Blir bara värre och värre år för år... Hitills under denna sommar har den skördat en telia box, samt vår stationära dator. Så nu är vi utan fast telefoni och kan bara använda internet på vår gamla rauter, och har EN lapptop att slåss om, som är ganska seg och välmatad...

Tidigare år har åskan slagit ut telejacket, men med nuvarnade styrka slår den i eluttagen i ytterväggarna. Jag blev alldeles stel av skräck då jag såg ett vitt sken på kontoret och sedan hörde braket... gick dit för att titta och just som jag klev över tröskel small det igen... kraften från nedslaget i uttaget fortplantade sig genom golvet och kändes upp i benen ända till knäna. Så nu är jag åskrädd och blir helnipprig när det börjar... sitter still i en stol med fötterna upp, och skriker hysteriskt åt alla som tänker vara ute eller i närheten av någon el.

I går var vi till Yttermo i Leksand och lämnade Piggelin. Vi blev väl mottagna av en välkomstkomitté med unga tjejer, som stod med stora förväntande ögon, och samtidigt utbrast i kör: "Åhh vad söt!!!" när vi lastade ur. Den förhoppningsvis blivande ägarinnan tindrade med ögonen och växte en halv meter i sina foppa tofflor.
Vilken liten Buller By... som hämtat ur Astrid Lindgrens böcker. Glada, friska barn med massor av spring i benen, och jag kan tänka mig att det går undan när dessa flickor dundrar fram i byarna på sina lika många busiga ponnyer... Snacka om dröm.
Hoppas nu bara Piggelin kramas istället för att ta en tugga på lilla Klara, så ska nog detta gå vägen...
Har iallfall lite bildbevis på att den cylinderformade ponnyn kan hoppa och ha tävlat. Blev en viss skeppsis när hon tvärnitade i ridhuset som sagt.

Bilderna är lånade från tidigare ägaren. Men även om hon var fin och slimmad så har hon faktiskt lagt på sig lite muskler också, så lite nytta har vi gjort här. Hoppas nu lilla Klara och Piggelin finner lyckan under dessa fyra "prov" veckor, och kan komma ut på tävlingsbanorna till vintern.

Här hemma har det hänt lite... de fantastiskt vackra lyktorna har kommit, upp men saknar ännu glas, armatur och hattar. Det ska också komma upp fina skyltar som talar om vilka som bor här. Blommar gör det också...

Mormors plantering...

Nu ska det bara sås gräs också och litet fint singel runt foten.

Och inte för att vi längtar efter vintern, men det blir bra mysigt när dessa lyser upp i mörkret. Och vilken triumf för mörkrädda kallblod, som länge protesterat mot denna mörlklagda gård.

Ha det!/ Mia