Idag åkte vi och hämtade raringarna i Undersvik, några mil norr om Bollnäs. Det gick fantastiskt bra! Ängel nummer 1 gick på transporten efter en mycket litet tveksamt stopp, och fann sig omedelbart i situationen efter att ha provat om det gick att ta sig ut åt något håll. Ängel nummer 2 ville inte lämna sin mamma, men fann sig i att bli varsamt knuffad och indragen i släpet. Vilka hästar! Efter 3 timmar i transporten (en helt ny upplevelse för dem) visade de inte en gnutta av nervositet eller att  bli svettiga av stress, utan stod lugnt upptagna med att äta så mycket hö det bara går på kortast möjliga tid. Eftersom vi inte riktigt visste om Truaxteer Elektra skulle försöka krypa under bommen, så pallade vi in 3 balar med hö framför samt 2 proppfulla hönät. Detta resulterade att Elite Elektra med sin långa hals nådde dessa balar och sysselsatte sig flitigt med att bygga om lite. Två av balarna hade hon sonika lyft in i "spiltan" och lyckats dra loss snörena från och bäddat med. Vi pratar om ca 26 kg hö under henne...
Den tredje balen hade hon lyft på högkant och stod och åt ur. Nu tror ni förstås att hon bara tänkte på sig själv. Nejdå, hon är så väluppfostrad så. Lille Truax fick ha bägge näten för sig själv! Det är kamratskap det, när den är som bäst.
När vi väl var framme så ropade genast  Truax efter sin mamma och buffade på mig och undrade vart jag gömt henne? I din ficka kanske? Bakom ryggen? Nähä... Ni då i hagen? är ni min mamma? Tillslut lyckades hon göra sig
hörd da till paddocken och få svar av den blivande mamman som enda sedan hon blev dräktig håller "talkshow" med sig själv eller den som vill höra. Och när Copy ropar måste ju Tösen svara. Och då blev Truax lite lugnare, för Tösen kunde hon se från sin box.

Mn... kamratskap eller inte, man diar inte sin bästa kompis. Där går gränsen. Truax vill så gärna ha lite tröst, men då får hon bryska tillrättavisningar och till och med lite sparkar. Men när hon visat sitt underläge genom att tugga lite så lägger Elite sitt huvud över hennes hals, och visar att hon är högst i rang. När denna procedur är klar så får hon lite tröst genom att stå nära och mysa en stund.

Tösen då? Jo, hon har spanat och spanat.... och visst fick vi frågan om vi inte älskar henne längre... Varför är nihos de där glinen hela tiden? Ja, vi får nog tänka oss för ordentligt. Annars får hälsingebrudarna det inte lätt med dalkullorna i hagen när de så småningom ska gå tillsammans.

Hörs.. /Mia

Så var 2008 över.
Vissa år är det så otroligt skönt att bara lägga det förgågna bakom sig och gå in i det nya året... Hur ska man sammanfatta 2008?
På den personliga fronten är det nog på det hela bra. Tösen har ännu inte slängt av mig. Men jag gjorde årets första och sista avsittning lämpligt nog i går, på årets sista dag. Men det var inte Tösens fel. Och det var inte heller över något 1,40 m högt hinder eller i full galopp. Utan på stallbacken. Tösen stod blixt stilla. (Duktig häst.)

Har ni någon gång försökt att sitta upp på en häst utklädd till Michelin-gubbe? Nähä... men det har jag!
Om ni följer SMHI:s väderprognos tycker ni kanske att det är lite märkligt. Men vi har INTE haft behagliga 4-5 minusgrader här som påstås... utan ihållande -15 grader i flera dagar. Brr...
Och ska man då sitta till häst i 45 minuter så måste man klä på sig. Och att då ställa sig på en hal pall iförd underställ, 3 tröjor, tjocka täckbyxor och täckjacka, 2 par vantar och mössa och hjälm utanpå är i sig en bedrift. Men att samtidigt få i foten i stigbygeln( efter ca 4 chokladaskar under julen är en viss mage ivägen när man lyfter foten) och svinga sig upp i sadeln är något klurigt. Man blir liksom baktung. Vips så låg jag där och sprattlade mellan Tösen och Piggelin som en sköldpadda på rygg, viftande med armarna. Men Michelin-gubbar är mjuka och smällen blev inte så hård. Tösen tyckte dock inte att den leken var SÅ kul.

Igår var visseligen också mord något jag hade i sinnet. Ni har säkert hört om Danais älskade lilla Silver, som tidigare i år fick sluta sitt liv alldeles för tidigt, pga en våldsman. Hur kan man bara komma på idén att ha samlag med en ponny? Och sedan sprätta upp den? Ni förstår ju själva. Jag behöver inte ta upp detta mer, det är så sinnessjukt.
För en djurälskare är detta det mest plågsamma som går att tänka sig. För oss hästmänniskor som känner till hästens ursprung, är detta mer än grymt.

Hästen är ett flyktdjur. Den har inte alltid varit tamdjur, men vek sig under människan och lät sig fångas. Alla hästar har inom sig en känsla av att söka friheten, och att den egentligen har rätt till det. Därför är det så unikt när hästen visar oss människor så mycket kärlek, förtroende och förlitar sig till oss. Det är egentligen inte naturligt för den. Instinkten säger den att vi är farliga, och att den ska vara vaksam,men ändå ger den oss sitt liv. Kan ni då förstå vad vi vill att hästen ska få tillbaks?
Silver slutade inte sitt liv med några vackra tankar om människan. Mina tankar går till familjen som måste genomlida detta och aldrig kommer glömma.

Och nu har det hänt igen... 3 mil härifrån. Likt alla andra sexbrottslingar och ritualmördare så vet vi ju att dessa är kraftigt avvikande från oss andra. Just därför får de sin bekräftelse att de är "normala" när de läser om andra likasinnade. Då blir det en bekräftelse för dem att det finns fler, och då är det ju liksom okej. Så när media uppmärksammar detta fruktansvärda dåd så händer det igen, och igen. Så kallade Copy Cats.
Denna gång var inte våldet lika starkt, men själen på denna varelse måste vara lika mörk. Vem faan smyger sig in i ett stall mitt i natten för att inte bara .. (ni vet, orkar inte uttala det en gång till) utan också skada den med vassa föremål?

Så nu känns det inte bra. Vi funderar på något slags larmsystem, videobevakning etc. Men är det verkligen rätt? Ska vi bara låta galningarna driva oss till att känna oss otrygga? Kontra det mot vad vi kommer att känna om vi inte vidtar några åtgärder och om det händer våra älsklingar? Boka en en plats på Psykakuten åt mig, för det klarar jag aldrig.

I radions årskrönika togs mordet på Engla upp. De brottas med samma fråga i byn. Livet går vidare, och ska just de som valt att leva i denna idyll nu inte kunna göra det? hur ska de tackla just den frågan att de inte är på något vis skyddade från världens ondska bara för att de hittat sitt paradis på jorden?  Det är inte bara flickornas liv som släckts, utan även som ett jättelikt svart moln, sprider sig otryggheten och vissheten att ondskan lever i allra högsta grad. Och du kan inte skydda dem du älskar. För ondskan ser på ytan ut som vem som helst av oss.

Men nu blev det lite för svart på denna blogg...
Till något roligare. Lite statistik! Förra året slutade vi Tösens tävlingssäsong med gott hopp! Vi visste att vi hade något stort på gång. Och så blev det också.

Hon har totalt gjort 30 starter i sitt liv. Från 2004-2008. Hon har sprungit in totalt 82 200kr.
Hon har endast gått felfritt (utan galopp) i 8 av dem...
Under 2008 gjorde hon 12 starter, varav 6 felfria och sprang in 57 500 kr.
Det känns som ett helt okej år!

Under 2009 hoppas vi på nya stordåd, vi avslutade bra efter en lång rad med elände, och hom gick felfritt och slutade som 4:a med 8000:- , trots feber i kroppen och lite för lite krafter. Det är enda gången hon tröttnat i ett lopp.
Nu hoppas vi att ett nytt "underfoder" ska hjälpa henne att behålla vätska i kroppen och bygga upp lite reserver. Vi kommer inte heller starta tätare än med 3 veckors mellanrum, som givetvis kräver nogrannt planerad träning och motion. Vi är inte heller helt säkra på att ryggen är återhämtad, men vet att hon tagit vilan bra.
Jag har förberett Hasse på att han kommer få lite att åka med när han återupptar träningen. Vi har ridtränat lugnt i några veckor, och hon har fått rejält starka bogmuskler, och är nu lika stark fram som bak.

Och så väntar vi ju med spänning på de 2 nya!
Truaxteer född -08, kommer att ägas av tillsammans med oss av alla barnen.
Elite Elektra född -07, kommer att delägas av Johan & Sandra, tillsammans med oss.

GOD FORTSÄTTNING! /Mia