Hon är nu inkörd och det går riktigt bra. Hon går med luva på i utrustningsväg vilket vi fick ett smakprov på, och är kanske inte är så förvånande.

Hemresan gick bra, hon stod fint hela vägen i transporten, om än nyfiken på allt. Varenda rem ska slickas och bitas på, och allt som går att få loss ska loss. Äpplet faller inte långt från trädet...

 

 

Maran...

 

Hon är riktigt kelig och kramgo. Energisk och lekfull, så man får verkligen tänka sig för. Skodd med brodd runt om vill man verkligen inte få en spark eller "kram".

 

Kellie fick äran att vara sällskap, och de var riktigt mysiga med varann. Tills vi släppte ihop dem i hagen. Maran var hur snäll som helst, men Kellie skulle sätta henne på plats, köra bort henne från höet och sparkade efter henne. Det blev Maran provocerad av och gav tiofalt tillbaks. Men sen är hon lika snäll och glad i Kellie igen.

 

Kellie & Maran