Vintern är INTE högtid för hästförsäljning. Vi har haft 829 besökande på Bukefalos, 129 på hästfynd, och jag vet inte hur många på Blocket och Hästnet, som är de största sajterna. Men inte ett svar......

Förens idag. Men det var bara för att jag ändrade lite grann och la till att vi eventuellt kan tänkas lämna ut henne på "foder", när fodervärden står för hästens omkostnader, mot att få låna den gratis. Men det förutsatte att ryttaren var mycket duktig, och således kunde utbilda hästen vidare. Och vips dök det upp intresse från alla Sveriges mest fantastiska ryttare... Som kunde det mesta. Eller hur... Just det där med vem som är duktig eller inte är ju lite svårdefinierat... iinte om man pratar med ryttaren själv, MEN om man frågar en referens så kan nog vissa meningsskiljaktigheter uppstå. Hohåjaja..... Men vi får väl hålla tummarna och hoppas att vi hittar rätt person, som kan älska denna lilla varelse med klapprande tänder, energiskt och irriterande viftande svans men ack så i behov av kärlek......



Och hon kan ju kramas...

Dottern verkar ganska lättad, så det känns som rätt beslut. Hon har istället lagt lite kärlek på Kellie, som mer är som en hund...

Vi kommer nog således få lite tomma platser i stallet eftersom också Elite snart troligt kommer lämna oss. Ett tungt beslut men om inte vi kan få rätsida på hennes ben trots vård, kärlek,tålamod och tid så kan nog ingen annan det heller. Hon har också visat en tråkig inställning till arbete, och har definitivt ingen samarbetsvilja när det gäller körningen. Minsta motståndets lag och hon sparkar efter vagnen. Det enda som fortfarande har hållit hoppet vid liv är hennes otroliga steg i hagen. Hon lägger så mycket mark under sig utan att anstränga sig det minsta. Så just nu diskuterar vi vad som är mest humant för hästen. Oerhört tungt att tvingas ta bort en så ung häst, men risken med att försöka sälja henne, är att hon kan hamna i fel händer och det vill vi inte tvingas vara med om. Men så är det väl tyvärr inom travet, många hästar föds, få kommer till start. Och andra handsvärdet på en "travhäst" är lika med noll, om den inte har en fantastisk stamtavla. Men med hennes sneda rygg är det inte aktuellt. Och vi kan inte hålla ännu en sällskapshäst i 20 år framöver... den rollen uppfyller vår älskade Kellie galant, och har ensamrätt på ännu så länge...

Tösen ska få en chans till att förbättra synen om det är möjligt och Maya är ett projekt som vi får hoppas på. Vi ska inuläget inte heller betäcka, utan det får bli den dagen vi vill "fylla på istallet" igen... Det tar hårt när det händer otrevliga saker som djurägare, och man blir djupt nedstämd när man får motgångar av den här kalibern.. krafterna räcker inte riktigt till.
Men vi ångrar ingenting. Vi sörjer djupt att vi inte lyckades med varken Elite eller Truax, men vet också att vi gjort vårt bästa, och att för att vinna måste man våga satsa.



Vackra Elite Elektra......

Helst adpotera 1,2 miljoner barn från Haiti, så de ska slippa känna rädsla för fler jordskalv. Men vi har ju en hel del dramatik även här, som inte på något vis går att jämföra med katastrofer ute i världen, men som dock för alla inblandade känns lite som ett mirakel trots allt. Lika osannolikt som att de drar fram människor som efter 11 dygn under rasmassorna, som fortfarande lever. Det här året börjar som förra slutade, men med mer tur.

Idag var jag ute och tränade med Piggelin och Hasse och Tösen var med. Vi körde "rundan" i två varv, och trots att hästarna var lite laddade, så gick det bra. Sista biten hem var Pigge så trött, så jag klev ur rockarden och gick bredvid. När vi passerade grannarna så blev hästarna lite tittiga, som de brukar. Barnen var ute och lekte otäckt nära vägen i en snödriva, och jag höll ögonen på dem, för att inte komma för nära. På andra sidan den lilla grusvägen, höll de vuxna på att arbeta i vedboden.

Då händer det... Någonting bakom vedboden skrämmer Piggelin. Hästen reser sig på bakbenen och får då den tomma vagnen mot sig, och blir rädd. Hon kastar sig i ett språng framåt och rycker tömmarna ur mina händer. Sätter av i sken med den tomma vagnen slängande som träffar framförvarande Hasse i ryggen, som kastas ur speddcarten och blir hängande bakom Tösen. Eftersom han är en rutinerad kusk vet han att hålla kvar, trots smärtan att släpa bakom. Han får stopp på sin häst, men Piggelin skenar förbi stallet och är borta...

Jag och grannen kastar oss i hans bil, med de skärrade barnen, som undkom vagn och häst med en hårsmån, sittandes i snödrivan... Fast det ena barnet är säker på att hon såg henne och väjade. Snuttan. Jag ringer polisen som sedemera går ut med en varning i radion, och en mötande bilist på riksväg 80 larmar tillbaks. Flera grannar som har häst, rycker ut och tar upp jakten på den lilla gråa skimmeln.

Hon skenade ända ner till Korsvägen i byn, fortsatte sedan betydligt lugnare i trav, ( helt slut) mitt på vägen i rätt körbana, ända förbi smälingen, och strax före Grycksbo enligt bilister bytte hon dock till mötande körbana, och i uppförsbacke blev situationen direkt livshotande då bilisterna från Faluhållet inte hade en chans att se henne över krönet. En bilist sattes då i kontakt via sambandscentralen med mig, och bad om råd.. Kan du preja henne av vägen...? Jag tror det... Två bilister fick hjälpas åt att sakta få henne av vägen, då hon var tillräckligt lugn.

Hon sprang mer än en mil...... helt panikslagen, men enligt ögonvittnen lugnat ner sig, och det såg nästan ut som hon tagit en tur själv.

Grannen och jag fick på transporten och en annan granne ryckte ut efter att ha hört på radion och förstått att det var Pigge. Så två bilister och tre underbara familjer fick tillslut stopp på häst och vagn, och vi kunde lasta in en tillsynes helt oskadd men drypande av svett, ponny. Hon lär nog få en del muskelvärk efter den turen, och om vi får på en vagn igen återstår att se. Köerna blev täta och hela historien fick ett lyckligt slut.

Jag är så oändligt tacksam över att ingen häst eller människa kom till skada, värre än det blev. Plåten på de rammande bilarna får vi ju naturligtvis betala självrisk för. Men det är ju bara pengar..........

Imorse så tog jag av Tösen innetäcket och hängde upp på hennes täckeshängare på boxdörren. Och emellan boxväggen till Maya så hänger numera en leksak, bestående av två borstar som är fastknutna i varsin ända av ett rep. Jag noterade att Tösen hade knuffat över även sin borste in till Maya, genom att dra den runt en spjäla i gallret, så den inte skulle ramla ner....

När Hasse och jag kommer ner till stallet igen, vid 10-tiden för att släppa ut dem så ligger Tösens täcke, fortfarande ihopvikt , men i en prydlig hög på golvet. Och vad hänger istället på täckeshängaren? Jo, de bägge borstarna, snyggt ihop virade ett varv med repet för att inte ramla ner.

Hur hon gör? ingen aning... Och varför, ingen aning.... kanske Maya lekte för mycket eller så ville hon ha dem själv. Hur märklig kan en häst bli? När man pratar om barns fysiska utveckling så brukar man bland annat tala om grovmotorik och finmotorik... men kan en häst ha finmotorik??




Mera Tösen... Det är tur att man har en fotograferande son. Annars skulle man glömma mycket, om man inte hade den dokumentationen. Vi brukar försöka att titta på bilder då och då, och komma ihåg vad vi gjort med hästarna och varför, för att hela tiden komma framåt, och inte ta ett steg bakåt...

När man också räknar på tex. foder så inser man snart att det blivit mycket dyrare. Men det är det kanske värt när man ser de här bilderna...



Tösen i Rättvik sommaren 2005

Otroligt tunn, inte för att hon fått för lite mat, utan för att hon inte tillgodo såg sig maten, eftersom den var helt olämplig för hennes känsliga mage.

 

Tösen sommaren 2009

Nytt foder, nya rutiner och ett mycket bättre hull. Som nybliven 10-åring håller hon fortfarande på att muskla sig..
Det är inte bara foder som har bytts, utan även utrustning. Från de lite mer vanliga utselningssätten bland kallblod, till en mer indviduell stil som passar Tösen. Och lite modernare utrustning. Det är bara kusken som är densamma.

Kajsa & Tösen sommaren 2005



Kajsa och Tösen sommaren 2009

Sommaren 2005 hände ganska mycket. Jag som inte varit så medverkande tidigare i travsamanhanget fick lära mig att vara mer än hästskötare hemma. Sela. lasta och ta hand om Tösen bredvid banan. Varmt var det också.. Minns verkligen ett lopp där vi skulle tävla på kvällen i Rättvik. Eftersom vi bara har en knapp halvtimmes färd dit, så tog vi det lugnt för att slippa vara på banan i 28 graders värme, onödigt länge. Men si.. det där med planering kan även andra missa... För man hade bestämt sig att i värsta semestertid och dessutom en måndag som alltid är sommartravskväll, asfaltera om vägen genom Rättvik.
Det blev tvärstopp... Hink hade vi men inget vatten. Och en superstressad häst. Ni vet ju sen tidigare hur mycket jobb vi hade med att få henne att gå in i en transport.

Kön ringlade sig lång, och folk började ta sig ur bilarna för värmen...

Tösen i sin "gamla" transport..innan vi köpte ny med bättre komfort. Hon stressade upp sig rejält och mannen i husbilen bakom oss, kommer för att hjälpa till. Han hade vatten i bilen och delade med sig.

Vi var många som stod med hästar i kön, och förutom den besvärliga värmen, dessutom riskerade att missa loppen. Så när trafiken från andra hållet avstannade, så tog vi helt enkelt hela ekipaget och styrde ut i motsatt körriktning... Trafikvakterna kom springande och viftade argsint, men bakom oss tog alla andra hästägare och hängde på... Så i karavan kom vi mot centrum och då fick vi passera...

Tur bara att detta gäng hade Lunch paus just då...

Hade nog blivit en dyr resa annars... men vad gör man inte för sina älskade hästars skull...

Så mycket visdom som finns i världen. Så mycket kloka ord. Ändå är det oftast kaos. Varför är det så svårt att leva som man lär? Kanske för att det är just det som mänskligheten handlar om... Att hitta och hålla balansen.

En person sa till mig häromdagen: "Livet är ett enda stort drama. Och vi är bara personer i dramat. När man lärt sig att man inte kan dela ut någon skuld, då behöver man inte heller förlåta."

På en tavla som hänger i vårt kök, har en annan klok person broderat:

 " Livets stora gåta, älska, glömma och förlåta."

En annan vis person har berättat att en människa som utsätts för ett trauma, som på ett eller annat vis har hotat dennes eller annans existens... kommer att bearbeta detta i resten av sitt liv. Men det är inget som går att styra över. Det kan vara mer, eller mindre...det kan komma närsomhelst och helt ologiskt. Men det kommer...
Den enda skillnad som finns är om vi tillåts eller tillåter att bearbeta det. Alla trauman innebär sorgarbete. Oavsett om man förlorat någon, något  eller inte.

Och det är nog så nära ett mänskligt öde man kan komma.

Men hästar dom glömmer aldrig. Dom drar lärdom av sina upplevelser. Men kan ändå älska och förlåta....
Och jag tror det är just därför jag finner ro hos dessa varelser.


Mia

 

 

Fast det har blivit lite bättre inomhus. Mannen min har skruvat upp pannan, och jag hoppas verkligen på en V75- vinst snart ( alltså på spel, någon startande kuse har vi ju inte för tillfället) så vi har råd att betala den räkningen. Tösen får väl hjälpa oss i sommar med att betala tätning av fönster och dörrar.
Här uppe på "kalfjället", timmerbilarna dundrar fortfarande förbi knuten med fulla lass, så är det kallare än på många år, men mindre snö. Den fantastiska snöslungan har  bara varit ute på jobb 3 ggr i år! Vi brukar ju annars få skotta flera gånger i veckan.

Barnen drog i allafall på sig rejäla förkylningar som sedan smittat Hasse med influensa. Själv var jag ju pigg som en mört till i fredags, då min kära tjänstebil inte pallade de -28 grader som rådde i Rättvik. 2 timmars väntan på bärgning, inte pga dem för de kom på 10 minuter, men på grund av den servicefirma vi enligt avtal först måste ringa, som sedan larmar assistans-kåren. De hade stressigt på sitt varma sköna kontor i södra delen av Sverige. Så nu väcktes min kroniska blåskatarr till liv igen, tackar för det. Så halta och lytta kan vi nu stötta varandra ut till våra käraste i stallet och pyssla om dem.

Tösen får återigen gå själv med Maya Mystica och Kellie. Lugnast så. Elite är alldeles för klumpig i sin lek och det stressas med hö-ätandet. Pigge som alltid går för sig själv i stora flocken, lyckas alltid hitta de största högarna och äter sig för fet, trots kyla. Och som sagt vår guldklimp Maya har blivit skadad! Vill ju inte peka ut någon men... Hon har troligen fått sig en spark ( av en sko och broddlös bakhov) och att det skulle röra sig om lilla Kellie är inte troligt. Bakhasen är rejält svullen och hon haltade första dagen. Och vi har ju "någon" här som inte kan hålla reda på sina förbannade slingerväxter, utan far runt, runt. Men herrejesus vad hon kan röra på sig.
Men hon gör inga vidare framsteg med att lyfta upp bakbenen, så ingen skoning i sikte ännu.
Blev boxvila  för Maya med Tösen en dag och sedan egen hage igen. Tösen förstår. Det ska inte springas utan ta det lugnt. Med Aloe gel så tycks hon få smärtlindring och det verkar inte vara något allvarligare i allafall.

Men inga fler risker, nu får de ha delade hagar, så även Pigge kan känna sig trygg. Hon fick sig dock en spark igår rakt över senan på bakbenet, men tycks bara vara en skråma.

Tösen har vuxit sig än muskulösare under vintervilan, ( 10 år gammal) och vi funderar lite på om hon har magnesiumbrist. Går ju åt en del när hon svettas så mycket på och till banan och hennes fascination för gröna växter och borsttistlar kan hänga ihop med det. Ska titta närmare på det och hennes syn, vi avvaktar fortfarande Strömsholmsresan pga kylan. Vill inte åka med en genomsvettig häst när det är så kallt, i flera timmar.

Jag har också inlett ett nytt projekt. Projekt bli en fjärde del mindre. Inte för min fåfängas skull, utan i hopp om att kunna börja rida lite mer igen. Unghästar, ponnyer och icke viktbärande kallblod skulle uppskatta det. Är ju ingen barnlek direkt, men efter att ha strategin klar så kanske jag kommer igång någorlunda iallafall...

Ingen bantning, äta fem gånger om dagen, men lagom... Lagom innebär inte att man bara för det är lunchbuffé måste äta sin plånbok nöjd, utan att man tar en lagom portion. Inget godis eller fikande... utom något litet till helgen. Mer motion. Och sist men inte minst peppgänget på siten Bukefalos som tillsammans har satt första delmål till den 28 februari. Sedan börjar vi om igen... osv, tills vi minskat bort oss själva.

Spännande att ta del av andras erfarenheter... gäller även hästar, som namnet antyder på siten. Finns riktigt mycket otrevliga påhoppare men också varma trevliga och kunniga surfare. Fick rådet att ge lilla Kellie äppeljuice i dricksvattnet, då hon pga av kylan inte vill dricka iskallt vatten. Och visst, vem kan motstå 10 liter äppeljuice med riktigt härlig sockersmak? Inte en shettis iallafall... så nu hoppas vi på en gladare , friskare kuse utan diabetes eller fång. Men man kan väl inte låta henne torka ut, och skrumpna som ett litet russin? Då kanske Elite äter upp henne av misstag.





/Mia

jag ska lägga på täcket på min häst!!! Herregud vad händer med Elite "hightower" Elektra?! Vår vetrinär var här för några veckor sedan och hon sa att det är normalt att hästarna växer till 24 månaders ålder. Hon fyller tre i år..

Sandra har tagit några kort på den gigantiska hästen med sin nya kamera... Svårt bara att få med hela hästen på en liten yta.

Det känns ju lite småjobbigt att Elite är så jättestor, nu när vi inte är riktigt kontanta med varandra. Efter ett kvartssamtal jag hade med en av min dotters lärare, som sa " man kan ju inte älska alla" så tänkte jag raskt, jo det kan man visst! Men man kan inte tvinga någon. Och eftersom jag bestämt mig för att Elite måste respektera även mig och inte bara husse, så inledde jag något mycket korkat. Läste i en av mina älskade hästtidningar om ett fantastiskt sätt att på ett snällt sätt sätta sig i respekt hos hästen. Kyss mig någonstans... Det gick ut på att man i en viss ordning skulle klappa och smeka hästen på huvudet, på halsen och avsluta med att "nypa" den lite försiktigt i ena frambenet. För så gör hästarna med varandra. Det ska betyda " jag är beredd att strida till döden för att vara den som bestämmer, så utmana mig inte.." ungefär... Men jag antar att jag måste nypt på ett sätt som sa att "jag kanske dödar dig, om jag vill" eller något i den stilen. För hon gillar inte mig alls längre. Suck! Och inte vill hon låta mig stryka henne över pannan heller. Men hon gnider den gärna mot mig när det passar henne. Så lite småkrångligt är det att försöka slänga på ett täcke på en häst som närmar sig 1,70 cm i manken när hästen i fråga tror att jag tänker döda henne. Kom gärna med nya råd alla ni, som är experter... fungerar ju utmärkt!

Men jag bestämde mig också efter samtalet med läraren, att man kan inte skicka fram någon annan att göra jobbet, utan vi måste hitta en väg fram tillsammans till ett gemensamt förtroende. Lustigt att en högskoleutbildad människa tror att man kan skrämma en tonåring genom att ringa hem. Nu står hon ännu längre ner på skalan...

En anna individ i vår eminenta familj är inte heller så sugen på att låta andra bestämma... Men hon ser gärna till att andra gör som hon vill. Vi har det just nu riktigt kallt här i huset, då det blåser rejält ute tack vare våra underbara grannar som sålt av sin skog, så har vi nu nästan bara kalhyggen runt omkring. Så då passar det misse utmärkt med en egen liten matta framför braskamin. Och när brasan är på väg att slockna, även om det så är mitt inatten, så kommer hon farande och bräker på oss... naturligtvis tror vi att det är bråttom ut på toaletten så vi  störtar upp och mot dörren. Då slänger sig katten framför kaminen och jamar uppfodrande!

Det ska inte vara lätt här i livet inte...




Ha det! /Mia