Det har varit Simone och Ivar och ner till -20 och upp till +7grader, om vartannat. 
Tösen vill helst vara ute, men inte om det blåser eller är blött. Hon mår bäst då hon får röra sig hela tiden. Det har visat sig att det fina hö vi köper från Furudal, innehåller väldigt mycket socker. Det där beror på när på dygnet bonden skördar, dvs ljusets påverkan av fotosyntes bildning, om jag uppfattat det hela rätt.
Tösen tycks vara överkänslig mot socker under sina dräktigheter, och även Marilyn reagerar ju med svullna ben. Så vi har fått köpa in lite extra hö, som Tösen får tillgång till, och nu är hon bättre igen.

Predatorn är numera mattes gullegris, vilket han tycks vara synnerligen nöjd med, och på sitt lite egna diskreta sätt visar sitt missnöje när jag pysslar med någon annan än honom. 
Hasse fick sig en liten överraskning ( trots att jag varnat honom, har ju hört mig för lite hos tidigare stallet) när han skulle låta Predatorn trava för första gången. Han blir lätt överhettad och väldigt glad. Så det gick väldigt mycket fortare än den jogging Hasse hade tänkt sig, och tog ett tag att få ner honom i ett lämpligt tempo. Detta resulterade i att han genast blev tjock i bakbenen, på det ( för honom lite väl hårda) underlaget. 
Vi måste ju ta hänsyn till att han inte är uppvuxen här, och har anpassat sig till andra förhållanden.
Men med lite pyssel så blir det bättre och bättre, och det blir många timmar för mig med honom. Något intressant som uppenbarat sig, är det att han är väldigt, väldigt rädd för att halka. Och eftersom det är  något som även jag dras med genom min dåliga balans, så trivs vi verkligen ihop. Han stöttar mig så fint när vi går mellan stallet och hagen, och jag ser mer och mer vilken otroligt underbar häst detta är, som bara vill väl. Jag tror faktiskt han laddar så väldigt, därför att han vill prestera. Så det blir ett intressant jobb att försöka få honom att lära sig att trava lugnt, och spara resten till framtida lopp. 

Och som sagt det intressanta då.... Den reaktion han visar i vänster bakben, som blir bättre men visar sig tydligare när han sprungit, tror jag kan komma sig av att han vid något tillfälle har gått omkull och fläkt sig. Jag tror inte det handlar om någon stor fläkning, då hade han visat större problem innan han kom till oss, men det kan räcka med att benen glider åt olika håll och en sträckning uppstår.

Och... så har vi haft besök av varg. Vi fick det bekräftat av länsstyrelsens spårare som har varit här idag. Vi vet ju sedan tidigare år att de passerar emellanåt, och så har vi ju Lo och björn, men när de är bara 100 meter från huset känns det väldigt olustigt. Och det handlar troligt om ett ungt djur som tyvärr saknar upppfostran att hålla sig ifrån bebyggelse. Sånt händer då föräldrarna av någon anledningen dör, och inte lär upp sin flock.

Bilderna är väldigt svårtydade men storlek och spårlängd, samt hundens vittring bekräftar att det rör sig om varg.