Vi fick hela 60 mm regn nere på Bjurs under torsdagskvällen, vilket ställde till det för många. Vi var dock beredda på ovädret och hästarna fick en skön natt inne i stallet.

 

Chocken efter det tråkiga beskedet har börjat smälta in, och nu grubblar man istället. Varför?

Trots allt är det aldrig riskfritt, bara att få dräktigt är en svårighet för sig, men sedan är det hela 10-15 % av stona som resorberar mellan första beskedet på 17 dygn till 90:e dräktighetsdygnet. Men eftersom Tösen tog sig så fint i år, och bar Marilyn utan problem förra gången så var det inte något vi hade kalkylerat med alls.

Vi har ju också bestämt att föl vartannat år är mest humant, kroppen hinner återhämta sig, och mamman orkar dia sitt föl längre om hon inte är dräktig på nytt. Detta minskar också risken för livmoderinflammationer, är det konstanterat. Har man en större avelsverksamhet är det ju annorlunda, men för oss känns detta riktigt.

 

Anledningen till att stona resorberar är oftast akut livmoderinflammation eller kronisk livmoderinflammation. Tösen har varit hur fin som helst vid alla undersökningar, och har iallafall ingen kronisk. Veterinären såg inget nu heller (och det har vi inte heller gjort, tar in dem varje dag och går igenom dem noggrannt), men naturligtvis kan man inte vara säker utan ett cell och bakterieprov. Detta tar man vid misstanke om att stoet inte mår bra eller ska semineras om direkt vid första brunst, annars kan man vänta och ta det före nästa års seminering.

Hon har heller inte haft diarré eller feber eller någon förkylning alls eller andra tecken på influensa.

 

Andra anledningar kan vara tvillingdräktighet, något som vi inte heller tror på i detta fall, då hon visserligen hade fler ägg, men bara ett var i storlek för befruktning, och vid 16 dygn så såg man ett fint ägg i blåsan, och inget annat.

 

Andra orsaker till resorbering eller kastning, är stress, våld eller miljöombyte. Just därför är vi alltid noggranna med att hon har det lugnt och skönt under sin dräktighet, med minimala förändringar i rutinerna. Vi valde också att INTE åka på 30 dygns kontroll, just därför att hon lätt stressar upp sig i transporten. Det är en riskfaktor vi diskuterade med veterinär Anna, när vi var där på 16 dygns kontrollen, och hon avrådde från detta eftersom det ändå var sent på säsongen.

 

 Om vi hade åkt på 30 dygn, hade man kanske sett om hon resorberat redan då (vilket vi inte tror) men det hade iallafall varit försent att påbörja en ny inseminering, då stationen stängde för detta 10 augusti.

Efter en resorbering ska ju bakterieprov tas, och stoet ska komma i ny brunst eller sprutas igång. Provsvaren tar några dagar och sedan ska ett nytt ägg mogna fram innan man kan beställa ny sperma till ett första försök, och då hade vi passerat stängning och fått leta efter en annan station, som hade blivit en ytterligare stressfaktor och inneburit dubbel kostnad.

 

Den sista (och för mig troliga orsaken, efter sömnlösa nätters grubblande) är helt enkelt att den genetiska faktorn spelade in. Vid befruktningen kan det uppstå ett fel i sammansmältningen av kromosomerna som gör fölet livsodugligt. (Om hon nu inte bär på en osynlig livmoderinflammation det kan vi få facit på längre fram)

 

Anledningen till att jag tippar på att hon resorberat embryot (före 40 dygn) eller fostret (äldre än 40 dygn) runt 40 dygn är att hon hade en gulkropp kvar, något som de ska ha när de är dräktiga till 40 dygn, eftersom livmodern producerar prostaglandin för att inte tillbakabilda gulkroppen direkt. Efter 40 dygn bildas nya gulkroppar och finns kvar till ca 150 dagars dräktighet, då går det hela in i en helt ny fas.

 

Veterinär Ingela reagerade redan vid undersökningen innan hon fått in ultraljudet att det var rejält slutet, och att något inte kändes som det brukar vid dräktighet. Ultraljudet bekräftade då det hon misstänkte att det var tomt. En gulkropp stod forfarande kvar på ena äggstocken och den bör ramla bort inom kort, och hela  stoets cykel startas om.

 

 Eftersom hon  ju inte gått i ny brunst ännu, vilket hon borde ha gjort om hon resorberat före 30 dagar, så blir slutsatsen att hon kommer visa något under de närmaste dagarna. Hon blinkade lite igår, men vi har inte sett något brunst kissande alls. Dröjer det ännu längre så var det senare, således ett foster.

Nu blir ju brunsterna tystare, en del ston går helt i träda under vinterhalvåret, men sådan lycka har vi aldrig haft, med ett helt stall fullt av bara brudar.

 

Vila i frid du lilla!

 

 

 

 

Maya tränar på bra, jag sällskapar fortfarande på turerna, flåsandes i backarna, och vi kör varannan dag ca. Snart tror jag att Hasse kan gå ut med henne själv,eller så rider jag igång Tösen igen.

 

Marilyn börjar sin inskolning i vagn under nästa vecka, och det ser vi fram emot. Om allt går som det ska så kommer hon hem till nästa månadssifte.

 

Predator Lavec startar på, och det blir en liten slant vid nästan alla starter. Han går med sin udda balans med en sko, tycks fungera väl även om jag mest tycker det indikerar på en snedhet hos hästen som borde åtgärdas, om man nu kan hitta den?

 

Jaha......... nu ska jag drömma om att storken kommer med en ny bebis till Tösen, och att allt bara var ett missförstånd. För åh vad jag känner med de som skulle ha blivit fölets ägare /tränare. Detta fanns inte på världskartan.

Vi tvåbenta kan ju bara köra på igen........ med hästar är det säsongen som styr. Vi kan ju inte ha nyfödda föl i vårt antarktisklimat här i Dalarna, vintertid.

 

/Mia