Jag har köpt mig den fantastiska fina boken av Hans-ErIk Uhlin:" Vår kallblodstravare från Lanthäst till Folkets häst"

Det här med härstamningar och kanske framförallt nedärvningar ligger mig numera varmt om hjärtat.

 

Innan jag började läsa på och undersöka, så var de enda kunskaperna om avel jag hade; exteriör och rörelsemönster. Jag har också funderat mycket på hur de gjorde förr; att enbart förlita sig på stamböcker när det gällde stam och prestationer elller ville man också se hästarnas exteriör ? Jag ska fördjupa mig i ca 2000 bilder på den fantasiska CD-skivan som medföljer boken. För er som vill ha ett eget exemplar, kontakta författaren, uppgifter finns på www.nordisktkallblod.se Den kostar endast 170 kr !!!

 

Mycket av det finns beskrivet i boken, och också de olika turerna kring rasstandarden, hur och varför den förändrats och vilka hingstar  och ston som satt sin prägel. 1941 var ett år som avelsvärdering infördes gällande vilka hingstar som blev godkända för avel och inte; och det har givetvis haft stor betydelse. Dels för att det selekterades bra material, men också för att man under den tiden ville att rasen skulle präglas av mer styrka och massa, samt högre mankhöjd. Därför valde man att inte godkänna de mer gracila hingstarna som man använt som snabba transportörer. Tur är väl att dessa hann lämna en del ston, som inte selekterades bort....

 

Dagens moderna avel handlar mycket om ston, och de fantastiska stolinjer som finns. Ta ston  som Solbergsstjerna tex.Med hjälp av moderna avelsindex är det också lättare att hitta moderna och efterlängtade korsningar. Men det kommer jag inte att djupdyka i så mycket, det gör andra så bra!

 

Jag kan nämligen inte sluta fundera på att om den verkligen är så enkelt att ett blod "blir för gammalt". Det påstås ju det gällande förärvning av prestationer. Men resten då? Prestationerna står för mycket, men inte allt. När vi nu har kommit fram till den muterade genen som så tydligt förärvs, så kan det väl ändå vara intressant att följa gamla tankegångar och ta reda på vad vi har i våra hästar, och vilka tankar som finns bakom........ Ibland kanske det inte finns några, annat än att  lämplig hingst fanns i granngården, men då är det väl tur att avelsvärderingens pyttelilla nålsöga förhoppningsvis har passerats där.

Ska väl tilläggas också att för att kunna dra paralleller och statistik krävs ett gansk stort avkommeunderlag. Om man fördelade all de ston som finns på avelsmarknaden per hingst, skulle det bli ca 15 ston. Det räcker inte för att kunna utvärdera rättvist, men är sanning för många hingsthållare idag. Däremot gäller den ungefärliga sanningen 80/20 dvs 20-25 % av hingstarna står för betäckningen av 80 % ston. Kanske har det på senare år blivit ännu hårdragnare?

 

 Därför börjar vi med att kika på det som ligger mig närmast om hjärtat!

Sjelfbo Marilyn. Maran har ju minst sagt en säregen exteriör, även om den naturligtvis kan komma att ändras.

För att förstå vad har vi korsat, så  kan man ju titta lite på släkten.

Vill bara klargöra att detta är mina egna funderingar som jag tolkar det, och mycket kan komma att överbevisas genom ny kunskap som tillförs.

 

 

Vad har vi gjort då? Rexbo Tösen kanske ser  intressant ut för att hon är efter Järvsöfaks. Och givetvis har det gett henne värdefullt blod. Men utan sin modersstam hade hon inte funnits till, så den ger naturligtvis minst lika många gener i arv.

 

 

 

 

Tösens mamma "Vyllan" var efter Kinge Pegg. Han är sprungen ur Steggs hingstlinje. Som väldigt många andra. Stegg var ett kapitel för sig, med oändligt många hingstar efter sig i aveln, tex Vinvar och Steggbest, som i sin tur har träd som förgrenar sig till i stort sett alla nuvarande hingstlinjer via Jahn Sjuhr och Granvar.....

 

Men Kinge Peggs mamma Pegg Lillan är intressant. Hon är undan Peggy Lill, undan Stjärn Peggy, som på den tiden avlades fram ur den betrodda kombinationen att lägga hingsten Pavin på ett sto efter Solo. (Peggy Lill e:Pavin U: Stjärn Peggy eu: Solo.) Detta för att bibehålla den lätta, gracila och snabba travaren som Solo lämnat, men som avelsvärderingen ville utesluta.

Genom att använda Pavin, som liksom Solo kom från fantomen Jak. Pavin dock tillförde den styrka och lite grövre modell som eftersöktes, och man fick en lyckad korsning.

 

(Dessa hingstar återkommer vi till så småningom, för de har en spännande historia i sig.)

 

Men hur var det nu då? Jo tanken med Pavin på ett Solo sto. Peggy Lill återfinns nämligen även på Aldermarins sida, genom hans fina mor Aldertösen ( som förutom Aldermarin även lämnat duktiga Björsbergs Glitter.)

De ligger nära i Marilyns stamtavla, och blir således den närmaste korsande vägen. Det är ju trots allt mycket mer vanligt att det är en hingst, då ston inte tillnärmelsevis lämnar lika många avkommor.

 

Det som är mycket spännande här är att jag sett så fina bilder på Aldertösen, och att Maran har fått så fina bakkotor är ingen slump. Både Aldertösen och Rexbo Tösen har det som sina absoluta exteriöra styrkor. Tösen har ju sin råstyrka också, och ofantligt tryck i bakkärran, trots sitt gracila utseende i unga år. Medans Aldertösen har ett otroligt vackert klyvet kors. Mer törs jag inte säga om henne då bilder kan vara missvisande. Men om någon har fler, vore det roligt att ta del av!

 

 

Aldermarin har ju lämnat avkommor med ett mycket ädelt och lätt uttryck. På sin lilla grupp avkommor har han lämnat  hingsten Grei Sol som också är godkänd i avelsvärderingen. Ursnygge valacken Gärdsjö Viking är otroligt grann att titta på. Där har vi helt andra mödrar med andra stammar, coh där har man istället fått in dubbelt av hingsten Greitind.

 

Aldermarins pappa Marine Svarten är ju också intressant med sina ston Schuvarda och Omara på respektive mors och fars sida.

 

 Finns ju några fler Aldermarin avkommor med extra ordinärt utseende exteriört. Vi börjar med dottern Heffa. (Hon har förövrigt liksom Marilyn Järvsöfaks som morfar.) Hennes moder Lill Caksa, har oerhört mycket Solo i sig, genom mamman Cavata G. (Och oerhört mycket Steggbest.)

 Intressant är ju att vi har träffat Heffa i samband med utselning, och hon är en mycket säregen dam. Till och med vår Tösen bleknar i jämförelse med att vara jobbig. Hon var oerhört stökig inne i stallet, men så fin på banan!  Som jag sa så är ju Solo föremål för att inte vara renrasig, utan ha mycket ädlare inslag enligt ryktet.

Enkel förklaring till" humöret"?

Valacken Rapp Zit, som förvrigt är fux, har ju också en utstickande exteriör. Där finner vi också ett Solo-sto i nära led, med både Pavin och Junius!

(Observera här att jag har inte brytt mig om prestationerna det minsta, utan eftersöker förklaringen till deras exteriör, och hur den är nedärvd. De finns ju redan så att börja titta på prestationen blir ju av intresse för nästa led, dvs hitta bra hingstar till Marilyn.)

 

Det var lite för idag! /Mia