 400 plocksugna asiater som skulle gräva guld i skogarna i det fantastiska landet uppe i norr......Åhh lite smisk skulle jag vilja ge dessa "företagare" som lurar människor som lever på hoppet. Och inte med ridpiskan utan det får bli longerpisken!!!


Men innan vi får snö ska vi först genomlida älgjakten!

Med andra ord, bilar som står parkerade huller om buller längs vägarna, och män och kvinnor med en självklar VIP status och förtur till allt i samhället. Att bara gå ut i skogen på en tur är  självmordskandiderande.. Om du ändå vågar dig utanför tomtgränsen så se till att ha minst reflexväst och synlig mössa på dig! Isak har ju också fått en liten väst att bära här hemma då han är lös, och vi har också beställt ett underbart litet halsband med reflext text i nacken " ISAK" och hemtelefonnummer. Känns lite tryggt faktiskt. Men som sagt det är inte helt säkert ändå att han inte blir tagen för älg. För det verkar som om fantasin och förväntan har en förmåga att få jägares hjärnor att producera egna bilder av vad deras ögon ser.

För hur kan man annars förklara att en travhäst blir skjuten i sin egen hage, där den tillsammans med sin hästkamrat står och äter hö? Dessutom iklädd täcke?? Jägaren trodde det var ett vildsvin.......  Mina tankar går till hästens ägare och hur man kan klara av att leva med vetskapen av att någon person skadeskjuter ihjäl sin häst med ett vådligt och mycket plågande skott i buken, är mer än jag klarar av...... Jag hade blivit ett fall för psykvården och helt tappat tron på mänskligheten.

Och blir denna människa sk. jägare inte av med sin licens så är det ett direkt hån mot alla de duktiga och seriösa jägare och viltvårdare som också finns där ute i skogarna. Heder åt er......

Kanske man istället skulle vända på det hela och märka ut alla älgar, respektive björnar ( och numera även varg) med reflexvästar istället? Märkta med ålder, kön ocksåvidare så det blir lättare att sikta på rätt djur? Så slipper vi eftersök på björnungar eller diande älgkalvar som förlorat sina mödrar.....

Det där med björn är ju lite kluvet...... Vi har ju ett ide någon kilometer härifrån... Och vid flera tillfällen har vi sett björnungar, men sällan deras mamma. Men aldrig har de gjort oss något ont, men ändå är jag livrädd... Framförallt lilla puffe-mannen ( Isak- kärt barn har många namn, särskilt som vi inte är så förtjusta i namnet Isak) skulle ju mycket väl kunna oavsiktligt smyga sig upp bakom en liten kramgo nalle, med sina mockasinliknande tassar. Inte ens Misse hör honom ju....... Men ändå har vi hitills klarat oss ( peppar, peppar) men är hela tiden varse att vi är iaktagna, och om vi vänder på samma stig, ligger där mycket riktigt en färsk liten björnhög som en liten markering eller hälsning...... Undra varför de sätter sig just på stigen? Är det för att markera våra fotspår eller för att de har humor? Eller kommunicerar de med oss, talar om att de finns? Fast det verkar ju bakvänt då alla vilda djur flyr oss människor.......

Puffen växer och växer på mer än ett sätt. Han är ute på gården och vaktar från sin utpost i stenröset på dagarna. "Hjälper" husse att dra in träd från skogen som ska bli ved. Stage-divar från de stora klipporna och springer och springer som en galen kines, på gräsmattorna. Han är alldeles slut på kvällen och somnar belåten.


Hästarna ser ut som jag vet inte vad.... Vi har alldeles för mycket efter-bete, då det varit så fint väder hela hösten, och vi haft få hästar denna sensommar. Gräset är näringsfattigt men innehåller mycket fruktan, sedan frosten slog till om nätterna. Vi har ju också haft problem att få tag på bra hö med högt proteinvärde, så balansen energi/protein är skrämmande dålig...... därav extra stödutfodring med kraftfoder...
Feta, lite hängiga och lite slappa muskler...... Så nu brinner det i knutarna att hitta bättre hö, har fått tips av en bekant som har en grann-bonde med bra hö, och köpa hem krafft protein tillsvidare...... Tösen älskar ( till vår glädje) Lucern, som är pelleterade men räknas som grovfoder, för mer energi behövs inte till den blivande mamman. Kellie däremot har aldrig tidigare varit drabbad av fång, men indikerade igår att allt inte stod rätt till. Så hon blir inne på box under helgen och sedan får vi eventuellt skaffa en munkorg ( hemskt) så hon kan vara ute, då vi bara har gräshagar! Vi hoppas att vi kan mota Olle i grind denna gång, och slippa behandling, då fång är en plågsam sjukdom, med tendens att upprepa sig.

Jag lindade in henne i Tösens jättelika Back-onTrack paddar igår kväll, och det såg ganska kul ut. Men som vanligt när man "plåstrar" om Kellie blir hon ju genast döende, så exakt hur tillståndet var denna morgon är svårt att avgöra. Men hon visade visst missnöje när jag lindade av paketen.......

Så nu håller vi tummarna, INGA FÅNG-HÄSTAR här inte....... Kanske vore bra med lite snö i varje fall ( Med risk för att göra mig osams med mina närmaste här hemma.)

Maya vackra Mystica drar nu vagn två gånger i veckan och är helt fantastisk! Bilder kommer.....
Ni får väl kolla nyheterna ikväll, sist jag körde häst så slutade det med en tur till Grycksbo för att hämta hem en viss skimmel som skenat en mil...... och idag ska jag köra Tösen. Men man måste ta itu med sina demoner ( köra vagn tex. eller hästsläp) ibland och särskilt nu när Maya ska tränas och tränaren inte är i form. Då kanske lotten faller på matte att ta över tömmarna, ibland i allafall.....)

Ha det/Mia och puffen som vilar på mina fötter......