Igår var Maran ute på skrittjobb, då underlaget är stenhårt, och något annat är inte att tänka på. Hon skötte sig utmärkt, och benen såg fina ut efteråt. Det är helt uppenbart att hennes beteende som hon hade för några veckor sedan hänger ihop med foderbytet. Hon har ju ätit samma mat som Maya, eftersom Maya hade specialkost då hon inte tålde stärkelse. Detta foder har också ett lägre innehåll av socker, vilket tycks vara boven i dramat för hennes humör. Det fodret hon fått under några veckor innehåller melass, vilket tycks få henne stirrig och rastlös. Vi vet ju sen tidgare att hon blir tjock och svullen i benen av betfor, som är en restprodukt från sockerframställning.

Så imorse när vi körde in vagnen på stallgången, vände Preddan rumpan till och ställde sig i hörnet för att sura. Tog ju för givet att hon skulle ut igen. Men gladare och nyfiknare häst får man leta efter, då jag öppnade hans boxdörr istället.

Han fick skritta några kilometer, men märks tydligt att han inte är lika stark som våra tidigare hästar, utan är tränad för korta distanser med lätt vagn. 

Han började omedelbart att vika rumpan och gå snett, och slå upp huvudet, innan han fick balans. Efter ett tag och lite uppmuntran att sänka huvudet och ta i lite i de små backarna, började poletten att ramla ner igen. Jag ska göra samma sak som när vi promenerar. Sänka huvudet och använda ryggen. 

Efteråt blev det stretch, och vi kommer nu att hålla oss till den långsiktiga plan vi lagt upp, att låta honom skritta och så så småningom jogga i snön, för att bygga upp sig. Inga snabbjobb innan han kan dra en vagn rakt och riktigt.

Hovarna växer som ogräs, och det är var fjärde vecka som gäller att verka dem. Vi har provat lite olika sorters skor, och bak har han nu äntligen lyckats behålla dem på. 

Fram är fortfarande ett problem, han behöver kortas ner ordentligt och få en bättre vinkel. Trakten är för låg. Men Rom byggdes inte på en dag heller. 

Hittade en fin bild på Preddan pappa, Civil Action, och visst finns det likheter. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, för mig då. Jösses vad det tar att springa på i backarna. Preddan spetsar dock öronen och tar i av full kraft. När vi nått toppen så stannade han och skruvade på sitt lilla vackra huvud. Tyvärr glömde jag bootsen på i hagen igår, och naturligtvis hade han trampat på sig ett litet sår, så därav bootsen på promenaden. Men det är så mycket bättre trots allt, han sätter benen mer och mer rätt, och går rakare och rakare. 

 

 

 

7 plusgrader och solen har tittat fram. Maran gick ett nytt jobb idag, och var lite lätt i rumpan, när hon skulle vända upp. Slagremmen förhindrade dock att damen gjorde något dumt, utan blev mest studs när Hasse körde iväg.
Men nog finns det humör, och jag tror att det var bakbensskydden som irriterade henne. 

Preddan är riktigt pigg, och om bara skorna sitter kvar, och att han inte får några nya tramp eller sårskador så ska han få skritta igång i vagn nästa vecka. 

Lite bilder från dagen:

Maran lyfter från marken...

 

Denna vecka samt måndag, har familjens "alla" skorpioner sina födelsedagar. Johnny har fullt upp då även flickvännen Sara fyller imorgon. Återigen Grattis alla!!! 

Vi fick lite snö igår, och det är lokalt. Här är det lite puder i gräset, men bart på vägen. Några km bort i Sörskog, är det plogat och sandat då snö och ishalka råder. Hoppas snart att Hasse orkar byta däck på mazdan, så han slipper halka runt. Svårt med sitt onda ben. 

Preddan blev vaccinerad igår, och har nu feber. Veterinären undersökte honom också, och vi har kommit överens om att han ska in på klinik "för säkerhets skull" och klämmas igenom då han reagerar muskulärt i vänster bakparti, som jag misstänkte. Men vi fick gärna sätta igång honom försiktigt. Eventuellt är det en fråga för equiterapeut att arbeta med. Veterinären misstänkte att han är överansträngd i vänster, då han belastar fel, troligen pga sin säregna löpstil. Behöver inte alls vara något allvarligt, utan lite mer detekivarbete att hitta rätt balans och träning för honom. Det är slitsamt för alla idrottsmän, och inget undantaget för hästar. 
Men hon var i övrigt väldigt positiv, och glad för hästens skull att han hamnat hos oss. Sånt värmer!

 

Hon trodde inte heller att Maran har några lösa benbitar, utan att hasen endast får skönhetsfel efter sparkskadan. Så länge hon inte blir sämre av träning, är det bara att köra på.

Så förhoppningsvis så åker vagnen på imorgon. 

En annan som varit lite klen är Putte, som haft lite besvär med ögonen. Vi hoppas på att det bara är pälsen som stört honom, och letat sig in i ögonen och irriterat, han är nu klippt, och vi avvaktar några dagar till. Mardrömmen vore ju att han lider av linsluxation, men chansen är ganska liten. 

Och älskade Maya. Jag tror inte att hon kan släppa oss riktigt ännu. Varje morgon jag kommer ner till stallet, sitter en liten, alldeles chokladbrun mus ( aldrig någonsin sett förut) i hörnet utanför hennes gamla box, och tittar på mig. Efter morgonfodringen så smiter hon ut igen. 

Och rena vårvädret ute. Dagarna är sköna men mörkret förrädiskt. Rena livsfaran att glömma reflexerna hemma.

De dagar som har varit uppehåll har hästarna gått ute utan täcken. Kellie och Tösen har fått sin andra klippning av pälsen får året, för att slipp svettas med tjocka pälsar, anpassade för minusgrader.

Idag fick de gå i sin nya vinterhage, som Hasse byggt i skogen nedanför stallet. Inget för tävlingshästar och föl, men gamla matintresserade tanter som rör sig försiktigt, har mycket gott att hämta där.



Marilyn har fått sin första klippning, hals och bog, och lite nervös var jag då hon är så impulsiv och har svårt att stå still. Men med lite bomull i öronen så löste vi det också.

Predatorn har nu fått en fin och blank päls, och det märks att pälssättningen är tuff för honom. Han är lite mager, och vi väntar ännu på recept på avmaskning. Han liksom alla andra hästar från stora stall som kommit hit, har upptäckt att det serveras mycket hö, och han bevakar ständigt oss, ihopp om mer. 

Ryggen känns mycket bättre och benen är oftast fina, men eftersom det är mycket bus i hagen och de hittar nya stigar hela tiden att röra sig på, så har det också blivit lite sårskador från kvistar och feltramp. En sko åkte av, och det var den hoven där vi upplever att han behöver en liten sula på, så det blev genast svårt att belasta vikten rätt.

Så nu är han nyskodd med guldskor och brodd, och en liten tunn sula vänster bak. Han har fått rejält nertagna tår, även om han fortfarande ser lång ut i dem,men mest pga vinkeln och de låga trakterna. Han har gått från storlek 4 till 2 i skor, på två verkningar. Han hade riktiga stekpannor till hovar, och vi upplevde att de var för tunga och utflutna för honom, med resultat att han lyfte för mycket på benen, ansträngt och påverkade både fram och bakknän. Återstår att se hur han tar detta, men skritten är mycket bättre redan, promenerade på förmiddagen!
Travat bra har han alltid gjort, flyger fram oavsett hälta eller skoning i hagen, men så har han ju också bromsat en del på slutet, eller inte velat ta styrning i loppen. 

Men något kommer ut ur kroppen... Pälsen är fet och blank, och han är kladdig på benen. Täcket luktar pyton, och han kissar en hel del. Vi har inte gett något utrensande ännu, men han får sin bryggerijästblandning, och nypon, samt de utvändiga produkter vi använder. När all päls är på plats och han är avmaskad, så ska vi ge honom en kur med Colofor från Homeopathuset, för att understödja tarmen. 

 

Jag övar också på att göra rent i skapet, misstänker att det finns en hel del lera som kommit upp där, och behöver djuprengöras. Efter flera år med ston, så blev det lite nygamla saker att uppfriska sitt minne med hur man gör. 

 

Maran har vilat, och ser nu mycket bättre ut i kroppen igen, bakbenet är lite svullet i hastrakten, med risk för att det blir ett överben där efter sparken i somras. Hovarna har stabiliserat sig sedan jag tog bort allt kraftfoder, och vinkeln på hovarna blir bättre, hon stod ju nästan på tå när hon kom hem. Däremot är det positivt att hon fått mera muskler, där snabbjobben på banan kompletterat backjobben här hemma. 

Så fort Hasse är bättre igen så ska vagnen på dem bägge. Tänker inte berätta vad han har varit med om, det får han berätta själv, men attans vad ont det måste ha gjort, han hade verkligen änglavakt, och det lär ta ett tag att läka ihop. 

 

Trevlig helg!