Vet inte vart jag ska börja. 
Marilyns sår läker sakta och häromdagen var Ingela från Rättvikskliniken ute för att hjälpa oss. Hon skar bort död vävnad och tyckte vi kunde börja lite försiktigt att köra henne. Men eftersom hon fortfarande är öm och svullen, så skulle vi för säkerhetsskull behandla några dagar med Finadyne, som är inflammationsdämpande och lindrar smärtan, ett sorts pencillin. 
Hon fick medicinen vid lunch, och blev trött. På kvällen samma sak, men inget syntes. Imorse när jag skulle hämta in dem, fanns det bara en häst vid grinden. Och allteftersom jag ropade efter Marilyn så spred sig paniken. Efter ett tag kommer hon ragglande från skogen och ser ut som ett monster. 
Tänk er att bli attackerade av hundratals getingar. Men det var som jag direkt förstod en allergisk reaktion på medicinen. Jag såg likadan ut när jag reagerade på tonfisk. 

Ingela kom i full fart, och kunde konstatera samma sak som mig, men har aldrig varit med om detta, och det hade ingen annan heller då hon rådfrågade. Så de vågade helt enkelt inte ge henne cortison eller något annat, då vi inte visste vilken reaktion det kunde ge. Hög feber, svullen och bölder överallt. Även svullen över buk och rygg.

Hasse fick observera henne varje timme och gå en stund för cirkulationen, och sen tog vi till ett "Lindblom" knep att ge henne älgört. Lite vanskligt, då det innehåller delvis samma ämnen som aspirin och då även Finadyne, men eftersom det getts via magen och inte blodet eller muskulärt, så tror jag hon behövde rena levern och tarmen. 
På eftermiddagen kom Ingela tillbaks, och då var hon nästan helt återställd, mer än man kunnat hoppas på. 

En sådan här dag spelar liksom inget annat någon roll. Bara hon blir bättre... 
Men underbara snälla Ingela är ju samma veterinär vi har på seminstationen till Tösen, och den lilla luriga fina tjejen hade tagit med sig ett bärbart ultraljud... Och vet ni vad? 

Tösen har lurat oss alla!!! Hon är dräktig!!!!!!!!! Gissa om vi har grinat av glädje idag, efter all nervpärs. 
Det blir ett sent föl, beräknat datum är 3/7 men hellre det än inget alls. 
Oj,oj... nu blev det vin ikväll igen. I måndags ett glas för att stå ut med tanken att det bara är måndag, liksom liva upp den grå stämningen. Igår hade vi ju en halv flaska öppnad, bättre att dricka medan det är fräscht, och idag hade vi något att fira. Nu måste vi få lite lugn och ro, kan ju slå över annars. 


/Mia 

 

I torsdags kväll så hade Marans sår gått upp och blödde ymnigt. På med stallbandage och aloe vera och ringa veterinären på fredagmorgonen. När jag tog av bandaget hade svallkött börjat bildas och såg ut som en tumör på 1,5-2 cm, rakt ut. 

Vår vanliga husveterinär fick vi tillslut tag på, då den behandlande var upptagen hela dagen, och hon rekommenderade oss att prova Lotagen i första hand att badda svallköttet med. Fick stå inne hela dagen igår, och även natten. Så imorse såg det faktiskt bättre ut igen, svallköttet hade ombildats och var mjukare igen och mer tunn och som en slamsa. 

Tyvärr har även det första såret börjat blöda under natten, så misstänker svallkött där också. Stackars Marilyn.

 

Ägnade dagen till att jaga veterinär, lotagen och Animal polster. Det sistnämnda är ett suveränt skydd att sätta över sår, som fäster på päls och sitter även på svåra ställen. Slut i alla affärer, webbshopar och apoteken saluför dem inte. Många besök blev det... däremot kan veterinärer köpa det genom vetgrossister, så nu sätter vi vårt hopp till kliniken, väntar svar därifrån. Bara de inte tänkt sluta tillverka den........... 

Maran fick gå ut med ett specialbandage, vetflex och en specialtillklippt skumgummibit som lämnar såret och svallköttet fritt, och hon totalexploderade efter en dag inne. Så svårt att hålla benet i lugn rörelse. Så vi får se hur länge bandaget sitter denna gång. Skulle ge en hand för Animal polster just nu........ 

när man har mycket att göra. 
Marilyns sår börjar läka, det ena tar god tid på sig, och det andra varar något, men ser ändå okej ut. Såren stramar lite, men hon travar och galopperar helt felfritt i hagen. Sista dosen pencillin igår, så nu håller vi tummarna. 

Tösen har fått framskor påslagna igen, och Kellie är verkad, växer väldigt mycket i fötterna under sommaren. Näst i tur står Maya, som är lite lång i tårna men skorna är fortfarande fräscha och sitter som de ska. 

 

Idag tog vi en skrittur igen och hon känns väldigt fin. Dags att börja jogga snart. Hon är väldigt uttåtåad så blir svårt för henne att inte felbelasta benen, så rätt underlag är viktigt. 

 

Fick lägga om Marans bandage igårkväll, och det var tur att jag rensade apoteket på det mesta. För att linda ett hästben hela vägen med jämnt tryck krävs både kompresser, polsterlinda, pressad bomull, gasbinda och självhäftande lindor. 

Hon hade lyckats få in lite halm innanför och eftersom veterinären inte heller rakade rent benet, så finns det ju också en hel del smuts i pälsen, trots upprepande tvättar. Så sårtvätt och på med mer Manucka-honung som veterinären lämnade. 

 

Drama är tydligen temat för denna vecka. Marilyn har svarat mycket bra på finadyne och hippotrim. Igår fick hon medicin genom en injektion i muskeln i halsen, men resten av veckan kommer vi använda oral lösning av Hippotrim, då hon är så svår att sätta nål på, och tjockflytande vätska kräver en större nål än tex lugnande och vaccin, så veterinären förstod problemet då inte heller bremsning biter på henne.
Jag är ganska säker på att vi sluppit denna hysteri om inte hanteringen vid frysmärkningen av henne gick så snett, det heter knappast hästminne för inget. Det är bara halsen som är problemområdet, allt annat får veterinären röra. 

 

Feberfri och pigg imorse, och vi fick löfte om att släppa ut henne i sjukhagen om hon var feberfri, och regnfritt ute eftersom det är bra att röra på benet för lymfangitens skull. 

 

 Drama 1.....Tyvärr exploderade hon, och Hasse hade gjort hagen liite för stor, och det går alldeles utmärkt att ha rodeo även på små ytor. Så in och klippa upp bandaget som gled ner, och göra om, lyckades rädda de inre lagren, och vore skönt om de fick sitta på några dygn till med jämnt tryck och som skydd för värmen och insekterna ute. Vill också att manukahonungen som sitter i och över såret ska få hinna göra sitt jobb för läkningen.

 

Mindre hage och lite gos med matte, så gick det bra sedan. 

 

 

Drama 2........ Vi skulle hämta hem Tösen och Kellie. Agneta hade tagit in dem för att ge Tösen hennes behandling mot infektion, och ställde henne sedan i box, i den inre delen av stallet, utan fönster och med hög boxvägg. Hon hade flughuvan på sig, och något hade troligen utlöst en liten panikattack och hon svettades, skakade och flåsade, och skrek när jag kom in. Även Kellie i boxen bredvid hade stressat upp sig, och det är ju klart hur ska hon kunna göra sitt jobb, om hon inte når henne. Jag gissar på att Tösen fick en släng av klaustrofobi, då hon inte såg så mycket, inte heller sin Kellie då väggen var för hög. Som sagt, denna häst är inte som andra....... så det går inte att klandra någon för något så ovanligt som överkänslighet mot trånga, mörka och obekanta utrymmen, som mitt hjärta har problem med. 
Hon sprang på transporten och reste bra, men var överspänd och fick dusch och avslappnande massage vid hemkomsten, och står nu och sover i trygghet med Kellie i hagen. Alldeles slut hjärtat..... 

 

 

Så inget Rättvik idag för oss...... 

 

 

 

 

 

Började med ett samtal från Lassols gård och att Tösen inte ovulerat ännu, vilket betyder ny seminering, och eftersom posten inte har skick på lördagar så fick Hasse åka tur och retur till Hudiksvall och hämta. 

 

Maran hade under natten fått feber 39,1 gr och ett ballongben. Så efter rundringning av "våra" veterinärer fick vi tillslut tag i distrikstveterinärerna som kunde komma ut. Såg då tack och lov lite bättre ut efter stödbandagering i väntan på veterinären, ett gott tecken.

 

Maran sederades och fick såren tvättade och sonderade och tack och lov har såret 1 cm djupt över hasleden gått rakt upp, vilket är en fördelaktig riktning istället för rakt in. Ingen ledvätska eller var alls, då jag tvättat på rätt sätt och haft lite tur såklart med vädret, det lilla såret är i värre skick, men sitter bättre till, på ett mindre utsatt område.