Äntligen helg och fint väder...
Så härligt att få släppa ut dem utan täcken igen, att njuta av solen.
Preddans sår har läkt så pass att vi bestämt oss för att han ska få börja se sig om i omgivningarna´och börja skrittas i vagn. Tyvärr höll inte Maya Piraya med, och har utdelat en av sina speciellt elaka tekniker på honom, genom att hugga honom över ryggraden och hålla sina käftar kvar där tills han lyckas slita sig loss.
Detta har resulterat i han givetvis har ont över ryggen och ömmar. Han har klarat sig utan sår, då han haft täcke på sig, men svullen och lite fula märken i pälsen blev det. Har nu behandlats med arnika några dagar, men någon sele kan vi givetvis inte lägga på ännu.
Så det fick skrittas för hand istället, och det var uppskattat. Intressant är nu också att vi kan börja koncentrera oss på hans övriga skavanker och genom att följa utvecklingen tidigare på hans blogg och nu gå igenom honom del för del börjar vissa idéer ta form. Det var mycket intressant att gå bakom honom idag och studera hans rörelsemönster på plant underlag och både uppför och nerför.
Uppför, se hur han får anstränga/jobba med vänster bak,
I nedförsbacke så ser man tydligt hur han skjuter hela bakdelen åt vänster och genom att trycka ifrån med det högra benet och bromsa med det vänstra. Medan i uppförsbacke så måste han arbeta med det vänstra bakbenet för att ta sig framåt och då sätter han istället det högra längre bakom sig. Att gå uppför rätade upp honom en bit, men han svänger och trycker med rumpan åt vänster, man märkte snabbt att han blev trött i sitt vänstra bakben, det korta. Så fort vi kommit upp på plant underlag igen så tog han en liten stund och vilade det vänstra genom att sätta i tån i backen, medan vi stod still. Han fick välförtjänt stretching sedan, något som han uppskattade, och det visade sig att han var rejält stel i bägge ben.
Detta har resulterat i han givetvis har ont över ryggen och ömmar. Han har klarat sig utan sår, då han haft täcke på sig, men svullen och lite fula märken i pälsen blev det. Har nu behandlats med arnika några dagar, men någon sele kan vi givetvis inte lägga på ännu.
Så det fick skrittas för hand istället, och det var uppskattat. Intressant är nu också att vi kan börja koncentrera oss på hans övriga skavanker och genom att följa utvecklingen tidigare på hans blogg och nu gå igenom honom del för del börjar vissa idéer ta form. Det var mycket intressant att gå bakom honom idag och studera hans rörelsemönster på plant underlag och både uppför och nerför.
Två bilder med lite olika vinkel. Fotografier ljuger alltid lite,och det ser olika ut i rörelse och stillastående. Svårt att se med blotta ögonen så klart.
Det vi misstänkte från början börjar bli allt mer sannolikt, och det är att han är sned i muskulaturen bak. Känslan är att bakbenen faktiskt är olika långa. När han går på plant underlag så kliver han på med ett större steg med höger bak ( det längre benet) och går stumt och med ett kortare steg med vänster. Tittar man också på skinkorna så ser man att höger muskel jobbar hela vägen, medan bara halva på vänster rör sig. Om han byggt sig så för att undvika en smärta eller skada, eller om benen helt enkelt är olika långa, ska jag ännu låta vara osagt. Liksidig är han inte i alla fall.
Och det kan ju förklara varför han gjorde så bra ifrån sig med den udda balans han gick några lopp med, bara en sko.
Så prio blir nu att konsultera hovslagaren, och verka honom på bästa sätt. Det troliga blir att han får en sula på vänster bak, och vi ska diskutera vilka skor som bör vara lämpliga.
Och det kan ju förklara varför han gjorde så bra ifrån sig med den udda balans han gick några lopp med, bara en sko.
Så prio blir nu att konsultera hovslagaren, och verka honom på bästa sätt. Det troliga blir att han får en sula på vänster bak, och vi ska diskutera vilka skor som bör vara lämpliga.
Uppför, se hur han får anstränga/jobba med vänster bak,
I nedförsbacke så ser man tydligt hur han skjuter hela bakdelen åt vänster och genom att trycka ifrån med det högra benet och bromsa med det vänstra. Medan i uppförsbacke så måste han arbeta med det vänstra bakbenet för att ta sig framåt och då sätter han istället det högra längre bakom sig. Att gå uppför rätade upp honom en bit, men han svänger och trycker med rumpan åt vänster, man märkte snabbt att han blev trött i sitt vänstra bakben, det korta. Så fort vi kommit upp på plant underlag igen så tog han en liten stund och vilade det vänstra genom att sätta i tån i backen, medan vi stod still. Han fick välförtjänt stretching sedan, något som han uppskattade, och det visade sig att han var rejält stel i bägge ben.
Plant underlag.
Kommentarer
Trackback
