Men ingen katt. Ja denna vecka har minst sagt varit omtumlande. Misse gick ut i onsdagskväll och vägrar komma hem. Men vi vet att hon är där ute i närheten, för på nätterna har hon sovit i "sin" stol på bron, och ätit av maten. Men eftersom det varit ett sånt herrans hundliv här, klandrar jag henne inte.
Isak som har varit läraktig och lite tillbakadragen har slängt sig rakt ut i puberteten......
Från att ha ätit bra, suttit kissande och svassat efter Cherree har han nu påbörjat sin resa till man.
Han lyfter på benet på alla tuvor och dungar, och vägrar plötsligt att äta. Han har börjat vakta reviret och både morrar och skäller när han hör ljud.
Husse och Johnny som kom i fredags får sig en utskällning så fort de reser på sig, och han bevakar dem noga. Detta är inget ovanligt bland unga hanhundar, men väldigt överraskande med just Isak. Och eftersom han bums måste fostras vänligt men bestämt så innebär detta MASSOR av jobb just  nu, och att han inte får vara lös. Vi är ju inte helt hundra på att han heller har träffat män förr.

Och ny chef i hushållet är jag! Cherree övergav Hasse nästan omedelbart och även om hon gärna kelar med både honom och Sandra, är det marken jag går på hon dyrkar. Som en skugga. Hon följer mig troget, och lyssnar. Om jag lämnar dem och går ut, men de andra är kvar inne, går hon in och lägger sig i sovrummet tills jag är tillbaka. Och om de går ut med henne, får de antingen bära henne, då hon "spårar" mig lös, men vägrar gå kopplad. Jag kan göra bägge delarna. Jag är ju Schäfern som sagt, voff, voff!

Men.... hon har en anledning till allt detta. Hon är inte trygg utan sin "flock". Det verkar som om hon ser väldigt dåligt. Uppfödaren var ju inne på det, pga hennes benrörelser, nästan som om hon sätter upp dem som skydd framför sig. Hemma där hon är van, så följer hon ju de andra hundarna och Agnes som ledare.
Och hon tar för sig 99 % av uppmärksamheten och Isak kommer bakom. Därför har vi bestämt att vi kommer lämna tillbaks henne igen. Det troliga är att hon kommer få ännu sämre syn, och då klarar hon sig inte här något vidare, och vi vill att alla ska trivas, annars är det meningslöst.
Det smärtar med en sådan härlig tjej, men vi vill få ordning på Isak, och även Sandra måste få tid till att lära känna honom. Svårt när man ropar och hon kommer först, när man ska lyfta honom och hon redan har hoppat upp i knäet. Och vad händer när jag börjar jobba igen, och Isak och Hasse kommer vara ute på gården?

Roligt är att han är så aktiv! Älskar att promenera och busa. Kommer bli en härlig kompis i skogen framöver.

Sen har ju vår härliga flock med hästar fått nya kompisar! Det troliga är att en harhona fått sina ungar i deras beteshage, och sedan lämnat dem. Vi har två små harpaltar som sällskapar med hästarna. De springer och busar runt benen på dem, jagar varann och är helt orädda även för oss. De leker på ridbanan, och när vi sitter och fikar kommer de närmare för att titta på oss.
Häromdagen tog den ena ett väldigt dåligt beslut. Isak, Cherree och jag lekte på gräsmattan och då kommer den lille och ska vara med! Isak och han stannade tre meter från varandra och bara stirrade på varandra, tills harens instinkt tillslut vaknade och den flydde hals över huvud in mellan benen på Tösen. Hon fortsatte beta men tittade på den lilla lurven som kom hack i häl. Tack och lov ville han inte utmana ödet att springa fram till Tösen, så den lilla kom undan. Cherree då? Jo, hon skällde tittade, rakt upp i luften och sprang åt motsatt håll, tills hon hittade doftspåret och kunde följa Isak i hälarna. Säger än hel del, pluttan.

Men kan ni förstå?? Hur kan de bli så sällskapssjuka när både människor och hundar är farliga för dem?
Inte nog med det.... Igår när jag skulle ner och borsta och pyssla med hästarna som vi tar in varje eftermiddag för kraftfoder och sovstund, så möttes jag av den ene i stalldörren! Då hade han letat upp dem.
Han hoppade ut och satte sig några meter från dörren och kikade på mig. Ska verkligen försöka få dem på bild, men de är snabba de rackarna. Men herrejesus vilken show de håller, krumsprång, kullerbyttor, rullar sig och jagar varann. Vem behöver tv?

Maya har fått framskor, och nu övar Hasse verkning av bakhovar. Hon är så förbaskat kittlig så det är inte det lättaste att hålla hennes ben. Med framhovarna reste hon sig på bakbenen och för att slippa undan. Hon är inte rädd, bara väldigt bestämd. Tyvärr drog hon runt  Hasse som tappade balansen pga sin dåliga rygg, och hon trampade ner rakt på hans baksida ben. Det blev en ganska otäck skada.
Men sen satt de där minsann.

Ja, så ikväll blir de en resa tillbaka till Enköping, och sedan ska Isak bada.
Ha det/Mia