Vi har idag fått ta farväl av våra sen länge älskade familjemedlem, Kellie. Vad Kellie betytt för oss, och alla hästarna här på gården genom åren, går inte att beskriva i ord.

 

Kellie drogs sedan några år tillbaka med en återkommande bihåleinflammation pga elaka inflammationer i tandfickorna. hon har kämpat på och varit vid gott mod, men denna vecka eskalerade infektionen och vår veterinär hade planerat att försöka dra ut de bakre tänderna för att komma åt infektionen I kommande vecka.

 

Men igår blev hon hastigt sämre, då vi fått en smitta via rinnande ögon från det sto  vi hämtade hem från betäckning, och den angrep troligen Kellie, och blev droppen då hon redan var så nersatt. 

hon dreglade blod och kunde inatt inte äta längre. Imorse var livsgnistan borta. 

 

Vila i frid vår älskade ponny! / Din matte 

 

 

Idag tog Sandra och jag nya bilen på utflykt, och hälsade på Marilyn. äntligen! Hon tränar på, efter benskadan och sen halsinfektion med hosta på det. 

Efter det tog vi en tur till Jan Olov Perssons stall i gården bredvid, och hälsade på Gretas och Tösens pappor. 

 

 

 

 

Har vi prickat rätt denna gång? 

 

 

Maya blev ju extremt vacker, och där valde vi ju hingst efter exteriören som skulle passa Copy. Då ingen av oss var insatt så mycket i travaveln. Tyvärr ärvdes stoets defekter ned, vilket vi chansade lite med, och sen har ju inte fadern levererat i aveln heller, och mycket beror nog på det psykiska planet, och oförmågan  att förstå samarbete. Hon föddes med en inneboende rädsla och misstänksamhet, som en urhäst med flyktinstinkten aktiverad för jämnan. 

 

Marilyn blev ju extra ordinär, kan man milt uttrycka det. Hennes exteriör ger förutsättningen till att flyga fram, med en lätt kropp och raka haser, och långa kotben. Men redan från dag 1 märkte vi att hon skulle bli en tuff brud, och att det mesta skulle handla om rätt hantering och horsemanship. Marilyn måste man ha med sig, inte emot sig, men sen också hålla henne på marken, med sitt ivriga temperament och livliga sätt. Annars kan hon bli farlig för sig själv och sin omgivning, även om det inte är hennes mening. Där hoppas vi att tiden gör henne mer mogen och att vi får ingen det som " sparats" under 3- årssäsongen. Hennes enorma acceleration och travsäkra steg i hagen, inger hopp om en häst som klarar alla distanser. 

 

Junior, blev kastrerad sent, och hade en fysik utan dess like. Han hade muskler av stål, och lungkapacitet och hjärta ( precis som Tösen) otroligt lågpulsad. Men han hade inte viljan att samarbeta, bara dominera. Vilket han gjorde redan på hingstbetet som ettåring. Och där slutade det också med en sulky som blev söndersparkad till brasved och att han hoppade ut från banan över grinden, tillsynes helt oprovocerad när han blev ombedd att ta i lite.

 

Men så Greta! Hennes fysiska utveckling vet vi inte så mkt om ännu, annat än att hon är långbent med bra och klassiska vinklar och ett fint kors. Hennes steg skvallrar om att hon nog blir linjetravare och att hon inte tar i om hon inte behöver, utan rör sig lätt och smidigt i galopp, och förflyttar sig enormt med sina jättekliv i skritt.

 

Men när hon vill förflytta sig snabbt väljer hon trav, och då går det undan med långa och markbundna kliv. 

Psyket däremot är hennes absoluta fördel. Hon är trygg, tar livet för självklart, och är otroligt klok. Hon visar respekt utan rädsla, hon förstår att man kommer längre med samarbete, ge och ta. Hon lär sig blixtsnabbt och retas gärna på ett hjärtligt sätt med flocken, utan att vara dryg utan istället med att utmana sig själv Och hur mycket hon själv kan klara av och det är helt obegripligt att hon bara är 2 månader lite drygt. 

Ordet världsvan kommer jag att tänka på. Och sunt förnuft. slåss inte med väderkvarnar, utan runda dem istället. 

 

Hoppas nu vi kan hitta bra köpare på henne, hon skulle säkert passa bra för oss också, men jag är inte säker på att Hasse orkar med att träna unghästar längre. Och hon måste verkligen få chansen, hoppas också vi får se fler avkommor efter Farmbaron i framtiden. 

 

Någonstans tror jag så mycket i den redan selekterade aveln, handlar om avkommans " personality" och vilken typ av hingst man väljer till stoet. det ska klaffa. Tösen ska ha självgående föl, och ett sto som tex Marolina som är fantastisk på att prägla och uppfostra klarar definitivt av tuffare psyke och där kan man välja en hårdare hingst om den är till fördel.