Och det väcker vissa minnen. Tänk om inte OM fanns. Tösen blev med flest segrar på Rättviks travbana för kallblod, inbjuden. Och det var ett trevligt samtal vi fick. På den tiden gick Guldtäcket på V75-dag och under våren. Som deltagare blir man inbjuden på båtresa med middag kvällen före, och det är verkligen hedersamt. För Tösens del hade detta inneburit ett riktigt bra handikapp, att stå fördelaktigt till i loppet, eftersom  motståndarna var i en helt annan klass. Vilket hade passat henne perfekt. Hon älskade att visa upp sig, men ville inte gå klunga, utan springa själv. B.W Gulliver fick ett sådant lopp senare, vilket passade honom lika bra som jag tror det hade gjort henne. Handikapp lopp är ovanliga, och vi skojade alltid om det innan, att det finns bara ett lopp som passar henne... 

Men som sagt så var det OM. Som hästägare och vårdare och för Hasse som tränare så är detta ju drömloppet, för oss. Det är någon slags heder över just att få bli inbjuden, och fina pengar såklart. Men Tösen är vår bästa vän. Och hon hade mått dåligt av att resa så långt. Spänningar i kroppen, och framförallt inte druckit tillräckligt. Även om vi blev erbjudna att åka upp tidigare så hon hann acklimatisera sig, så kändes det fel i hela kroppen.

Välja en upplevelse och chansa över att hon klarar det bra, eller välja det som är säkrast för hästen, stanna hemma och satsa på start i närområdet istället.  
Kanske hade det blivit vår livs största travhändelse, eller så hade det blivit total flopp, vem vet. Men det hade suttit fint i hennes CV.

 

Men idag önskar vi Rättviks Gärdsjö Viking lycka till!!! Och kanske Maran en dag kan låta oss uppleva detta istället. Den som lever får se.