I förra veckan presenterades en intressant artikel, på forskning gällande genetik. Det är en svensk tjej Lisa Andersson som gått igenom och kartlagt en stor andel islandshästar till en början, och deras rörelse schema och exteriör, för att se om hon kan hitta orsaken till att vissa islandshästar kan gå i 4 eller 5 gångarter, och andra inte.

 

Det som så revolutionerande upptäcktes var att de kunde isolera en förändring, en mutation på en del av ett kromosompar, där proteinet var kortare hos 5 -gångarna. Denna mutation kallas numera DMRT3, och kommer få stor betydelse för all forskning gällande rörelser på både människor och djur. Liknande studier har skett på andra håll på möss, där forskare hittat denna gen, men tydligheten och dess betydelse blev klarlagt genom Lisas forskning på hästar.

 

Snart visade sig det att mutationen hittades även hos varmblodiga travhästar! Där innebär den att hästar som innehar dubbel uppsättning av denna gen dvs AA, har lättare för att springa i trav i höga farter, än den som tex har CA. CA hästen faller istället över i galopp, då farten ökar, eftersom det är mer naturligt för deras rörelseschema enligt genetiken. Eftersom vi redan selekterar travaveln på prestationer, så finns det till störst del AA hästar i Sverige inom varmblodspopulationen, och en mindre del CA. Några CC finns överhuvudtaget inte.

Däremot finns det en högre andel CA och eventuellt CC hos de franska hästarna.

Hos de svenska AA hästarna kan man även se att resultaten talar för sig, de har en anmärkningsvärt högre startprocent i tidiga år, samt sprungit in mer pengar.

 

När vi kommer till kallbloden så ser det lite annorlunda ut. EGENTLIGEN ska det inte finnas några CA eller AA hästar alls, då den nordsvenska brukshästen inte bär på dessa anlag, enligt tester.Vilket återigen stärker misstanken om att varmblod avlats in i de kallblodiga travhästarna, för att öka dess prestationer och göra dem än gracilare.

Visst finns det en teoretisk möjlighet att en mutation sker utan genetiskt arv, eftersom den faktiskt någon gång uppstått i varmbloden, men eftersom det länge diskuterats om hurvida kallbloden Solo och Schuvarda var efter varmblodiga fäder, så känns detta troligare. Det finns ju även inslag av arab i det norska kallblodet, men detta ska då ha mindre betydelse antar jag för arvsanlaget att bära på DMRT3.

 

Det som är intressant och troligen den kallblodiga rasens räddning, är att här är det CA gruppen som står för de bästa resultaten. Det finns en mindre grupp AA, ca 15 % samt en mindre grupp CC. Det man har kunnat se utifrån ett blindtest är att AA hästarna har anlag för en orenare trav, dvs inslag av pass och tölt. Medan CA hästarna har en renare trav.  CC hästarna däremot får platsbrist och kan inte springa i lika höga farter i trav, utan att rulla över i galopp. Däremot tror Lisa att ju mer kallbloden utvecklas och springer i högre farter, kommer AA hästarna att komma till sin rätt och bli de som lyckas bäst, även om det säkert tar något 10-tal år till.

Intressant är att Järvsöfaks är CA! Han är ju ett fenomen i sig. Jag är ju väldigt nyfiken på vad Aldermarin är, med den lätta kroppen och avsaknad av hovskägg etc. Han är ju också väldigt travsäker. Vår Tösen har ju lätt för galoppen, men har ju också varit väldigt varmblodslik i unga dar, och det återstår väl att testa Marilyn, genom DNA analys.

 

Tittar man på Marans stamtavla så har hon Solo i dubbeluppsättning på bägge sidor (båda mor och farföräldrarna), samt även Schuvarda på Marine Svartens sida. Omara ryktas ha arab i blodet, likaså Donnagubben, finns också på flera ställen.

 

Men jag har beställt en intressant bok, med stamtavlor och bilder, där även alla de beryktade kallblodshästarna med varmblodsinslag finns med. Det är faktiskt riktigt spännande... för visst har de ändrats i exteriör med åren, och ett av de stora bekymren var ju den krympande mankhöjden. För att få bukt med det sattes ju en nedre gräns för mankhöjd till 148 cm vid avelsvärderingarna. Men också har man fått avla in lite större hästar, men de var då också grovare i typen, vilket blev lite motstridigt. Återstår därför en mycket intressant fråga, hur det går ihop med de hingstar (och ston) som numera har en mankhöjd runt 1,60 men är av den gracilare typen... Har vi AA hos dem?

Klack Jo är ju ett lysande exempel..... Men fenomenet Tekno Odin då, som har ett helt unikt sätt att röra sig och accelerera i travsäker stil, han är ju bara 1,50 ? Hm.....  tål att tänka på. Och tur är väl det. Trav ska vara en svårlöst ekvation, det är det som är skönheten trots allt.

 

Länkar till lite mer läsning i ämnet för den som är intresserad.

 

 

 

 

Här följer en liten genetisk skola om hur arvsanlagen kan slå igenom:

CC = homozygot C

CA = heterozygot

AA = homozygot A

(CC + CC = 100% CC

CC + CA = 50% CC och 50% CA

CA + CA = 25% CC, 50% CA och 25% AA

CA + AA = 50% CA och 50% AA

AA + AA = 100% AA.

 

Nu blir det också spännande att se vilka hingsthållare som kommer testa sina och vilka som inte gör det. Det finns ju ett värde som jag ser det för att utveckla rasen, men också ett moraliskt ansvar att inte förkasta dem som inte är AA eller då på kallblodssidan AC.

/Mia