Så himla spännande att efter denna gräsliga sommar( bakterievänlig, annars har den varit underbar)  göra framsteg med sårbehandlingarna. Marilyn gjorde ju v'ldiga framsteg efter vi började behandlingen med Sven Lindbloms nya universalmedel vatten inehållande kollidialt silver och kärleksört. Samt för att påskynda läkningen och hämma inflammationen fick hon älgört.

Nu har vi behandlat Predatorns ben i exakt 10 dagar med vattnet på frambenen, och på småsåren. De öppna såren måste få en hinna först, då det svider ganska bra annars, så de baddar jag med koksaltlösning och aloe vera.
Efter tvätt och benen torkat använder jag den hemmagjorda vallörtssalvan.

Skadorna på frambenen är ju ett långt kapitel med början i februari, medan bakbenets sår var relativt färskt när vi hämtade honom. Sen har han slagit upp ett nytt sår på insidan av kotan, misstänker att han skrapat i en sten, men det blossade upp en svullnad direkt, så han är oerhört känslig och skör.

(Klicka på bilderna för förstoring.) 

Måndag och tisdag fortbildade jag mig i försäljningens outgrundliga konst, och kanske blev jag mer lärd. Kan bara inte vänja mig vid hur otroligt trångt det blivit i Stockholmsområdet, och det ständiga byggandet. Köer, köer, köer... 

Åter hemma igen och plåstra om familjen. Hasse och Maya reste till banan, och gjorde ett till början bra jobb. Gick i rygg på andra hästar, och gick sedan också rätvarv. Trött på slutet och började hoppa och fara för tillsynes osynliga spöken. Fick fnatt i duschen efteråt, och skulle inte resa hem. Hasse fick handen ikläm mellan häst och bom, och Maya kastade sig handlöst efter att ha rest sig rakt i taket, och har fått ett rejält hack i huvudet. 

Så synd, då hon travar så bra, men så fort något blir jobbigt tappar hon huvudet och blir helt oresonlig. En fara för sig själv. Hon går ganska hårt åt sin nya kompis i hagen, men han verkar ganska härdad, och inte speciellt oroad eller ledsen över det, utan kliver åt sidan.

 

Frågan är väl om Maya skulle få en annan karriär istället, och kanske hitta sig själv som ridhäst istället.

 

Predatorn har bott in sig, och vi lägger mycket tid på hans omvårdnad. Han är fortfarande halt, men lite otippat på vänster bak. Vad jag vet har jag inte hört om att han skulle haft problem med det benet, men tror att han avlastar det högra där han blev sparkad innan flytten. Hasse har börjat jobba med hovarna, hoppas det kommer hjälpa då han måste ner i tårna och lära sig lyfta på fötterna. Han ser ut som en greveost, med alla sår efter att ha sparkat på sig. 
Men vilken underbar häst, så välhanterad och mysig. Tacksam över det mesta. Inte så matglad som våra andra matvrak, så Maya hinner sno åt sig det mesta i hagen. 

Hästar kan inte prata, så ibland får man försöka läsa dem ändå.
Älskade Predatorn är en lugn och cool individ som har stort tålamod med Maya, och som absolut inte vill göra någonting fel. Kycklingmamma som jag är så vill jag att allt ska vara perfekt.

Han fullkomligt lyser i hagen, och skruvar på sitt lilla vackra huvud i små glada utspel. Men jag tycker inte han har ätit så mycket hö som jag vill att han ska göra, och haft lite huvudbry om det. Men idag föll polletten ner vid lunchdags. Han vill (eller är van vid?) att jag ska tilldela honom en höranson, så han vet att den är hans. 

Vi brukar ju alltid lägga ut hö på morgonen, och hästarna letar reda på varsin hög, petar undan varandra ibland, men finns ju alltid en annan att gå till.

Men när Maya har kommit ut så har han gått undan, och gått iväg istället för att ta en annan hög, trots att han sett dem. 
Men idag var han lite tydligare att han förväntade sig mat, och jag gick då efter honom istället tills han stannade och satte ner nosen mot marken. Sen dess äter han med god aptit. 

Likaså ville han inte ligga ner i boxen de första nätterna, så igår fick han täcke på sig, och det var tydigen pyjamas som saknades. Jag tycker kanske det är lite onödigt så här års, men det tyckte inte han. 

Sur Maya har gått ett jobb idag, och blir bara bättre och bättre, fast kommer nog alltid hoppa och fara. Finns ändå hopp om att hon ska kunna fungera så småningom. 

Just nu äger hon domänen "mitt hem" och surar rätt bra på Predatorn, som gärna vill ha sällskap med alla stona. Nyfiken och positiv, men inte sen att försvara sig mot Maya när hon grinar lite. Hon fick en rejäl smäll igår på bakbenet då hon tog en tugga på hans bakdel, vilket var bra, han markerar direkt att det inte är okej. Hagen är stor så vi ser inga risker med problem så länge de bara är två. Visst kan vi dela av den, men vi tycker det är bra för Maya att lära sig lite hyfs. Hon skulle också behöva komma hemifrån som Maran och få lära sig att man inte äger världen ensam. 

Preddan små myser trots allt och gör småskruvar i hagen, tycks verkligen uppskatta att ströva omkring i den. 
Han är väldigt trevlig att pyssla med och det är ju en del pyssel med hans sårskador, båda de gamla och de han fick i hagen innan han lämnade Rättvik, av sin hagkompis där. 
Silvervatten och vallörtssalva börjar vi med, och tallibanoljan på ryggen var ett uppskattat inslag. Han verkar trivas bäst ute, men tyvärr har vi så fruktansvärt med knott att bägge varmbloden haft det jobbigt på kvällarna och morgnarna, och de biter under magen, halsen, strupen och i armbågsvecken där inget täcke hjälper. 

Jag hade tänkt lägga ut lite nya fina bilder på underverket, men Maya bevakade varje steg jag tog i hagen och gick emellan mobilkameran och honom konstant. Hon är så svartsjuk att det finns inga gränser... 

Så mest Maya då......

Jag blir lycklig av mina hästar. Och just därför är det så otroligt skönt att kunna fylla på med extra kärlek. 

Börjar med att berätta att Marilyn trivs alldeles ypperligt hos Kajsa,och kommit igång med träningen på ett bra sätt. Såret läker fint och hon joggar 2,20 tempo på slingorna. Planerat nytt premieförsök blir på marknadstravet. Hon tog den förra tävlingsdagen med ro, fick stå inne halva på sin box, och sedan i hagen, så nu vet hon vad det innebär. 

Mindre roligt är att jag fått diagnosen Borrelia, efter ett fästingbett tidigare i somras. Jag mår förhållande vis bra, och tror att behandlingen hjälper. Det har varit tuffa veckor med oförklarlig huvudvärk och ryggvärk samt minnesluckor och vresigt humör. Skönt att få en förklaring. 

Och så var det det där med kärlek. Vi har fått möjligheten att  utvidga familjen med en kille till, och en som dessutom stått mig väldigt varmt om hjärtat länge, länge. När vi nu fick chansen att bli nya ägare till homom, och ge honom vila och behandling för sin hälta, så var det inget att tveka om. Det är ju det vi brinner allra mest för, att pyssla och vårda. Och det är ju inte vilken häst som helst heller...

Välkommen till familjen säger jag till:

 

 

 

Maya blir kvar här hemma, då flickan som ville låna henne, inte har möjlighet att ha två hästar uppstallade på sin skola, och alla vet vi ju hur tufft det är att sälja eller på annat vis ta avsked av en nära vän. Så hon behåller sin gamla häst så länge. 

 

Imorgon ska vi hälsa på Marilyn, och väntar svar på en annan spännande fråga. Hoppas kan man ju alltid göra, det kostar inget extra... 

 

Jag fick en ny tjusig tjänstebil att njuta av i veckan, hoppas jag kan hålla den vit och fin, länge.... 

 

Truaxteer Elekta, vårt kära föl som vi köpte men flyttade vidare till Jenny & Anders, gjorde ett fantastiskt lopp idag på Eskilstuna! Men precis före mållinjen kom en häst längre ut som hon inte såg med sitt helstängda, och blev slagen med en nos... Surt. Hon stod i 79 gånger pengarna. Men så duktig ändå. Hade bara så otroligt gärna fått se dem vinna, de är de så värda. Underbara människor, som låter hästarnas väl och ve gå före allt. 
Tur för Trudi också att hon hamnade hos dem, då hon sprängde staket här och rymde från stuteriets hagar. Men hos deras valack Gabriel kunde hon lära sig vara häst. 

Men som grädden på noset går deras andra häst Rolf East och vinner!!! 

Stort grattis till er! 

Snart blir det lite mindre hästar i stallet, för en tid. 
Marilyns båda skador på samma ben, läker nu äntligen i rasande takt. Med joniserat vatten (silvervatten) har vi baddat benet 2 ggr om dagen, och gett henne några kvistar av älgört i maten. Den har verkligen en antiinflammatoriskt egenskap och värmen är helt borta och bara en liten utbuktning till svullnad, som kanske blir konstant. Vi får se. 

Detta innebär att på tisdag åker hon till Kajsa Frick för minst 2 månaders träning, och banvana. 

Även Maya ska vad det tycks ut på äventyrligheter. Hon ska förhoppningsvis leasas av 18-åriga Vanessa som går första året på Nytorps travgymnasium i Bollnäs, där bland annat Örjan Kihlström är delaktig. 
Hennes körlärare på skolan har provat Maya, och nu vill hon själv prova henne på banan först, och tar med henne hem om allt går bra.

Vi är överlyckliga och tror att det kan bli riktigt bra för Maya att vara med i centrum där det händer. Vanessa är ny inom travet men har haft häst länge. De får prova tillsammans och klickar det blir hon nog kvar där. 

Vi får väl ta åt oss att det inte räcker med att träna hästar hemma, utan att de behöver lära sig miljön på banan genom att träna där i ung ålder, och har man inte hälsan och klarar av resandet så får man ta hjälp med den delen, till hästarna är banvana. 
Vem vet, kanske skulle jag försöka mig på att gå förberedande kurs och ta licens istället? Den som lever får se. 

Saker och ting ställs på ända, när man förstår hur självklart man tar på livet, sin förmåga att kunna använda sina ben osv. Den här tjejen har mer mod, styrka och jävlar anamma än de allra flesta tror jag... 

http://skogsrusset.se/index.html

Försök se dokumentären finns säkert utlagd på tv4 play så småningom. 

Här kan du se den! 

http://www.atgplay.se/?mid=12FB00F7

Vi har fått flera svar på Mayas annons, och en vi nu faktiskt hoppas på. 

Det är en ambitiös tjej som går på travgymnasium, och behöver en blivande starthäst för att ta sin licens och utvecklas tillsammans med. Det skulle innebära att vi till en början lånar ut Maya till henne, och hon kommer stå på skolan i Bollnäs under tre år. 
Imorgon blir det provkörning här av travskoleläraren och vi hoppas på att hon sköter sig. 

Marilyn ser riktigt dålig ut, hon har ju blivit sparkad återigen, denna gång på utsidan av samma has. Hon är extremt svullen och varm, men haltar inte. Hon är pigg och laddad, och det börjar bli lite besvärligt. Så nästa vecka hoppas vi på att veterinären kan göra en bedömning hur allvarligt detta är, och om hon kan träna får hon stanna hos Kajsa efter det. 

Så länge hasen är varm och tjock kan hon givetvis inte göra sin premie, men kan ändå stå på banan och få miljöträning. Har vi otur tog det i leden denna gång, trots att såret blev litet, och då riskerar hon att få en kronisk skada. Vore ju det värsta som kan hända oss, om hennes karriär är slut innan den ens börjat. 

 

Jag jobbar på, och det är så skönt att åtminstone få rå om hästarna varje morgon innan jobbet en stund, och så helgerna förstås. Kvällarna är jag ganska så slut, så krafterna får man fördela rätt.