Drama är tydligen temat för denna vecka. Marilyn har svarat mycket bra på finadyne och hippotrim. Igår fick hon medicin genom en injektion i muskeln i halsen, men resten av veckan kommer vi använda oral lösning av Hippotrim, då hon är så svår att sätta nål på, och tjockflytande vätska kräver en större nål än tex lugnande och vaccin, så veterinären förstod problemet då inte heller bremsning biter på henne.
Jag är ganska säker på att vi sluppit denna hysteri om inte hanteringen vid frysmärkningen av henne gick så snett, det heter knappast hästminne för inget. Det är bara halsen som är problemområdet, allt annat får veterinären röra. 

 

Feberfri och pigg imorse, och vi fick löfte om att släppa ut henne i sjukhagen om hon var feberfri, och regnfritt ute eftersom det är bra att röra på benet för lymfangitens skull. 

 

 Drama 1.....Tyvärr exploderade hon, och Hasse hade gjort hagen liite för stor, och det går alldeles utmärkt att ha rodeo även på små ytor. Så in och klippa upp bandaget som gled ner, och göra om, lyckades rädda de inre lagren, och vore skönt om de fick sitta på några dygn till med jämnt tryck och som skydd för värmen och insekterna ute. Vill också att manukahonungen som sitter i och över såret ska få hinna göra sitt jobb för läkningen.

 

Mindre hage och lite gos med matte, så gick det bra sedan. 

 

 

Drama 2........ Vi skulle hämta hem Tösen och Kellie. Agneta hade tagit in dem för att ge Tösen hennes behandling mot infektion, och ställde henne sedan i box, i den inre delen av stallet, utan fönster och med hög boxvägg. Hon hade flughuvan på sig, och något hade troligen utlöst en liten panikattack och hon svettades, skakade och flåsade, och skrek när jag kom in. Även Kellie i boxen bredvid hade stressat upp sig, och det är ju klart hur ska hon kunna göra sitt jobb, om hon inte når henne. Jag gissar på att Tösen fick en släng av klaustrofobi, då hon inte såg så mycket, inte heller sin Kellie då väggen var för hög. Som sagt, denna häst är inte som andra....... så det går inte att klandra någon för något så ovanligt som överkänslighet mot trånga, mörka och obekanta utrymmen, som mitt hjärta har problem med. 
Hon sprang på transporten och reste bra, men var överspänd och fick dusch och avslappnande massage vid hemkomsten, och står nu och sover i trygghet med Kellie i hagen. Alldeles slut hjärtat..... 

 

 

Så inget Rättvik idag för oss......