Hästar kan inte prata, så ibland får man försöka läsa dem ändå.
Älskade Predatorn är en lugn och cool individ som har stort tålamod med Maya, och som absolut inte vill göra någonting fel. Kycklingmamma som jag är så vill jag att allt ska vara perfekt.

Han fullkomligt lyser i hagen, och skruvar på sitt lilla vackra huvud i små glada utspel. Men jag tycker inte han har ätit så mycket hö som jag vill att han ska göra, och haft lite huvudbry om det. Men idag föll polletten ner vid lunchdags. Han vill (eller är van vid?) att jag ska tilldela honom en höranson, så han vet att den är hans. 

Vi brukar ju alltid lägga ut hö på morgonen, och hästarna letar reda på varsin hög, petar undan varandra ibland, men finns ju alltid en annan att gå till.

Men när Maya har kommit ut så har han gått undan, och gått iväg istället för att ta en annan hög, trots att han sett dem. 
Men idag var han lite tydligare att han förväntade sig mat, och jag gick då efter honom istället tills han stannade och satte ner nosen mot marken. Sen dess äter han med god aptit. 

Likaså ville han inte ligga ner i boxen de första nätterna, så igår fick han täcke på sig, och det var tydigen pyjamas som saknades. Jag tycker kanske det är lite onödigt så här års, men det tyckte inte han.